Trad. katederundervisning

Vad talar vi om? Vad ser vi framför oss när någon säger ”katederundervisning”. En lärare som står framför en klass eller sitter bakom en kateder? Eller en undervisning i vilken eleverna inte har något att säga till om och där de skall lyda läraren till 100%? Lösningen på alla problem? Ett mer kvalitativt lärande?

Vår utbildningsminister Björklund talar om

Den under lång tid förhatliga ”katederundervisningen” måste återigen bli vanligare i svenska klassrum. Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem. (se DN debatt)

Det här är inte definitionen på den förhatliga katederundervisningen, utan på en form av dialogpedagogik. Man kan även kalla den för seminarieundervisning som t.ex. Johan Kant gör.

Det är viktigt att tydliggöra vad vi ser framför oss, för att förstå varför katederundervisningen avskaffades för fyrtio år sen.

Jag gick i den skolan och vad jag lärde mig fakta som man skulle komma ihåg och redovisa på ett prov. All annan typ av inlärning och lärande skedde i hemmet, utanför skolan och livet vi levde. Förutom detta faktainlärande som aldrig sattes ihop till ett sammanhang, lärde jag mig vem som hade den totala makten. En makt som styrde över mitt tänkande och min person. Utan speciellt goda resultat, vill jag säga.

Det är den typen av katederundervisning som avskaffades, inte den typ som Björklund talar om. Självklart får han motstånd från oss som upplevt denna form som var så auktoritär den bara kunde bli, om vi inte noterar att han talar om att läraren skall ha en aktiv dialog i klassrummet. Det är inte katedern som fysiskt föremål det handlar om, utan själva undervisningen och vem som har den totala makten.

Om det är en form av dialogpedagogik vi vill ha tillbaka, skall vi säga det och inte katederundervisning som stod för något helt annat då det avskaffades. Om vi har modifierat begreppet eller helt enkelt förändrat innebörden, skall vi säga det. Dialog med läraren när jag gick i skolan? Tanken på att det var möjligt fanns inte på kartan. Försökte man sig på det, fick man hemanmärkning eller stå ute i korridoren.

Lärarledd undervisning är det jag praktiserar. Vill inte släppa ifrån mig de få timmarna jag har till studentarbetslagsarbetet under seminarietid. De får uppgifter som de skall förbereda inför seminarierna. Men praktiserar jag katederundervisning, långt därifrån. Jag bestämmer inte över deras tänkande, utan utgår från det.

Kanske man också skall titta på vilken typ av kunskapssyn som Björklund har när han säger att resultaten har sjunkit. Min erfarenhet är att dagens generationer efter min egen kan oerhört mycket mer om saker och ting och verkar mer kritiskt tänkande än vad vi någonsin hade möjlighet att bli. I allafall inom skolans fyra väggar. Men jag har en annan typ av kunskapssyn än vad Björklund har.

I bloggen Tysta Tankar pågår en intressant debatt…

Annonser

16 thoughts on “Trad. katederundervisning

  1. Vidi

    Du talar om den skola som gav oss studenter som
    inte behövde introduktionsår inför universitetsut-
    bildningen, som hade välutbildade lärare och
    som avslutade gymnasiet med en examen som en del
    inte klarade, ibland p g a dåligt minne. Var behövs
    inte ett gott minne? Den nya försvarslinjen: vi är bäst
    på det som inte mäts eller kan mätas. Trovärdigt?

  2. Monika Inläggets författare

    Vidi

    Jag vet inte om vi talar om samma skola.

    Det som står i böcker kan man slå upp när man behöver information. Att lära sig utantill vad som står i böckerna på ex. sid 146 och s. 42 innebär att man slösar bort en massa tid. Däremot kan ett gott minne vara guld värt när det handlar om att komma ihåg sammanhang, helhetsbilder, olika perspektiv mm. Vi fick lära oss att komma ihåg alla huvudstäder i världen eller kungar i historien, men allt detta kan man slå upp. Men vi fick inte veta hur folk levde eller varför. I tyskan på högstadiet fick vi lära oss ord utantill, men inte att prata tyska. osv. osv. Det förutsattes att vi skulle kunna prata om vi hade ordförrådet. Jag fick 5:a i tyska för att jag lärde mig ord. Och 5:a i religionskunskap för att jag kom ihåg vad de olika religionerna stod för. Men betyder det något annat än just det att jag kom ihåg det på ett prov.

    Vi fick lära oss i matematiken en hel del formler, men inte vad vi skulle använda dem till. Även dessa skulle vi kunna utantill, men varför då. Vi fick inte använda räknare eller andra hjälpmedel.

    På gymnasiet på 60-talet såg det säkerligen helt annorlunda ut än det gjorde i grundskolan.

    Otroligt, som jag ser det, mycket tid slösades bort på nonsens.

  3. Jan Lenander

    Jag som är ganska jämnårig med Björklund har inte upplevt den auktoritära ensidiga katederundervisningen. Jag upplever kritiken mot katederundervisare som kritik av lärare klassrumsledare med starka drivkrafter till att låta alla vara med. Reduktion av lärare till handledare är en katastrof för eleverna.

    1. Jan Lenander

      Jag skulle nog ha informerat honom om vilka huvudlösa angrepp lektionsundervisning och lärarledarskap utsatts för. Många kan också informera honom om vilken härlig källa till gruppdynamik och kunskap katedern har varit. Läs gärna mitt gamla inlägg ”Gudrun Neil, en vanlig lärare” hon hade en kateder full av små överraskningar som kunde få igång sorlet av förväntan i klassen.

