Mamma Mia och 2012 – filmisk besvikelse

Nu skall jag tala om film.

Häromdan köpte jag Mamma Mia och 2012 – helt skilda genrer.

Mamma Mia – är det mig det är fel på eller är den grovt överskattad. Kanske man måste gilla ABBA för att bedöma den på ett rättvist sätt. Jag satt bara och väntade på att få reda på vad den gick ut på. Stökig, fjantig och alldeles för käckfrisk är min bedömning. Men den kanske blir bättre. Jag kommer dock inte över tröskeln. Antingen somnar jag eller också känner jag mig irriterad. Meryl Streeps hårslinga som hela tiden hängde över ansiktet var irriterande. Kanske jag skulle uppskatta den mer om det varit okända skådespelare och inte andra som är kända för prestationer inom andra genrer.

Men, som sagt – jag gillar inte ABBA. Deras musik associerar jag alltid med positivspel. Sen finns det väl en och annan låt som är bra.

2012 – en undergångsfilm. Jorden håller på att gå under. Det började bra, men den var förutsägbar och icke-trovärdig. Marken rämnar och en grupp människor klarar sig hela tiden i sista minuten, medan alla andra går under. Visst, det är underhållning. Men att det skulle handla om de överlevandes hjältemodiga kamp vete 17. Specialeffekterna var dock hisnande och jag undrar hur de har gjort det. Skickligt.

Av samma regissör har jag sett Day after Tomorrow och den var engagerande.

En lördagskväll av filmisk besvikelse!

Annonser