Självklart att lärandet är prio ett…

Standard

Jag läste en kommentar på ett inlägg på Newsmill om Orsakerna till högskolans förfall av författaren till artikeln och jag studsade till.

[...] Många universitetslärare har en otroligt naiv inställning till fusk. Hemskrivningar är ju vanliga och där anser många att lärandet genom sådana går före fuskrisken. Jag tycker det är fel sätt att tänka.”

Självklart vet jag att fusk förekommer, och har kanske råkat ut för att någon gjort det utan att jag har märkt det och anser inte att det är acceptabelt att fuska. Jag är inte naiv! Men i mitt yrke utgår jag inte från att mina studenter skall fuska, så att jag konstruerar tentor och uppgifter för att förhindra fusket. De konstrueras efter att ett lärande skall kunna ske. Det är min prioritet.

Visst skulle man kunna fuska på så sätt att man låter någon annan skriva hemtentan, men det svåra med att fuska på det sättet är att man måste ha gått kursen för att kunna skriva tentan och få godkänt på den. Det kan vara svårt att fuska genom att skriva en hemtenta ihop också – har man varit lärare länge och bedömt femsiffrigt antal texter under årens lopp, ja då kan man se det. Speciellt om det inte finns en personlig ton i texten.

Jag har erfarenhet av att bedöma salstentor OCH hemtentor av samma studentgrupp som jag träffade under en hel termin i olika moment och skillnaden var enorm. På salstentorna blev det fakta, fakta, fakta till skillnad i hemtentorna där det förekommer argumentation, beskrivningar, analyser på ett helt annat sätt. Och det som förekom i hemtentorna stämde mer överens med hur studenterna muntligen visade sina kunskaper och sitt lärande. Jag som lärare kunde bara checka av i salstentorna, medan i hemtentorna kunde jag skönja en förståelse och ett erövrat lärande.

Jag är dock inte helt emot salstentor. De behövs i ämnen där minneskunskaper är viktiga och där det är fakta som gäller. Men alla ämnen är inte sådana att det bara räcker med eller är nödvändigt att lära sig fakta. Men att först lära sig allt som står i böckerna utantill för att sen i en sal utöver fakta presentera ett resonemang eller en argumentation på en uppgift som då är ny för en, utan att ta hjälp av böckerna är det nog inte så många som klarar av under en kurs som varar i fyra veckor, med en trave böcker att plöja igenom. Men viktigare är frågan – varför skall de klara av det? Varför lära sig fakta utantill när den finns i böckerna. Och varför skall man i denna tid skriva en tenta för hand när allt skrivande sker på dator? Men, som sagt i vissa ämnen är det med nödvändighet viktigt att lära sig fakta utantill.

Och var lär man sig bäst genom skrivandet av en hemtentamen – för det är i skrivandet man också lär sig. I en del fall är det i skrivandet det faktiskt sker! Troligen hemma på sin kammare.

Förebyggande av fusk är plagiatprogram som vi praktiserat ett flertal år.

Sken och verklighet II

Standard

Fortsättning från Sken och verklighet I.

Tänk dig människor som bor i ett slag underjordisk grotta. Grottan har en lång ingång, vilken är lika bred som grottan och står öppen mot ljuset. Här lever de, från barndomen fjättrade till ben och hals så att de måste stanna där och bara se rakt fram; de hindras av bojorna att vrida på huvudet. De får ljus från en eld som brinner långt bakom dem och högre upp, och ovanför fångarna, mellan dem och elden, går en väg på tvären. Utmed den ska du tänka dig att en liten mur är uppförd, på samma sätt som dockteaterspelare har ett skrank framför sig när de visar dockorna därovanför.

Jag kan se det framför mig, sade han

Föreställ dig också att människor går utmed den här muren och bär på alla möjliga slags redskap, som sticker upp ovanför den, och på biler av människor och djur i sten, trä och alla andra material. Några av dem som bär pratar naturligtvis, andra går tysta.

Det var en underlig bild, sade han och ena underliga fångar.

De liknar oss, sade jag. Tror du att de i en sådan situation har sett någonting annat av sig själva och varandra än skuggorna som elden kastar på grottvägen framför dem?

Nej, sade han. Hur skulle de kunna göra det när de tvingas hålla huvudet stilla hela livet?

