Jag slutar läsa. Orkar inte läsa alla hemska kommentarer gjorda mestadels av kvinnor, om Birgitta Ohlsson och hennes val att tacka ja till en ministerpost i EU, trots att hon är gravid. Jag länkar inte till de värsta bloggarna, där kommentarerna är hånfulla, sarkastiska mm.
Jag trodde vi kommit lite längre …. än att rita fan på väggen över kvinnors val i livet.
Nej, nu får den här kalla och otäcka vintern släppa sitt grepp …
Man efterlyser saklighet gällande vargjakten av dem som starkt ifrågasätter vargjakten, speciellt som den såg ut igår.
Bilder av stolta jägare ökar inte acceptansen. Snarare ökar de på de eventuella fördomar som jaktvännerna menar att vi andra har.
Var det ett stort ögonblick att få hålla en död varg i örat?
Jag blir stum!
Ett stort ögonblick borde vara att hålla en levande arg i örat. 
Men det kan ju räcka med detta – se HÄR!
Är det någon som tittar på Top Gear.
Om inte, gör det. Programmet går på kanal 9 och handlar om bilar, de testkör mm. I vissa program ger de sig iväg ut i olika klimat. I natt var det till nordpolen … De skulle se vem som kom först till Nordpolen, bilen eller hundsläden. Naturligtvis är det alltid bilen som vinner, men det är ett kul program.
Men, man måste ju gilla bilar förstås …
… vilket jag gör!
Om vargjakt … tycker jag inte.
Tänk att vara så på hugget att man direkt går ut och skjuter vargar så fort det blir tillåtet. Vissa stoltserar med att de dödat en varg och lägger ut bilder på nätet. Det är inte nog att skjuta dem, man vill visa att man gjort det.
Såg en tiger bli ihjälskjuten i natt.
Jag hoppas jag slipper se en vargs dödsögonblick och livlösa dimmiga blick.
Det är något inombords som gör ont, när jag ser, läser och hör om att man skjutit en varg. De borde få leva dom också, så få som de är.
Varg skall man bara få skjuta anser jag om man är direkt hotad. Men den här jakten på varg känns olustig….
12000 jägare går ut med gevär (i hopp om) att få döda 27 försvarslösa varelser, enligt AB.
Fjorton har redan skjutits.
Besinningslöst.
Kajorna kurar …
… medan Platon är bortglömd!
Varför är amerikanare (USA) så rädda för att höra svordomar i TV. Det där pipande i vissa program är verkligen enerverande. Det förstör programmet – t.ex. the Hell Kitchen.
Varför är de (USA) så rädda för naket, att de t.o.m. suddar ut nakna delar när de visar skönhetsoperationer. Eller sätter en svart rektangel över brösten – t.ex. The Doctors
Men de (USA) kan sända ut soldater i krig … och visa krig på TV utan sudd, pip mm.
De (USA) är märkliga, de silar mygg och sväljer kameler ….
Björklund vill att det skall skrivas in i skollagen att lärare skall vara behöriga för att bli fast anställda. För mig är det så självklart att lärare skall vara det att jag inte behöver förklara av vilka skäl. Men han tar tillbaka en del av det då han menar att man vid brist kan anställa obehöriga lärare på ett år. Han gör en jämförelse med läkare, men inte anställer man väl en obehörig läkare under ett år om det blir läkarbrist. Nej, då söker man läkare utomlands istället.
Frågan är om det blir en verklig förändring utom i skollagens formuleringar.
I och för sig är det en framgång. Om det står i skollagen kan man hävda behörigheten. Och man kan också hävda detta i kommunikationen med utbildningspolitiker när det gäller resursfrågan. Men det gäller att man i praktiken, dvs. ute på skolorna gör detta.
Det anmärkningsvärda i Björklunds önskan om att få fler lektorer på alla nivåer är ju att det är just dessa som står för det han kallar flum (vilket han använde igår på nyheterna). Ju högre utbildningsnivå, desto mer osäker blir svaret för dem som uppnått den nivån på vad kunskap är och på vad som är rätt och fel. Desto mindre tycker man och är värderande. Och som jag har uppfattat Björklund vill han ha tillbaka den kunskapssyn som konstaterar mer än problematiserar det man möter i livet. Som jag uppfattat Björklund så tycker han och är värderande. Och ju mer man kan om pedagogik, desto mer blir man klar över att det inte handlar om undervisningsmetoder utan om hur vi lär oss. Det finns inga enkla svar och absolut inga enkla lösningar på det man eventuellt ser som problem.
