”Nya” lärarutbildningen

Har läst vissa delar ur rapporten (går att ladda ner på regeringen.se, samt sett på webbutsändningen av presskonferensen, men behöver läsa mer och fundera en hel del på dessa förändringar. (se SvD) (se poll i slutet av inlägget) Svd DN Sydsvenskan

Uppdatering: Genom Mats på bloggen Tysta Tankar har jag fått syn på denna artikel Utbildningen skruvas 50 år bakåt

LÄRARE. En utredning som i så hög utsträckning grundas på den ensidiga mediala presentationen av högskoleverkets utvärderingar kan inte tas på allvar, skriver tolv experter på pedagogik, didaktik och lärarutbildning.

Vid första läsningen kan man se att det i stort sätt samma typ av lärarutbildning. En del av det som idag läggs fram som nytt är det som den nuvarande lärarutbildningen präglas av i hög utsträckning. Men det är på detaljnivån man ser skillnaderna. Bilden blir annorlunda. Man detaljstyr på ett sätt som inte har skett under de två senaste lärarutbildningarna. Man återinför lågstadiet igen och specialiserar. Man kopplar bort möjligheten för dem som är lärare i de yngre åldrarna att kunna förutse hur det blir i de äldre åldrarna. Man får inte någon kunskap om hur äldre barn lär mm. Och hur detta kommer att se ut i praktiken är svårt att förutse på det här stadiet. Om det är något som kommer gynna lärandet eller inte är också svårt att sia om.

Här är något ur den ”nya” lärarutbildningen.

Det nya är att man inför två examina och föreslår lämplighetstester, samt högre behörighetskrav.

Och när man läser ur rapporten, kan man se att man tagit bort valmöjligheterna för studenterna, samt fokuserat på ämnena.

Det kan gå åt vilket håll som helst, att vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt kan kombineras i de lägre åldrarna tillsammans med ämnen eller också att det i de lägre åldrarna enbart kommer handla om traditionell utbildning i svenska och matematik. Vi kommer då få olika typer av lärare vad gäller just detta.

Det jag kan se som något utvecklingsbart är att det är möjligt att gå vidare i systemet.

Det jag kan se är att det som idag ingår i Allmänna utbildningsområdet får mindre utrymme. Man sätter traditionella ämneskunskaper i förrummet. Man verkar inte se det som ingår i AUO som ett ämne, vilket det naturligtvis är.

Lärarutbildarna skall bli mer forskningsutbildade, dvs. de skall disputera … Men även lärare från skolan skall kunna verka på lärarutbildningar – men ha visstidsanställningar på högst fem år. Även andra typer av lärare kan tas in.

Trots denna fokusering på forskning och vetenskaplighet föreslår man endast 175 miljoner per år till detta. Sigbrit Franke sa att det inte var mycket.

Ambitionen är stor, frågan är om det kan bli som man föreslår. Och då tänker jag främst på möjligheten att kombinera vetenskaplighet och ämnesstudierna på ett sätt som innebär att lärarna inte enbart blir traditionella grundlärare som endast ger ämneskunskaper och inget mer än det. För om det blir så, kommer det bli ett glapp mellan årskurs 6 och årskurs 7.  Och Sigbrit Franke betonar att den nya lärarutbildningen blir en gedigen grund. Fortbildning är viktig. Och det är här som jag är orolig för att det inte sker på grund av att många lärare inte kommer kunna släppas från sin ordinarie tjänst. Och hon menar också att fortbildning är viktigare i syfte att få istånd en varaktig förändring. Det tror jag också. Problemet ligger inte främst i den nuvarande lärarutbildningen, utan i att det finns så många som inte fått möjlighet till fortbildning.

Lämplighetstester rekommenderas, men det behöver utredas.

Antagningsstopp under nästa läsår för att alla lärosäten skall kunna genomföra den nya lärarutbildningen.

Sammanfattningsvis

Den ”nya” lärarutbildningen återgår till ett gammalt system. (Mats i Tysta Tankar talar om 50-tal)

Med högre behörighetskrav (troligen högre skolbetyg)

Stadieuppdelning, dvs. hierarkiskt examinationsordning

Specialisering av lärare. (Man kan sitt eget ämne och inget mer?)

Pedagogiken kommer i andra hand, ämnesdidaktiken i första hand. (Hur man lär och orsakerna till detta kommer i bakgrunden)

****

Man fokuserar på en på förhand given lämplighet (och därmed tar bort möjligheten att växa under utbildningen?)

Det här kan låta bra, om man nu skall vara normativ. Frågan är hur det här kommer slå i praktiken. Det jag kan se idag är att lämplighetstester som fokuserar på det Björklund talar om – att man redan innan man går lärarutbildning är en lärare – kan bidra till att man går tillbaka till den tid då man trodde att man inte kunde lära sig till att bli lärare. Jag har sett många som från början inte varit ledare, kunnat tala inför publik som blivit fullfjädrade lärare. Jag ser också skillnaden på dem som börjar och de som slutar. Den som genomgår en lärarutbildning utvecklas. Men om studenterna redan skall kunna detta, ja då skulle lärarutbildningen endast handla om att kunskapsförmedla och inget mer än så. Var tar i så fall Bildningstanken vägen?

Det är väldigt viktigt att lämplighetstesterna också utarbetas på ett sätt som bidrar till att man kan se framåt om en person har möjlighet att bli lärare. Och inte endast att de går ut på att försöka se vilka som kan bli BRA lärare. För då är vi inne i det normativa rummet igen och det kan slå fel i slutändan.

Om lärarutbildningen skall vila på vetenskaplig grund och lärarna skall bli mer forskningsinriktade och lärarutbildarna forskarutbildade, kan man inte tala om bra eller dåligt. Det går inte ihop. Och det är just detta som bekymrar mig. Utredningen talar om vetenskaplighet och Björklund och Leijonborg talar om bra lärare och bättre lärarutbildning. De talar inte samma språk helt enkelt.

Björklund talar om höga krav, för det ger bättre lärare ..  Och han talar om flummet som nu skall bort.

Med de här förslagen rensas mycket av flummet från 1985 och 2001 års lärarutbildningsreformer ut och det är naturligtvis bra.

Han talar om att lärarna skall lära sig sätta betyg, inte om bedömning. Han talar om att Ledarskap och konflikthantering behöver förbättras. Skillnaden mellan Sigbrit Franke och Björklunds och Leijonborgs tal om lärarutbildning är skillnaden mellan seriös framställning och eget tyckande och ett fokus på läraren som LEDAREN. Man bortser från andra faktorer som har betydelse. Får återkomma till det.

Mats är skeptisk se HÄR och HÄR

Och jag gör som Mats

Annonser