Jag känner så ibland också, i andras bloggar.
Ibland avhåller jag mig från att skriva något i min egen blogg, därför jag inte tycker det blir som jag vill ha det.

Du tar upp intressenta ämnen på dina bloggar, tänker på att svara många gånger, men frågornas komplexitet kan avhålla mig och jag har visst heller inte någon skriv”period” just nu – det är kanske för vackert väder.

Det beror väl på vad man menar med handledare, jag tänkter något i riktning av vad du skrev, dvs ”få fram det som finns hos studenterna och stimulera dem att ta reda på mer”. För att ta värdens enklast exempel, så är det nog inte populärt att t ex fråga en grundskoleelev om han vet var han kan slå upp det han just frågade om och som ligger helt utanför ”ämnet”. Ingen tacksam roll precis att få elever att tänka själv och göra något själv, för många är ju vana vid att få svar direkt av läraren. Det var bara så enkelt jag resonerade.

Det var ju en trevlig bedömning du gjorde ang att jag har koll på läget. Men allt är ju relaterat till något och när jag säger att jag inte har det så relaterar jag bl a till hurdan koll jag har haft.

Det är svårt att se Bolognaprocessen gå ihop med bildningstradition/samtalstradition om man tittar på hur många har tolkat den.

Jag tolkar det på lite annat sätt, vilket inte alls går ihop med dagens utbildningspolitik. Men man behöver inte tolka den i traditionell mening.

Läraren-vet-rollen! Den förhindrar ju all kreativitet hos elever och studenter. Läraren-vet- och vill-veta-mer-rollen gillar jag bättre. Men ännu bättre gillar jag Studenten-vet och vill-veta-mer-rollen.

Vet inte om jag har en handledar-roll som lärare, jag följer nog mer Sokrates metod – jag vill få fram det som finns hos studenterna och stimulera dem att ta reda på mer. Därför lägger jag upp seminarierna och uppgifterna och frågar ibland utmanande för att få fram det. Men jag anser inte att det finns ett svar. Är mer relativistisk än vad Sokrates och Platon var.

Jag tror på att börja där människor befinner sig. Något jag praktiserade med yngre barn också. Inte bara med vuxna.
Är inte mycket för ordning-och-reda-pedagogiken, men någon slapp lärarutbildare är jag dock inte. Ställer höga krav på att de skall titta inom sig själva och se vad de finner där. Det märkliga är att jag inte heller har träffat någon annan heller som är slapp.

Vad det finns hos andra som det är möjligt att utveckla. I detta vill jag gärna vara delaktig.

Förmedlingstraditionen är väl inte så förhärskande nu som den var förr? Jag vill i alla fall tro att modell ”korvstoppning” används i något mindre grad numera … men tyvärr, jag kan ha fel, alla nya grepp och alla nya lärarutbildningar har kanske inte gjort någon som helst nytta i praktiken på skolorna.

”Det fria studentlivet” kan numera sägas ha ännu mindre ”att göra med arbetet som lärare i ungdomsskolan”, då lärares situation har förändrats så de rent fysiskt måste tillbringa mer tid på sin arbetsplats, speciellt då i gr. (Vet inte om du med ”ungdomsskolan” enbart menar gy eller också de högre årskurserna i gr.) För vissa studenter, speciellt de som kommer direkt från gy och aldrig har förvärvsarbetat, kan det fria studentlivet vara helt förkastligt. ”Kalvar på grönbete” som kommit hemifrån från första gången … som inte kan låta bli … som inte kan hantera sin nuvunna frihet.

Att du inte på magisterprogrammet sett ”att någon motsättning sker på samma sätt”, är väl bara för att inriktningen där inte är (lärar)arbete och de som där läser ”fristående kurser”, kan ju göra det av högst olika skäl; allt från intresse till försöjning(shjälp).

Nej, ”Vi behöver inte göra om samma upptäckter och inte heller göra om samma misstag”, men ang vissa resultat borde kanske tolkningarna göras om.

Jag känner inte närmare till ”Bolognaprocessen”, jag är hopplöst ouppdaterad nu för tiden, men dens mål går väl inte ihop med bildningstradition/samtalstradition …….. den verkar mer gå ihop med en förmedlingstradition i och med att jämförelser skall ske. Men det var kanske så du menade/skrev. I varje fall genererar den väl en hel massa dokument antar jag ….. och då kommer vi till sist in på den besvärliga frågan om teori och praktik och måldokuments betydelse.

I dagens krångliga samhälle ser jag ofta lärarens roll mer som en handledare, för den gamla traditionella ”läraren-vet”-rollen har blivit omöjlig, men traditioner är traditioner och de håller i sig oavsett alla mål som skrivs ned på papper.