Min fråga är hur det går ihop att en som tycker och är värderande, väljer att införa sådant som innebär att man inte tycker och inte är värderande.
Visst är det väl rätt intressant!
Kommer inte det Björklund kallar flum i realiteten öka!?
Läser just nu Sanningen om Gömda och den är faktiskt riktigt bra.
Rekommenderas!
Nästa bok blir Infiltratören …
(och så bedömer jag examinationer … förstås – intet nytt under solen alltså)
…utom att Stumpan har slutat blogga
och Micael inte mår bra … sköt om dig!
Uppdatering
Jag tröttnade efter ett tag på att läsa Sanningen om Gömda … och det är svårt att riktigt få grepp om det är sanningen. Vad som mest framgår är vad den andra sidan säger. Trots att en del visar att vad som står i Gömda inte stämmer med vad andra säger. Men, det är inte tillgängligt för mig som läsare att kritiskt granska allt som motsäger handlingen.
Jag har fått en kallelse till en mammografiundersökning.
Nu undrade jag varför det heter mammografi – har det med Mamma att göra eller en förkortning av någon medicinsk term? Jag har googlat och hittat ett svar i bloggen Ludmilla – att bröst på latin heter Mammae. Min nästa fråga blir då om bröst heter Mammae på latin just för att man förknippar bröst med att vara Mamma. I vilket fall gör man associationen till ordet Mamma då man hör ordet mammografi. I vilket fall, gör jag det.
Varför inte kalla det bröstografi eller kvinnografi …?
Även män har bröst … fast de inte är utvecklade på samma sätt som hos oss kvinnor. Talar man om en mans bröst som Mammae … ? Om inte, ger då detta ett budskap om att har man bröst och behöver undersökas, skall man också vara mamma? Även om inte alla är det!
Jag reagerar alltid på när och att man kopplar ihop kvinna med mamma … men inte lika lättvindigt kopplar man ihop man till pappa. Det är inte alla kvinnor som ser det som en livsnödvändighet att vara mamma. Och i vilket fall vill jag inte att någon annan än jag själv definierar mig själv. Vill inte bli påtvingad en definition som jag inte själv kan ställa upp på.
Eftersom jag inte är mamma, skulle jag säkert om jag varit ansvarig valt att kalla undersökningen för bröstografi. Oavsett vad mamma än heter på latin. Men på svenska heter det ju mamma … så …
Ibland hakar jag upp mig på allt som associerar till en speciell roll … speciellt om det är en roll jag medvetet valt att inte anta !
Man kan fråga sig varför jag är så känslig för just mammarollen. Det finns många olika orsaker, men kanske för att jag tidigt av en del fick budskapet om att man definieras som en sämre sort om man inte är mamma. Ett uttalande jag aldrig glömmer är
- Jag har större respekt för Karin än vad jag har för dig, eftersom hon är mamma.
Men jag har nog fått höra de flesta epitet på en kvinna som valt att inte få barn och därmed inte fått den rollen. Budskapet är att jag borde ha fått barn och jag borde vara mamma. Att jag valt att gå emot denna norm har för vissa upplevts som mycket störande. Något jag har svårt att förstå hur det kan vara. Vad kan det göra andra att jag inte har barn? Men det kanske har att göra med att det kan bli svårt att veta hur man skall förhålla sig till en kvinna som valt att inte få barn och som samtidigt tycker om barn? För mig är det inget motsatsförhållande. Men för en del verkar det vara så att man får barn för att man tycker om barn. Men är det verkligen det enda skälet till varför barn blir till?
TV kväll i går. Först en riktigt otäck historia och sen en historia från den akademiska världen. Råkade ramla in på 4+ där de visade Schindlers list och även om jag var på det klara med att jag sett det en gång, fortsatte jag se på filmen. Men troligen har jag förträngt det mesta i filmen, för jag kom inte alls ihåg det outhärdliga. Jag vet dock att jag har sett den tidigare på grund av igenkänning av själva historien.
