Karlstad universitetsområde

När man mest befinner sig på samma plats, med det man känner igen och där man känner sig hemma, är det fantastiskt att då och då besöka andra universitet. Än mer fantastiskt blir det, då man känner sig hemma även där. Det är inte den geografiska positionen det handlar om, utan själva känslan av universitet. Jag insåg det när jag i torsdags befann mig på Karlstad universitet. Men det var lite svårt att hitta och det kommer det här inlägget handla om. Rörigt? Absolut!

Jag parkerade bilen och gick ur och fick en smärre chock på grund av den isande vinden dagen efter jag kommit. Jag köpte parkeringsbiljett, hoppade in i bilen igen, satt på mig mössa, halsduk, vantar och kände mig som ett alltför påpälsat barn när jag skulle leta mig fram till hus 3D. Det var inte det enklaste. Systemet var som en labyrint och jag frågade studenter och lärare hur jag skulle komma till hus 3D. Snurrade runt. Svårt att förklara, men systemet var följande hus 1, 2, 3, CE 5, 6. Var fanns hus 3? Och varför finns inget hus 4. Till slut kom jag fram, då jag var tvungen att gå upp för en trappa för att hitta till D, för då hade jag hittat till 3 B och C. Sen gick jag bakvägen för att se om det fanns en utgång. Och jovisst fanns det och jag gick över gården till ingång på baksidan till 1C där jag hade börjat från framsidan.

Klickbara bilder.

Från 3D till 1C …

och

Från framsidan uppför trappen mot gården till 3D

men ingen skylt …

Man kan se hus 3D genom dörrarna – den röda väggen.

Om det funnits en skylt 3D när jag gick till höger, hade jag inte gått rakt fram och behövt snurrat runt i en halvtimme. Men jag träffade många trevliga och förstående människor – Jag har varit student här, jag har jobbat här i två år, men hittar inte. Som nykomling till Karlstad universitetsområde fick jag en känsla av att man skrivit lappar på husnumren och sen lagt i en hatt och skakat om och sen lagt ut. Hi hi … lite elakt kanske. Någon tanke bakom måste det ha varit i allafall. Det var nog snarare den bristande skyltningen.

Här är utsikten från ingången 1C från framsidan

Överhuvudtaget saknades en del viktiga skyltar i Karlstad. T.ex. fanns en skylt mot E18 till Oslo från ett håll, men inte från universitetshållet, så jag körde naturligtvis förbi och fick vända och då såg jag skylten. Men så är det kanske när man hittar att man inte ser med nykomlingens ögon.

Seminarierna var mycket intressanta och jag träffade en del mycket engagerade forskare. Det bästa av allt var att många av de paper som presenterades handlade om skolan och lärarutbildningen. Och att lyssna på Goodsons föreläsning om livsberättelseforskningen (som är ny för mig) var verkligen njutbart. Honom hade jag gärna suttit och pratat enskilt med över en kopp kaffe.

Tyvärr kunde jag inte vara med i fredags av olika skäl, vilket jag inte berättar om här.

Annonser