Därför stänger jag ©lektorio – tycker till!

© Lektorio – tycker till har varit min tyckar-blogg. Min ventil, kan man säga, för att få uttrycka frustration och oro över hur lärarutbildningens villkor har förändrats sen jag började som lärarutbildare för 14 år sen på grund av politiska beslut och ett politiskt spel jag inte tidigare har upplevt (oavsett vilken regering som suttit vid makten, men den senaste utmärker sig i det avseendet.). Här har jag kunnat tycka till, främst om utbildningspolitiken, som jag anser är den man skall kritiskt granska först och främst. Utbildningspolitikerna har det yttersta ansvaret för skolan och lärarutbildningen.

I flera år, ända sen år 2005 har jag med några längre uppehåll varit med i debatten. Jag har sett alltfler skolbloggar poppa upp och många debatter som kommit igång. Det är en positiv utveckling. Den negativa är att kritiken mot lärarutbildningen har rotat sig.

Kritiken mot lärarutbildningen och lärarutbildare, fortsätter med oförminskad kraft. Föreställningen och kritiken kvarstår, hur mycket jag än försöker att berätta hur det är och på så sätt försöka förmedla en annan bild än den som vissa utbildningspolitiker med hjälp av media med framgång skapat. Det handlar naturligtvis om olika värderingar och olika syn på kunskap mm. Men det börjar påverka mig negativt på ett sätt som jag känner inte är bra.

Kanske jag någon gång kommer att återuppta debatten, men nu stänger jag bloggen på obestämd tid. Jag har stängt av kommenteringen, men inläggen går fortfarande att läsa för den som är intresserad.

Men skriver på En lärarutbildares vardag.

Monika Ringborg

När forna profeter och andra religiösa företrädares budskap förvanskas

Vi har sett det förut. En religion som förtrycker sina medlemmar och tillber en profet som levt för tusentals år sen. En religion som har en Bok som föreskriver hur människan skall leva. Och flera gånger kommer det fram att tiden som gått också har förvanskat de ursprungliga budskapen.  Själv har jag sett det tydligt gällande Jesus budskap, men även gällande Martin Luther som anses vara den som förordade att hålla människan i tukt och förmaning. Det stämmer inte alls! Och hur har Jesus budskap förvaltas av kristendomen under de tusentals år sen han levde, vare sig det handlat om protestantism eller katoliscism? Det är svårt att känna igen Jesus budskap i hur kyrkan vuxit fram, med den många gånger oförsonande hållningen till dem som inte lever upp till kraven eller till dem som inte har någon tro.

Själv tog jag tidigt beslutet att det inte var möjligt att ansluta sig till en religion med tanke på att jag hade en helt annan bild av Gud och Jesus. När jag var tretton år gammal, tog jag beslutet att inte konfirmera mig – och jag sa – om det finns en Gud, så kan han inte vara speciellt snäll, utan diktatorisk. Jag avstod från det där konfirmationssmycket som jag gärna ville ha, då jag såg det som falskt att konfirmera mig när jag ändå inte kunde tro. Det blev på så sätt en meningslös ritual för mig. Men även om jag inte trodde eller än idag tror på en Gud, så var och är min bild av Gud om han funnits eller finns som god, förstående mm. och inte någon som kräver fullständig lydnad eller liknar en historisk plantageägare som straffade sina slavar med piskrapp om de inte gjorde som han sa till dem.

Nej, det är människans verk och tolkning av skrifterna och av profeternas budskap, som förvanskat profeternas budskap. När jag i vuxen ålder såg en serie om Jesus liv i vilken de exakta formuleringarna ur Bibeln fanns med, förstod jag verkligen vad han velat säga. Jag tror att Jesus fanns, men är mer tveksam till att han var Guds son.

Under några veckor har jag sett ett program om Muhammeds liv, och i det visas på vilket sätt hans liv var och vem han var på ett sätt som har få motsvarigheter till hur hans budskap har förvaltats av en del inom Islam. För att inte tala om hur många av de citat från Koranen som öppnar upp för flera tolkningar, där de ledande väljer en tolkning som är till förfång för församlingarna eller folket.

