Kriget om skolan – svar på tal om katedern!

Jag läser Helena von Schantz artikel på newsmill Kriget om skolan och blir en aning konfunderad över följande hon skriver:

[…] Och när det gäller alla beskärmelser om katedern. Ni som skriver att ni är för strukturerad, lärarledd undervisning men som ser rött när ni hör ordet kateder; Jag önskar att ni ville ta er en funderare över varför ordet på det bord på vilket jag ställer en krukväxt, en laptop och ibland min ändalykt får er att gå i taket.

Ställer någon sig frågan har jag svaret. Orsaken till att ordet har en negativ klang är just den skoningslösa kamp mot undervisning som under så lång tid bedrevs av skolverket, kommunförbundet och socialdemokraterna. Vi som tvingades lämna våra katedrar eller smussla med att vi bedrev något så förhatligt som undervisning förtjänar faktiskt inget mindre än att inte bara företeelsen, utan även ordet, återupprättas.

Det är som jag ser det, en märklig uppmaning hon ger, med tanke på att jag uppfattar Helena von Schantz vara väl informerad om den pågående debatten; att vi som reagerar är inte mot katedern som möbel utan den pedagogik som traditionellt ses vara Katederundervisning, dvs. att läraren bestämmer allt och att det är en en-vägskommunikation som gäller. Och att vi inte alls behöver ta oss en funderare.

Dessutom skriver Helena von Schantz i en av kommentarerna att hon inte vill att lärarnas berättelser skall underkännas. Detsamma vill jag inte skall ske om Katederundervisningen – att man förnekar den genom att förvilla och tala om den som om det vore lärarledd undervisning i vilken eleverna har delaktighet.  Det som gäller för Helena von Schantz gäller också för oss andra. Vi vill inte få våra erfarenheter av Katederundervisning underkända eller förvrängda till att vi talar om Katedern. Från en del håll och speciellt från ledande utbildningspolitiker, försöker man inte ens förstå att det finns en hel del kvar av oss, fortfarande levande individer som helst vill glömma bort vår egen skolgång. Varför då inte låta bli att använda det ord som traditionell pedagogik brukar benämnas med.

[…] För oss som har levt i det Zaremba beskriver är det olustigt när lärare från andra mindre drabbade stadier och tider underkänner våra berättelser.

Jag förstår inte varför en del är så förtjusta i ordet Katederundervisning. Och varför en del som t.ex. Helena von Schantz väljer att föra fram en bild av debatten som inte alls stämmer. Jag kan iofs göra vissa antaganden, men låter bli. Och jag skulle även ta fram andra områden där man gör en historierevision, men jag låter även bli med det. Det finns ord för den pedagogik och didaktik som används idag. Lärarledd undervisning, seminarieundervisning mm. Det är utmärkta ord, som jag ser det. Katedern i sig själv är oviktig. Man behöver inte ens ha en kateder i klassrummet för att utöva ”Katederundervisning”. Vill man verkligen förlöjliga dem som är emot den typen genom att mena att de fokuserar på en möbel eller tror man det själv. Eller är det en-vägskommunikation och total kontroll över eleverna och deras tänkande, som Helena von Schantz vill ha. Den bilden har jag inte fått tidigare, men jag kanske har haft fel bild. Varför använda ett ord som kan riskera få andra att tro något som inte stämmer om sig själv och sin egen undervisning. Varför vill man inte ge en rättvis bild av sin egen undervisning?

Men kanske man inte har känt till den traditionella innebörden och när man nu upptäcker att den inte alls handlar om lärarledd undervisning med dialog mm. inte längre har något att kämpa emot – att man behåller ordet för att kunna fortsätta kämpa mot något man trott har varit men inte är. Spekulation, javisst. Men kan det vara en av förklaringarna till varför man håller fast vid ordet? Jag har ännu inte läst eller träffat någon lärare som är emot lärarledd undervisning i olika former, men Katederundervisning. Två skilda saker.

2 thoughts on “Kriget om skolan – svar på tal om katedern!

  1. janlenander

    Jag upplever att du och Helena von Schantz verkar överens om att traditionell undervisning utsatts för kraftfull kritik under en lång tidsperiod. Skillnaden verkar i huvudsak vara hur ni upplevt undervisningen under er egen skoltid och det är därför era berättelser skiljer sig åt.

    Kanske går det att jämka ihop berättelserna om kritiken mot traditionell undervisning gjordes mer fokuserat mot just de inslag som blir riktigt fel. Jag har läst en hel del engagerat av Helena von Schantz kring alla elevers rätt att bli mötta på sin nivå av läraren etc. Kanske kan du formulera vad som egentligen var fel från din skoltid på ett mer specifikt sätt?

    Jag har slutat använda k-ordet med förhoppningen att få en mer konstruktiv debatt. Det har en alldeles för bred och diffus betydelse.

  2. Monika Inläggets författare

    Jag har skrivit två inlägg om katederundervisningen – sök på ordet så kan du läsa om mina erfarenheter som jag delar med många.

    Det är en sak att lägga in en ny betydelse i ett begrepp eller ord, men det är en annan sak om man upptäcker att många reagerar på den och har upplevt vad denna traditionella undervisningen innebar ändå väljer att göra det och uppmanar oss fundera över varför vi blir arga, som HvS gjorde. Det är antingen respektlöst eller okunnigt att välja att använda ordet, för något som få av oss som debatterat om detta avvisar – lärarledd undervisning i olika former.

    Jag började skolan 1961. Det är femtio år sen och mycket har hänt sen dess. Betänk att det bara var tre år efter att skolagan förbjöds. Jag har vittnesutsagor från människor som fick aga en bit in på 60-talet. Och förändringar går långsamt inom skolans värld.

    Jag har aldrig hört någon på f.d. LHS eller nuvarande SU vid lärarutbildningen som avvisat lärarledd undervisning. Själv brukar jag säga att en variation av metoder är att föredra, då eleverna lär sig på olika sätt, samt beroende av vad det är de skall lära sig. Både som student, doktorand och lärarutbildare har jag hört att man skall utgå från vilken grupp man har. Inte att man väljer ”en” metod.

    Felet i debatten är att man gör felslut. Om t.ex. kommunerna bestämmer att en undervisningsmetod inte får användas ja då drar man slutsatsen att det är lärarutbildningen som skall förändras, när det i själva verket är i kommunen förändringen skall ske. Därför välkomnar jag Zarembas artiklar vad gäller kommunaliseringen och vad den innebar för en del skolor. Sen förmedlar han en del myter och visar en viss pedagogisk okunnighet, men han är ju journalist.

Kommentarer inaktiverade.