Sämst utbildade, men kanske bäst bildade?

Svenskar är sämst utbildade i Norden. (se DN) Vad man talar om är de som går ut en utbildning? Men kan man då säga att svenskarna är sämst utbildade. Tänk alla kurser som svenskarna går i på högskola och universitet som inte leder till någon examen. Men då kanske man skall tala om bildning i stället.

Kanske svenskarna är sämst utbildade, men bäst bildade 🙂

Visst kan det vara en samhällsekonomisk katastrof som bl.a. Alltiallon skriver i sin blogg att så många i lärarutbildningen inte går klart och får sin examen. Den siffra som nämns låter dock lite för hög, men kanske stämmer numera då lärarutbildningen blivit så kritiserad och en del tagit intryck av det och slutat.

Jag ser på det här även utifrån ett annat perspektiv. Det är t.ex. en del lärare och andra yrkesarbetande studenter som jag träffar i magisterprogrammet som vittnar om betydelsen av att läsa vissa kurser. De flesta går bara Pedagogik I (tidigare A-kurs). En del går även Pedagogik II (tidigare B-kurs). Och ett fåtal går Pedagogik III (tidigare C-kurs) och skriver en kandidatuppsats (tidigare C-uppsats).

Är det här verkligen ett slöseri med ekonomiska resurser? Jag kan inte se att det skulle vara det efter att under elva år otaliga gånger fått höra att studenterna upplever sig ha lärt sig mycket som de kommer ha nytta av i sin fortsatta lärargärning eller annat yrke. Många har även sagt att kunskaperna de fått kommer de ha nytta av i allmänhet.

När det gäller lärarprogrammet kan man resonera på liknande sätt. Även om en del inte tar ut sin examen eller upptäcker efter en tid att de inte passar för yrket, så är jag övertygad om (kanske naivt men ändå) att de har fått lärdomar som är viktiga att få. När det gäller lärarstudenter finns det en del som bara har några poäng kvar. Kanske de blir klara om de inte blir anställda som obehöriga. Det kan vara en förklaring till varför många inte blir färdiga som lärare. De behöver inte för att bli anställd. Och har det inte varit så överlag inom nästan alla yrken; att vi inte behöver vara högutbildade för att få hög lön och bra anställningsvillkor. Viktigare är kanske att vi inte får högre lön om vi utbildar oss.  Jag har hört en del som säger – varför skall jag gå en högskoleutbildning om jag bara får en tusenlapp mer i månaden. Ja, det kan man fråga sig faktiskt. Kanske vi svenskar har formerats till att värdera allt i pengar i relation till den kraft en lång utbildning kräver.

Jag fick en tusenlapp i löneförhöjning när jag doktorerade. Inget jag funderade så mycket över. För mig var examen viktigast och vad den öppnade dörrarna till. Glädjen över att ha klarat det går inte att värdera i pengar. Kanske fler skulle sträva efter att doktorera om det gav 5000 kronor mer i lönekuvertet. Kanske det måste göra en större skillnad helt enkelt. Det är ingen liten sak att doktorera. Det kräver mycket mer än man kanske inser från början. Totalt engagemang dygnet runt sju dagar i veckan och mer därtill, om man skall bli klar inom stipulerad tid. Detsamma gäller t.ex. lärarutbildningen. Barnskötaren som vill bli förskollärare eller förskolläraren som vill bli lärare och som vet att hon/han måste leva på studielån ett antal år för att gå igenom utbildningen för att sen få en tusenlapp extra i månaden kanske väljer eller är tvungen att välja låta bli. Hon förlorar mer ekonomiskt än vinner på det. Många har helt enkelt inte råd.

Jag tror att allt lärande som sker får verkningar i samspelet mellan oss människor i ett samhälle. Så även om vi inte är de mest utbildade i form av att vi fått en examen, så kan vi ändå ha lärt oss en hel del som är till nytta för samhället och som också kan bidra till att man spar på de ekonomiska resurserna. För tänk vad det kan betyda att t.ex. en chef eller ledare får pedagogiska kunskaper. Det kan innebär minskad sjukfrånvaro, minskad utbrändhet, ett mer tillåtande klimat på en arbetsplats och därmed minskad sjukpenning

Vad man lärt sig inom en utbildning som man hoppar av kan vara till stor nytta i en annan utbildning som man passar bättre för eller på något annat sätt, som jag tryckt på här.

Tramskurser och enstaka fristående kurser kan ha en mycket större betydelse än man någonsin kan tänka sig om man befriar sig från att se allt i ekonomiska termer inom ett begränsat område. Ett tänkande som vår utbildningspolitik alltmer har fångats i.

Annonser

2 thoughts on “Sämst utbildade, men kanske bäst bildade?

  1. Alltiallon

    Jag imponeras av ditt sätt att vidareutveckla det mesta! Jag köper också gärna dina tankar om bildning, de var betydligt vackrare tankar än samhällsekonomi!!

  2. Monika Inläggets författare

    Åh tack Marie!

    Allt är ekonomi numera, så det kan kännas bra att sjunka ner i bildningens domäner ibland. 🙂

Kommentarer inaktiverade.