Jag skulle vilja tro på Gud, men under mitt liv har jag sökt efter de där tecknen som andra får. Men de har aldrig dykt upp. Om det inte är så att det måste finnas grupper av tvivlare och att det är Guds avsikt att det alltid måste finnas sådana grupper för att människan inte skall hamna i stagnation och i förtryck som tyvärr sker inom religionerna och används som medel för en del att få gudomlig makt, utan att någonsin bli eller ha gudomlighet. Och varför skulle Gud straffa den som inte kan tro, även om denne för övrigt lever ett liv som inte går ut på att göra andra eller sig själv illa?

Nåväl, kanske är det mitt sätt att ändå att finna en väg till att kunna tro på att det finns en Gud. För det är ju märkligt att tron på Gud har funnits i tusentals år, och det bara skulle vara människans konstruktion. Och varför finns så många tvivlare om det inte skulle finnas ett syfte med det (om nu Gud finns).  Platon trodde på en Gud överordnad alla andra gudar under den grekiska antiken, om man skall utgå från att han aldrig problematiserade gudarnas existens. Möjligen var det otänkbart för Platon att skriva ner en sådan problematisering med tanke på vad han kunde ha utsatts för. Men Gudatron fanns. Om det råder ingen tvivel.

Jag vill tro att det finns någon överordnad GOD makt som vi kallar för GUD, men det är så oerhört svårt att göra det, åtminstone med den definition på God som jag gärna ansluter mig till.

Min poäng är i vilket fall, är att det inte är religionernas eller profeternas budskap vi skall slå ner på, utan de som tolkat dem i syfte att nå makt över människorna. Kanske är det mer kulturellt och politiskt än religiöst betingat? Vi kan inte utse alla som tillhör Islam efter extremister eller fundamentalister som tolkar orden i Koranen efter sina egna syften. På samma sätt som präster m.fl. tolkar och tolkat orden i Bibelns gamla och nya testamente. Att kvinnor skulle täcka sig har en historisk förklaring – det var för att skydda sig mot de män som genom att ge sig på Muhammeds kvinnor, komma åt honom. Det finns även andra formuleringar i Koranen som inte alls klart och tydligt föreskriver det som vissa ledare påtvingar människorna inom en viss religion. Vi kan hitta en del i Bibeln också.

Det finns även olika tolkningar av Shiara-lagarna. De skall enligt de som forskat kring dem, också ha förvanskats av vissa grupperingar.

Jag rekommenderar serien om Muhammeds liv i TV2 om den går i repris eller på SvT-Play. Intressant att ta del av annan information än den propaganda som alla inom en viss religion omfattas av.

Några synpunkter på artikeln Arbetardöttrar, post-progressivism och den förvirrande lärarutbildningen

När jag för några veckor sedan fick pedagogisk forskning i min hand och läste Jan Sjunnessons artikel Arbetardöttrar, post-progressivism och den förvirrande lärarutbildningen, blev jag förvånad, men på samma gång inte alls. Förvånad över att pedagogisk forskning publicerade den. Icke förvånad eftersom den innehåller en kritik mot lärarutbildningen som under åratal synts i media, i kommentatorsfält i debatter och på bloggar. Min ambition är inte att dissekera en lärarutbildares artiklar eller författaralster, som under en termin varit min kollega. Det kan jag i så fall göra privat, men vissa delar vill jag ändå ta upp. Inte minst på grund av det mestadels positiva gensvar som artikeln fått och att den får de som redan är kritiska att få bekräftelse på att lärarutbildning är under all kritik.

När jag sen läste igenom den, såg jag att det förekom många generaliseringar och att det var lärarutbildningen i sin helhet som enligt Jan Sjunnesson var förvirrande, samt att studenter, men även han själv blev frågande. Dessutom skriver han att lärarutbildare inte är medvetna. Och det finns en ton av fördomsfullhet som jag uppfattar det, gentemot kvinnor som kommer från arbetarhem. Inte minst visar sig det i rubriken.

