Sken och verklighet I

Efter åratal av debatt kring skolan och Björklunds upprop om katederundervisning, samt Zarembas artikel idag i vilken han lovordar en undervisning som han kallar för Katederundervisning (fast det inte är den definitionen vi som är emot den ger) får jag en känsla av att det handlar om sken och verklighet och att vi går alltmer mot skenet än verkligheten. Men innan jag sätter in detta i Platons grottliknelse vill jag ge ett exempel.

Han ger ett exempel genom att jämföra skolan med bilprovningen.

Kommen så långt tycker jag inte längre att skolans kris är någon gåta. Vilken verksamhet som helst skulle haverera om den utsattes för liknande behandling. Låt mig litet vanvördigt ta bilprovning som jämförelse.

Först säger vi att vid behov får man ta in vikarier som inte är mekaniker. Det räcker att de arbetat vid biltvätten. Sedan reformerar vi mekanikerskolan. Ut med verkstad, in med kommunikationsteori. Det skall gå bra att läsa

till mekaniker på distans. Därefter kommunaliserar vi alltsammans. Nu får kommunerna själva bestämma om det alls behövs behöriga mekaniker på stationerna, samt vad det hela får kosta.

I nästa steg ändrar vi de statliga reglerna för vad som menas med godkänd bil. Förr stod det kanske att det inte får glappa mer än 0,2 millimeter i en axel. Nu säger vi att axeln skall ”uppfylla högt ställda krav på den glappfrihet som kan förväntas i ett hållbart trafiksystem”. Varje kommun får själv lista ut vad det innebär. (Blir det maktskifte i kommunen går det bra att ändra tolkningen.) Och därefter släpper vi in privata aktörer på marknaden samt inför en ny regel: Den som fått bilen underkänd på en station får försöka igen hos konkurrenten.

Exemplet kan vara relevant om man ser bildning, utbildning mm på samma sätt som bilars säkerhet. Skillnaden här är att bilar är döda ting även om vi som älskar bilar gör dem till levande ting genom att vi ger dem mening. Detta är viktigt att ha i minne då det är lätt att köpa detta exempel rakt av och förskräckas av det. Det är inte svårt att sätta upp regler för vad som skall gälla en bils säkerhet, men inte lika enkelt att se vad som är lärandet och om det överhuvudtaget har skett. När det gäller bilar behöver vi inte tvivla, men ett mått på en elevs kunskap skall man alltid tvivla på om det verkligen har skett ett lärande eller inte.

En annan sak jag vill ta upp är att man använder arbetarklassen och att det är de som har svårt i skolan som behöver ”katederundervisningen” för att ge den ett berättigande. Man har uppenbarligen en bild av denna klass som att den inte klarar av eget arbete, grupparbete eller att själva söka sin egen kunskap.

Jag lyfter fram de delar av historien som belyser den svenska paradoxen: Vad är Minerva, om inte just den skola som arbetar­rörelsen alltid svärmat för? Kunskap är makt, ordning och kultur, endast det bästa är gott nog åt folket … Men för att kunna vara detta måste den trotsa myndigheterna och slå sig fri från sin kommun, där samma men nutida arbetarrörelse dominerat politiken.

Det som jag ser att han missar (om han nu gör det) och även Björklund, samt en del andra förespråkare för traditionell undervisning, är att budskapet blir att medelklassens barn skall få söka egen kunskap därför att de kan, medan arbetarklassens barn inte skall få möjligheten att göra det, därför att de inte kan. Och vems kunskap blir makt, den etablerade eller den individuellt uppsökta. Vem får makt?  Vad gör man, om inte upprätthåller en ordning som bygger på att en grupp i samhället aldrig skall få chansen att nå friheten att definiera sig själva och sitt eget kunskapstillägnande. Det är, som jag ser det i skolan alla skall lära sig och få stöd i sitt sökande efter egen kunskap och utveckling. När det gäller detta uppnående finns brister, då man verkar på en del håll ha missat att läraren inte kan abdikera. Även i handledning behövs lärarledd undervisning. Jag ser inte ner på arbetarklassens förmåga att kunna och inte heller ser jag elever som kommer från den som omöjliga att få kunskap som är dess egen och att de kan göra egna ställningstagande. Det gäller bara att vara öppen för att kunskap kan se ut på olika sätt, och det gäller oavsett vilken klass man kommer ifrån. Om man genomför traditionell undervisning rakt av, kommer medelklassens barn ändå gå vidare med tanke på att de kan få denna bildningsväg i hemmet, medan arbetsklassens barn utbildas och får den kunskap man bestämmer att alla skall ha.

Det gäller att vara öppen för att man kan få sina egna bilder av vad som är sant, ifrågasatta av andras bilder.

Men nu till Platon och hans bild av sken och verklighet i Grottliknelsen.

Uppdatering

Läs även

Annonser

5 thoughts on “Sken och verklighet I

  1. Ping: Sken och verklighet II « ©lektorio

  2. Vidi

    Konstig tanke att betygskriterier inte skulle kunna
    göras stringentare än de vi har just nu. Varför inte
    också avslöja att kursmål och betygskriterier av idag
    ibland inte överensstämmer, skrivna av olika personer
    och vid olika tidpunkter. Alltså samma tillkomsthistoria
    som mängdläran en gång hade.

  3. Nicklas

    ”Man har uppenbarligen en bild av denna klass som att den inte klarar av eget arbete, grupparbete eller att själva söka sin egen kunskap.” För det första: vilka ”man”? För det andra: Det är just den bild skolverket ger uttryck för i sitt yttrande som återges i Zarembas första artikel, när skolverket mer eller mindre säger rakt ut att lägre snittbetyg är ok för skolor med många barn till invandrare och arbetare.

    Sen kan du fundera på hur kul det är att höra ”du får VG, men hade det varit för 5 årsedan så hade du bara fått ett G”, det var från en välvillig lärare som inte ville ge mig en falskuppfattning av mina kunskaper inför vidare studieval. Men även en skrämmande beskrivning av hur betygskriterierna urholkats. Som du säkert förstår så leder det till att betyg blir fullständigt värdelösa för jämförande ändamål – som exempelvis antagningar till högskola. Eftersom att betyg används i detta syfte, och som ett kvitto på elevernas faktiska kunskaper, så är det rimligt att ha samma krav på skolor som på verkstäder. Så vida man inte är Maoist och förespråkar ”barfota läkare” dvs…

  4. Monika Inläggets författare

    Niklas

    Jag anser inte att det är okey för skolor med många barn till invandrare och arbetare att ge lägre snittbetyg. Men det är ju inte vad jag säger heller. Vad jag säger är att jag har en tro på att även dessa grupper har möjlighet till ett eget kunskapstillägnande, men knappast utan en lärares ledning, vilket gäller iofs vilken samhällsklass man än tillhör. Var man fått det ifrån vet jag faktiskt inte.

    Självklart inte kul alls att få veta det. Min erfarenhet inom mitt eget område är att det är tvärtom. De som idag får ett G, kunde få VG för tio år sen. Men nu har vi A-F så det går inte att göra någon jämförelse med det tidigare. Kraven har ökat betydligt!

    Sen kan man ju fråga sig varför det blivit så inom skolan. Kanske har det med att skolan nu blivit en marknad och att det är viktigt att alla blir godkända? Konkurrensen har ökat. Det fria skolvalet har ökat segregationen. Skolor har fått läggas ner mm. mm. Kan det ha med politiska beslut att göra.

Kommentarer inaktiverade.