TV kväll i går. Först en riktigt otäck historia och sen en historia från den akademiska världen. Råkade ramla in på 4+ där de visade Schindlers list och även om jag var på det klara med att jag sett det en gång, fortsatte jag se på filmen. Men troligen har jag förträngt det mesta i filmen, för jag kom inte alls ihåg det outhärdliga. Jag vet dock att jag har sett den tidigare på grund av igenkänning av själva historien.

Jag tackar TV4+ för Timmarna med Rita precis efter Schindlers list, för att sova efter den filmen är ju nästan en omöjlighet. Schindlers list är outhärdlig! Att den sänds i svartvitt gör den både möjlig att se på, samtidigt som den bidrar till det outhärdliga. 

När jag nu är inne på TV program, kan jag ta upp något totalt oviktigt i det stora hela.

I går morse drömde jag om att jag lagt in två seminarier om Rumänien för mina studenter. Senare, slog jag på TV för att titta på Michael Palins serie om det nya Europa, som handlade om Rumänien. Något jag inte alls hade haft en aning om att den skulle göra. Jag är ju skolad till forskare och skall egentligen inte tro på att sådana tillfälligheter inte är det. Men nog händer vissa oförklarliga saker. Hur kan jag drömma samma morgon om att jag skall ta upp Rumänien på schemat när jag inte alls har sett att det i TV-tablån skall handla om det. Jag har ingen koppling alls till Rumänien. Men, kanske det oförklarliga ligger gömt i hjärnans skrymsen. Kanske den har tagit upp någon information som jag inte blivit medvetandegjord om.

Upptäckte igår kväll att jag bara hade ett paket cigaretter kvar och några stycken cigaretter kvar i det öppnade paketet. Men eftersom jag behöver handla en hel del annat tänkte jag åka iväg och handla idag. Men orkar inte idag. Och istället för att spara på de cigaretter jag har, röker jag mer. Men så hittade jag några cigaretter i min väska. Okey, då har jag 20 + 8 kvar. De bör räcka. Men snart hade de där åtta blivit tre. Och fortfarande vill jag inte åka och handla. Och rökbegäret ökade i takt med att cigaretterna tar slut. Okey, tänkte jag då. Då lägger jag ner de återstående tre cigaretterna i min jackficka och öppnar det sista paketet. Går ut i köket, ruckar lite på lådan jag har cigaretterna i och vips glider ett ytterligare paket ner. Nu har jag två paket … och vad händer? Det där starka rökbegäret försvinner. 

Om man har cigaretter så det räcker, så minskar rökbegäret.  Men om man skall spara på dem, ja då ökar det. Rökbegär är konstigt, men skapar också ett irrationellt beteende.

Men kanske är det likadant om man har ont om pengar, fast man inte alls har något begär efter dem. Eller det kanske man har. 

Nåväl, nu behöver jag iaf inte röka, eftersom cigaretterna räcker

Jag har länge ogillat postkodslotteriets direktreklam. Men idag fick jag nog, när jag fått samma reklam för en vecka sen och idag och ringde upp och bad om att bli spärrad från att få något mer. Reklamen i sig självt har fått mig att INTE gå med. Efter alla dessa år borde de förstå att jag inte på grund av den går med. Har aldrig varit med om mer jobbig reklam … DEN har fått mig att ta totalt avstånd från lotteriet. 

Och så till Idol. Jag förstår inte varför, men något är det. Jag berörs inte alls när Reza sjunger. Tycker fortfarande att hennes framträdanden är tråkiga. Däremot tycker jag Erik är den mest fantastiska sångare som någonsin varit med i Idol. Han är i klass med de stora hårdrockartisterna i världen. Helt otrolig. Tove sjöng In the Ghetto på ett sätt som fick mig att bli mycket rörd. För övrigt var Mariette bra idag och Calle … Calle har verkligen vuxit. Men Eddies låtval ikväll var väl inte det bästa. Skall bli intressant att se VEM som vinner. Är det inte Erik, blir jag mycket förvånad. 

Veckan som gått har varit upp och ner. Mestadels har den varit helt okey, men det är något som gör att jag inte har känt mig riktigt glad. Har helst velat ligga kvar i sängen och sova. Är det kanske vintertiden som gör sig påmind. Mycket trafik har det också varit. Regnigt, grått och fuktigt. 

Har mycket att göra på jobbet … Många studenter, två olika kurser som liknar varandra … en ny som ersätter den gamla, medan denna fortfarande ges … Ändå är det just det som varit roligast. Det är väl fritiden som är trist. Det känns som om allt är gjort … och att det är svårt att hitta något nytt som engagerar och är kul. Och inte bara en upprepning av en upprepning …

Och så är jag innerligt trött på alla reklamavbrott på TV… 

… och längtar efter att få gardiner i mitt rum på jobbet.