Arbetardöttrarna med låga betyg som dominerar lärarprogrammen numera möter en skolkritisk pedagogik som ställer dem inför uppgiften att kritisera ett system som de själva knappt klarat av men valt att verka inom av skäl som sällan är relaterade till egna skolframgångar. Lärarutbildare och pedagoger är inte medvetna om dessa motsägelser.

Det jag vänder mig emot är inte att han skulle ha rätt i detta och att jag gör allt för att försvara något, utan snarare hur han har fått fram det. Jag har t.ex. inte någon information om vilka betyg som studenterna har när de börjar lärarutbildningen och av de betyg som de erhåller under lärarutbildningen, kan jag inte se vilken klass de tillhör.

I artikeln börjar han med att berätta att det gäller hans möte med sina egna studenter och hans egen roll som lärarutbildare. Förutom den statistik som Sjunnesson möjligen har haft till hands, men inte redovisar, finns inga undersökningar gjorda av Jan Sjunnesson själv. Han refererar iofs till Palme & Hultqvists undersökning, men för övrigt finns inget stöd från annat håll för hur det ser ut på SU. En undran från min sida är dessutom varför just deras undersökning – och hur många institutioner som använder sig av den teori som de baserar sina studier på – dvs. institutionen för pedagogik och didaktik. Är det dessa lärarutbildare och den delen av lärarutbildningen som han refererar till.

När det gäller uttalandet om att lärarutbildare och pedagoger inte är medvetna, undrar jag utifrån vilket material han har dragit den slutsatsen. Överhuvudtaget är det mycket svårt att veta hur medveten någon är, ännu mindre en hel yrkesgrupp. För i artikeln handlar det inte om enstaka, utan om gruppen. I vilken han även räknar sig själv. Är han den enda som är medveten?

Lärarutbildningen vid SU är numera utspridd. Det finns många ledningar och många ämnen. Vi använder av oss olika teoretiker i relation till vilket ämne det handlar om. Därför blir det svårt att bemöta Jan Sjunnesson utan att hela tiden betona – det ser inte likadant ut överallt – och att det är svårt att bemöta något som är så generaliserande beskrivet.

Sen kommer vi till mottagandet av artikeln hos Pedagogisk forskning, som publicerades. Även om man har vissa skäl att se artikeln som subjektiv och delvis fördomsfull, har Sjunnesson rätt att uttrycka hur han ser på saken.

Andra som skrivit om artikeln är: Johan Kant, Tysta Tankar och Zoran Algaric

Böneutrop 1-2 minuter i veckan i Fittja – vad är det att bråka om?

Det är inga problem med böneutrop i Fittja Moske överhuvudtaget om det går igenom. Fredagar skulle det visst bli av. Några minuter. Risken att missa det är nog större än vad det skulle vara störande.  Moskén ligger dessutom lite avsides nere vid sjön så jag tror inte många ens kommer höra det. Men visst skulle det ge en viss spets åt det mångkulturella Fittja. Det är många icke-svenska sätt att uttrycka sig på som hörs från och till. Dunket från andras stereoanläggningar nätter igenom är väl ett större problem, var vi än är bosatta.

I muslimska länder sker böneutrop från minareter fem gånger om dagen, men det är inte aktuellt i Fittja enligt Ismail Okur.

– Det hade varit för mycket att börja med det. Om förslaget går igenom handlar det om en gång i veckan, kanske 1-2 minuter. Det är faktiskt inte mycket.

Tänkte på när vi skulle få detta godkänt i Sverige, då jag såg ett program i TV2 om Mohammed … och hörde böneutropen. De är magiska på något sätt, liksom mässorna i den grekisk ortodoxa kyrkan under påskhelgen.

Jag ser inga problem alls i nuläget. Men, fem gånger om dagen, nej knappast. Skulle inte orka höra kyrkklockor så många gånger varje dag. Det har alltså ingenting med det som är knutet till en viss religion, utan med kontinuiteten. Men det är möjligt att man skulle vänja sig.

