Misstaget

Somnade väl vaggad av ljudet från stora godstågen som rusar förbi – bodonk, bodonk, bodonk… . Drömde en hel del, viktigt kändes det som, men jag har glömt det. Vaknade tidigt och stod inför valet att köra till Söderköping eller väg 50 till E20 och till Örebro. Jag bestämde mig för att välja en ”ny” vägsträcka.

Packade, pratade en stund med paret från Sundsvall som upplevde stor temperaturväxling. Träffade en svorsk (hans egen benämning) dvs en norrman som flyttat till Sverige nära gränsen. Köpte vatten och gav mig av. Körde ner till järnvägsviadukten, körde vänster mot Centrum och in på Kungsvägen och fortsätta på väg 32 till Skänninge och Motala. Nu kände jag igen mig fram till avfarten till Vadstena och allt kändes bra, tills humöret helt plötsligt sjönk. Jag började sakna Mjölby.

Efter det tog det ett tag för mig att börja njuta igen. Bland annat av att köra över en hög bro – fantastisk utsikt. Synd att man inte kan stanna till och fotografera.

Men det återhämtade goda humöret höll i sig ända fram till Askersund och jag behövde tanka på Shellmacken. Då blev jag på riktigt dåligt humör. Det var rörigt, en man ville betala kontant, men blev hänvisad till en annan kassa. Han hade väntat länge, vilket var sant och fick gå före mig och en kille. Ja, då fick kassörskan gå till den förra kassan. Tid tog det alltså. När jag väl kom ut, hade någon parkerat precis vid huset och framför min bil så jag kom inte fram utan fick köra runt alla mackar för att komma till platsen för rengöring av vindrutan.

Och till slut kom jag fram till E20 och efter några mil till Eurostop Örebro. Men när jag väl kom dit och den stora parkeringen, Statoilmacken – ICA Maxi och så hotellet kändes ingenting bra. Åt min banan och bestämde sen för att köra vidare. Klockan var bara 12 och tanken på att checka in där och sen köra ut därifrån kändes outhärdligt. Att köra in i centrum för att få tag på ett annat hotell kändes ouppnåeligt. Det var hett som attan på parkeringen och i bilen. Jag körde vidare.

E20/E18 – tråkig motorvägssträcka … och det kändes bra att svänga ner på E20 och köra över åkrarna, och se kalklinbanan som jag minns från min barndom då vi åkte till mina morföräldrar i Hagaberg. Vet inte om den används längre, men på håll ser den rostig ut. Men då användes den. Det mesta av E20 är motorleder och landsväg till efter Eskilstuna då en tvåfilig väg tar vid.

Tydligen har de gjort en ny väg sen år 2005 för  den McDonalds och Statoil som jag trodde fanns en bit bortom Eskilstuna låg under vägen och sen fick jag köra ända till Strängnäs innan jag hittade ett annat ställe. Kände inte igen mig alls. Men det kan ha varit den. Men tror inte det. Otrivsamt ställe. Inte bara för att det var mycket folk, ohjälpsamma bilförare som inte kunde stanna och släppa fram en när jag backade ur parkeringsluckan. Utan för att det var förutom den vid McDonalds en stor parkeringsplats nedanför den tvåfiliga motorleden och sen en slänt med grus och sten och ogräs. De höll även på att lägga en parallellväg. Inte ett träd, inte en enda liten gnutta skugga. Marken gungade och jag körde därifrån. För, som sagt – jag var på väg hem. Vad skulle jag göra. Köra till Uppsala hade jag tappat lust och ork till att göra.

Det här är en vägsträcka som jag absolut inte skulle rekommendera, dvs den efter Eskilstuna från Örebrohållet.

När jag väl kom hem upptäckte jag att sträckan jag kört var 30 mil och det hade tagit 6 timmar.

Mitt misstag var att jag inte körde till Söderköping. Jag trivs bäst i Östergötland. Nu utgår jag enbart från egna erfarenheter, men man blir vänligare bemött, både av personal och människor man möter. För det handlar inte enbart om att jag har släkt där, för det har jag även i Närke. Möjligen är det erfarenheter från barndomen när jag tillbringade somrarna hos mina morföräldrar.

Redan efter Skänninge på väg mot Motala fick jag en intuitiv känsla – varför vände jag inte. Varför litade jag inte på den istället för att tänka – nej jag fortsätter å ena sidan. Men å andra sidan, jag hade missat Hammarbro-utsikten och erfarenheterna som jag gjorde under resan. NU vet jag hur det ser ut längs väg 50 både norrut och söderut och vilka sträckor jag skall undvika framöver. Allt har två sidor.

Men Söderköping finns kvar och resan runt gick också bra – konstigt nog fick jag känslan av när jag var tre mil från Södertälje att det gått väldigt fort. Jag åker nog ner till Söderköping om några dagar. Det är Östergötland som gäller. Varför köra runt till andra ställen – det är bättre att utgå från mina minnen av hur det kändes när jag bilade runt för miljoner år sen – och inte tro att jag skulle känna annorlunda idag.

Annonser