Jag tackar TV4+ för Timmarna med Rita precis efter Schindlers list, för att sova efter den filmen är ju nästan en omöjlighet. Schindlers list är outhärdlig! Att den sänds i svartvitt gör den både möjlig att se på, samtidigt som den bidrar till det outhärdliga.
När jag nu är inne på TV program, kan jag ta upp något totalt oviktigt i det stora hela.
I går morse drömde jag om att jag lagt in två seminarier om Rumänien för mina studenter. Senare, slog jag på TV för att titta på Michael Palins serie om det nya Europa, som handlade om Rumänien. Något jag inte alls hade haft en aning om att den skulle göra. Jag är ju skolad till forskare och skall egentligen inte tro på att sådana tillfälligheter inte är det. Men nog händer vissa oförklarliga saker. Hur kan jag drömma samma morgon om att jag skall ta upp Rumänien på schemat när jag inte alls har sett att det i TV-tablån skall handla om det. Jag har ingen koppling alls till Rumänien. Men, kanske det oförklarliga ligger gömt i hjärnans skrymsen. Kanske den har tagit upp någon information som jag inte blivit medvetandegjord om.
Upptäckte igår kväll att jag bara hade ett paket cigaretter kvar och några stycken cigaretter kvar i det öppnade paketet. Men eftersom jag behöver handla en hel del annat tänkte jag åka iväg och handla idag. Men orkar inte idag. Och istället för att spara på de cigaretter jag har, röker jag mer. Men så hittade jag några cigaretter i min väska. Okey, då har jag 20 + 8 kvar. De bör räcka. Men snart hade de där åtta blivit tre. Och fortfarande vill jag inte åka och handla. Och rökbegäret ökade i takt med att cigaretterna tar slut. Okey, tänkte jag då. Då lägger jag ner de återstående tre cigaretterna i min jackficka och öppnar det sista paketet. Går ut i köket, ruckar lite på lådan jag har cigaretterna i och vips glider ett ytterligare paket ner. Nu har jag två paket … och vad händer? Det där starka rökbegäret försvinner.
Om man har cigaretter så det räcker, så minskar rökbegäret. Men om man skall spara på dem, ja då ökar det. Rökbegär är konstigt, men skapar också ett irrationellt beteende.
Men kanske är det likadant om man har ont om pengar, fast man inte alls har något begär efter dem. Eller det kanske man har.
Nåväl, nu behöver jag iaf inte röka, eftersom cigaretterna räcker
Jag har länge ogillat postkodslotteriets direktreklam. Men idag fick jag nog, när jag fått samma reklam för en vecka sen och idag och ringde upp och bad om att bli spärrad från att få något mer. Reklamen i sig självt har fått mig att INTE gå med. Efter alla dessa år borde de förstå att jag inte på grund av den går med. Har aldrig varit med om mer jobbig reklam … DEN har fått mig att ta totalt avstånd från lotteriet.
Och så till Idol. Jag förstår inte varför, men något är det. Jag berörs inte alls när Reza sjunger. Tycker fortfarande att hennes framträdanden är tråkiga. Däremot tycker jag Erik är den mest fantastiska sångare som någonsin varit med i Idol. Han är i klass med de stora hårdrockartisterna i världen. Helt otrolig. Tove sjöng In the Ghetto på ett sätt som fick mig att bli mycket rörd. För övrigt var Mariette bra idag och Calle … Calle har verkligen vuxit. Men Eddies låtval ikväll var väl inte det bästa. Skall bli intressant att se VEM som vinner. Är det inte Erik, blir jag mycket förvånad.
Veckan som gått har varit upp och ner. Mestadels har den varit helt okey, men det är något som gör att jag inte har känt mig riktigt glad. Har helst velat ligga kvar i sängen och sova. Är det kanske vintertiden som gör sig påmind. Mycket trafik har det också varit. Regnigt, grått och fuktigt.
Har mycket att göra på jobbet … Många studenter, två olika kurser som liknar varandra … en ny som ersätter den gamla, medan denna fortfarande ges … Ändå är det just det som varit roligast. Det är väl fritiden som är trist. Det känns som om allt är gjort … och att det är svårt att hitta något nytt som engagerar och är kul. Och inte bara en upprepning av en upprepning …
Och så är jag innerligt trött på alla reklamavbrott på TV…
… och längtar efter att få gardiner i mitt rum på jobbet.
