Det är oacceptabelt

… av en lärare, ja vem som helst, på en förskola att tejpa igen ett barns mun för att det var högljutt. (se SvD)

När barnen inte lydde uppmaningen att vara tysta satte mannen först vanlig tejp över en treårings mun, skriver Sydsvenskan. När barnet lyckades ta bort den använde läraren grövre tejp som satt så hårt att han sedan var tvungen att använda sax för att få bort den. [min fetstil]

Oacceptabelt att han är tillbaka i tjänst efter 30 dagars avstängning och trots polisanmälan, vet jag inte om det är, då jag känner till omständigheterna för dåligt, men det är mycket förvånande. Det är förvånande att andra föräldrar har fortsatt förtroende för honom och att barnets föräldrar tycker det är okey att han återgår i tjänst. Vad den övriga personalen anser framgår inte.

– Vi gav honom en skriftlig varning och föräldrarna har fortsatt förtroende för honom, uppger rektorn.

Även det tejpade barnets föräldrar tyckte att förskoleläraren kunde återgå till arbetet.

Ännu mer förvånande är att det här troligen kommer rubriceras som ofredande. Är det här inte övergrepp? Är det här inte värre än en dask, som absolut är förbjudet.

Hur kände sig barnet?

Och vad lär man barnen?

Vem vet hur länge de kommer minnas det här? Och vilket budskap är det man ger dem?

Om ni inte är tysta och lydiga så tejpar vi igenom munnen på er.

Om en chef skulle göra likadant mot en anställd, skulle det förvåna mig om han skulle ha fortsatt förtroende. Varför ser vissa så annorlunda på hur barn behandlas? 😦

Det är 2008, inte 1908.

Annonser

14 thoughts on “Det är oacceptabelt

  1. Henrik M

    Välkommen till den nya världen. Det ska väl ta ett tag till innan folk vaknar upp till vad som händer. Alla värderingar ställs nu på huvudet..polisen kommer undan med övervåld mot kvinnor, handikappade och barn. Förskolepersonal kan ostraffat utöva våld mot barn och pedofilringar får ostört fortsätta frakta barn till elitens orgier runt om i världen.

    Välkommen ombord.

    p.s hade det varit mitt barn hade den där typen fått lämna landet i en djävla vänster.

  2. Josef Boberg

    Hmmm… – Den ida allerstädes närvarande IT-smogen – och då speciellt mobilen direkt an örat – är exakt detsamma som en fördumningsprocess av wåra i o f s fantastiska biologiska ElektroKemiska hjärnDatorer ! Så vad annat att förvänta oss – än mer och mer av sådant här och än värre saker framöver ?

    Dock – hur Wi i rätt hög grad själva kan begränsa den här IT-smog-fördumningsprocessen finns det en del skrivet om under rubriken IT-SMOG = STRESS – som Du finner genom att klicka på mitt namn ovan.

    Lycka till ! – önskar IT-smogs-vännen Josef

  3. Monika Ringborg Inläggets författare

    För mig har sådana metoder alltid varit fullständigt främmande. Tanken har aldrig föresvävat mig. Även i mitt hem när jag växte upp var sådana inslag totalt främmande i uppfostringssyfte. För övrigt också.

    Tejpa igen munnen så hårt att de fick klippa bort den – det är ju otroligt – det är tillräckligt illa att hota om att göra det.

    För övrigt är det olagligt.

    Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966. Ett uttryckligt förbud gäller sedan 15 mars 1979 då följande formulering infördes i föräldrabalken:

    ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”[min fetstil]

    Detta förtydligar att straffbestämmelsen om misshandel i 3 kap 5 § brottsbalken även innefattar barnaga. Aga i skolan förbjöds 1958 när den nya folkskolestadgan infördes. [min fetstil]

    Källa Wikepedia

  4. ubbe

    Hur skall föräldrar våga att säga att de saknar förtroende för dagispersonal. Deras barn kan ju bli utsatta för personalens hämnd!
    Lunds kommun måste lämna föräldrarnas förtroededeklaration utan åtgärd och se till att splittra personalen på det aktuella dagiset för den verkar olämplig för sin uppgift.

  5. marie

    Det här har jag tydligen missat! Det var det absolut värsta… Att det finns människor som inte är lämpliga vet man ju i och för sig redan, men när dessa personer med största tydlighet visar hur otroligt olämpliga de är då kan jag inte förstå förskolans agerande! Det får finnas gränser och när man tejpar igen ett barns mun inte bara en utan två gånger utan att komma på iden att hejda sig, ja då anser jag att man inte ska få ha jobbet kvar. Det ska vara tack och hej.

    Det är som du säger, hade detta hänt en vuxen som dessutom kanske satt i chefsposition ja då hade vi säkerligen fått ett annat utfall…någon hade säkerligen fått sparken.

  6. Monika Ringborg Inläggets författare

    Ubbe
    Jag förstår vad du menar, men samtidigt måste man ju säga ifrån när det handlar om sådana här saker. Gå ihop.

