Aristokles historia

Den franska sociologen Pierre Bourdieu som dog för några år sedan efter en tids sjukdom myntade en teori om Namnets betydelse. Namnet är Platon skall förstås i samma anda. Det är namnet Platon som har ett symbolvärde, inte personen och människan Platon. Men bakom alla namn finns en människa och hennes historia som har en identitet i paritet med sitt namn. Därför vill jag börja artikeln med historien om Aristokles. Detta namn har inget symbolvärde och är heller inte känt för eftervärlden i någon större mån. Inte under någon annan tid i historien än under antiken har människan förknippats med sina verk och sin gärning.

Aristokles historia

I byn Athina eller på den lilla karga ön Egina som ligger några mil ut i Saronikos Korios föddes år 427 f.Kr.[i] ett barn av mankön som döptes till Aristokles. Hans far hette Ariston som eftervärlden inte vet så mycket om mer än att han dog några år efter sin sons födelse, hur och av vad är okänt. Han var släkt med ledaren Perikles i Athen som införde demokrati för alla fria manliga medborgare år 462[ii]. Perikles fick dock skulden för att det gick dåligt för athenarna, samt för att de ansåg att dragit på dem pesten genom att misshaga gudarna. Han dog själv i pesten år 429, några år efter att kriget mot Sparti började[iii]. Aristokles mor Periktione var en av de många, men för nutiden okända och obemärkta kvinnliga filosofer som verkade under den grekiska antiken[iv]. Efter sin första makes bortgång gifte hon om sig med Pyrilampes, också han en nära anförvant till Perikles.

Familjen tillhörde aristokratin i Athina och hade anor från både demokratins fader Solon, Perikles och Athinas sista kung Kodros. I familjen fanns förutom den sistfödda tre barn till, sönerna Adeimantos och Glaukon, samt dottern Potone. Periktione fick en son även med Pyrilampes. Sonen fick namnet Antiphon (II), en person som vi inte vet något om, men som inte skall förväxlas med sofisten Antiphon.

Aristokles växte upp med tre bröder och en syster, en styvfar som tillhörde styret i Athen och en mor som studerade filosofi. Men som i många familjer av hög börd finns svarta får som genom sitt levnadssätt och handlingar gör sig bemärkta. I Aristokles familjs fanns två stycken, Charmides, bror till Periktione, och Kritias, tyrannen, kusin till henne. De var Athinas tyranner under olika perioder.

En aristokratiskt familj i Athina på 400-talet var inte något att räkna med om den inte i sin tjänstestab hade barnsköterskor och pedagoger, vilka levde i ett livslångt slaveri. Deras uppgift var att ta hand om barnen. Så skedde även med Aristokles. De såg till att han fick en god och trygg uppväxt och en bra skolgång. Tidigt började Aristokles att intressera sig för politiken och hans framtid låg spikrakt framför honom, vilket var naturligt med tanke på styvfaderns tillhörighet. Men han var också intresserad av att skriva dikter och måla.

Aristokles växte upp till en mångsidig yngling som var kraftigt byggd, med ett kraftigt bröst och en bred panna. Hans ljusa röst stod i kontrast till hans tunga kroppslighet. Han gjorde sig bemärkt under samtiden som brottare vid de Ismetiska spelen. Kroppskonstitutionen var säkert en tillgång för honom då han tre gånger gjorde militärtjänst. Eftersom kriget mellan Sparti och Athina pågick under hans första 25 år blev han troligen tvångsutkommenderad. Aristokles hade alla förutsättningar att klara sig bra i livet, få en plats inom politiken, gifta sig, få många barn och leva som de flesta andra. Historien kunde ha tagit slut här. Men allt tog en annan vändning och världen har ännu inte glömt honom. Aristokles gifte sig aldrig och fick heller aldrig några barn, så vitt vi vet. Vi känner däremot till att ett viktigt möte med Sokrates, tidens mest kända original och att politiska händelser i Athina ledde till en utveckling för Aristokles som vi än i dag känner till och fascineras av. Det är dock inte under namnet Aristokles vi känner till honom utan genom det namn han tros ha fått under militärtjänsten efter sitt breda bröst. Föga anade någon samtida att detta namn, som troligen gavs honom som smeknam, (kanske t o m ett öknamn) skulle vara känt 2 400 år senare, och att hans tankar skulle forma otaliga generationers tänkande i framtiden. Tankar som utifrån mer eller mindre välgrundande tolkningar under vissa tider skapade mer olycka för vissa folk än lycka[v]. Ingen var lika säker på Aristokles öde, som poeten Sapho från Lesbos var om sitt eget. På 500 talet f. Kr. skrev hon – Man kommer minnas oss i framtiden! Och så blev det i Aristokles fall, tack vare att araberna, vårdade hans stora litterära, filosofiska och vetenskapliga produktion efter att den akademi han grundade år 386 f.Kr. stängdes år 529 e.Kr. och hans alster kom fram ur gömmorna långt senare.

