Sitter du ner?

Dagen före midsommarafton, precis startat bilen och kört några meter, var på väg ner i vägkorset då mobilen ringde. Okey, min svägerska tänkte jag, som vill höra om jag vill komma på kaffe.

Det var en man som ringde från äldreboendet. Han lät mycket allvarlig, trevande … som om han inte riktigt visste hur han skulle få fram sitt ärende.

Mår du bra, frågade han.

Ja, sa jag. Men hur mår mamma?

Okey, tänkte jag – nu är det alltså dags. Nu händer det! Nu kommer orden uttalas – din mamma somnade in i morse.

Jo hon mår bra! Men jag undrar om du har tid att komma och lämna lite pengar.

Jaha, sa jag och det klickade till inom mig av lättnad. Du lät så allvarlig att jag trodde något har hänt.

Nej, nej, hon mår bra!

Hallå, tänkte jag, men sa inget. Den allvarliga rösten, hans fråga om jag mådde bra kunde lika gärna ha bytts ut mot – Sitter du ner? Och jag undrar om personalen på äldreboende egentligen förstår vad vi anhöriga lever med – den ständiga beredskapen på att få det där samtalet som betyder slutet på ett liv, speciellt när ens mamma blir 90 år nästa gång. Den tidigare föreståndaren visste det – hon sa alltid – Hej, det är X, mamma mår bra!

Nu blev jag inte chockad. Det har hänt fler än en gång. Men varför kan de inte låta glada när de ringer.

Annonser