Lars Ohly hade svar på allt

… det gillar jag när politiker har. (se SvD) Inget slingrande-som-en-ål här inte. Han tvekade heller inte att svara på frågor som en del ogillar, t.ex. delningen av föräldrarförsäkringen. Han var även tydlig gällande de röd-gröna samarbetet visavi det vänsterpartiet står för. Jag ser inget konstigt i att de har olika mål på längre sikt, men kommer överens. Så är det även när det gäller allianspartierna. De har olika åsikter och måste jämka samman.

När det gäller föräldrarförsäkringen förstår jag inte att man inte kan se möjligheten med att båda föräldrarna har lika många månader. Varför vill man ha barn, men inte vara hemma hos dem? Och det är precis som Ohly sa – om det blir jämställdhet på det området, kommer man inte kunna hävda att kvinnor skall ha lägre lön än männen. Marknaden måste anpassa sig efter att både män och kvinnor är hemma med sina barn. Det är en av de regleringar som jag ser verkligen har ett syfte och som på sikt lever upp till det KD talar om – ett barn behöver båda sina föräldrar. Denna lika fördelning gör upp med gamla förlegade värderingar. Och ger männen rätten att begära föräldrarledigt så länge.

Varför ser man det inte som en möjlighet.

För övrigt håller jag med om många saker Ohly och Vänsterpartiet tar upp. Min fråga är dock hur det skall bli möjligt att genomföra vissa delar. Vänsterpartiet behövs som en motkraft, dock ej vara det största partiet och få STORT inflytande.

Det enda jag har emot Ohly är att han är Djurgårdare!

Annonser

6 thoughts on “Lars Ohly hade svar på allt

  1. Ping: Räddaren i nöden | Smygvinkeln – lite grann från en annan sida

  2. anna

    Barnbidrag och barnvård ska delas precis lika mellan föräldrarna. Mamman ska inte få gå före pappan. Många blivande fäder blir utnyttjade utav kvinnans makt, hon kan bara ta barnet med sig och flytta till annan ort med barn och ny man. Och kvar står pappan med underhållet. Min son fick resa över halva landet för att träffa sitt barn. Mammor ska inte automatiskt få vårdnaden, det måste bli ett slut, annars finns det nog inga män som vill bli fäder längre!

  3. Monika Inläggets författare

    Anna
    Jovisst, både rättigheter och skyldigheter skall vara någorlunda lika mellan föräldrarna. Man är ju två om det. Och en delning kan få båda att vinna på det.

  4. Lotten

    Visst vore det bra om man såg det som en möjlighet. Redan idag så delas ju föräldradagarna lika, men det enda som krävs för att överlåta dagar är ett meddelande till försäkringskassan. Argument om att det inte är bra för barnen att inte mamman kan vara hemma längre får mig att se rött… Det tycker jag är fördomsfullt mot andra länder där man har betydligt mindre möjligheter att vara hemma med barnen och få betalt.

    1. Monika Inläggets författare

      Hej Lotten,

      Frågan gäller inte, som jag ser det, att det inte skulle vara bra för barnen att mamman kan vara hemma längre. Snarare att det är bra om pappan kan vara det. Sen kan man ju faktiskt se det som ett privilegium som föräldrar har i det här landet att kunna vara hemma så länge som de faktiskt kan, i motsats till vad man kan i andra länder. För övrigt kan mamman vara hemma längre om hon så vill. Inget hindrar någon från att prioritera hemmavistelsen framför annat man önskar. Men, jag är väl medveten om att vi lever i en typ av samhälle i vilket det är svårt att göra det.

      Vissa krav och regler får man finna sig i, som t.ex. när man får möjlighet att gå en lång utbildning utan att behöva betala terminsavgifter. Om man inte kan finna sig i de krav som ställs på en utbildning är man fri att låta bli att utnyttja den. Likadant är det med det här.

      Ställer man krav på sjuka och arbetslösa, bör man inse att man själv måste acceptera vissa krav då man får möjligheter som man inte skulle klara av att finansiera på egen hand utan alltför stora uppoffringar.

      Vi är ganska bortskämda i Sverige!

  5. Monika Inläggets författare

    Sommaren 05 var jag i Athen och gick en kurs i grekiska på Athens Center. Det var busstrejk under andra veckan på torsdagen och någon taxi fick jag inte tag på och det var för långt att gå. Jag fick för mig att dagen efter var lördag, så jag missade två dagar. Trots att jag ringde och ansåg att jag hade laga skäl för busstrejken fick jag veta att jag inte skulle få mitt diplom även om jag gjorde sista examinationen. Och jag betalade 600 euro för tre veckors undervisning. Jag fick gå om den kursen nästa gång jag var i Athen, två år senare och fick betala ytterligare 600 euro. Man kan säga att mitt diplom kostade 600 euro. Det var ingen pardon. Tack och lov har jag alltid uppskattat vårt system.

    Blir man sjuk under kursens gång, även om det bara är en dag, måste man ha läkarintyg. Och jag tänkte i min naivitet: Men jag betalar ju, hur kan de då ställa sådana krav? Och busstrejken var ju inte mitt fel.

    Jämförelser med hur det är i andra länder kan ge en perspektiv.

Kommentarer inaktiverade.