De goda exemplen – motvikt till bristtänkandet i svensk skoldebatt

Om någon går en lång lärarutbildning är det ju självklart att individen lär sig en hel del på vägen, från första dagen till den sista då hon får ut sin lärarexamen. När jag läser artiklar, följer debatten och tar del av utbildningspolitikers uttalande, får jag ett intryck av att ingen som går en lärarutbildning lär sig något överhuvudtaget. Allt skall göras om från grunden. Och eftersom detta är vad som förs fram, skjuter man (media, en del debattörer och utbildningspolitiker) sig själv i foten, om man vill att ”duktiga” människor skall söka in på lärarutbildningen och att höja statusen på yrket. Vad mer är att man efterlyser sådant som faktiskt redan finns som moment i utbildningen.

Vad mera är att man (media, en del debattörer och utbildningspolitiker) utgår från enstaka exempel, dåliga förvisso, som man sen generaliserar till att gälla hela utbildningen, alla lärare som utexamineras och alla lärarutbildare. Och varför gör man det? Kan bara spekulera, men jag tror att det blivit en ond cirkel. Alla har blivit uppmärksammade på att helt enkelt hitta fel och brister och när man gör det, slår man upp det mycket stort.

Vad jag skulle vilja för att bryta detta bristtänkande och felletande är att faktiskt fråga de lärarstudenter som lärarna träffar ut i verksamheten vad de har lärt sig som de har nytta och glädje av. Det finns en poäng i det. Och det är att lärare ute i verksamheten kan ta till sig något som de kan ha nytta och glädje av. Vi kan alltid lära oss nya saker. Jag har doktorsexamen, studerat i 10 år, arbetat som lärarutbildare i 12 år och läser nu in etik och en hel del filosofi, bl.a logik och metafysik, samt politisk filosofi, som jag kommer ha glädje och nytta av i mitt eget yrke. Dessutom har jag gått en forskarhandledarkurs, trots att jag har handlett i 11 år.  Och det är ju det som är det fantastiska med läraryrket – att man aldrig blir färdiglärd. Det finns hela tiden möjlighet att utveckla sig. Det finns alltid nytt att lära sig på egen hand likaväl som av andra! Jag besökte en skola för flera veckor sen och lärde mig en hel del.

Jag blir i vilket fall glad över att DN har publicerat en artikel som inte svartmålar.

Sluta svartmåla skolan

Den här läraren säger bl.a.

Skolminister Jan Björklund tillhör dem som svartmålar. Han tycks inte förstå att eleverna är människor som inte kan stöpas i en mall, utan att de måste ses som de unika individer de är. Det finns något militäriskt över Björklunds syn på skolan.

Det här svartmåleriet, bristtänkande och felletande riskerar att skapa ännu fler brister som man kan hitta, som skapar fler brister, som skapar fler brister … Därför att det riskerar att skapa en sådan trist stämning och att lärare  glömmer bort det man lärt sig och det man tidigare har utövat som för med sig det goda. Om man genom denna svartmålning skapar ett klimat i skolan som får alla lärare att känna sig bristfälliga i sin yrkesutövning riskerar det att skapas individer som hela tiden måste fokusera på sig själva. Och då glöms det centrala bort – elevernas lärande. Frågan om vad det innebär för eleverna att kunna saker och ting glöms bort.

Ta istället fram de goda exemplen … utan att glömma bort det som behöver ändras på.

Metabolism rekommenderar Skollyftet. Ett gott exempel på en motvikt till den svarta bild som man aldrig från olika håll verkar vilja skiljas från, utan hela tiden underblåser. Om man frågar andra vad de har missat eller vill kritisera, ja då får man svar efter det man frågar efter. Varför inte leta efter det som andra upplever som bra och fokusera på det. Utveckla det goda istället för att avvisa det till förmån för det dåliga (om jag nu skall vara värderande)

Jag skulle ta fram goda exempel från min egen verksamhet, men etiska förbehåll förhindrar mig från att göra det. Mina studenter skall känna sig trygga med att inte någonting som de delger mig eller presterar, skall hamna på en blogg. Men jag lovar, att de goda exemplen finns och det är inga undantag.

När studenterna blir utexaminerade som lärare är de inte färdiga för den verksamhet de skall verka i – därför att lärare aldrig blir det, bara mer rutinerad med åren. Men det verkar som om det har skapats en tro på att en lärare är färdig att köras, precis som en fabriksny bil.