November, november …!!!
Nu är allt på gång igen.
Träffade över nittio studenter igår (30 + 64) och allt gick bra. Det var lite osäkert ett tag om alla skulle få plats i salen, men det gick. Två kurser som liknar varandra. Det gäller att hålla isär dem. Ibland är det svårt, speciellt när jag skall besvara mail eller lägga in något dokument i konferensen.
Som jag sagt tidigare – tur att rutinen finns.
Det är som att trycka på en knapp, så finns den där ..
Idag har jag suttit framför datorn stora delar av dagen. Det är vissa saker man måste göra manuellt. Tekniken klarar inte allt, när det gäller massutbildning.
Trist väder just nu!
Däckbytardag …
Snart är vintern här …!
… av min undervisningsfria tid.
Har jag hunnit med något då … ja, så mycket forskning har det tyvärr inte blivit, men ändå tillräckligt för att ha kommit igång. För övrigt har jag skrivit en ansökan och därmed preciserat mitt forskningsområde ordentligt, bedömt examinationsuppgifter, gått på möten och varit på invigningen av vårt nya hus. Och haft lite handledning.
Den här veckan håller jag på att fixa Mondo, som inte fungerade under första omgången. Konferensen i vilken jag kan lägga in material, uppgifter mm. Jag har varit ganska emot Mondo, därför att det inte är Moodle, men jag har hittat en del saker som är riktigt bra. Kalendern till exempel.
Och så har jag legat i sängen och planerat mina föreläsningar – i huvudet. Dessa kommer fungera, det känner jag i stortårna.
Och så läser jag värdeteori. Skall börja med värdeobjektivismen nu. Här går det långsamt, men jag har fått grepp om en hel del.
Det enda som förvånar mig av allt det här, är att det bara är den 20 oktober idag. Det känns som om vi är i januari – minst. Kan bero på den dåliga sommaren. Väntar nog fortfarande på den. Men det tar lång tid än … Men istället för att vänta på sommaren som redan varit börjar jag faktiskt tänka att det snart är jul och nyår igen.
Och så lär jag mig lite grekiska fraser då och då.
Från och med nästa vecka och fram till jul, blir det tjockt….
Då kommer jag inte ha några fritidsbekymmer precis.
Och så händer det en hel del både här och där, men jag har redan sagt allt, som det känns. Därför blir mina bloggar numera bara lite om min vardag. Och den är ju inte så tokig den heller.
Såg Idol igår (som alltid år från år) och det var Michael Jackson-tema.
Det är aningen svårt att plocka ur en enda låt om man inte skall välja Thriller.
Men jag väljer Dirty Diana …
… och Bad
Nu som först börjar det sjunka ner att han inte längre finns.
När det gäller Idol denna omgång är alla fantastiska sångare och ingen av dem skapar någon antipati hos mig, som en del har gjort under årens lopp. Tyvärr fick Carolina åka hem förra veckan. Reza höjs till skyarna och jag hör att hon sjunger bra och perfekt, men hon berör inte mig alls. Och jag upplever hennes uppträdande som tråkiga och enformiga. Calle är charmig och jag hoppas han får vara kvar ett tag till. Camilla är orättvist behandlad, men det är något hos henne som jag tror juryn märker och som de utnyttjar. Sårbarhet och hybris på en och samma gång kanske. Mariette var min favorit från början, men hon gör samma framträdande, liksom Reza gör. Det blir tråkigt i längden.
Erika, söt tjej som igår visade lite muskler.
Mina absoluta favoriter är Erik och Tove … Men när Rahib sjunger ryser jag.
Eddie vinner i längden…
Har jag glömt någon?
I så fall är det någon som inte gjort något bestående intryck på mig.
Men tillbaka till Michael Jackson!
Det är svårt att förstå att han inte längre finns kvar som person, men hans musik och genialitet kommer nog alltid att kommas ihåg.
Dirty Diana … häftig!
Är klar med mina bedömningar för denna omgång. Och sitter just nu och läser en grundbok i värdeteori. Har kommit igenom inledningen och emotivismen och skall påbörja naturalismen. Men jag har tre böcker till som jag skall läsa. Det hinner jag inte under de två veckorna som jag får av min forskartid. En stor del av tiden går åt till att tänka, fundera över saker och ting och låta det komma fram i lugn och ro.