Förstår lärarnas besvikelse

Avtalet som lärarfacket LR och Mette Fjelkner tackade ja till ser inte ut att vara mer än hur avtalen brukar se ut. Några procent som ger kanske drygt en femhundring i netto. I stort sätt är det väl vad vi alla väntar sig – det blir inte så mycket mer. Lärarmyteriets skribenter är ledsna och uttrycker det så HÄR. Bertil Törestad, en av de bloggare som skrivit många inlägg som kan uppfattas stå emot lärarnas kamp om högre löner, skriver följande inlägg HÄR som ändå visar att det inte bara är lönerna som är viktiga. Missa inte detta inlägg Tomma tunnor bullrar mest…

Men jag förstår lärarnas besvikelse, ilska och krav på avgång. Från lärarfackets håll har man gått ut med storsläggan. Nu skall vi verkligen göra något åt det här. Och lärarna fick budskapet – att nu tänker vi verkligen jobba för det här. Men av en hel hand blev det en tumme eller utifrån lärarnas perspektiv – en tumnagel. För även om lärarnas löner höjs med 10 000 kronor med tiden, så gör ju allt annat också. Och frågan är om det blir en höjning utöver den som alla andra får och i linje med den utbildningslängd lärarna har.

Jag tror dock inte att det räcker för lärarna att få 10 000 kronor i höjd lön t.ex. under två år. Med tanke på att deras villkor inte förändras genom en lönehöjning, så man kan fråga sig varför detta område inte finns med i avtalet, utan skall utredas först. (Behövs det verkligen utredas) Men självklart skulle en sådan löneökning få lärarna att känna det värde deras arbetsinsats förtjänar under de omständigheter de själva nämner, verkar som lärare.

En fråga jag ställer mig är Varför lärarfacket inte lyssnar på sina medlemmar, utan utgår från vad de i facket anser vara det bästa. Jag vet, eftersom jag jobbat fackligt och på olika fackförbund hur svårt det kan vara att få igenom sina krav. Men i de flesta fall har dessa krav gått igenom genom stridsåtgärder o.dyl. Inte genom att tacka ja till bud som medlemmarna sen rasar över.

Men kanske man måste vara någorlunda i fas med sina medlemmar, om man inte vill få krav på sig att avgå.

TV4 och reklamen

Hur tänker TV4 och Sjuan. Jag kan ju inte vara ensam om att vara urtrött på kanalens sätt att bryta program för reklam. Och nu bryter de mitt i sånger och intervjuer (se SvD) Vissa program är nästintill omöjliga att titta på – det kan först vara 15 minuter sändning – 7 minuter reklam, 4 minuter sändning och 7 minuter reklam. När det handlar om långfilmer lite senare på kvällen brukar jag tröttna efter några reklampausar – det kan vara var tionde minut ibland. Orkar folk verkligen se filmer på TV4.

Det värsta är ju att jag brukar somna under reklampausen, sover mig igenom sändningen för att vakna när nästa reklamavbrott kommer! Värdelöst helt enkelt! Och de kunde ju variera reklamen – men det är samma hela tiden. Viss reklam är bra och rolig, men efter tio gånger är det inte roligt längre. Bara tröttsamt.

Jag kollar in Dr Phil då och då, och något enstaka program i sjuan. Men jag tröttnar rätt snart och väljer en annan kanal istället.  TV4 ser jag nästan inte alls på längre. Väljer hellre TV3, TV8 och Kanal 9. Där är reklamavbrotten lite kortare och det är oftast 15 minuter mellan dem, utom ibland, men då tröttnar jag också. Sen förstår jag inte varför de måste ta om kommande program varje gång under en hel kväll – och det gör alla kanaler. Tror dom att vi är så glömska så det måste nötas in. Eller också är det väl så att de är medvetna om att folk tröttnar, så de måste försöka få folk intresserade. Men tro mig, utnötningsmetoden fungerar oftast tvärtom.

Jag blir glad då det är bra program på Kanal 1 och TV2. Inga reklamavbrott!

Så hur tänker dom?