Inte bara tanke

Igår var jag trött hela dagen, trots att jag sovit 8 timmar. Kanske jag för en gångs skull sovit för länge. Men under seminariet glömde jag bort tröttheten. Vi pratade om Dewey och kom in på mycket intressanta diskussioner och dilemman man ställs inför om man är Dewian. Jag tröttnar aldrig på att diskutera Dewey, Foucault och Bourdieu. Man hittar ständigt nya infallsvinklar och nya tillämpningar.

Idag är jag mycket trött. Är jag sjuk redan. Håller jag på att bli det? Men jag känner igen tröttheten. Skulle jag fundera över det nu inte fanns en ny influensa? Och svaret blir ju troligen inte. Skulle nog bara avfärda det med att jag är trött.

Känner mig lite instängd i det nya huset. En del av min trötthet har nog sitt ursprung i tillbakahållen gråt. Längtar tillbaka till mitt älskade Konradsberg, som jag kan varenda millimeter av. Har inte acklamatiserat mig än. Och ibland när jag möter bekanta ansikten, känns det som om vi är på fel plats eller bara på besök och snart skall flytta tillbaka igen.

Trots det, är jag positiv till flytten. Och har inget emot att sitta i köer, om jag bara är ute i god tid. Och det börjar kännas hemtamt att köra in på parkeringsplatsen och parkera. Till och med bakgården börjar se vackrare ut. Det är inte lika tungt att gå uppför backen.  Mycket har blivit bättre. Vi är nu som institution samlade på samma plats. Och det är kul att få kontakt med dem som en gång var mina lärare i Frescati Hage och som nu är mina kollegor.

Det är väl bara det att vi inte bara är tanke utan också känsla och den lever sitt eget lilla liv. Och jag har nog aldrig trivts så bra i ett hus och ett område som i Konradsberg. Det kanske är så här man känner sig när man flyttar från en femma till en etta.

Men jag har eget rum med utsikt!

Annonser