Missriktad kritik …

Två lärarförbund ”bråkar” med varandra, vissa lärare anser att det är lärarutbildningens fel alltsammans och journalister som uttalar sig till fördel för dem som kritiserar den. Vissa bloggare sprider frekvent en bild byggd på sina egna åsikter om vilka som är problemet. Tidens Mantra är Lärarutbildningen är usel! När något sägs tillräckligt många gånger, blir den till slut en sanning. Men en sanning som är en villfarelse, därför att den inte har någon grund i verkligheten.

Jag vill istället fokusera på utbildningspolitikerna; inte lärarna, journalisterna, fackförbunden – och ifrågasätta varför det inte krävs någon pedagogisk utbildning eller praktisk erfarenhet hos utbildningspolitikerna av skolan mer än att de själva gått i den. Det är ju ändå utbildningspolitikerna som genomför beslut som styr lärarutbildningen, lärarna och skolan som institution.

Är det inte utbildningspolitiken vi skall fokusera och ställa krav på att de har en aning om vad det innebär att vara lärare istället för att ha åsikter om hur en lärare skall vara. En åsikt behöver ju inte motsvara något verkligt, men kan naturligtvis göra det. En åsikt säger mer om personen som uttalar den, än om det personen uttalar sig om.

Min önskan är att politiker från alla partier sätter sig ner och samarbetar, lägger sitt respektive ideologiska perspektiv åt sidan och försöker lösa frågan om vilken skola vi skall ha och inte till varje pris kämpar för att få den skola som passar deras bild av den. Och låta elever, studenter, forskare, lärare, lärarutbildare och föräldrar vara med i den processen.

Vad lönar det sig att skylla på varandra, när vi alla styrs av samma politiska ordning. I ett så viktigt område som utbildningspolitiken, borde inte partipolitik vara det som styr den.

Uppdatering Ser nu att de är inne på liknande tankegångar hos Tysta tankar

10 thoughts on “Missriktad kritik …

  1. Bertil Törestad

    Det du säger är riktigt.
    Det är tyvärr så att våra s.k folkvalda (se min blogginlägg om demokrati i Sverige) tyvärr generellt sätt sällan har någon fördjupad kunskap i annat än i ”politiserande” från ungdomsåren och uppåt.
    Ämneskunskaper saknas hos de flesta riksdagsmän i pedagogik, psykologi, ekonomi etc. Deras yrke är att vara just representanter. På detta sätt är de knappast representativa för svenska.

    Därför måste arbetet med att ändra skolan bli ett politiskt arbete — över partigränserna helst. Våra ordrika skärmytslingar här på bloggar etc. hjälper föga. Makten finns ju någon annanstans.

    Det borde ske ett upprop om att ställa skolan ovanför politikernas klåfingrighet.

    Skolan till utbildarna!
    Utbildning till lärarna!

  2. Monika Inläggets författare

    Tack för din kommentar!
    Nej, om de skall bestämma så mycket, borde de ha mer fördjupad kunskap.

  3. Jan Lenander

    Jag ser en rent allmän samhällstrend av att det inte krävs några kunskaper för att ha oerhört kraftfulla åsikter om en frågeställning. Ditt förslag om att utbildningspolitiker skulle ha åtminstone någon slags utbildning och erfarenhet från området ser jag ytterst positivt på. Det skulle skicka en kraftfull signal till resten av samhället att det är bra att skaffa sig åtminstone lite torrt på fötterna.

    1. Monika Inläggets författare

      Ja, speciellt om man efterlyser bättre utbildning och mer erfarenhet av andra inom området. Det blir en konstig signal om de som är minst utbildade anser sig veta bäst om hur de som är mest utbildade skall vara och handla.

  4. Pär Engström

    Hej Monika!
    Om inte utbildning så i alla fall någon insikt och förmåga att kommunicera djupare än vad som blir fallet i förra årets valkampanj. Detta utifrån ett demokratiskt perspektiv. Om vi som medborgare skall välja mellan olika utbildningspolitiska alternativ och vi samtidigt rent procentuellt aldrig har varit så välutbildade kan vi begära mer av valarbetare än att de kan producera valaffischer av typen: Betyg i årskurs 6 Kunskapsskola, betyg i årskurs 7 Flumskola, etc.

  5. janlenander

    Jag lyfter dock gärna fram den politiska organisationen SKL som i och för sig är en ytterst odemokratisk företeelse men bara gör det ännu värre att de ska in och stöka i skolans värld utan att ha en aning om hur den är beskaffad. Hur länge ska vi behöva kämpa innan vi får en huvudman som vet vad de pratar om?

  6. Helena von Schantz

    Monica, jag vet inte om man kan vänta sig ämnesexpertis av folkvalda politiker. Däremot kan man vänta sig att de skaffar kunskap innan de fattar beslut. När det gäller lärarutbildningen är det dels studenterna som ska recensera, dels skolorna. Används tiden effektivt, lär man sig det man behöver, har man inflytande, tillräcklig lärarledning, lagom studietakt? Är nyexade lärare lämpade och rustade för läraryrket?

    1. Bertil Törestad

      Verkligt relevanta frågor du ställer!
      Att de överhuvud behöver ställas innebär att dina frågor knappast kan få ett klart jakande svar.

      Låt oss utgå från det och inte låstas något annat. Rent psykologiskt är det ju ganska förståeligt att man försvarar den verksamhet man arbetar i. Men till professionaliten hör ju även självkritik.

  7. Monika Inläggets författare

    Helena

    Jag har för mig att vi har en finansminister som har ämnesexpertis inom området. Och även om jag kanske inte håller med om alla beslut han tar, så kan jag ändå lita på att han vet vad han gör. När det gäller Björklund, som uttrycker allt i ”Jag tycker” och går tillbaka till sin egen skoltid och ger professionen signaler om gamla metoder, litar jag inte på att han vet vad han gör. Likaså gäller det en hel del kommunalpolitiker också och även andra som tar upp sin egen skoltid mm.

    Så, om det är viktigt att någon som har hand om finanserna har ämnesexpertis är det lika viktigt att den som har hand om utbildningspolitiken har det.

    Nu förväntade jag mig inte det i inlägget, utan fördjupade kunskaper om ett så viktigt område!

    Visst skall studenterna recensera och skolorna, men något måste tillerkännas oss som har kunskapen och skall utbilda de som inte är utbildade. Konstigt vore det väl annars, om de som ännu inte kan skall bestämma vad de som kan skall göra för att dessa skall kunna. Vi har ett uppdrag och det är inte endast att göra mottagarna nöjda utifrån vad de vill och förväntar sig. Om så vore, skulle vi inte behöva så lång utbildning som vi faktiskt måste ha.

Kommentarer inaktiverade.