Behövs genuspedagogiken?

Behöver det finnas en speciell genuspedagogik (SvD) och skall den genomsyra hela utbildningen och sen verksamheten på förskola, fritids och skolan. Jag ansluter mig inte till denna uppfattning om genuspedagogikens allomfattande betydelse. Många säger också nej och menar att det är en skrämmande utveckling (SvD1)

Om man tittar i läroplanen och tolkar följande:

En viktig uppgift för verksamheten är att grundlägga och förankra de
värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan skall hålla levande i arbetet med barnen.

… kan man göra en rimlig tolkning att man skall behandla barn på förskolan som individer precis som i skolan. Och frågan är om man gör det om man praktiserar genuspedagogik på ett sätt att den slår ut all annan typ av pedagogik.

Men det är möjligt att tolka följande stycke på det sättet, om man släpper det tidigare.

Alla som verkar i förskolan skall hävda de grundläggande värden som
anges i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa
värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och
förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars
uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka
traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall
i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och
intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.

Jag gör det däremot inte. Min tolkning är att man inte skall fastna i könsrollerna och behandla flickor och pojkar efter dem. Det finns ju pojkar som gillar att leka med dockor och flickor som vill leka med bilar. Och om man då tar bort alla olika typer av symboler eller rensar lekplatser från könsrelaterade saker, ja då ser man inte till individen.  Då följer man inte […] individens frihet och integritet […] Man ser barnen som en grupp, men tar inte hänsyn till vad de gillar och vill leka med. Det blir också förvirrande för barnen när de får leka med könsrelaterade leksaker hemma eller ute på gården, men inte i förskolan. Barnen är för små för att kunna skilja på vad som gäller här och där.

Jag förstår (i meningen begripa) tanken bakom

Enligt de senaste forskningsrönen från genusvetarhåll kan vanliga lekplatser på förskolor, dess klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar, vara skadliga genom att de förstärker könsroller hos barn. Men skogslek gör barn jämlika. Detta enligt Eva Ärlemalm-Hagsér, doktorand och adjunkt på Mälardalens högskola.

… men hävdar att man då inte bryr sig om individen och vad hon vill göra. Vi kan hävda att barnen som vill leka med dockor för att de är flickor tidigt är lärda att gilla det och att pojkar inte vill göra det av samma skäl. Men hur vet vi det?

Jag tror på individens rätt till frihet och vilja. Att ta bort möjligheten för dem att välja, är inte som jag ser det lösningen på att könsrollstänkandet är starkt inom förskolan och på andra håll. En lösning jag ser är att alla som arbetar inom dessa områden håller koll på sig själva och hur de bemöter människor; som pojkar och flickor, som män eller kvinnor, eller helt enkelt som individer. Om vi tar bort det som får personalen att hålla fast vid sitt könsrollstänkande, sker ingen förändring hos dem som har denna typ av tänkande. Man sopar problemet under mattan. Det kan hända är en filosofisk lösning på ett som man ser problem, men inte en pedagogisk.

Det är aldrig fel att arbeta för att ge barnen alternativ till det redan inlärda. Ge pojkarna möjlighet att leka med dockor, men inte tvinga dem om de inte vill. Ge flickorna möjlighet att leka med bilar, men inte tvinga dem. Det är som jag ser det helt i linje med läroplanens formuleringar att ge budskapet om att det är helt okey att få välja vilken leksak man vill. […] Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. […]

Om vi lyssnar på barnen, låter deras röster få ljuda, tror jag vi kommer längre än att plocka bort det vi ser som skadligt ur genusperspektiv och faktiskt följer läroplanens formulering […] Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. […]

Det viktiga är att genuspedagogik inte blir en panpedagogik. Men visst behövs den till viss del, som en motvikt och som en väckarklocka för dem som inte är medvetna om att de har ett könsrollstänkande och behandlar andra efter detta.

Annonser

4 thoughts on “Behövs genuspedagogiken?

  1. Karl

    Klart det gör. Det finns massor av kreationister som påstår att jorden är nånstans 6000 år gammal också.

  2. Roland Ch. Johansson

    Jag tycker att man kan forska kring mänskliga relationer i de traditonella beteendevetenskaplig ämnena. GV är ett mycket bisarrt fenomen och företräder uppfattas nog var lika kul som en parkeringsvakt, en tidsstudieman eller skattmas.

Kommentarer inaktiverade.