Utbildningsnivåer

Det Tomas Kroksmark skriver i sin blogg är så självklart att det egentligen inte skall behöva poängteras. Men nu är det uppenbarligen så gällande utbildningsnivån på olika högskolor och universitet, eftersom en del inte får examensrätt.

[…] Om man har lärarutbildning som lärarutbildare är det bra men har man inget mer, innebär det att man utbildar studenter  på samma nivå som man själv har. Det gäller både ämnet och didaktiken. Poängen i Högskoleverkets bedömning är att det inte ska vara så, utan att lärarutbildare ska ha högre utbildning än den som studenterna till sist erövrar. […]

Men vad kan man vänta sig, när så många inte anser att lärare i grundskolan behöver vara behöriga lärare. Detta ger väl avtryck även inom lärarutbildningen på en del platser i landet. Enligt Kroksmark var det just det som många föll på.

Men det krävs både tid och pengar att utbilda upp till denna nivå. Och framför allt lärare som har högre utbildningsnivå än dem de skall utbilda till lärarutbildare. Och var finns dom?

Annonser

12 thoughts on “Utbildningsnivåer

  1. janlenander

    Det känns som att du snärjer in dig i någon typ av moment 22 där du vill ha höga krav på forskning hos lärarutbildare men inte vet hur det ska gå till. Vad är dina tankar om en möjlig framgångsväg?

    När det gäller obehöriga lärare i grundsskolan är det något som gör mig fullständigt ursinnig. De gröna lärarna i 9A framstår som fantastiska jämfört med en del jag sett presteras av obehöriga. Kaststjärnor gjorda på tekniklektioner! Kommunerna sparade pengar och sänkte övriga lärares löner och sen blev det dessutom lärarnas fel när kunskapsresultaten sjönk.

  2. Monika Ringborg

    Ja, det är lite moment 22 och en möjlig framgångsväg är väl att vi får mer resurser. Att man verkligen satsar på dem som vill och kan vidareutbilda sig.

    Behörighet gör skillnad.

  3. Jan Lenander

    Ja, hur visar skolforskningen att det är värt att satsa pengar på den? Dåliga resultat gör motsatt verkan, den undersökning som kom nyligen var sorglig läsning. Moment 22 igen?

    Som lärare har jag förstås perspektivet, att lyssna på oss. Vilka metoder använder vi och hur kan forskningen stärka dem. Vi är överhopade med nytt men hur blir det vi redan gör bättre? vilka är förutsättningarna för att en metod ska fungera? hur mäter vi resultat?

  4. janlenander

    Individ och grupp och grupp och individ och tråden till det här inlägget är svag och handlar om otillräcklig kunskap om lämplig pedagogik.

    Det vore verkligen roligt att få dina kommentarer på hennes tankar och kanske även på den kommentar jag gett henne. Hur vi ska använda gruppen som resurs i undervisningen är verkligen intressant.

  5. Monika Ringborg

    Jag började med att skriva en kommentar till hennes undran över hur en person kan förändra en hel grupp, men det blev så ”tillkrånglat” att jag beslöt mig för att vänta.

    1. te10ab00

      Ja, ibland behöver tankar gro för att bli bra och det här är en så stor fråga att många inom skolforskningen borde känna sig manade.

      1. Jan Lenander

        Nej behövs inte, jag kan ta att jag inte är felfri och istället lyfta fram bloggens möjligheter som en del av undervisningen. Dessutom jobbar jag på att eleverna ska behålla mycket anonymitet, anser att det är en bra strategi.

        Kanske till och med filosofera kring vilken utbildningsnivå lärare och lärarutbildare behöver när det dyker upp helt nya saker att lära ut.

  6. Sam

    Jag håller med om att den som utbildar överlag bör vara mer ämneskompetent än den som blir utbildad. Av förklarliga skäl så faller detta samman någonstans, men om systemet fungerade som det skulle så skulle ämnesföreträdaren för ämnet vara mer ämneskompetent än de seniora forskarna. Det kan även uppstå problem – vad händer när det kommer ett 40-årigt stjärnskott till professor som är mer kompetent än den 64-årige ämnesföreträdaren? Om ämnesföreträdaren gjort sitt jobb bra de senaste 20 åren verkar det fånigt att ge stolen till stjärnskottet – kanske var det tom så att stjärnskottet blommat ut tack vare ämnesföreträdaren.

    Min egen erfarenhet är att det går i princip alltid utbilda/handleda på nivån under den där man själv befinner sig – frågor kan bara bli ”så” svåra, men mängden handledning som en docent behöver är kanske begränsad – de behöver snarare tid att läsa in sig om de ska in på ett nytt område. (Tanken med en doktorstitel är ju att man ska vara självständig forskare – och det täcker ju automatiskt in att man ska kunna bootstrappa ett nytt område om man behöver, men sånt är inte klart över en helg).

  7. Monika Inläggets författare

    Sam

    På docent- och professornivå blir det helt klart svårare. Kroksmark säger ju att lärarutbildare ska ha högre utbildning än den som studenterna till sist erövrar. Det låter rimligt.

    När det gäller forskningen är det hantverket det handlar om. Om man skall handleda eller examinera någon skall man vara doktor, docent eller professor beroende av på vilken nivå det handlar om. På doktorandnivå handlar det nog mer om en kollegial relation. Men handledaren skall ha erfarenhet och utbildning i just forskarhandledning. Vilket man inte med automatik har när man får doktorsexamen.

    Och att sätta sig in i ett nytt ämne tar naturligtvis tid, det har du helt rätt i. Men visst klarar den som doktorerat detta.

Kommentarer inaktiverade.