… för sina lärarkollegor. Det har Jan Björklund avsatt medel till. Läs HÄR
Det är 1000 lärare som skall plockas ut, som skall utbildas av Skolverket. De väljs ut av skolor och huvudmän. De skall sen stötta mindre grupper av lärare. De skall tillsammans diskutera och utveckla sin egen undervisning.Det är alltså duktiga och skickliga mattelärare som får nedsatt arbetstid för sin egen undervisning för att i stället coacha och hjälpa andra, säger han till Sveriges Radios Ekot. [...]
En mycket viktig orsak till varför matteundervisningen inte ger tillräckliga resultat är att det undervisas på fel sätt i klassrummen. Detta blir en övergång till en mer traditionell katederundervisning, det vill säga att läraren förklarar, berättar, instruerar, repeterar och diskuterar i helklass med eleverna, säger han. [Björklund]
Det är anmärkningsvärt att utbildningsministern går in och styr i detalj vilken metod som skall användas. Man kan tänka sig vilken skandal det skulle bli om andra minstrar skulle gå in och styra läkares och polisers och juristers medoder på samma sätt. Avsätta medel för de duktigast läkarna för att lära dem en speciell metod eller de duktigast poliserna för vilken metod de skall använda vid ett tillslag mm. Eller hur de skall prata med bilister som de stoppar i trafiken.
Är det detta vi skall ha politikerna till numera! Och frågan är om inte detta är ministerstyre. Och i metoder som för länge sedan, enligt modern internationell pedagogisk forskning, kommit fram till inte leder till de bästa resultaten eller till ett lärande (som den traditionella katederundervisningen inte gjorde)
Om jag går till min egen verksamhet, skulle jag bli mäkta förvånad och indignerad om Björklund skulle avsätta medel för de duktigaste lärarutbildarna som skulle undervisa mig bort från den lärarledda undervisningen som jag praktiserar och personliga respons på seminarieuppgift, som jag ger. Eftersom jag av erfarenhet vet att det är den typen av undervisning som ger de bästa resultaten.
Jag har inget emot mentorskap, vilket inte är detsamma som coaching, men även den skall vara en överenskommelse mellan parterna. Inte att ledningen bestämmer att alla ska bli coachade som inte undervisar på ett speciellt sätt och att denna ledning skall utse dem som de anser vara de bästa. Och vad skapar man för stämning om skolan och huvudmännen bestämmer vilka som är duktiga och vilka som inte är det.
Hur skulle jag känna mig om en av mina kollegor skall coacha mig … eller om jag blir den som blir utsedd att coacha två eller tre av mina kollegor. Stort obehag naturligtvis! Däremot skulle jag inte tacka nej till att vara mentor om det har varit min kollegas önskemål eller till någon som nyligen börjat en kurs.
Hur kommer lärarna känna sig när de nu inser att de skall delas upp i ett A- respektive B-lag. De som är duktiga och de som behöver hjälp med att bli duktiga.
Inlägget innehåller många ord, men egentligen finns inga ord för att beskriva denna organiserade dissning av lärare som inte använder sig av den metod som utbildningsministern anser att alla skall använda sig av.
De som behöver coaching är inte lärarna, utan utbildningspolitikerna!
