En ogenomtränglig motvind

Kristendomen skall prioriteras i skolan, beslutar Jan Björklund och kör över Skolverkets nya förslag till kursplan som betonar att världsreligionerna skall behandlas lika.

– Det är självklart att elever ska studera alla världsreligionerna, men det är lika självklart att kristendomen i svensk skola fortsatt ska ha en särställning. Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land, och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Jan Björklund. […] Det handlar inte om att den kristna religionen är bättre än någon annan, utan det här beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land, och fortfarande har i vår del av världen. (se SvD)

Som vanligt när Jan Björklund säger något, har jag svårt att förstå hur han tänker. För om man ser att något skall ha en särställning, blir budskapet oavsett vad man själv menar, att det man sätter framför det andra på bekostnad av annat uppfattas som något bättre. Och det verkar inte handla om från Björklunds sida att det kan vara relevant att kritisera kristendomens dominans?! Men för att kunna göra det, behöver man veta vad de andra religionerna står för. Vet man mer om dem, kan detta även öka acceptansen för olika religiösa uttryck. Men det kan också innebära ett personligt ställningstagande för t.ex. kristendomen byggt på analys och tolkning, inte på att man växer in i en viss typ av religiositet som man ser som självklar. Om man ger kristendomen en särställning i skolan på grund av att den dominerat mest, sker ingen utveckling mot en ökad mångfald i samhället och man låter traditionen styra helt och hållet.

Skolan skall till viss mån bygga på förmedlingspedagogik i den meningen att man värnar om ett samhälles värderingar och att det svenska kulturarvet bevaras, enligt formuleringar i förarbetet till Lpo94. Och det här kan vi nog alla hålla med om. Men kan vi svara på varför vi anser det? Oftast inte! Vi tar det som en självklarhet. Min tolkning av läroplanen är att skolan skall vara den plats där vi lär oss varför något är som det är, för att kunna göra egna ställningstaganden.

På lågstadiet berättar man i december för barnen varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna, det är inte möjligt. (SvD)

Hur tänker Björklund här? Som jag ser det, tillhör det här religionshistorien och kan inte se annat att det är helt möjligt att ägna samma uppmärksamhet. Man kan ju ta upp varför inte alla firar jul som vi gör.

Lars Ohly är inte förvånad och säger följande:

”– Det är klart att många känner sig främmande inför det, både många av oss som inte har någon religiös övertygelse alls, men också naturligtvis de som bekänner sig till en annan tro än den som den här regeringen vill framhäva.” Han tycker att det är rimligt att i skolans religionsundervisning ägna samma uppmärksamhet åt fastemånaden ramadan, som åt julfirandet. – Ramadan är en jättehögtid i Sverige. (SvD)

Jag håller med Lars Ohly, speciellt med tanke på att många av barnen som växer upp i familjer som firar ramadan riskerar hamna i det utanförskapet som alliansen menar inte skall få finnas, OM denna högtid inte tas upp, likvärdigt det kristendomska julfirandet.

Jag växte upp med psalmsång varje morgon under min skoltid, tills jag kom upp i högstadiet och fick läsa religionskunskap. Jag avstod från att konfirmera mig då jag kom fram till att jag inte kunde tro. Det var för mig så intressant att läsa om de olika religionerna så mitt slutbetyg blev en femma. Under många år försökte jag ändå komma till en tro, men det var svårt. Och när jag läste och tolkade Platons dialoger förstod jag till fullo att de religioner vi har idag är konstruerade av människohand. Redan Platon talade om det som man kan hitta i kristendomens tro om evigt liv. När man läst Platon är det svårt att tro på att någon av världsreligionerna är konstituerat av Gud.

Om vi skall leva i ett demokratiskt samhälle måste vi behandla alla världsreligioner lika, som jag ser det. Eftersom de flesta religioner har en tro på en makt som straffar den som går emot och belönar den som ansluter sig till den. Inom vissa religioner utesluter man människor av olika skäl. Även i vårt samhälle som anses vara demokratiskt, men som har dominerats av kristendomen utesluter man vissa grupper.

Om man kör över Skolverkets förslag och menar att kristendomen skall ha en särställning i skolan har man tagit steget mot ett alltmer odemokratiskt samhälle. Vi som ser och accepterar mångfalden och inte ser skolan som ett verktyg att skapa ett samhälle som alltmer riskerar att mynna ut i odemokrati och självklara påståenden om det andra, har motvind, en nästintill ogenomtränglig motvind. Den borgerliga läroplanen Lpo94 som kursplanerna utgår från, smulas nu sönder alltmer, av just de borgerliga. Hur skall man kunna tro på politiker som inte själva tror på sin egen ideologi?

Som jag ser det, skall alla ha rätten att själva få bestämma vilken religion de vill ansluta sig till. Då kan man inte prioritera någon speciell i skolan, utan måste behandla alla lika. Det man lär sig utan att förstå varför utan endast tillägnar sig är också det som är svårast att synliggöra och medvetandegöra. Det är det här som Jan Björklund verkar bortse ifrån. Eller också är det hans tanke! Vem vet?

Annonser

One thought on “En ogenomtränglig motvind

  1. Ping: Det är trist « ©lektorio

Kommentarer inaktiverade.