Då jag utifrån ett pedagogiskt perspektiv har tolkat Platons dialoger och bland annat använt mig av grottliknelsen för att sammanfatta hans pedagogik, kan jag konstatera att debatten förhåller sig på en doxa nivå. Den karaktäriseras av uppfattningar man har om skola och utbildning. Fångarna i Platons grotta lever i en Doxa-tillvaro. De ser skuggorna som sanna, därför att de inte känner till något annat.

Vad som Platon beskriver mer är att en fånge befriar sig från sina kedjor och börjar gå uppför grottan och ut i ljuset och först tvivlar på det han ser, men som sen förstår att detta är verkligheten bakom de skuggor han tidigare har sett. Ur ett pedagogiskt perspektiv kan man se att fången når episteme och Noesis, dvs. teoretisk kunskap och vishet. Och hur reagerar då de andra fångarna när den befriade fången kommer tillbaka ner, yr i huvudet och överväldigad och berättar vad han har sett. Blir han trodd eller endast avvisad?

Anta att han blev tvungen att tävla med de ständigt fångarna om att uttyda skuggorna igen. Medan han ännu är skumögd och innan ögonen har hunnit hämta sig – den tillvänjningen kommer att ta lång tid – blir han väl utskrattad? Då kommer det väl sägas att han kommer hit med ögonen förstörda av vistelsen däruppe och att det inte är värt att ens försöka ta sig upp? Och om de kunde få tag i den som försökte befria dem och föra upp dem och de kunde döda honom – då skulle de väl göra det?

Om man ser fångens vandrande ut från grottan i ljuset som en bildningsväg, kan man jämföra detta med vår tids utbildningspolitik och dra slutsatsen att det sanna för den är skuggorna, därför att man inte kan tro på att det finns ett vetande utan endast uppfattningar om hur man lär sig och vilken typ av undervisning som är den bästa. Därför att man aldrig har nått det vetande som visar att ens uppfattningar kan vara ett sken.

Vad är sken och verklighet?

Varför man avvisar det egna kunskapssökande kan bero på att den kunskap eleverna finner på egen hand, inte ses som den sanna kunskapen om något. Man har som fångarna i grottan en klar bild över att det är skuggorna som är den sanna verkligheten. Och att allt annat är ett sken. Och att man dödar den nyligen funna kunskapen om vad skuggorna verkligen kan stå för, på samma sätt som fången kan bli dödad i Platons grottliknelse, genom att gå tillbaka till det man kan se och mäta med de verktyg man för tillfället har. Det är kanske därför som man köper den liknelse med Bilprovningen som Zaremba ger utan att ens undra över om den är relevant för den verksamhet som skolan skall bedriva om lärande skall kunna uppstå.

Vi skall ha en kompetent och engagerad lärarkår och locka de bästa?

Standard

Vad är det som sägs egentligen av skolpolitiker i Stockholm?

Ingen annan faktor är så viktig för skolans kvalitet som en kompetent och engagerad lärarkår. Att locka de bästa studenterna till lärarutbildningen och läraryrket är av central betydelse för Sveriges framtid som kunskapsnation. (DN)

Säger man här att vi i Sverige inte har en kompetent och engagerad lärarkår och att det inte är de bästa studenterna som söker till lärarutbildningen?

En del av de punkter som de tagit fram kan man ha en del synpunkter på, eftersom de helt och fullt fokuserar på läraren. Man utgår från en rapport som säger att läraren har en avgörande betydelse. Självklart är det så. Men det finns andra faktorer som behöver åtgärdas för att läraren skall kunna vara lärare och inte syssla med annat som de inte har utbildning för att klara av att göra.

Men tillbaka till citatet …

Vad som är viktigt att ta i beaktande här är att vad som är kompetent, engagerat, de bästa och duktiga är beror på vilka värderingar man har. När man använder dessa värdeladdade ord blir man värderande. Och det är väl okey så länge man definierar vad man menar.

I och för sig kan jag utgå från innebörden i dessa sju punkter:

1. Vi slår fast att lönespridningen bland lärare och skolledare i Stockholm ska öka påtagligt utifrån gällande avtal. Kopplingen mellan uppnått resultat och löneutveckling måste bli tydligare och rektorerna ska ges fler verktyg för att bedöma den enskilde lärarens yrkesskicklighet. Lärande och kunskap ska stå i fokus och därför vill vi uppmuntra lärare som lyckas nå bra resultat eller lyckas lyfta elever kunskapsmässigt. Det är dock angeläget att utarbeta metoder som inte leder till betygsinflation.

