Att väcka en misstanke

…. som till slut blir till en sanning, skall det här inlägget handlar om.

Johan Tralau (docent i statskunskap) har skrivit en artikel i DN med rubriken De höga betygen sänker skolan, vilket går ut på att det är fördelningen av pengarna som bäddar för att högskolor sänker kvalitetsnivån. Jag håller med om att detta kan hända, men bara för att det kan hända är det inte säkert att det händer i stor utsträckning och att lärarna går ifrån sin professionalitet.

Han frågar om detta bara är en misstanke och tar upp följande exempel som han vill ge för att visa att det inte bara är det:

För ett tag sedan talade jag med en företrädare för ett litet ämne – den där typen av ämne som alla tycker att det är fint att det finns, men som ingen student vill läsa, eftersom de har hört att det viktigaste är att tänka på framtidens arbetsmarknad.

Alltnog, institutionsföreträdaren sänkte rösten, tittade sig omkring och förklarade att situationen var prekär, men att det löste sig eftersom man godkände studenter under den första terminen som egentligen inte klarade kursen – studenter som ändå inte fortsatte till terminen efter. Och gör de det, tänkte jag, godkänner man dem kanske för pengarnas skull och tänker att gränsen nog går vid tredje terminen.

Det kan faktiskt inte bli tydligare än så: det system som vi har haft sedan början av 90-talet är som gjort för att man skall sänka kraven, inte höja dem.

Notera följande – han har talat med en företrädare – Notera vidare – han konstaterar att det inte kan bli tydligare än så. Men frågan är om universitets- och högskolelärare i allmänhet verkligen sänker kraven – att de har den ekonomiska delen i tankarna då de bedömer tentor och sätter betygen. Studenter som inte får godkänt, får ju göra en omexamination som blir godkänd senare. Alltså förlorar inte högskolor och universitet några pengar på att underkänna studenters examinationer om de inte når upp till de ställda kraven.

Han menar att ”perversa ekonomiska villkor tvingar lärarna att sätta höga betyg samtidigt som kunskapsnivån sänks”. Vilka lärare talar han om och har han belägg för detta. Det enda han med säkerhet kan säga är att själva systemet är som gjort för det, men inte att det är vad som sker. I den här artikeln är den en företrädare som har uttalat sig. Risken är att innehållet i denna artikel blir allmängiltigt. Den här tendensen att tala allmänt utifrån enstaka exempel har blivit allt vanligare och är som jag ser det en olycklig utveckling. Därför att man skapar sanningar som inte motsvarar vad som sker.

Då han säger ”Och det fina är att ingen kommer att gå ut och säga att de har gjort det” kan man ju inte motbevisa honom heller. Misstanken har väckts och kommer till slut bli en sanning, oavsett vad någon säger. Det sker ju i det tysta.

Annonser

2 thoughts on “Att väcka en misstanke

  1. Jan Lenander

    Du har väldigt rätt i att väldigt få lärare skulle offra sin professionalitet på mammons altare. De informella undersökningar jag gjort pekar på att det här skulle inte vara tänkbart att göra annat än för under en tiondel av de som undervisar på universitet och högskolor.Är det då ett litet problem? Nej tyvärr inte, för de som fuskar i sin yrkesutövning är så många att de tillgodoser behoven hos en stora andel av de som vill fuska sig till enkla poäng. Det är obehagligt dyrt för samhället att ens en tiondel av de konkurrerar om jobben har för dåliga kunskaper.

  2. Monika Inläggets författare

    Nej, om det förekommer precis under en tiondel är det naturligtvis allvarlig, men jag förstår inte varför. Det behövs ju inte av ekonomiska skäl, då studenterna har möjlighet att tentera om.

Kommentarer inaktiverade.