November, november …!!!

Nu är allt på gång igen. 

Träffade över nittio studenter igår (30 + 64) och allt gick bra. Det var lite osäkert ett tag om alla skulle få plats i salen, men det gick. Två kurser som liknar varandra. Det gäller att hålla isär dem. Ibland är det svårt, speciellt när jag skall besvara mail eller lägga in något dokument i konferensen. 

Som jag sagt tidigare – tur att rutinen finns.

Det är som att trycka på en knapp, så finns den där ..

Idag har jag suttit framför datorn stora delar av dagen. Det är vissa saker man måste göra manuellt. Tekniken klarar inte allt, när det gäller massutbildning. 

Trist väder just nu!

Däckbytardag …

Snart är vintern här …!

… av min undervisningsfria tid. 

Har jag hunnit med något då … ja, så mycket forskning har det tyvärr inte blivit, men ändå tillräckligt för att ha kommit igång. För övrigt har jag skrivit en ansökan och därmed preciserat mitt forskningsområde ordentligt, bedömt examinationsuppgifter, gått på möten och varit på invigningen av vårt nya hus. Och haft lite handledning.

Den här veckan håller jag på att fixa Mondo, som inte fungerade under första omgången. Konferensen i vilken jag kan lägga in material, uppgifter mm. Jag har varit ganska emot Mondo, därför att det inte är Moodle, men jag har hittat en del saker som är riktigt bra. Kalendern till exempel. 

Och så har jag legat i sängen och planerat mina föreläsningar – i huvudet. Dessa kommer fungera, det känner jag i stortårna. 

Och så läser jag värdeteori. Skall börja med värdeobjektivismen nu. Här går det långsamt, men jag har fått grepp om en hel del. 

Det enda som förvånar mig av allt det här, är att det bara är den 20 oktober idag. Det känns som om vi är i januari – minst. Kan bero på den dåliga sommaren. Väntar nog fortfarande på den. Men det tar lång tid än … Men istället för att vänta på sommaren som redan varit börjar jag faktiskt tänka att det snart är jul och nyår igen. 

Och så lär jag mig lite grekiska fraser då och då.

Från och med nästa vecka och fram till jul, blir det tjockt….

Då kommer jag inte ha några fritidsbekymmer precis.

Och så händer det en hel del både här och där, men jag har redan sagt allt, som det känns. Därför blir mina bloggar numera bara lite om min vardag.  Och den är ju inte så tokig den heller.

Såg Idol igår (som alltid år från år) och det var Michael Jackson-tema. 

Det är aningen svårt att plocka ur en enda låt om man inte skall välja Thriller.

Men jag väljer Dirty Diana … 

… och Bad

Nu som först börjar det sjunka ner att han inte längre finns.

När det gäller Idol denna omgång är alla fantastiska sångare och ingen av dem skapar någon antipati hos mig, som en del har gjort under årens lopp. Tyvärr fick Carolina åka hem förra veckan. Reza höjs till skyarna och jag hör att hon sjunger bra och perfekt, men hon berör inte mig alls. Och jag upplever hennes uppträdande som tråkiga och enformiga. Calle är charmig och jag hoppas han får vara kvar ett tag till. Camilla är orättvist behandlad, men det är något hos henne som jag tror juryn märker och som de utnyttjar. Sårbarhet och hybris på en och samma gång kanske. Mariette var min favorit från början, men hon gör samma framträdande, liksom Reza gör. Det blir tråkigt i längden. 

Erika, söt tjej som igår visade lite muskler. 

Mina absoluta favoriter är Erik och Tove … Men när Rahib sjunger ryser jag. 

Eddie vinner i längden… 

Har jag glömt någon? 

I så fall är det någon som inte gjort något bestående intryck på mig. 

Men tillbaka till Michael Jackson!

Det är svårt att förstå att han inte längre finns kvar som person, men hans musik och genialitet kommer nog alltid att kommas ihåg. 

Dirty Diana … häftig!

Är klar med mina bedömningar för denna omgång. Och sitter just nu och läser en grundbok i värdeteori. Har kommit igenom inledningen och emotivismen och skall påbörja naturalismen. Men jag har tre böcker till som jag skall läsa. Det hinner jag inte under de två veckorna som jag får av min forskartid. En stor del av tiden går åt till att tänka, fundera över saker och ting och låta det komma fram i lugn och ro.

Men det går lite trögt just nu överhuvudtaget. De undervisningsfria perioderna behövs, men jag saknar undervisningen. De håller en alert och förhindrar att man hamnar i den där hemma-lunken som skapar kroppslig inaktivitet. Det blir mycket stillasittande, antingen över en bok eller vid datorn. Och konditionen försämras.

