Varför lärarutbildare?!

Jag frågar alltid mina studenter varför de vill bli lärare och betonar vikten av att de under hela sin utbildning fortsätter ställa den frågan. Själv frågar jag mig ofta varför jag är lärare och speciellt lärarutbildare. Ett av svaren är – Därför att det är så roligt! Men det är ett svar som inte räcker och det finns andra svar. Men jag kan i vilket fall säga på en gång – Jag blev inte lärare för att missionera. Visst kan jag tro att jag gör skillnad men endast partiellt. Kanske jag kan skapa Aha-upplevelser hos en del studenter och för varje gång det sker blir jag alltid lika glad.

Jag blev inte lärarutbildare för att endast förmedla ett specifikt kunskapsstoff, som skall transformeras som inlärning hos studenten, och som jag sedan skall bedöma och betygssätta.   Även om det ingår i mina arbetsuppgifter var det inte därför jag blev lärare.

Jag blev heller inte lärarutbildare för att inte något annat fanns till hands. Det här var något jag hoppade på direkt, då jag för ett bra tag sen jag fick en förfrågan från den då verksamma prefekten, som om jag gått och väntat på den frågan i hela mitt liv. Det här var något jag verkligen ville. Jag tvekade aldrig. Däremot var jag inte helt förberedd på vad som verkligen krävdes.

När man är lärarutbildare går det inte bara att gå in i en sal och göra sin sak. Det handlar om studenter som är kritiskt granskande och som själva skall bli lärare. De har sin bild av hur en lärare skall vara och gentemot den är jag ständigt granskad. Det räcker heller inte med att kunna förmedla ett speciellt kunskapsstoff. Det handlar om att kunna mycket om mycket. Något man naturligtvis inte kan klara av och heller inte behöver, om man tänker närmare på saken. Man kan alltid fråga andra som kan mer om ett speciellt ämne. Och det viktigaste av allt – man kan fråga studenterna hur de ser på saken. Det har kunskap och erfarenheter och tankar kring det dom studerar.

Jag blev lärarutbildare för att jag hade en pedagogisk vision och är det fortfarande för att jag tror på det jag gör. Visionen har mattats av och jag lyssnar mer idag än då jag började för tolv år sen. Vad vill studenterna, vad behöver de och vad innebär det för dem att vara lärarstudenter och vara på väg att bli lärare?

Jag vill ta fram det som finns inom dem, uppmuntra dem att söka efter svaren hos sig själva och sitt eget tänkande. Att de skall tro på det dom gör, på det dom kan och att de inte skall ta till sig vad andra säger utan att kritiskt granska det som sägs. Samtidigt som de skall veta vilket deras uppdrag kommer att bli. Det handlar om en kombination av att ha en vision, att kritiskt granska och att arbeta i enlighet med uppdraget. Om ideologi och profession! Men även om en kunskap om vad som är mitt eget som jag kan vårda, men som aldrig får överskugga det ansvar man har gentemot andras lärande och kunskapstillägnande.

Jag blev inte lärarutbildare för att vara med att överföra samhällets traditioner utan att problematisera dessa, men det är i mångt och mycket ändå det jag är ålagd att göra, för att vara i samklang med tidens anda.

Så nu ställer jag frågan igen Varför är jag lärarutbildare?

På en annan blogg då vi diskuterade om vikten av att veta vad en vitsippa är skrev jag något som jag funderat på ett tag – […] tvingas lära sig något man ännu inte upptäckt. Men jag har långt ifrån tänkt färdigt.

Och kanske är det just det som är grunden för min pedagogik – Upptäckten! Man måste först upptäcka det man skall lära sig något om. Det är i upptäckten man skall börja. Det är inte fakta och annan inlärning som är grunden för upptäckten? Inte endast i ens förkunskaper eller enligt ens förutsättningar, utan just i upptäckten. Det här är absolut inget nytt – redan under den grekiska antiken skedde lärandet utifrån upptäckten hos en del som hade all tid i världen att fundera över sådana här saker. Men kan man fråga sig – finns det något mer att upptäcka. För var och en gör det nog det. Jag kan ju inte något bara för att någon annan säger att det är så. Jag vet bara att någon sagt att det är på ett speciellt sätt.