Det är resultatet som skall ha betydelse för lönesättningen. Och man skall uppmuntra lärare som lyckas nå bra resultat. Men vad är då bra resultat? Här verkar man helt enkelt förutsätta att vi alla har exakt samma definition eller värderande om vad som är bra resultat. Och vad innebär att lyfta elever kunskapsmässigt. Efter vilken definition på kunskap. För med en annan värderingsgrund kan man ju faktiskt säga att eleverna redan i dag lyfts kunskapsmässigt. Lönen skall alltså sättas i relation till ett värderande, men vilket – höga resultat? Men är det säkert att höga resultat och kunskapslyft med automatik har ett samband.

2. Ett meriteringssystem införs för Stockholms bästa lärare. Genom att sätta ihop sin egen lärarportfolio, som kan tänkas innehålla CV, rekommendationer och andra meriter, kommer stadens lärare att kunna ansöka om att bli meriterade som utmärkta pedagoger. Det är en tydlig signal att denna person är värd att ge extra uppmärksamhet.

Det här är intressant med tanke på att man här inte längre talar om lärare utan också om utmärkta pedagoger. Och signalen att personen är värd att ge extra uppmärksamhet får mig att tänka på de guldstjärnor som delades ut till flitiga elever förr i tiden (kanske även idag?). Och återigen, vad är ”utmärkt”?

3. Vi kommer också att eftersträva metoder att uppmuntra rektorer som sätter differentierade lärarlöner. I rollen som skolledare ingår att känna till och värdera varje lärares prestation och sätta lön därefter. Lönespridning bland lärarna på en skola blir en viktig parameter i bedömningen av rektors lön. Det är en tänkbar väg för att öka incitamenten hos rektorerna att våga gynna duktiga lärare.

Om det är rektorn som skall sätta lönen är det viktigt att alla rektorer har pedagogisk utbildning, lärarerfarenhet och själv har en lärarexamen.

4. Nya karriärvägar skapas för lärare som är skickliga pedagoger. I dag är det näst intill omöjligt för lärare att nå större löneökningar eller göra karriär utan att ta på sig extra administrativa uppgifter eller bli rektor. Avsaknaden av utvecklingsmöjligheter avskräcker många högpresterande studenter från att söka sig till läraryrket. Det är en felprioritering att annat än pedagogisk skicklighet och framgång i undervisningen ska premieras. Lärarens roll som administratör måste vara underordnad. Vi fortsätter också arbetet med tjänster som utvecklingslärare, en karriärtjänst som bland annat syftar till att lyfta in och ta del av aktuell forskning i skolan. För vissa tjänster som utvecklingslärare kommer lektorstitel eller vitsord som särskilt skicklig lärare vara kvalifikationskrav.

Den här punkten ser jag vara ett grepp som kan få läraryrkets status att höjas, men återigen är frågan vad ”skickliga” pedagoger står för.

5. En ny karriärväg som lärarcoacher införs för pedagogiskt skickliga lärare. Lärarcoachernas uppdrag blir bland annat att coacha lärarkolleger och skolledare i det lokala skolutvecklingsarbetet. De ska sprida sin kunskap och hjälpa andra lärare att bli skickligare pedagoger.

Efter att ha följt coacherna i klass 9A är jag lite tveksam mot coaching då detta lätt kan bli – Gör som vi, för vi kan det här och det kan inte du? Jag vill hellre att de är mentorer som lyssnar och är ett stöd för läraren att ta fram det som kan få lärarrollen att harmoniera med personligheten. Modellinlärning som vi har gått ifrån skall vi väl inte få tillbaka, förhoppningsvis. Då det är enligt min erfarenhet svårt att göra som någon annan gör och samtidigt vara närvarande i undervisningssituationen eller i samtal med andra.

6. Vi fortsätter att satsa på möjligheten för lärare att genomgå forskarutbildning med ämnesdidaktisk inriktning. Det handlar såväl om att bidra till karriärmöjligheter, som att utveckla och sprida nya kunskaper om lärares dagliga arbete.

Ett förslag som jag kan ställa upp på.

7. Vi fortsätter arbetet med att stödja rektorerna att utveckla arbetsorganisationen på skolorna. Resurser ska användas utifrån lärarnas kompetens och elevernas behov. Flexibiliteten mellan läsåren och under läsåret behöver öka, liksom variationen mellan olika lärares arbetsuppgifter. Lärarna ska så långt som möjligt arbeta med undervisning och elever, inte med administration. Det är också dags att ifrågasätta arbetsorganisationer där alla aktivt förutsätts delta i alla förändringsprocesser.

