Öppenhet

Lördagförmiddag – sitter och jobbar (ligger efter bl.a på grund av nätkonferensavbrott, upp- och nedladdningströghet, kurser, forskningstid och seminarium för uppsatsskrivande studenter, som för övrigt var ett ovanligt trevligt seminarium), tar det lugnt med en kopp kaffe och går runt lite i skolbloggarna. Skriver en kommentar här och där. Veckan har varit intensiv och det känns idag fast jag sovit i 12 timmar. Men jobbet måste göras, även om det är helg.

Men ett inlägg från Inga Magnussons blogg om Klass 9A får mig nu att sätta mig ner och skriva ett inlägg. Och jag gör ett undantag om att aldrig tala om det som händer på min arbetsplats på min blogg. Men jag fokuserar dock på mig själv.

Inga Magnusson skriver bl.a följande:

[…] Avsätt tid för lärare att lära av varandra, stötta varandra i arbetslag hela tiden i vardagsarbetet. Om inte den tiden finns riskerar lärarjobbet att återigen bli det ensamarbete det var förr, då var och en stängde sin dörr. […]

Min erfarenhet från min tid som lärarutbildare är att alltid tala med andra när man har en känsla av att inte riktigt klara av en situation. I början valde jag själv ut vissa kollegor till att bli akuta mentorer. Men under en period fick jag en känsla av att om något uppstod skulle jag fixa det på egen hand. Men så fick vi en studierektor, till vår avdelning som uppmuntrade öppenhet och situationen förändras fullständigt. Om man fick problem kunde man alltid gå och tala om det. Och vi fick stöd och hjälp och ibland förändrades förutsättningarna. Men på ett sätt att man inte fick någon känsla av att felet låg hos en själv, utan mer i den uppstådda situationen och att om nu något uppstått som inte gick att klara upp för en ensam lärare, kunde man gemensamt göra något åt det.

Den här andan har nu följt med nya kursansvariga, studierektorer m.fl. som har kommit, så om något uppstår vet jag att det går att tala om det utan att man för den skull riskerar att sätta hela sin existens på spel. Och att det alltid är bäst att berätta vad som hänt hur litet det än må vara. Det finns en risk att man i sin ensamhet kan förstora något som i det större sammanhanget inte är så svårt att förändra.

Det viktiga här är att lärare blir bemötta på ett hedervärt sätt – att det inte skall handla om att man förutsätter att läraren har gjort något fel eller saknar någon kompetens och en insikt om att ingen utom kanske några få kan klara av alla situationer som uppstår under sin lärarkarriär. Och efter 12 år i det här yrket stöter jag fortfarande på situationer som aldrig uppstått förut. Men som andra har erfarenhet av. Självklart har jag en större beredskap att handla nu än jag hade då jag började, men nytt är det ändå och måste hanteras som det.

Om man är ny som lärare är det kanske inte så enkelt att vara öppen eller att våga erkänna sina eventuella tillkortakommanden. Man har tillräckligt att göra med att få alla skall att gå ihop. Det är därför som det behövs mentorer under det första året som nyexad lärare, likt en AT-tjänstgöring som läkare har.

Det går inte att lära sig allt på den teoretiska delen av utbildningen eller under praktikperioderna.

Annonser

2 thoughts on “Öppenhet

  1. Inga Magnusson

    Länken verkar fungera, tack för den! Jag borde ha lagt till mentorskap för nya lärare som en vettig åtgärd för att stötta lärares ledarskap. Det är nyttigt både för den nya läraren och för den gamla. I dialogen tvingas båda förklara varför de gör som de gör i sin undervisning och det är berikande.

Kommentarer inaktiverade.