Jag är lärarutbildare för att jag vill att studenterna skall lära sig det dom har upptäckt?? Inte försöka få dom att tillägna sig något de ännu inte har upptäckt? Vet inte riktigt om jag får ihop det. Men får fundera vidare. Och fortsätter med att utveckla min egen upptäckt.

Frågan är nu om inte en stor del av vår nya utbildningspolitik går ut på att just försöka få barnen och eleverna att lära sig just det dom ännu inte upptäckt. Även om strävan om att fokusera på upptäckten kan tolkas in i målformuleringarna.  Och att detta har blivit vanligare än det faktiskt var tidigare. När jag var barn var närmiljön annorlunda. Vi var på något sätt friare och kunde undersöka varenda buske och vrå på egen hand och upptäcka nya saker som vi kunde ta reda på mer om. Kanske vi redan upptäckt det vi kunde lära oss i skolan, trots att den i stort sätt var organiserad efter minneskunskap och fakta, samt katederundervisning. Kanske var det därför det fungerade – att vi trots all modern pedagogisk forskning som menar att man inte lär sig något med den typen av pedagogik, faktiskt gjorde det. Men fungerar det idag, då det ser annorlunda ut än när jag var barn.

Minnen dyker upp, doften av liljekonvaljerna i dungen på andra sidan vägen, men även gyttjevandringen på ängen mellan dungarna, som var gammal havsbotten, där man fastnade med stövlarna och kom hem i strumplästen. Det var upptäckartid.  Jag kunde lära mig ordet gyttja och förstå innebörden av det, för att jag redan hade upptäckt det?

Kanske var det utanför skolan som kunskapen som mättes i skolan grundades. Något som idag inte sker i samma utsträckning och därför måste komma in under skolans tak. Vi måste organisera undervisningen så att det blir upptäckartid, innan vi kan skapa ett lärande som vi kan mäta. Är det denna nödvändighet att föra in det som tidigare var naturliga upptäckarstråt på egen hand, som en del kallar flumskola?

Annonser

7 thoughts on “Varför lärarutbildare?!

  1. Ping: Varför lärare? « You're no different to me

  2. Gertie Hammarberg Tersmeden

    Många tänkvärda tankar kring lärande. Jag fäster mig speciellt vid det du säger om att problematisera samhällets traditioner istället för att överföra dem.

    Jag kan verkligen känna igen mig i detta och en del av att vara lärare är att ifrågasätta kunskap, skolan som institution och själva lärandet. Personligen är jag allergisk mot polariseringen mellan en föreställning om flum å ena sidan och pedantisk lydnadsinlärning å andra sidan.

    Jag tror liksom du på nyfikenhet och vikten av att upptäcka och erövra nya insikter, men tror inte att man för den delen bör utesluta visst tråkigt tragglande. En del upptäckter gör man efter långa vandringar i misströstans träskmarker.

    Läs gärna mitt inlägg om vinsten av faktainlärning

    http://lararegertie.blogspot.com/2010/11/vad-ar-det-for-fel-pa-att-rabbla-fakta.html

  3. Monika Inläggets författare

    Nej, ett visst tråkigt tragglande hör väl till allt vad man gör. Och när det gäller vissa ämnen är det nödvändigt att göra det.

  4. janlenander

    Enligt Ferenc Marton konstruerar vi nytt innehåll utifrån en tidigare bild av verkligheten och nya erfarenheter med den utgångspunkten tror jag inte på tragglande som en bra inlärningsmetod men jag ser ett att det behövs ett arbete med att ta in mer fakta för att höja sin nivå av förståelse.

  5. janlenander

    Jag upplever att vi har alltför bråttom att komma till argument och diskussion så att det blir trams. Kunskap måste ta tid enligt exempelvis Sven-Eric Liedman.

    Martons tankar förtydligar då framför allt att faktainlärning måste ske ihop med helheter och alternativa helheter för att bilda en riktig faktabas som individen kan använda. Det flerstämmiga klassrummet innebär då att varje elev kan bidra med sin variant av helhet som ett förstärkande av andra inlärning.

    Jag hävdar dock att vissa har för bråttom till att hitta fram till en diskussion där allas tankar är lika mycket värda. Det som Marton kallar det normativa, dvs lämplig metod, centrala fakta eller modell, det är lärarens uppgift att se till att det kommer med och är en central del av vad eleven lär sig.

Kommentarer inaktiverade.