      Björklund måste också välja vilken information han tror på.

      1. Jan Lenander

        Björklund har mer underlag för sina tankar en det fanns för den handledarinriktade falangen hade. Någon forskning som gör att någon kan veta finns inte.

      2. Monika Inläggets författare

        Du säger något väsentligt här Jan Lenander och det är att Björklund har mer underlag för sina tankar … och det är den springande punkten – SINA tankar. Han utgår från vad han själv tycker – han säger ofta – Jag tycker att … och sina egna tankar om hur det skall vara. Det underlag han har är väl framtaget för att stödja dessa tankar. Allt underlag som motsäger hans tankar lämnas åt sidan och nämns inte. Det kanske är en politikers roll, men inte en ministers roll. En regering är till för alla medborgare i ett samhälle. Då kan man inte vara så ensidig som Björklund är och endast utgå från SINA egna och FPs tankar om skolan och alliansens godkännande. En utbildningsminister som väljer att endast lyssna på dem som stödjer hans egna tankar gagnar inte skolan eller lärarna i stort. Då lämnar han alla lärare som inte tycker som Björklund i sticket, speciellt eftersom hans budskap är att de inte är duktiga lärare. De tycker inte som han och gör inte som han tycker att de skall göra.

      3. janlenander

        Gänget som drivit på om exempelvis Problembaserad skolutveckling har varit mycket mer ensidiga i att propagera för sina tankar. De har dessutom roller i forskningsvärlden så deras ensidighet är ytterst felaktig. Vi vill faktiskt att våra politiker ska driva på utvecklingen åt ett håll. Det ska förstås vara öppna och ärliga med vart de vill men de har inte alls samma krav om objektivitet på sig.

    2. Monika Inläggets författare

      Vilket gäng är det du talar om och vilka är vi som vill att våra politiker skall driva på utveckling åt ett håll?

      Politiker i allmänhet har inte samma krav, men en minister är som sagt inte enbart politiker för sitt eget partiprogram. Han skall se till alla medborgares och landets bästa. Han kan inte driva sina egna frågor som en politiker kan göra utan att ta hänsyn till flera perspektiv.

      Och jag är lika kritiskt mot forskarvärldens ensidighet när det förekommer.

      1. Jan Lenander

        Jag tänker exempelvis på Hans-Åke Scherp mfl och deras ensidiga lansering av PBS som en frälsningslära.

        Jag anser att en målstyrd skola behöver uppföljning och att en hel del traditionell undervisning fått ett felaktigt vanrykte. Med den utgångspunkten är det naturligt att se Björklund som en förkämpe för det allmännas bästa.

  4. Göran Tullberg

    Jan Björklund vill återgå till katederundervisning. Men skolan skall lära för livet. När eleverna lämnar skolan SKALL de kunna samarbeta och de SKALL kunna arbeta sjålvständigt. Därför skall skolan låte elever träna samarbete och lära dem arbeta självständigt. Utanför skolan finns inga katedrar.

    En väl organiserad skola skall kunna genomföra varierande former av undervisning! Men svensk skola är så dåligt organiserad att all vettig undervisning är omöjlig. Jag exemplifierar:

    Arbetstiden för lärare och elever är sönderhuggen i småbitar på 40 minuter. Ett ämne startas upp (ofta tar det 10 minuter av oro innan arbetet startar). Efter fyrtio minuter avslutas arbetet och lärare och elever springer iväg till nya klasser (7 á 9 olika klasser för en lärare), nya ämnen (17 á 20 olika under veckan), nya lärare (12 á 15).

    I denna röra finns inga förutsättningar för elever att få helhet, djup eller överblick i sina studier. Det finns ingen möjlighet att uppnå samarbete eller att låta elever arbeta själva eller medverka i undervisningen. De kan bara bli föremål för kateder-undervisning. Riktig utbildning finns det inte möjligheter att genomföra.

    Så långt har Björklund rätt. Men det är bättre att organisera skolan så att den fungerar än att låta den förfalla så att bara katederundervisning fungerar.

    Ett annat exempel. Rektor är pedagogisk ledare i skolan. Han behärskar INTE den ämnespedagogik som eleverna arbetar under. Han är INTE där undervisningen sker. Han vet INTE vad eleverna kan eller vad de skall lära. Han vet ingenting, kan ingenting och förstår ingenting av undervisningen i ett ämne (en kurs).

    En bra lärare kan sin ämnespedagogik mycket väl och är tänd på att lära ut. Han är närvarande där undervisningen sker och känner väl sina elever och vet vad de skall lära och hur. Men han är inte pedagogisk ledare. Skall det vara så?

    Att leda undervisning kan vilken duktig lärare som helst klara alldetes utmärkt. Jag och mina kollegor gör det utmärkt utan rektor. Men om en rektor skall leda, så beövs en omfattande byråkrati av studierektorer eller hjälprektorer. Det behövs områdeschefer, skolchefer, schemaläggare och en uppsjö av folk som inte undervisar.

    Svensk skola kostar mer än andra skolor, utan att få bättre resulta. Nya pengar till skolan tar byråkratin hand om. Den växer som en gökunge och kastar ut både lärare och elever.

    En välorganiserad skola skall kunna undervisa bättre än bara från katedern. Skall vi ha en bra skola – eller skall vi ge upp och bara katederundervisa?

    1. Jan Lenander

      Katederundervisaning är grunden för de andra undervisningsformerna. I helklassdiskussionen så får eleverna redskapen som gör att grupparbeten och annat blir bra. Berättelser och slice of life är viktiga delar av att lära för livet.

Kommentarer inaktiverade.