Forskarhandledning och Kant

Den här veckan har präglats av lite mer kunskap om Kant och om deltagande på forskarhandledarkurs i Bergianska parken. Det har varit en intensiv vecka med tidiga mornar och sena kvällar. Har även suttit med en hel del arbete och en nätkonferens som haft driftsavbrott samt sega laddningstider. Nåväl nu är veckan slut och det blev en sovmorgon idag. Jag kom hem igår innan snön började falla.

Kant ja – ett tomt område i min bildning sen många år. Nu vet jag lite mer.

Vi satt ett trevligt gäng och diskuterade om maxim, imperativ och plikt. Nu vet jag skillnaden på hypotetiskt och kategoriskt imperativ. Och kan två definitioner i Ur Grundläggning till sedernas metafysik, s. 406 och 407 – Den första är

Man måste kunna vilja att en maxim för vår handling skall bli en allmän lag: detta är regeln för den moraliska bedömningen av den.

Den har jag fått grepp om nu, men inte den andra som är:

Handla så att du brukar människonaturen i din person som i varje annan person alltid även som ändamål och aldrig blott som medel.

Jag har alltid hört att Kant har varit viktig, och nu börjar jag förstå av vilket skäl.

Insåg även igår att Kant nog var lite av en fenomenolog.

Forskarhandledningsdagen var intensiv, men lärorik. Det handlar inte bara om hur man skall handleda doktorander utan också om hur man själv är som handledare. Och många frågor dyker upp. Vilken typ av handledare är jag? Och hur mycket av hur jag själv har blivit handledd använder jag mig av i handledningen av studenter? Och det finns mycket annat som man måste känna till.

Det känns så bra att vara i positionen att vara den som behöver lära sig mer och träffa andra som kan mer än jag själv och att det är helt i sin ordning.

Annonser

3 thoughts on “Forskarhandledning och Kant

Kommentarer inaktiverade.