Läraren i fokus i klass 9A

Det kan ju verka mycket märkligt av en lärarutbildare att påstå att man inte kan säga att man skall ha BRA lärare. Men som jag tidigare har skrivit, så säger det värderande ordet inte ett enda dugg om läraren, utan om den som uttrycker värderingen. Nu sänds en serie om superlärare i klass 9A och det skrivs i SvD om att klassen inte alls var så dålig, medan man i AB undrar om det är det som verkligen är modellen. För mig är det just detta lilla värderande ordet BRA som får mig att vara ytterst tveksam. För hur skall då en bra lärare vara. För mig är frågan ointressant, men om någon frågar mig och jag är tvungen att säga det, så är en bra lärare en som utgår från läraruppdraget, tolkar läroplanen och inte funderar hela tiden på om hon är bra eller dålig. Det är förvånande och jag upphör aldrig att förvånas över varför man så oproblematiserat hela tiden talar om lärare som bra eller dåliga.

dscn3047.jpgMen om vi nu istället går över till lärarens roll, så vill jag problematisera en superlärares roll. Vilka egenskaper som hon eller han behöver och vad denna egentligen åstadkommer för lärande hos sina elever?

Det finns en lärarkaraktär som man benämner karismatisk. Och det kan man väl säga att alla lärarna i Klass 9A är. Det är beroende av deras entusiasm om eleverna lär sig något eller inte. Man kan väl också säga att de ger ett intryck av att vara inte endast auktoriteter utan även auktoritära. Men det har bara gått två avsnitt än så länge så det kan vara svårt att avgöra om så är fallet. Konsekvensen som kan uppstå med karismatiska och auktoritära lärare är att eleverna lär sig inte bara vad lärarna vill att de skall lära sig för tillfället, de lär sig också att vara beroende av andra för att kunna lära sig något. De lär sig även att deras egna tankar, tolkningar mm. inte är något värda, bara andras. Sen finns det alltid elever som går emot strömmen och som på annat håll lär sig att själva söka efter sin egen kunskap.

Vi har en annan lärarkaraktär (det finns flera, men oftast har varje lärare drag av många lärarroller) som trots sin kunskap också förstår att hon inte kan allt och att elever och lärare tillsammans kan lära någonting nytt genom det dom gör tillsammans. Det är nog det här man uppfattar som flum. Kanske för att man har blivit uppfostrad i den tidigare skolan i vilken man lärde sig att vara beroende av läraren. Men den läraren som väljer detta sätt är inte på något sätt osynlig. Däremot ger hon eleverna de nödvändiga verktygen. Om så inte är fallet är det heller inte den lärarkaraktären det handlar om utan den lärare som har abdikerat. Här lär sig kanske eleverna inte allt som läraren skulle vilja, men de lär sig att deras tankar och tolkningar tas i beaktande, samt och det är det viktigaste – de lär sig på vilket sätt de skall få tag i information, t.ex. vilken huvudstad som USA har.

Det här är två exempel, det finns flera – men det viktiga är väl att se vilka konsekvenser och vilket lärande de olika lärarkaraktärerna stimulerar. Sen kan vi ta ställning, vill vi ha medborgare som hela tiden är beroende av andra eller medborgare som är självgående. Och om vi vill ha lärare som anser att eleverna har fått dåliga resultat (för det är en värdering läraren uttrycker) istället för att se vad de verkligen kan.

I det perspektivet blir frågan om att eleverna i Klass 9A inte kunde peka ut London egentligen ganska ointressant,

…. eller hur?

Annonser

6 thoughts on “Läraren i fokus i klass 9A

  1. Magister Nyman

    Själv har jag bara sett ett avsnitt av serien, och vet inte om jag törs dra så stora slutsatser om vilken typ av personer det handlar om. Möjligen kan jag instämma i att matteläraren (hjälten från tunnelbanan) passar in på din beskrivning av den karismatiska lärartypen. Men matte är ju också ett ämne där det mer än i t ex samhällskunskap finns absoluta sanningar, sanningar som eleverna måste lära sig för att kunna komma vidare.

    Vad gäller dina funderingar kring huruvida Londons läge är nödvändigt att känna till eller inte så är ju detta exakt det jag menar med flum. Jag är inte heller ett dugg förvånad över att en lärarutbildare skriver detta, då denna typ av flum alltid präglat lärarutbildningar. Redan på åttiotalet när jag själv blev utbildad fanns dessa tankar, och mina VFU-studenter berättar avskräckande historier om hur det är nu. Självklart behöver inte elever lära sig att rabbla upp alla huvudstäder i Afrika, eller alla floder i sydostasien. Men att känna till sådant som hör till allmänbildning, elementära basfakta som gör att man inte ständigt måste känna sig dum är ändå något som vi måste hjälpa eleverna med.

    Och vad värre är, och det måste väl även du hålla med om, var ju att en del av eleverna verkade helt ovetande om hur man använder en karta. Visst kan man hitta Londons läge på Internet, men om man inte ens lärt sig använda en karta är det riktigt illa.

  2. Monika Ringborg Inläggets författare

    Jo, jag kan hålla med om att det är anmärkningsvärt att man inte lärt sig att använda en karta. Den tillhör dessutom ett av de verktygen jag talar om. Om man kör bil är det viktigt att kunna läsa en karta t.ex…. och kanske är det det andra att peka ut var London är, som inte är det viktiga.

    Se mitt nästa inlägg … och säg sen om det är flum!

  3. Mattias

    Att vara entusiasmerande och få eleverna att smittas av entusiasmen är vad jag skulle beskriva som en karismatisk lärare. Detta är för mig ett ideal. Kan jag inte ”sälja” ämnet till eleverna kan jag lika gärna gå hem och lägga mig. I skolan har jag i alla fall inte mycket att tillföra.

    Detta behöver dock inte stå i motsats till kritiskt tänkande och att ge eleverna redskap att själva söka kunskap.

    … och nej, världen står och faller inte med mina kunskaper om London, men en uppsättning baskunskaper, kalla det gärna bildning, är en förutsättning för att jag på egen hand skall kunna vidga min kunskapsmängd.

    Allt gott
    Mattias – gymnasielärare

  4. Monika Ringborg Inläggets författare

    Jo, det är väl inget fel i det. Det är bara det att eleverna bara känner sig entusiasmerade av just denna karismatiska lärare. Elever behöver kunna känna entusiasm oavsett lärare. En lärare som stimulerar lusten för ämnet och för att lära hos eleverna behöver inte vara karismatisk.

    Det är alltså ämnet mm. som skall skapa entusiasmen… oavsett typ av lärare.
    De blir inte beroende av en speciell typ av lärare då.

    Tack för ditt besök
    Å allt gott själv!

  5. ladymutant

    Monika, vackert tänkt, men jag tror att åtminstone högstadieelever behöver en någolunda medryckande, intressant och begriplig lärare. Om det är att vara karismatisk, så visst… Mina elever klagar sällan på att lärarna inte kan nåt, utan att de presenterat det på ett trist sätt. Och det betyder inte att jag kör schyssta moves eller köper ut sprit åt dem.

  6. Monika Ringborg Inläggets författare

    Problemet är bara att intresset följer med läraren som är karismatisk. Så när läraren försvinner, är risken stor att intresset också gör det. Det finns mycket mellan att vara trist och karismatisk. Man behöver inte vara en karismatisk lärare för att lyckas med att skapa intresse för ämnet.

Kommentarer inaktiverade.