Det kan aldrig vara bra

Jag måste med förlov säga att det för min del uppfattas vara en aningen oansvarigt av en utbildningsminister (se DN) att uttala följande:

– Det går delvis en chockvåg genom lärarutbildningssystemet i Sverige i dag — och det tycker jag är bra, för detta är möjlighet till en betydande uppstramning.

…. med tanke på att han själv har bidragit till stor del för att den här situationen uppstått och på att det är hans värderande om vad bra och dålig utbildning och bra och dåliga lärare som ligger under.

Alltför många förändringar inom en och samma organisation på för kort tid som möjligt leder till ett intryck av dålig kvalitet på lärarutbildningen, när det kanske handlar om att berörda parter måste göra flera saker samtidigt och ett lärosäte sätta sig in i vad det egentligen innebär att organisera lärarutbildningen.

– Universiteten i Stockholm och Umeå är till exempel inne i en omfattande omorganisation. Där är det här säkert en signal att skynda på den omorganisationen. I några fall går det säkert att komma tillbaka ganska snabbt, säger han.

Det går nog inte att skynda på omorganisationen mer än vad som redan görs, är jag rädd. Det är en stor organisation och inte en liten eka som man lätt kan vända mot en gemensam riktning. Samgåendet mellan f.d. Lärarhögskolan och Stockholms universitet ledde till nya kurser som skulle organiseras. Och när sen den nya lärarutbildningen fastställdes, skulle dessa nya kurser fasas ut och ersättas med nya. Det är ett arbete som tar tid och genomförs parallellt med undervisningen.

Björklund har lovat flera lärarledda seminarier, mer pengar och resurser, men det har blivit färre. Att då anse att det är bra att t.ex. SU och de andra lärosätena förlorar ekonomiska resurser kanske i ett kortare och i ett längre perspektiv är verkligen anmärkningsbart. Kanske förseningen på ett år innebär minskad tillströmning på längre sikt. Det positiva i det hela är att de som arbetar inom lärarutbildningen får längre tid att ställa om sig. Frågan är dock om det kan överväga de förluster en försening kan innebära.

Vad det innebär för de som vill gå en lärarutbildning, kan vi bara sia om. Och hur skall de som fått examensrätt kunna ta emot alla som vill gå utbildningen? Detta kan skapa lärarbrist när många går i pension och när lärarlegitimationerna prövas.

Det är olyckligt att 21 av dem som ansökt om examensrätt blivit nekade. Det kan aldrig vara bra! Kanske lite eftertanke och självrannsakan från alla håll inte skulle skada.

I SULF-tidningen lovar Björklund att lyssna på universiteten. Men det kanske inte räcker med att lyssna utan att detta leder till handling.

Läs även:

Situationen är allvarlig, enligt Lärarförbundet.

Betydligt färre platser hösten 2011

Annonser