Det här är också ett förslag jag ställer upp på, då detta kan få lärarna att få möjlighet att undervisa mer och administrera mindre. Kanske man också skulle kunna minska på utvärderingarna också.

Det jag ser som gemensamt är att man använder värderande ord och därför är det viktigt att alla får veta vad man menar med att en lärare är skicklig, vad bra och duktig är, samt vad kunskapslyft verkligen är. För om man inte klart och tydligt redovisar detta, kan det bli godtyckligt vilka som får högre lön, blir meriterade, får uppmärksam mm. Så, vad är man egentligen vill ha för typ av lärare och pedagoger. Och vilka är de bästa studenterna som de vill locka till sig.

Andra frågor är om vi verkligen vill att lärarna skall vara stöpta i samma form. Eleverna är det ju inte! Är det inte bra att ha lärare som har olika kompetenser och att dessa kompetenser värderas likvärdigt. En lärare som kanske inte kvalificerar sig till att bli doktorand, ändå kan anses vara en av de bästa och skickligaste på sitt område. Hur många lärare kan kvalificera sig till doktorandstudier? En lärare som kanske inte är ämnesexpert kan vara relationsexpert och att även detta kan ge högre lön. En lärare som får elever som får svårigheter i skolan och höjer sina resultat, dock inte till godkännande också kan ses vara en skicklig lärare och pedagog.

Eller står bra, skicklig, duktig mm. endast för lärare som kan höja resultaten utifrån en bestämd syn på vad kunskap är och speciellt vad kunskapslyft är?

Eftersom de inte preciserar detta , köper jag inte dessa sju punkter rakt av!

Jag vill helt enkelt veta mer och framför allt vilka konsekvenserna kan bli!

För en lärare som inte får sina elever nå höga resultat i form av betyg, kan vara den mest skickligaste pedagog man kan tänka sig. Det beror helt och hållet på hur man ser på det. Och vad man ser ha högt värde.

Vad är kvalitet?

Varför lärarutbildare?!

Standard

Jag frågar alltid mina studenter varför de vill bli lärare och betonar vikten av att de under hela sin utbildning fortsätter ställa den frågan. Själv frågar jag mig ofta varför jag är lärare och speciellt lärarutbildare. Ett av svaren är – Därför att det är så roligt! Men det är ett svar som inte räcker och det finns andra svar. Men jag kan i vilket fall säga på en gång – Jag blev inte lärare för att missionera. Visst kan jag tro att jag gör skillnad men endast partiellt. Kanske jag kan skapa Aha-upplevelser hos en del studenter och för varje gång det sker blir jag alltid lika glad.

Jag blev inte lärarutbildare för att endast förmedla ett specifikt kunskapsstoff, som skall transformeras som inlärning hos studenten, och som jag sedan skall bedöma och betygssätta.   Även om det ingår i mina arbetsuppgifter var det inte därför jag blev lärare.

Jag blev heller inte lärarutbildare för att inte något annat fanns till hands. Det här var något jag hoppade på direkt, då jag för ett bra tag sen jag fick en förfrågan från den då verksamma prefekten, som om jag gått och väntat på den frågan i hela mitt liv. Det här var något jag verkligen ville. Jag tvekade aldrig. Däremot var jag inte helt förberedd på vad som verkligen krävdes.

När man är lärarutbildare går det inte bara att gå in i en sal och göra sin sak. Det handlar om studenter som är kritiskt granskande och som själva skall bli lärare. De har sin bild av hur en lärare skall vara och gentemot den är jag ständigt granskad. Det räcker heller inte med att kunna förmedla ett speciellt kunskapsstoff. Det handlar om att kunna mycket om mycket. Något man naturligtvis inte kan klara av och heller inte behöver, om man tänker närmare på saken. Man kan alltid fråga andra som kan mer om ett speciellt ämne. Och det viktigaste av allt – man kan fråga studenterna hur de ser på saken. Det har kunskap och erfarenheter och tankar kring det dom studerar.

Jag blev lärarutbildare för att jag hade en pedagogisk vision och är det fortfarande för att jag tror på det jag gör. Visionen har mattats av och jag lyssnar mer idag än då jag började för tolv år sen. Vad vill studenterna, vad behöver de och vad innebär det för dem att vara lärarstudenter och vara på väg att bli lärare?

