Bra eller dåliga förebilder?

Ni som har läst min blogg tidigare känner säkert till att jag ogärna skriver om något som bra eller dåligt. Vill hellre fokusera på mitt uppdrag som är att utgå från frågan om, vad det innebär att vara lärare än vad som utmärker en bra lärare. (Jag hittar inget stöd i uppdraget eller i läroplanerna, för uppfattningen att det är bra lärare vi skall utbilda) Det är många som ställt frågan om vad som utmärker en bra lärare med utgångspunkt från artikeln om att lärarens lön skall sättas efter resultaten en lärares klass presterar.

Vi är förebilder, det är väl ganska klart. MEN, frågan är dock om vi själva skall lägga ner någon energi på att sträva efter att vara en bra eller dålig förebild. Vänder man inte fokuset åt fel håll då. Uppfyller man uppdraget eller läroplanen. Och är det inte i slutändan eleverna och studenterna som bestämmer vad vi blir utifrån de värderingar de har. Och så skall det väl kanske vara. Men säger en bestämning om jag är en bra eller dålig lärare något om mig som den lärare jag ÄR?

Varför jag har skrivit om detta ännu en gång, är för att allas vår Mymlan har tagit upp stafettpinnen som lagts av en bloggare som menar att vi kvinnor behöver dåliga förebilder. Men Mymlan vill hellre lista vad hon ser som bra hos sig själv.

Se Jag är bra

Det här har fått mig att reflektera lite och göra en koppling från mitt yrke som lärare till den privatperson jag är.

Om någon student skriver att jag är en jättebra lärare är det urkul. Om någon skriver att jag är urusel är det inte lika urkul och jag känner nog hur det sticker till lite. Men mer än så är det inte.  De har ju rätt att tycka om mig precis vad de vill. Jag vet ju att de tycker och uppfattar omvärlden utifrån sina egna referensramar och hur de ser på hur en lärare skall vara. Det är ju ett led i deras egen läroprocess. Det är ju inte min uppgift att förhindra den genom att diktera vad som är bra eller dåligt, vilket blir konsekvensen om jag skall agera enligt en modell – den goda läraren. För vad som är gott för mig och en del, behöver ju inte vara det för andra.

Men vad gör jag av dessa olika åsikter av mig som lärare. Hur skall jag förhålla mig till dem och vem skall jag lita på … den som säger att jag är jättebra eller den som säger att jag är urusel. Därför är utvärderingar som fokuserar på vad någon tycker om mig som lärare inte användbara när jag planerar och lägger upp min undervisning. Speciellt inte, eftersom jag sen länge vet hur olika de tycker om olika typer av lärarpersonligheter.

Mer intressant blir det om jag får veta hur de har uppfattat de uppgifter de får av mig. I frågor som rör om de har lärt sig något och vad de lärt sig är utvärderingar användbar information i syfte att utveckla uppgifterna. Hur kan jag genom dessa  stimulera lärandet i enlighet med kursplanens mål.

Jag ser inte mina studenter som bra eller dåliga blivande lärare, utan som studenter som är individer på väg att bli lärare. Och att det är min uppgift att stödja dem på den vägen.

I privatlivet kanske det inte är lika enkelt att förhålla sig professionellt som det är i jobbet. Men ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det är frågan OM en relation fungerar eller inte som är intressant, än att det frågan om det är någons fel att den inte gör det, som är intressant.

Vill hellre fokusera på frågorna om vad det innebär att ha en relation och  om vad vänskap, kärlek och gemenskap har för betydelse i sammanhanget. Att hela tiden fokusera på om partnern är bra eller dålig eller arbeta på att få bort det dåliga hos sig själv och den andra. De tar ju bara bort en massa tid från levandet i sig själv. Och det är väl det som är det viktiga – eller hur? Och frågorna om vad det innebär att leva och tillsammans med andra. Om en relation inte fungerar kanske den skall upplösas.

En förebild för mig är en person som jag kan identifiera mig med, lära mig av och se som en själsfrände. Om det är en bra eller dålig förebild bestämmer nog samhället, normerna och värderingarna andra har. Vad kan jag som enskild individ göra för att förändra detta, så att det passar in på min bild av vad som är bra och dåligt. Ingenting som jag ser det. Det enda man troligen upptäcker är att hur man än vrider och vänder på det här, så kommer det alltid finnas någon eller några som tycker man är en dålig förebild. Trots att man utgått från andras åsikter om vad som är en bra förebild.

Missförstå mig rätt.

Att ge beröm och uppskattning är något som jag personligen tycker är värdefullt att vi får av andra. Vi mår alla bra att få lite beröm för dem vi är och för vad vi gör i livet. Men att göra en bedömning av hur någon är efter vad man anser som bra eller dåligt är något helt annat som jag ser det. Då utgår man inte från den kunskap man har av något utan efter vad man tycker om det.

Annonser

2 thoughts on “Bra eller dåliga förebilder?

  1. Marie

    Ett underbart inlägg! Speciellt med tanke på att jag snart är klar med min lärarutbildning. Jag fick mig många tankeställare när jag läste inlägget och jag kommer att ta med mig dessa tankar för att reflektera över dem. De kommer att hjälpa mig nu när det är meningen att jag ska skapa mig en ”professionell” identitet som bygger på just relationer.

Kommentarer inaktiverade.