Maktens labyrint

En labyrint är ett system av gångar avsett att förvirra och att vilseleda den som färdas i den. Det är möjligt att se makten innersta betydelse som en labyrint. Att förstå vem som egentligen har makten kan vara detsamma som att irra runt i en labyrint, ta fel väg och hamna i en återvändsgränd, gå tillbaka och ta nästa väg som också leder till en återvändsgränd. Speciellt om kunskap saknas om maktens olika yttringar. Det svåraste kanske är att se att den som irrar omkring har makten själv att söka den rätta vägen. Det är lätt att skylla på labyrinten eller på upphovet till den.

Vem är det som utövar makt? Det finns olika definitioner på makt, att den kommer uppifrån, finns mellan människor och att det bara finns makt om den erkännes. Om en annan persons handling inte har någon effekt på mig, finns makten då. Det finns en människa som vill utöva makt, men uppstår den eller kvävs den i sin linda. Om jag ställer en fråga och blir upprörd över att den inte får ett svar, är det den som är tyst som har makten eller är det jag som ger tystnaden makt? Ger jag den som är tyst makten att förstöra min sinnesro.

Makten är inte endast en labyrint, utan kan också få ringar på vattnet. En person vill utöva makt, den andra ges makt som sedan används för att utöva makt på en tredje person, som i sin tur ger makt eftersom denne erkänner den. Blir upprörd och tar den till sig.

Jag blir maktlös om ingen tar mina ord på allvar. Men om jag inte bryr mig om att orden inte tas på allvar, tar jag makten över mina egna ord. De behöver inte bli bekräftade för att få lika stor betydelse när de uttalas för mig själv, även om ingen svarar på dem. Om någon reagerar på mina ord utövar jag då makt eller ger andra mig makten att tala. Det jag har sagt har varit viktigt för någon annan än mig själv. Eller är det orden i sig själva som utövar makten och jag bara är redskapet som för fram dem?

När jag nu går i Maktens labyrint, har jag hittat den rätta vägen till dess väsen eller återigen hamnat i olika återvändsgränder? Hur vet jag när jag gjort det? Hur kan jag någonsin veta det? Kanske när jag inte längre bryr mig om att söka efter den? Om jag låter bli att gå in i Labyrinten och låter mig bli vilseledd. Kan jag välja det själv? Och om jag blir inkastad, hur hittar jag ut?

Forskningens uppgift

Under ett antal år har jag upptäckt att respekten för speciellt didaktiska och pedagogiska forskare har sjunkit. Det visar sig på olika sätt, och jag kommer inte upprepa detta här. Men det finns en tendens att efterlysa rätt typ av forskning. Här kommer min syn på forskningens uppgift.

Forskningens uppgift är som jag ser det, att öka vetande inom ett område. Uppgiften är inte att tillgodose olika aktörers intresse och önskningar om att forskningen skall förbättra för dem själva i praktiken. Snarare är det väl så att det är aktörerna som skall avgöra om resultaten som forskningen kommit fram till kan öka vetande hos dem själva och bidra till att målen uppnås eller att en situation kan lösas. Forskningen skall inte verka för rätt eller fel rent generellt. En didaktiskt metod kan vara rätt i en situation och fel i en annan.

Jag har även upptäckt att det finns uppfattningar om att det endast är forskare som har lärarerfarenhet som kan bli goda forskare. För de vet hur det är att verka som lärare i klassrummet. Återigen ställer jag frågan om det är forskarens uppgift att avgöra hur läraren skall använda sig av det vetande som finns eller om det faktiskt är läraren själv utifrån sina kunskaper, sin erfarenhet och sin undervisning som skall avgöra det. Om jag finner resultat som visar att en metod fungerar i ett sammanhang kan den sen prövas i andra sammanhang och därefter kan man avgöra om metoden kan verka i flertalet eller i enstaka fall. Därmed behöver den inte avvisas helt utan ingår i det totala vetande inom området.

