Jag läser en artikel om krav som Lärarförbundet ställer i artikeln Därför måste Sveriges lärare ha 10000 kronor i månaden. Läraryrkets status höjs och det är de duktigaste lärarna som då kommer att välja läraryrket istället för civilingenjörs-, jurist- eller läkaryrket. Inte nog med att vår utbildningsminister ger antydningar om att lärarstudenterna och lärare inte är tillräckligt duktiga. Nu tar även ett av lärarfacken över stafettpinnen?
Blir jag en bättre lärarutbildare om jag får 10 000 kronor mer i lön? Nej!
Kommer jag trivas bättre som lärarutbildare? Nej!
Blir min status bättre? Nja! Men nu bryr jag mig inte så mycket om vad andra tycker. Jag trivs alldeles för bra i mitt yrke för att bli påverkad av vad andra anser om det. Däremot anser jag det vara djupt beklagligt att man under de senaste tio åren har arbetat aktivt för att sänka statusen på läraryrket för den obligatoriska skolan och de frivilliga skolformerna.
Tycker jag det är orättvist att jag har 15-20 tusen mindre i månaden än i andra yrken med doktorsexamen? Ja, Absolut!
Vill jag ha 10 000 kronor mer i lön? Ja, absolut!
Vem vill inte ha mer pengar? Frågan är om min lägre lön i jämförelse med andra yrkesgrupper beror på att jag presterar sämre, är en sämre begåvning, har en sämre utbildning och inte brinner för mitt yrke? Nej, och det är just det här som jag reagerar över. Varför skulle det vara annorlunda gällande lärare i skolan. Det finns, såvitt jag känner till, inte något vetenskapligt bevisat samband mellan höga betyg gällande skolkunskaper, låga antagningskrav på en utbildning och hur bra en lärare blir när hon eller han utexaminerat efter 3,5-5 år. Inte heller finns det något vetenskapligt bevisat samband mellan dåliga skolresultat och en dålig lärarutbildning. En lärarutbildning kan var mycket bra och ändå kan skolresultaten bli dåliga. Kan det bero på annat?
Det finns dessutom ingen logik i att mena att vi skall höja antagningskraven som baserar sig på skolkunskapen, då den uppenbarligen enligt en hel del inte är tillräckliga och att man tror att eleverna får högre betyg de förtjänar. Hur skall vi kunna lita på betygen om det nu är så som många tror.
Vi behöver alltså gå tillväga på ett helt annat sätt! Och det jag kan se är att vi måste göra stora förändringar i praktiken, dvs. avlasta lärarna från arbetsuppgifter som tillhör andra yrkesgrupper. Då skulle lärarna få tid att förbereda lektioner, kompetensutveckla sig (för det måste man göra under hela lärarkarriären) och hålla sig ajour med den senaste forskningen och vad som händer inom utbildningspolitiken.
Som jag ser det, räcker det inte med att förändra lärarutbildningen hela tiden om man inte samtidigt förändrar de villkor som praktiken har att brottas med. En fråga som är viktig att ställa är vad den praktiska delen av lärarutbildningen kan förändras så att den mer harmonierar med den teoretiska delen. Det är en fråga för skolorna och hur de organiserar arbetet för de lärarstudenter som kommer ut och gör sin praktik. Och en fråga för utbildningspolitikerna kanske är att man kanske skulle öka praktiktiden istället för som nu minska den med två-tre veckor.
Man väljer inte läraryrket på grund av ”den höga lönen”
Postat i:Debatt, Lärare, Lärarutbildn., Utbildningspolitik
Senaste kommentarer