Om 112-operatörer

Med anledning av det som hände Emil Linell har Tokmoderaten skrivit en del inlägg om sitt eget liv som 112-operatör.

Man vet inte om man skall nöja sig med att gråta eller ta och bryta ihop när nu textmassan från Emils tre samtal till SOS Alarm delvis offentliggörs. […] Det är riktigt jobbigt att läsa den utskrivna texten, så fruktansvärt jobbigt att det är svårt att ta till sig vad som egentligen hände den där olycksaliga natten. Det är för mig helt obegripligt hur man kunde låta bli att skicka iväg en av länets ambulanser till Bagarmossen när jag läser texten och där det framkommer att sjuksköterskan uppenbarligen är så blockerad av sin egen bild om vad som finns på andra sidan telefonlinjen att han struntar i att ta till sig nödropen i kombination med en flämtande andning. Men varför blev det så fel, så katastrofalt?

När jag läser ett av de fall han tar upp, blir jag förundrad över varför man inte ringer Sjukvårdsupplysningen istället för 112. Den har ju också möjlighet att larma efter ambulans om det behövs. De gånger jag har fått ambulans hemsänd har det skett genom sjukvårdsupplysningen, en gång var det för starka smärtor i magen och den andra för att jag drabbades av något som innebar att jag inte kunde resa mig från golvet. Den ena gången fick jag åka in och den andra inte, då de undersökte mig på plats.

Men vad är numret till sjukvårdsupplysningen – jag har ringt dit några gånger efter att de ändrat telefonnummer, men kommer inte ihåg det. Kanske man skulle gå ut med en kampanj efter det här och tala för att ringa dit istället. Få in det nya numret i människors medvetande. Kanske en del av de fall där folk ringer in och tror att de behöver ambulans för något som 112 bedömer vara lindrigt, skulle gå till sjukvårdsupplysningen istället. Eller att 112 går ut med direktiv till oss. Jag vet inte hur det skall lösas! Men jag känner precis som Tokmoderaten – Man vet inte om man skall nöja sig med att gråta eller ta och bryta ihop när nu textmassan från Emils tre samtal till SOS Alarm delvis offentliggörs. Man måste vara oerhört behärskad eller känslokall om man inte på något sätt berörs av det som hänt.

Kanske 112-operatörer behöver arbeta mer med sina fördomar, om det handlar om bilder man har om psykiska besvär mm. Även någon med starka psykiska besvär kanske behöver ambulans för att inte ta livet av sig på grund av stark ångest. Och vilken bakgrund man har, skall inte ha någon betydelse. Inte heller om någon har druckit, eftersom det kan vara förgiftning.

Men, t.o.m. 112-operatörer och f.d. som Tokmoderaten undrar hur detta kunde hända.

Klicka på länken till Tokmoderaten och läs mer!

2 thoughts on “Om 112-operatörer

  1. Bertil Törestad

    Det är klart att ett tragiskt fel har begåtts. Tyvärr är det nog så att har ett fel av en typ kommit fram finns det fler liknande. Men ofta försöker ansvariga framhålla att det är ett oacceptabelt (populärt ord nuförtiden!) undantag som inträffat. När senare någon liknande katastrof inträffar visar det sig att man av detta skäl inte gjort så mycket åt
    det möjliga systemfelet.

    torestad.blogspot.com

  2. Monika Inläggets författare

    En dålig dag på jobbet talar en del om, man måste kunna få alla att förstå att operatörer kan ha en dålig dag – skulle man kunna avfärda en flygolycka med att en pilot också kan ha en dålig dag?

    Det behövs större säkerhet inom SOS alarm … Ibland får man intrycket av att man får mer hjälp av polisen än av SOS alarm. Det finns vissa uppdrag polisen måste göra direkt. Jag tror t.ex. att polisen inte får släppa människor som varit inblandade i olyckor, så de får åka in till sjukhuset även om de själva anser de vara onödigt. Något liknande borde finnas på SOS alarm! Och om det finns, har det inte riktigt framkommit vilka dessa direktiv är.

    Men om man sitter med sina fördomar om att t.ex. Emil är psyksjuk och därför skickar man ingen ambulans, är det något fel i hela organisationen. Frågan är om 112-operatörer arbetar på fältet också … hur stor erfarenhet de måste av detta, för att få ett jobb där?

    Jag har ibland hört hur sjukvårdspersonal talar med förakt om människor som tror att de är sjuka fast de inte är det. Men om de visste, skulle ju samhället inte behöva läkare som ställer diagnoser.

Kommentarer inaktiverade.