Kompetensutveckling eller lämplighetsprövning?

Efter 10 års utbildning som gett åtminstone två universitetsexamina och 12 års erfarenhet som lärarutbildare är jag helt på det klara med att jag kan avgöra vilka mina eventuella brister är och  vilka områden som behöver utvecklas hos mig. Och om dessa mina brister blir påtagliga, t.ex. om jag skall in på ett område där dessa är till förfång för mig ser jag till att kompetensutveckla mig, dvs. läser in mig. Och om jag inte klarar av detta på egen hand, går jag kurser. Ingen behöver tala om att det är vad jag skall göra. För mig är det en självklarhet. Om jag blir tjänstefördelad en viss kurs, ser jag till att läsa mer än kurslitteraturen om jag inte har tillräckliga kunskaper. När jag läser kurslitteraturen kan jag ju upptäcka det. Vad är det jag inte kan förklara.

Jag tror att de flesta lärare ute på skolorna också kan avgöra det på egen hand. Men gör andra det. I debatter, från utbildningspolitiskt håll och även andra utanför skolans område m.fl. verkar det som om de flesta inte verkar tro att lärare klarar av detta. Man verkar tycka sig behöva tala om för lärare vad de brister i och vad som krävs av dem. Jag har full tilltro till att den behöriga läraren som måste undervisa i ett speciellt ämne den inte har behörighet i, är helt på det klara med att här behövs tid för kompetensutveckling.

Skillnaden mellan att vara universitetslektor och t.ex. grundskole- och gymnasielärare är att jag får kompetens- och forskningstimmar inskriven i min tjänstefördelning. Det är något som innebär att jag som lärare kan utveckla mina förmågor kontinuerligt. Jag kan utveckla min undervisning, läsa in mig på aktuell forskning, samt arbeta med min egen forskning. Allt detta höjer i förlängningen kvaliteten på undervisningen.

Av det skälet bör man titta på lärarnas möjligheter att kompetensutveckla sig, än att förutsätta att lärarna inte skulle inse att det skulle behöva det. Jag har sagt det många gånger – Ge lärarna tiden, så skulle nog de flesta ta chansen direkt. Ett exempel är att det ingår i läraruppdraget att hålla sig ajour med den senaste forskningen. När skall de hinna med det om de inte får tid att göra det.

Det kanske skulle bli billigare i nuläget att ge de lärare som redan verkar ute på skolorna kompetensutveckling än att införa lämplighetstester som kanske kostar mer än ger resultat. Om det nu är en ekonomisk fråga. Då undviker man dessutom det obehagliga ”utsorteringsmomentet” som rimmar illa med läroplansformuleringar och läraruppdraget. Det är möjligt att lämplighetsprövningen får mer substans om man upptäcker vilken typ av kompetensutveckling lärarna behöver än om dessa bygger på ett värderande om vad som är en bra lärare.

En genomgången lärarutbildning och lärarexamen innebär inte att det ploppar ut en för all framtid färdiglärd lärare. Att vara lärare innebär att hela tiden utbilda och bilda sig. Det ligger i yrkets natur, helt enkelt.

11 thoughts on “Kompetensutveckling eller lämplighetsprövning?

  1. Bertil Törestad

    Visst bör alla lärare kompetensutveckla sig. För att kunna läsa in engelskspråkig facklitteratur bör man dock kunna språket någotsånär och dessutom vara insatt i vissa elementa vad gäller
    metodik. Detta talar för att goda betyg är väsentligt för den egna kompetensutvecklingen.

    Jag har själv arbetat många år som universitetslektor och vet därför att det finns många
    kolleger som ”glömmer” att följa med i forskningen och tjänar extra pengar i stället. Dessutom accepteras ju att icke-behöriga lärare i ett ämne undervisar i ungdomsskolan.I de fall jag känner till har inte några egna studier fått kompensera för detta. Därför är det lite krångligt det här med att bevilja lärare fortbildningsmöjligheter.

  2. Monika Inläggets författare

    Att lärare inte själva skulle vilja ha tid för kompetensutveckling och ser det som en möjlighet att utvecklas i sitt yrke skulle förvåna mig en hel del.