Under lärarutbildningen får studenterna lära sig att kritiskt granska, analysera och får med sig ett vetenskapligt förhållningssätt. De får också med sig kunskaper om hur man kan förklara utifrån olika perspektiv. Målet är att de skall bli rustade att själva kunna avgöra om en didaktisk metod eller ett pedagogiskt förhållningssätt är tillämpligt just för den verksamhet de bedriver och om den är i linje med det som formulerats i läroplanen. De kan avvisa en metod eller förhållningssätt gällande sin egen verksamhet, men inte som vetandet inom området.

En verksamhet kan beställa forskning, men den kan aldrig avvisa de resultat som kommer fram endast för att de inte blev vad de önskade. Detta gäller även forskaren. Forskarens uppgift är att redovisa de resultat som en analys och tolkning frambringar oavsett vad hon eller han anser om dem eller önskat få.

Jag är själv lärare och ser alla olika typer av forskningsresultat och metoder att välja mellan som oerhört värdefullt. Om det är rätt eller fel rent generellt är av mindre vikt om de fungerar för mig i min undervisning och för ämnet i fråga.

Jag tror att det fortfarande finns en tendens att jämföra didaktisk och pedagogisk forskning med det man ser som riktig forskning, dvs. traditionell forskning som går ut på att hitta det universella, det rätta och det sanna i varje situation och för alla. Då kan man förstå varför didaktisk och pedagogisk forskning kan uppfattas vara ovetenskaplig.

Hur handlar du?

Tänk dig in i följande situation!

Du är lärare i årskurs 8. I en av klasserna finns ett antal elever som du under den senaste tiden fått bra kontakt med. De har ansetts vara stökiga av både dig och andra lärare.  Men nu har du äntligen lyckats med en strategi som skapat lugn och ro i klassrummet, såväl som i interaktionen mellan dig och eleverna. Du har till och med upptäckt att interaktionen mellan dessa elever och den övriga klassen har blivit lugnare.

På ett lärarlagsmöte på vilket rektorn är med kommer ni överens om att använda er av en ny befogenhet att beslagta mobiltelefoner som används under lektionstid. I den befogenheten finns ett antal ”skall” med. Ett av dem är att ni som lärare skall ta hand om mobiltelefonerna vid lektionens början och de måste vara avstängda.

Du går med på detta, trots att du känner en viss tveksamhet. Du undrar hur eleverna kommer att reagera på detta? Dem du nu fått en bra kontakt med, är de som mest frekvent använt sig av mobiltelefonerna.

Hur handlar du?

Motivera ditt handlande utifrån konsekvenserna om Vad som är rätt och Vad som är gott och värdefullt utifrån följande konsekvenser.

1. Du beslagtar mobiltelefonen

Konsekvens – du förlorar den goda kontakten med de elever som du nyligen fått en bra kontakt med.

1. Du beslagtar inte mobiltelefonen

Konsekvens – Undervisningen avbryts fortfarande av mobiltelefonsignaler och några av de övriga eleverna klagar och påpekar att detta inte är tillåtet i andra klasser.

Om du måste välja något av alternativen, vilket ställningstagande gör du?

Motivera varför!

Helgen slut

Under denna helg har jag skrivit tentamen i logik och har någon sida kvar. Men behöver läsa igenom en bok till innan jag bedömer att den är färdig. Nu får det jag har skrivit vila till i morgon, då jag skall skriva ut en papperskopia på den. För övrigt ser jag fram emot att få mer tid över till min egen forskning och mina egna studier som jag fokuserar på nu för att komma framåt med forskningen.

Och så är det sommartid igen – ljusare har det blivit, men jobbigare att gå upp på morgonen så här i början av den. Det känns som den här vintern har varit ovanligt lång även om tiden har gått fort.

Inspelning, logik och reduktion

I fredags spelade jag in min seminarieundervisning om Bourdieu och Foucault. Har köpt en Olympus diktafon som ger mycket fint och klart ljud. Men jag har ingen aning om hur jag förvandlar det här till en ljudfil som jag kan lägga upp på nätkonferensen. Och vågar inte pröva på egen hand, så jag skall träffa dataexperten.