Namnet är Platon, och mannen bakom är Aristokles, ansedd som en av de stora västerländska filosoferna, avskydd som en av den främsta föregångaren för slaveri, odemokrati och elittänkande och älskad för sin litterära produktion, mångsidiga begåvning och fantasirika tänkande. Tvåtusenfyrahundra år är en svindlande tidsrymd. Mycket har hänt, förändrats, men också förhållit sig likadant. Trots alla år lever Platon kvar både synligt och dolt i vårt tänkande om livet. Kanske förklaringen till hans överlevnad är hans fokusering på existentiella frågor. De får oss att känna igen oss, tänka till och bli vissare om än inte visare. Kanske lever han kvar för att Platons mästare Sokrates, originalet i Athen, just genom Platons författarskap blivit känd för eftervärlden för den orättvisa dom som avkunnades efter hans försvarstal och efterföljande avrättning. Den skedde genom att han svepte en bägare gift i det fängelse, som numera i Athen benämns som Sokrates fängelse och ligger nära Akropolis och den antika agoran. Detta f.d. fängelse har länge varit en väl besökt restaurang (taverna) för både athenare och turister, men den har dock flyttat från själva byggnaden.

För att kunna förstå Platon och hans gärning måste man känna till den aristokratiska bakgrunden, samtiden och vad som var betydelsefullt för grekerna. Bland annat är det viktigt att förstå olivträdets symboliska betydelse för grekerna i alla tider, samt ha kunskap om gudinnan Athena, stadens beskyddare. Utan denna förståelse riskerar ett porträtt av Platon förvandlas till en endimensionell bild som präglas av fördomar, tolkningar som inte berör och förutfattade meningar om honom och den tid han levde inom. Man måste inte endast förstå nutidens grekiska ursprung, dess rötter utan också vad som finns kvar av dessa i nutidens Athen. Den grekisk/ortodoxa kyrkan för att ta ett av flertalet exempel är en kombination av, det som sägs vara, primitiva föreställningar om världen som Gudatron förmedlade och kristendomen. Denna blandning gör grekisk/ortodoxin speciell och kan egentligen endast existera i Grekland. Det är endast då man uppnår förståelse av Platon och samtiden, som man kan gå vidare och förstå hans pedagogik och filosofi i dess fulla vidd.
Efter Sokrates avrättning år 399 flydde Platon till Megara och var på resande fot i ca 13 år[vi] runt om i den för nutiden geografiskt avgränsade världen. När han kom tillbaka, grundade han Platons akademi. När man står på platsen i lunden Akademia i nordvästra Athen några kilometer från den gamla stadsmuren, en torr och varm oktoberdag med ettriga rödmyror och en kvittrande fågel i ett av träden på utgrävningsplatsen som enda sällskap, förundrar man sig över och känner en stark fascination. Precis på denna plats för 2 400 år sedan satt en man och skrev de dialoger vi idag använder oss av i syfte att förstå honom och hans samtida, hans tid och hans vetenskapliga produktion. Varför vi gör detta, beror på att vi vet att detta är våra rötter. Det är genom dem som vi kan förstå oss själva, vårt eget tänkande och vårt sätt att leva. Historia är inte endast gamla ruiner på en torr och dammig plats som intresserar de redan frälsta. Den berättar en historia om dem som var före oss. Historia och speciellt pedagogikhistoria är en förutsättning att fördjupa sig i för att ha möjlighet att förstå vår nutid och vår framtid. Det är genom historien som vi kan blicka framåt. Den är en del av vår kollektiva och individuella identitet. Därför måste vi alla börja med Platon. Han är en viktig del i vårt kulturarv, men framför allt en del i vårt idéhistoriska och pedagogiska arv.

I en av Platons dialoger menar Sokrates att cikadornas sång säger oss att vi inte skall förslappas. Vi skall fortsätta att samtala även om värmen och sången förtrollar oss, gör oss sömniga och hotar att få oss till att falla i sömn[vii]. Vi skall samtala om det som vi kan gräva oss ner till i marken för att ha möjlighet att finna. Tankarna som uttalades på Platons akademi föddes flera meter under det jordlager som avlagrats sedan dess. Spåren döljer sig i marken, i jorden. Hur långt ner vågar vi gräva ner oss utan att förlora oss i ett jordlager som hotar att blända oss med alla sina spår? Här talar jag om symboliken och grävandet i relation till tolkningen av Platons dialoger. Hur långt kan vi gräva oss ner för att få tag i det som en gång fanns. När blir det så mörkt att vi inte längre kan urskilja det som finns kvar som spår efter en svunnen civilisation?

Monika Ringborg


[i] Källorna är oense om när Platon föddes – år 429, 428 eller 427 f. Kr. Det år som är vanligast förekommande i forskningslitteraturen är år 427 f.Kr.
[ii] Införandet av demokratin år 462 var revolutionerande med tanke på att folket aldrig tidigare i den historia som är känd, fått vara med att bestämma om angelägenheter som rör en stat.
[iii] Under ca 30 år (vapenvila ….) förde Athen krig med Sparta om herraväldet i Grekland. Ett krig som Athen slutligen förlorade genom ett avgörande slag på Sicilien år 404 f. Kr. Athenarna blev totalt tillintetgjorda och förlorade sin säregna ställning som ledande stat i Grekland. (Thukydides, 1978)
[iv] Alic, M, Hypatias arv
[v] Under 1800-talet tolkades Platons tankar av den tidens filosofer på ett sätt som möjliggjorde nazisterna att tala om arierna som den typ av människa som skulle styra i världen.
[vi] Källorna är inte riktigt överens om Platon var borta från Athen i 13 år i sträck eller om han hade basen i Athen och åkte ut under kortare och längre perioder.
[vii] Faidros i Platons skrifter

Litteratur:
(kommer inom kort)

Annonser

One thought on “Aristokles historia

  1. Ping: Människan Platon och hans akademi « LEKTORIO

Kommentarer inaktiverade.