    Jag ser denna tid som en oerhörd förmån. Dock är det inte alltid jag kan utnyttja den på grund av att undervisningen äter upp en del av den om jag har stora studentgrupper. Men det brukar jämna ut sig över terminerna på något sätt.

    Tjänar extra pengar? Jobbar de extra då med annat, eller?
    För forskning, skriva böcker mm ingår ju även i den tiden. Om man sen tjänar pengar på böckerna, är ju en bonus och behöver inte inverka negativt på en ökning av kvaliteten på undervisningen. Speciellt inte om man har turen att få in den som kurslitteratur.

  3. Helena von Schantz

    Håller helt med om att lärare vill ha tid för kompetensutveckling. Men trots att vi garanteras sådan tid och trots att den inte får användas för annat är det sällan vi får den. Vi är många som kompetensutvecklar oss på egen tid, framför allt under somrarna.
    Jag är också skeptisk till lämplighetsprövningen. Olämpliga lärare blir inte långvariga. Det skulle vara betydligt billigare att erbjuda omskolning på bidrag än den här apparaten.

  4. Monika Ringborg

    Jo, om man först ser till att lärare (om man anser att de inte är tillräckligt duktiga) får kompetensutveckling och sen utvärderar om det har blivit den skola man vill ha, kan man ju lägga upp en lämplighetsprövning efter de brister man tycker sig se då.

    En annan fråga är om det har skett en genomgripande utvärdering av skolan och dess lärare, och inte att man bara har gått efter sjunkande resultat, enstaka populistiska undersökningar och diverse utsagor från dem som är missnöjda.

    Före en lämplighetsprövning bör det som jag ser det, först ske en inventering av vilka som behöver kompetensutveckling och sen en utvärdering värd namnet.

  5. AnnaKaya

    Jag har tänkt en hel del på det här i och med allt prat om lärarnas undervisningstid/arbetstid. Jag tycker det borde vara självklart att en hel del av vår förtroendetid går till att läsa och kompetensutveckla sig (för hur är man en bra lärare om man inte utvecklar sig?) men ändå så får vi gång på gång försöka förklara varför vi ”bara” undervisar mindre än hälften av vår arbetstid. För- och efterarbete, arbetslagsarbete, möten och allt administrativt jobb är inte det enda vi gör utöver undervisningen, vi behöver också tid för kontinuerlig kompetensutveckling. Det borde vi vara tydligare med.

    1. Monika Ringborg

      Jag tror att en del som inte är lärare, inte inser hur mycket utanför själva tiden i klassrummet som krävs för att undervisningen skall fungera. Många gånger kanske det ser så enkelt ut för en utomstående betraktare när en lärare står där framme och gör genomgångar, föreläser eller håller seminarier.

      Visst går mycket på rutin, men hur många gånger man än har haft ett seminarium måste man iaf förbereda det varje gång. Man måste ju tänka igenom upplägget och fokusera på just det innehållet. Tänkande syns ju inte utifrån! Och ofta har jag bedömningsarbeten parallellt med att nya moment startar och därmed nya grupper.

      I ungdomsskolan är det ju även annat som en lärare måste ta hand om, som inte jag behöver tänka på. Men visst sker det saker som kräver både lyssnande, empati och därmed tid från det intellektuella arbetet. Och det händer att vissa saker måste det förhandlas om.

      Jag klagar inte. Tycker om att jobba som lärare och vill inte byta det mot något annat. Men jag anser att det är viktigt att de som står utanför faktiskt vet vad det innebär. Och att det inte går att jämställas med alla andra typer av jobb. Det går t.ex. inte att lämna jobbet kvar på tjänsterummet när man går hem. Inte heller att jobba mellan kl. 9-17. Om jag har seminarium på måndagen, måste jag förbereda det under söndagen. Tror det är viktigt att man känner till att så fungerar det. För att bara ramla in på ett seminarium från sin fritidsverksamhet går ju inte. Vi människor fungerar ju inte alltid så att det går att trycka på en knapp och så startar man. Även om det kanske kan se ut så ibland.