Men det går lite trögt just nu överhuvudtaget. De undervisningsfria perioderna behövs, men jag saknar undervisningen. De håller en alert och förhindrar att man hamnar i den där hemma-lunken som skapar kroppslig inaktivitet. Det blir mycket stillasittande, antingen över en bok eller vid datorn. Och konditionen försämras.
Det är dock intressant det där med värdeomdömen och om inställningar om något. Men man hamnar lätt i en återvändsgränd. Å ena sidan borde jag gilla det jag säger är bra, men jag behöver inte gilla det. Det kan å ena sidan finnas något som är bra, utan att jag behöver gilla det. Jag bör handla på ett sätt, men ändå inte göra det. Medan andra menar att om man anser att man bör göra något handlar man också i den andan. Till slut förstår jag ingenting. Kan till slut inte hålla ihop alla olika pro- och contraargument.
Jag försöker bringa ordning i att så många talar om bra och dålig, bättre och sämre mm. Vad står dessa uttalande för egentligen. Är det bra eller tycker man det bara. Finns det något som är sant om värden.
Filosofiska böcker är ganska upprepande och det är nog det enda jag har emot filosofin. Alla dessa vändningar, mot och för, å ena sidan, men å andra sidan. Kan de aldrig bestämma sig för något. Jo då, och jag upptäcker att filosofer också talar om bra och dåligt, bättre och sämre. Varför gör vi det? Varför tycker vi så mycket? När vi borde förlita oss på vår och andras kunskap om olika fenomen i tillvaron. Men vad är då kunskap och vad är bra och dålig kunskap?
Min mor sa alltid att jag inte skulle forska om rymden.
- Du blir bara knäpp av det, sa hon.
Men risken är nog att jag blir lite knäpp av filosofin!
Om jag inte förhåller mig öppen och inte tar det så allvarligt. Det är bara olika sätt att se på en sak. Inget annat.
Jan Stolpe har nu fullbordat sitt översättningsprojekt av Platons dialoger.
i Svenska Dagbladet idag.
Han skrev om kärlek, statsbyggnad och skuggvärldar, och introducerade ämnet hjälp-till-självhjälp. Över 2 300 år efter sin död är den grekiske filosofen Platons ämnen och frågeställningar fortfarande centrala för människan. Nu är den svenska nyöversättningen av hans samlade skrifter i mål. (Johan Sjöstrand, SvD)
Själv skall jag från och med i morgon då mina bedömningar är färdiga, fortsätta att läsa och tolka några av hans dialoger. Under ett antal år kunde jag inte läsa en enda dialog utan att känna – det finns inget mer att hämta ur dem. Har man läst alla hans dialoger i olika översättningar och tolkat sjutton av dem, blir man ganska mätt. Men nu åtta år senare läser jag om en del (även om jag aldrig slutat läsa dem) utifrån nya frågor och finner ett nytt innehåll. Det fantastiska med hans dialoger är att man aldrig behöver upphöra med att läsa dem. Man finner ständigt något nytt. Det är som att en dag upptäcka något nytt i ens omgivning och sen få veta att det alltid funnits där.
Läs Platons Dialoger. Jan Stolpes översättningar är mer läsvänliga i vår tid än vad Claes Lindskogs översättning från 1920 är, även om en läsning av den ger en en doft av historien. Men denna doft kanske man bara behöver som forskare för att hålla inspirationen levande.
Hej mina läsare! Hoppas ni har det bra, båda två
Nu är den första omgången av höstterminens kurser avklarade, sen en vecka tillbaka. Lite kaotiskt har det varit eftersom inte alla system fungerar som de skall. Och det tar alltid ett tag innan man kommer in i ett nytt hus. Fortfarande går jag åt fel håll ibland.
Jag saknar fortfarande Konradsberg, trots att jag har lärt mig att anpassa mig efter förändringar som sker. Jag drömde t.o.m en morgon om att jag var där. Det var en klar och tydlig dröm. Jag satt på en bänk på baksidan och tittade på porten som jag alltid brukar gå in i. Då insåg jag att det bara är att leva i den saknaden tills den tonar bort.
Konradsberg var inte bara en arbetsplats … det var ett sätt att leva. Svårt att förklara, men jag tror de flesta som verkade där förstår vad jag menar.