    Marie,
    Vet att jag i huvudinlägget var försiktigare. Tänkte att personen ifråga kanske fick komma tillbaka med någon som stöd… Men ju mer jag tänker på saken, desto mer oacceptabelt anser jag det vara att han kommer tillbaka, oavsett omständigheterna. Som kollega skulle jag aldrig acceptera att arbeta ihop med någon som gjort en sådan sak.

    Javisst hade någon fått sparken eller blivit omplacerad, om det hänt någon vuxen på en vanlig arbetsplats. Men det är väl ofta så att acceptansen är större när det gäller barn. När det gäller en vuxen skulle rubriceringen ”ofredande” vara ett ytterligare övergrepp. Men när det gäller ett barn så verkar den vara helt tillräcklig. Det är ju helt klart ett övergrepp och upprörande att det överhuvudtaget händer.

  7. Mats

    Det är vanskligt att försvara det som inte går att försvara – men jag tror att det finns några nyanser att fundera kring när det gäller ord som övergrepp och kränkning.

    1) Själva händelsen. Innebar det smärta? Om tejpningen enbart var en begränsning av rörelsefrihet är det väl att likställa med timeoutmetodiken som firar triumf i media. ”Säger du ett pip till får du sitta på en stol i tre timmar…”

    2) Avsikten – vet vi att mannen är en elak person som njuter av makt och använder sitt överläge till att trycka ner ungar – eller kan handlingen ha varit ett sätt att skydda de andra barnen från en översittare?

    3) Upplevelsen – vet vi att barnet har fått men, eller kan det vara så att i deras trygga relation visade mannen att det fanns gränser för toleransen.

    Men jag har ingen aning om bakgrunden och borde nog förfasa mig också. Det är liksom tryggast. Samtidigt vet jag hur det är att jobba 40 timmar i barngrupp och hamna i trängda lägen. (ja – jag har sagt en del dumt!)

  8. Monika Ringborg Inläggets författare

    Mats
    Jag förstår hur du tänker. Att vara lärare innebär tålamod vilken nivå du än befinner dig på. Men om det får sådana här konsekvenser är det en allvarlig signal, som man inte bör ignorera. Något jag anser att de gör när han får komma tillbaka efter 30 dagars avstängning. Han kan vara utbränd och då behöver han hjälp och stöd och skall absolut inte vara i den miljö som bränt ut honom.

    Och det är därför jag skriver, oavsett omständigheterna!!!

    Inget av dina tre alternativ är för mig acceptabel pedagogik tillämpad av en lärare. Det är ingen acceptabel uppfostringsmetod av föräldrar heller.

    Jag utgår alltid från följande: DET som gäller för vuxna gäller även för barn. Det jag som vuxen inte kan acceptera utsätter jag inte barn för. Jag talar med barn eller finner andra lösningar. Jag kan faktiskt inte och har aldrig kunnat förstå varför barn skall behandlas annorlunda än vuxna.

  9. Mats

    Jag försöker tillämpa någon form av juridisk-moralisk prövning och det är inte något försvarstal för varken beteendet eller pedagogik.

    Komplikationen är att den isolerade handlingen i sig själv är svår att bedöma om vi bortser från avsikt och effekt. det där med kontext och komplexitet kan i och för sig bli ett moras av förstående – men jag försöker låta bli att förfasa mig eller döma.

    Den som aldrig har hotat eller mutat ett barn slänger första stenen!

  10. Monika Ringborg

    Då slänger jag den då …. för jag har faktiskt inte gjort vare sig det ena eller det andra. Men jag kanske gör det i en framtid, vem vet?

    Men frågan handlar inte om det och speciellt inte om min egen förträfflighet (ironisk). Snarare handlar det om barnen och deras väl och ve. Det är ännu värre om det här att hota och muta är så vanligt att man höjer toleransnivån. Att tejpa igen munnen på en treåring faller långt ifrån både hot och mutor. Dessa företeelser är illa nog av lärare som har hand om andras barn.

    Jag är överhuvudtaget inte uppfostrad i den andan och inte heller utbildad i den. Det är väldigt svårt att övertyga mig om att det här är okey. Vi måste kunna döma ut handlingar. För det är ju den vi talar om – handlingen, inte personen i fråga. Jag kan känna sympati för en persons svåra situation, men inte för en handling. Vilket jag gav uttryck för i min förra kommentar.

    Och i frågan om motiv mm. så förstår inte tre-åringen skillnaden även om vi kanske gör det. Och det är kanske främst utifrån treåringen vi skall se det här.

    Vi vet som sagt inte på vilka premisser han har fått återgå i tjänst. Men jag hoppas han får stöd.

  11. Mats

    Tur att man inte är jurist. Gränsen mellan muta och belöning är tunn, gränsen mellan straff och konsekvens är ännu svårare.

    Men jag håller nog med – det är handlingen i sig som ska värderas. Annars blir det för komplicerat!

Kommentarer inaktiverade.