Det är dock intressant det där med värdeomdömen och om inställningar om något. Men man hamnar lätt i en återvändsgränd. Å ena sidan borde jag gilla det jag säger är bra, men jag behöver inte gilla det. Det kan å ena sidan finnas något som är bra, utan att jag behöver gilla det. Jag bör handla på ett sätt, men ändå inte göra det. Medan andra menar att om man anser att man bör göra något handlar man också i den andan. Till slut förstår jag ingenting. Kan till slut inte hålla ihop alla olika pro- och contraargument.

Jag försöker bringa ordning i att så många talar om bra och dålig, bättre och sämre mm. Vad står dessa uttalande för egentligen. Är det bra eller tycker man det bara. Finns det något som är sant om värden.

Filosofiska böcker är ganska upprepande och det är nog det enda jag har emot filosofin. Alla dessa vändningar, mot och för, å ena sidan, men å andra sidan. Kan de aldrig bestämma sig för något. Jo då, och jag upptäcker att filosofer också talar om bra och dåligt, bättre och sämre. Varför gör vi det? Varför tycker vi så mycket? När vi borde förlita oss på vår och andras kunskap om olika fenomen i tillvaron. Men vad är då kunskap och vad är bra och dålig kunskap?

Min mor sa alltid att jag inte skulle forska om rymden.

- Du blir bara knäpp av det, sa hon.

Men risken är nog att jag blir lite knäpp av filosofin!

Om jag inte förhåller mig öppen och inte tar det så allvarligt. Det är bara olika sätt att se på en sak. Inget annat.

Jan Stolpe har nu fullbordat sitt översättningsprojekt av Platons dialoger.

Filosofins superstar

i Svenska Dagbladet idag. 

Han skrev om kärlek, statsbyggnad och skuggvärldar, och introducerade ämnet hjälp-till-självhjälp. Över 2 300 år efter sin död är den grekiske filosofen Platons ämnen och frågeställningar fortfarande centrala för människan. Nu är den svenska nyöversättningen av hans samlade skrifter i mål. (Johan Sjöstrand, SvD)

Själv skall jag från och med i morgon då mina bedömningar är färdiga, fortsätta att läsa och tolka några av hans dialoger. Under ett antal år kunde jag inte läsa en enda dialog utan att känna – det finns inget mer att hämta ur dem. Har man läst alla hans dialoger i olika översättningar och tolkat sjutton av dem, blir man ganska mätt. Men nu åtta år senare läser jag om en del (även om jag aldrig slutat läsa dem) utifrån nya frågor och finner ett nytt innehåll. Det fantastiska med hans dialoger är att man aldrig behöver upphöra med att läsa dem. Man finner ständigt något nytt. Det är som att en dag upptäcka något nytt i ens omgivning och sen få veta att det alltid funnits där. 

Läs Platons Dialoger. Jan Stolpes översättningar är mer läsvänliga i vår tid än vad Claes Lindskogs översättning från 1920 är, även om en läsning av den ger en en doft av historien. Men denna doft kanske man bara behöver som forskare för att hålla inspirationen levande.

Hej mina läsare! Hoppas ni har det bra, båda två

Nu är den första omgången av höstterminens kurser avklarade, sen en vecka tillbaka. Lite kaotiskt har det varit eftersom inte alla system fungerar som de skall. Och det tar alltid ett tag innan man kommer in i ett nytt hus. Fortfarande går jag åt fel håll ibland.

Jag saknar fortfarande Konradsberg, trots att jag har lärt mig att anpassa mig efter förändringar som sker. Jag drömde t.o.m en morgon om att jag var där. Det var en klar och tydlig dröm. Jag satt på en bänk på baksidan och tittade på porten som jag alltid brukar gå in i. Då insåg jag att det bara är att leva i den saknaden tills den tonar bort. 

Konradsberg var inte bara en arbetsplats … det var ett sätt att leva. Svårt att förklara, men jag tror de flesta som verkade där förstår vad jag menar.

Köerna och trafikkaoset har minskat sen de öppnade hela centralbron. Det går fortare att åka hem nu. 

Nu väntar bedömningar av examinationsuppgifterna och lite handledning och sen några veckors forskningstid, samt läsning av en del litteratur (som jag iofs redan har läst några gånger) och planering av schema mm. I november och december blir det mycket att göra så den här undervisningsfria månaden behövs för planering och för uppladdning. Uppskattningsvis kommer jag att ha 100 studenter i november och 70 i december i fem moment. Frågan är vad jag gör med 170 examinationer att bedöma. Men det får bli en senare fråga. Tur att jag har en viss rutin att luta mig tillbaka på. 

Nu till min hög av examinationer!

Gillar den här bilden … det visar växlighetens seger över betongen!

På vägen från Svartån till Mjölby station