Jag vill ta fram det som finns inom dem, uppmuntra dem att söka efter svaren hos sig själva och sitt eget tänkande. Att de skall tro på det dom gör, på det dom kan och att de inte skall ta till sig vad andra säger utan att kritiskt granska det som sägs. Samtidigt som de skall veta vilket deras uppdrag kommer att bli. Det handlar om en kombination av att ha en vision, att kritiskt granska och att arbeta i enlighet med uppdraget. Om ideologi och profession! Men även om en kunskap om vad som är mitt eget som jag kan vårda, men som aldrig får överskugga det ansvar man har gentemot andras lärande och kunskapstillägnande.

Jag blev inte lärarutbildare för att vara med att överföra samhällets traditioner utan att problematisera dessa, men det är i mångt och mycket ändå det jag är ålagd att göra, för att vara i samklang med tidens anda.

Så nu ställer jag frågan igen Varför är jag lärarutbildare?

På en annan blogg då vi diskuterade om vikten av att veta vad en vitsippa är skrev jag något som jag funderat på ett tag – [...] tvingas lära sig något man ännu inte upptäckt. Men jag har långt ifrån tänkt färdigt.

Och kanske är det just det som är grunden för min pedagogik – Upptäckten! Man måste först upptäcka det man skall lära sig något om. Det är i upptäckten man skall börja. Det är inte fakta och annan inlärning som är grunden för upptäckten? Inte endast i ens förkunskaper eller enligt ens förutsättningar, utan just i upptäckten. Det här är absolut inget nytt – redan under den grekiska antiken skedde lärandet utifrån upptäckten hos en del som hade all tid i världen att fundera över sådana här saker. Men kan man fråga sig – finns det något mer att upptäcka. För var och en gör det nog det. Jag kan ju inte något bara för att någon annan säger att det är så. Jag vet bara att någon sagt att det är på ett speciellt sätt.

Jag är lärarutbildare för att jag vill att studenterna skall lära sig det dom har upptäckt?? Inte försöka få dom att tillägna sig något de ännu inte har upptäckt? Vet inte riktigt om jag får ihop det. Men får fundera vidare. Och fortsätter med att utveckla min egen upptäckt.

Frågan är nu om inte en stor del av vår nya utbildningspolitik går ut på att just försöka få barnen och eleverna att lära sig just det dom ännu inte upptäckt. Även om strävan om att fokusera på upptäckten kan tolkas in i målformuleringarna.  Och att detta har blivit vanligare än det faktiskt var tidigare. När jag var barn var närmiljön annorlunda. Vi var på något sätt friare och kunde undersöka varenda buske och vrå på egen hand och upptäcka nya saker som vi kunde ta reda på mer om. Kanske vi redan upptäckt det vi kunde lära oss i skolan, trots att den i stort sätt var organiserad efter minneskunskap och fakta, samt katederundervisning. Kanske var det därför det fungerade – att vi trots all modern pedagogisk forskning som menar att man inte lär sig något med den typen av pedagogik, faktiskt gjorde det. Men fungerar det idag, då det ser annorlunda ut än när jag var barn.

Minnen dyker upp, doften av liljekonvaljerna i dungen på andra sidan vägen, men även gyttjevandringen på ängen mellan dungarna, som var gammal havsbotten, där man fastnade med stövlarna och kom hem i strumplästen. Det var upptäckartid.  Jag kunde lära mig ordet gyttja och förstå innebörden av det, för att jag redan hade upptäckt det?

Kanske var det utanför skolan som kunskapen som mättes i skolan grundades. Något som idag inte sker i samma utsträckning och därför måste komma in under skolans tak. Vi måste organisera undervisningen så att det blir upptäckartid, innan vi kan skapa ett lärande som vi kan mäta. Är det denna nödvändighet att föra in det som tidigare var naturliga upptäckarstråt på egen hand, som en del kallar flumskola?

***

Standard

Allmänbildning = att kunna lite om mycket

Utbildning = att kunna det andra kan bättre

Bildning = att kunna tänka själv


År 2009 – Ett inlägg i debatten om kunskap

Standard

Tomas Kroksmark har skrivit en inlägg om lärarutbildningen och svarat i kommentarsfältet …

Grundskolan har i sina krav från staten att eleverna i nian ska ha nått 749 mål efter 6.665 timmars lärande/undervisning – det som kallas mål att uppnå i kursplanerna. Det är dessa krav som Skolverket för statistik på i SIRIS. En del forskare och lärare anser att det är målen att sträva mot som är skolans egentliga mål. Den sådan tolkning är inte orimlig men faktum kvarstår att det är målen att uppnå som redovisas i den offentliga statistiken. [...]

Läs MER här!

Därför att det är så bra!