Äntligen en opposition värd namnet?

Ja, det är en förhoppning hos mig att vi iom den nyvalda s-ordföranden Håkan Juholt, kommer få en aktiv opposition värd namnet. Under ett stort antal år ända från 2006 har jag fått en känsla av att regeringen har kunnat verka i relativt stor frihet. De har nått framgång genom avsaknanden av motargument, en motvision. Som om oppositionspartierna har blivit tagna på sängen och blivit handlingsförlamade.

Juholt påminde i sitt tal på partikongressen om socialdemokratins rötter. En påminnelse kanske till alla som undrat om de överhuvudtaget har glömt bort dem. Men han betonade också att vi inte skall gå tillbaka utan framåt. Och han betonade att vi tillsammans skapar en välfärd. Allt låter bra och jag kände en viss rörelse under hans tal. Det var ett tal med känsla, engagemang, jävlar anamma och humor.

Inom politiken måste det finnas motkrafter. Oavsett vilken sidan man än står på får den inte verka i total frihet. Då det tyvärr är så att regeringar har en tendens till att driva partifrågor mer än regeringspolitik. Och för mig så är en regering för hela folket. Regeringen Reinfeldt är också ”min” regering, trots att jag inte har röstat på partierna som ingår i dem.

Det var ett positivt tal – inget grävande i vad som gått fel, utan vad som behöver göras i framtiden. Även om en del kommentatorer hade hoppats på en sådan analys, var det inte som jag ser det, rätt tillfälle av den nya partiordföranden att ta upp det.

För första gången på många år börjar jag se lite ljusare på allas vår framtid. För när andra får det allt sämre mår jag också sämre. Jag behöver knappast nämna att det känns fel att människor även om man inte själv drabbas, behandlas så brutalt som har skett. Men precis som Juholt betonade mår vi sämre även för att vi själva blir otrygga. För egentligen skall man väl gå till sitt jobb och känna stor glädje som inte grumlas av känslan av tacksamhet för att man har ett jobb. Inte heller skall det finnas en otrygghet som beror på att man inte vet vad regeringen hittar på och som kan innebära arbetslöshet eller försämrade villkor ifall man blir sjuk. Tryggheten måste väl ändå vila på förvissningen om att det som gäller idag också gäller i morgon, även om det kanske inte gäller om fem år.

Juholt tog upp pensionerna och menade att vi först måste se hur folk skall orka med att arbeta upp till den pensionsålder vi har än att först höja den. Och därmed kom han in på arbetsmiljön.

Han sa en hel del bra saker om utbildningen också, men jag återkommer om detta.

Men, vi får se vad innebörden av talet leder till. Om det endast är stora ord eller om det kommer visa sig i vardagen att socialdemokraterna fortfarande finns och är att räkna med i opposition, såväl som i regeringsställning. Jag tror i vilket fall att valet av Juholt blir en utmaning för Reinfeldt och den borgerliga regeringen.

Annonser

3 thoughts on “Äntligen en opposition värd namnet?

  1. janlenander

    Jag tror att Alliansen kan växa till sig i kraft om de får möta en opposition värd namnet. En opposition som inte gräver ner sig i vad de är emot utan fokuserar på vad de är för. I det sammanhanget var Håkans tal mycket bra och inriktat på vad socialdemokraterna vill åstadkomma, inte vad de ska stoppa, återställa och förhindra. Det skulle kännas bra med att låta alliansen förbättra Sveriges funktion mer än fyra år till men jag håller verkligen med om att en bra opposition är ännu mer nödvändig.

    1. janlenander

      Jag lockar dig gärna till min blogg och mitt inlägg om ledarskap och kompetens. Det har nog en liten parallell med den utmaning Håkan har framför sig.

    2. Monika Inläggets författare

      Hehe, fast jag hoppas nog inte att Alliansen skall växa till sig genom stark opposition. Det skall bli intressant att se vad som händer.

Kommentarer inaktiverade.