Köerna och trafikkaoset har minskat sen de öppnade hela centralbron. Det går fortare att åka hem nu.
Nu väntar bedömningar av examinationsuppgifterna och lite handledning och sen några veckors forskningstid, samt läsning av en del litteratur (som jag iofs redan har läst några gånger) och planering av schema mm. I november och december blir det mycket att göra så den här undervisningsfria månaden behövs för planering och för uppladdning. Uppskattningsvis kommer jag att ha 100 studenter i november och 70 i december i fem moment. Frågan är vad jag gör med 170 examinationer att bedöma. Men det får bli en senare fråga. Tur att jag har en viss rutin att luta mig tillbaka på.
Nu till min hög av examinationer!
Gillar den här bilden … det visar växlighetens seger över betongen!
På vägen från Svartån till Mjölby station
Man blir ju nästan gråtfärdig när man kl. 9 på en söndag startar från Mjölby och skall åka hem. Solen skiner och vägbanan ligger tom framför – susa fram i 120 km i timmen fram till Linköping där man ser de välkända modeller av flygplanen. Så vackert, så härligt …
Stannade till vid Nyköpingsbro och tog en paus … Så här ser det ut här …
Fin backe där man kan sitta och äta sin matsäck om man så vill.
eller här kanske …
Om om man inte vill det, kan man göra som de här gjorde – gå in till restaurangen och äta. Jag satt i bilen och sen tog jag en kort sväng, till huset och tillbaka.
Ja, så bar det iväg hemåt.
Det var min lilla ”semestertrip” …
Nu tillbaka till mina bedömningar … somnade ifrån dem i gårkväll. Så det är några kvar. Sista seminariet med min grupp denna omgång.
Hoppas ni njuter av bilderna lika mycket som jag …
Oops, jag glömde det här fina huset – jag gillar byggnader. Kanske borde ha blivit arkitekt.
I närheten av Svartån.
Vill man fotografera byggnader finns det en hel del unika just i Mjölby.
Det var nog den minst belagda helgen på stadshotellet – jag såg inte en enda gäst, men senare såg jag en bil på parkeringen intill min och ett fönster som lyste. Tänk er själva – helt ensam på ett stort hotell.
Sen i morse mötte jag de andra gästerna i trappen.
Receptionen ville inte riktigt erkänna att vi var så få. Men vad skulle hon göra när jag sa att inte en enda gäst hade synts till på hela kvällen. – Ja, det var extremt, sa hon.
Så här såg iaf mitt rum ut. Och jag sov bra, trots ödsligheten. Eller kanske just därför
Under kvällen gick jag en promenad. Precis innan solen var på väg ner och tog några foton av kvarteret.
Det här är Tingshuset. Otroligt fint i kvällsolens sken
och här kommer bilden på mitt boende då jag blir pensionär. Tänker lägga ett bud på villan så fort som möjligt.
Det här är en rätt rolig bild faktiskt … Hur skall man kunna parkera där det finns soptunnor
…och den här bilden talar nog för sig själv (klicka och zooma in) hihi… folk är sig lika överallt.
Mig får ni med på bilden, som en bonus
Och här letade jag efter ett gatunummer som inte verkar finnas … men det blev en ganska fin bild iaf.
Det var så vackert väder idag, att jag tänkte ta tillvara på dagen. Körde ner till Mjölby. Lite trafik, solen lyste och insekter krockade med vindrutan. Jag fick stanna och torka av den tre gånger.
Gick ner till ICA efter ankomsten, och passade sen på att ta lite kort.
Så här ser det ut i Mjölby just nu … (Klicka på bilderna för stor bild)
Svartån
Från Tåget
Järnvägsstationen
Vy från järnvägsstationen
Det kommer fler bilder och rapporter från Mjölby, om andan faller på.
…
Solen lyser och jag har omgångens näst sista seminarium i dag med denna grupp. En förbaskat trevlig grupp! Sen blir det ett uppehåll, då jag kommer bedöma examinationsuppgifter och syssla med min forskning i några veckor.
Men just nu är jag bara trött, även om jag ser fram emot dagens excesser
Förstår inte varför jag är så trött hela tiden. Och varför jag hela tiden har en känsla av att det är något som jag inte har gjort. Jag kan f-n i mig inte komma på vad det är.
Monika
Senaste kommentarer