Skänninge marknad – man ser inte staden för alla människor

Man kan säga att man inte ser människorna för alla hus, men på Skänninge marknad är det tvärtom. Man ser inte husen för alla människor. Måste åka dit någon gång när det inte är marknad. Men något fick jag i allafall med av husen.

Jag åkte förbi infarten till Skänninge på vägen till Motala och när jag reste till Vadstena tidigare i sommar. Då var det folktomt. Jag kunde inte ana att staden låg så nära vägen. Jag svängde vänster i första rondellen och vänster igen för att parkera på en äng. Det kom fram en liten flicka och skulle ge mig en biljett. Den kostade 40 kronor, men jag hade inga kontanter. Men fick iaf parkera, då hon frågade en vuxen. Och sen blev jag lotsad till en ledig plats. DET är service.

Jag hade ett möte och fått vägbeskrivning för att hitta sällskapet. Efter järnvägen gå 40-50 meter till en pizzeria, men jag hörde Cafe. Okey, det var ett järnvägsspår och jag gick och gick och gick och gick. Såg allt annat än cafe. Ringde och fick veta att det var en pizzeria. Har du gått förbi järnvägen. Javisst!. Okey, jag gick tillbaka och letade. Till slut frågade jag en person och pekade åt motsatt håll och sa det ligger bortom järnvägen. Då insåg jag att det finns två järnvägsspår.

Väl där såg jag ner i ett folkhav. Ringde igen och jag blev hämtad.

Efter en kort paus efter allt gående och letande, gick vi in i folkvimlet. Och jag lyckades ta en del bilder. Det mesta av folkvimlet har jag dock inte med.

Här är kyrkan, säkerligen välkänd i trakten. Skall tydligen vara mycket gammal.

Här är en bild från stånd på torget (tror jag) med massor av väskor och plånböcker.

På vägen tillbaka blev skylten på huset en bra vägvisare (vilket jag inte insåg när jag tog bilden) för att hitta tillbaka till utgångspunkten – järnvägen!

Det här är torget i alla fall och märkligt nog ganska folktomt just på den här bilden.

Här fastnade vi och tittade på en hel del roliga gamla skyltar. (Klicka på bilden och läs)

Jag tror, men är inte säker (för här tappade jag bort mig totalt) bortom brandstationen.

Och slutligen några närbilder där vi rastade en stund och jag satt på en stenhård trappa och fick ont i rumpan. För det var dåligt med bänkar och sittplatser.

Bakom stånden …

Men vi hittade en butik (som jag sen insåg var en butik där det fanns en mack som nu inte syntes på grund av alla kläder runt det.

I butiken fanns en toalett, som kostade 5 kronor att besöka, med rinnande vatten ur tvättstället (egentligen personaltoalett). Men bra service här också – medan vi väntade såg de till att allt fungerade, att toaletten var ren och att det fanns toapapper. Heders!

Vi avslutade besöket med att gå tillbaka, stanna till vid ett ganska tomt cafe, drack en god kopp kaffe och hamnade sen i en lång kö upp till järnvägen. Tog nog en halvtimme att gå 100 meter.

Vi skiljdes åt efter en språngmarsch i blåsten (kändes bra efter två och en halvtimme i snigelfart) och jag hämtade bilen och körde den korta sträckan till Mjölby.

En trevlig dag!

Den bekräftar ännu en gång att Östergötland är en mycket trevlig plats att semestra på eller besöka i största allmänhet.

Annonser