Denna inspelning kompletteras med två ppt-presentationer. Möjligheter öppnar sig för undervisning på distansen. Tänk om man skulle kunna spela in seminarierna även på den campusförlagda undervisningen och lägga upp till studenter som av olika skäl inte kunnat delta på dem. Nåväl, det där brukar stanna vid tanken på det.

Nåväl. I fredags när jag skulle lyssna på inspelningarna blev jag lite smått chockad. I den om Bourdieu lät jag bra, medan i den om Foucault lät jag som Kristina Lugn – Deet giick såå långsaamt. Och jag trodde att det var så jag hade låtit, trots att jag inte alls hade den känslan utan tvärtom – att jag inte lät som om jag var drogad (fast det gör iofs inte hon, men jag gjorde det) och började känna mig illa till mods. Frågade mig om jag verkligen låter så där när jag talar. Jag lyssnade på bandet i bilen på väg hem. Likadant. Men sen hemma lite senare på kvällen, lät det helt plötsligt bra och jag talade inte längre långsamt. Kanske jag kom åt någon inställning?

Det här behöver finjusteras. Det är lätt att glömma bort inspelningen, så mitt bekymmer med datorn kom med … men det kan man iofs skratta åt.

Med datorer i seminariesalarna och ppt-presentationer, har nya möjligheter öppnat sig. Nu behöver jag inte rita och berätta längre eller försöka få fina overheadbilder från skrivare som man aldrig vet om de fungerar okey eller om patronen börjar ta slut när man kommer till jobbet och har en halvtimme kvar innan seminariet börjar, på grund av trafikstockningar. Det är bara att sitta hemma och fixa till det, lägga upp det på ett USB-minne och sen åka till jobbet. Perfekt.

Idag har jag börjat läsa logik … och väntar på resultatet av etik-tentan. Och har även lärt mig ett nytt sätt att förklara verkligheten – Mångfalden reduceras till något enkelt. Det är så självklart att det känns lite dumt att jag aldrig tänkt i de banorna, när det faktiskt är så jag själv har arbetat i åratal. Men så är det väl när man en dag börjar se på en sak utifrån ett annat perspektiv än tidigare. Man blir lite klokare.

Forskarhandledning och Kant

Den här veckan har präglats av lite mer kunskap om Kant och om deltagande på forskarhandledarkurs i Bergianska parken. Det har varit en intensiv vecka med tidiga mornar och sena kvällar. Har även suttit med en hel del arbete och en nätkonferens som haft driftsavbrott samt sega laddningstider. Nåväl nu är veckan slut och det blev en sovmorgon idag. Jag kom hem igår innan snön började falla.

Kant ja – ett tomt område i min bildning sen många år. Nu vet jag lite mer.

Vi satt ett trevligt gäng och diskuterade om maxim, imperativ och plikt. Nu vet jag skillnaden på hypotetiskt och kategoriskt imperativ. Och kan två definitioner i Ur Grundläggning till sedernas metafysik, s. 406 och 407 – Den första är

Man måste kunna vilja att en maxim för vår handling skall bli en allmän lag: detta är regeln för den moraliska bedömningen av den.

Den har jag fått grepp om nu, men inte den andra som är:

Handla så att du brukar människonaturen i din person som i varje annan person alltid även som ändamål och aldrig blott som medel.

Jag har alltid hört att Kant har varit viktig, och nu börjar jag förstå av vilket skäl.

Insåg även igår att Kant nog var lite av en fenomenolog.

Forskarhandledningsdagen var intensiv, men lärorik. Det handlar inte bara om hur man skall handleda doktorander utan också om hur man själv är som handledare. Och många frågor dyker upp. Vilken typ av handledare är jag? Och hur mycket av hur jag själv har blivit handledd använder jag mig av i handledningen av studenter? Och det finns mycket annat som man måste känna till.

Det känns så bra att vara i positionen att vara den som behöver lära sig mer och träffa andra som kan mer än jag själv och att det är helt i sin ordning.