  6. Magnus Blixt

    ”Lärare arbetar utifrån en vetenskaplig kunskapsbas kring lärande och vidareutvecklar det pedagogiska arbete enligt aktuell forskning och beprövade pedagogiska erfarenheter. Lärare tar därför ansvar för att utveckla sin kompetens både när det gäller yrkets utveckling och innehållet i undervisningen.”

    ”Lärare förbinder sig i sin undervisning ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt yrkesområde”
    /Lärares yrkesetik (www.lararesyrkesetik.se).

    Självklart måste en lärare ägna en del av sin arbetstid och en del av sin kraft åt att kompetensutveckla sig! Ingen skulle väl acceptera att komma till en kirurg som sa ”jag har läst in mig på titthålsjoxet utan kör på det gamla hederliga sättet”… Å andra sidan skulle få om ens några kirurger acceptera att inte ägna en del av sin arbetstid åt riktig kompetensutveckling.

    1. Monika Ringborg

      Det gäller att man har chefer som verkligen försöker tjänstetillsätta så att man kan ta ut tiden i längre perioder, för att kompetensutveckla en dag då och då fungerar inte. För jag tror inte kirurger accepterar att använda sin lediga tid, som en del lärare vittnar om att de måste göra.

      Det som är förvånande är att de ansvariga inte inser vikten av att få lärare som är uppdaterade. Om vi startar en ny kurs får vi ett antal timmar till att läsa in ny kurslitteratur och planera den tillsammans i lärarlaget. Kompetensutveckling är ju inte främst för medarbetarens personliga växt. Den gagnar verksamheten.

  7. Karin

    Hm… nu fick jag lite att fundera på. Jag vet inte om jag är ovanligt gnällig och besserwisseraktig, men jag tycker att det är en skrämmande stor del av mina kollegor som inte lägger sin öronmärkta kompetensutvecklingstid till just kompetensutveckling. Kanske är det för att den administrativa delen tar så mycket tid att man prioriterar bort ku. Kanske är det för att utbildning och vidareutveckling inte betalar sig. För ärligt talat, hur många kronor skiljer sig löneökningen hos en som läser extra och engagerar sig, mot om man gör minsta möjliga ansträngning på jobbet? Jag blir så sur när jag tänker på det att jag slår det ifrån mig.

    Sen tycker jag faktiskt att det är ett problem att vi har olämpliga och inkompetenta lärare som sitter orubbliga på sin post. Det finns så många fantastiska, bra, duktiga och kompetenta lärare, men de där som INTE är det? Så många gånger som jag tänkt tanken att ett lämplighetstest vore på sin plats. Kanske är jag färgad av att jag jobbat nära en person som under flera år förpestat tillvaron för elever, kollegor och föräldrar. Maktlösheten när inget går att göra för att få bort personen i fråga. Istället slutar bra kollegor för att det inte står ut.

    Jag inser det orimliga i att börja sålla ut personer på ett jobb efter personlighetstest. Hjälp! Hur skulle det se ut? Men kanske måste lärarhögskolorna vara mer noggranna med vilka som godkänns på VFU? Jag för min del (gnällig som jag är ;)) har underkänt studenter som jag inte anser lämpliga. Det är väl den vägen det borde gå tycker jag.

    Beträffande kompetensutveckling; ja tack, gärna mer öronmärkt tid för det, men jag vill också att det ska synas skillnad i lönekuvertet för de som använder sin tid väl. Min mamma som är läkare läser faktiskt in sig på ny forskning på sin fritid, men hon tjänar å andra sidan dubbelt så mycket som en lärare också.

  8. Monika Ringborg

    Hej Karin
    Tack för din långa kommentar. Du tar upp många trådar, dock inom samma område.

    När det gäller huruvida en lärare är olämplig eller inte, bra eller dålig, är det en fråga som jag inte bryr mig om att fokusera på. Ser inte lärare på det sättet. Jag ser det mer som att graden av olämplighet eller dålig, lämplig eller bra, visar sig hos betraktaren. För, om jag personligen anser någon vara olämplig, betyder detta då att läraren är det?

    Men, om någon inte sköter sitt jobb då? Men vad innebär det att inte göra det – ett viss procent underkända? Räcker det? När sköter inte en lärare sitt jobb? Kan man utgå från sjunkande resultat?

    Självklart kan egna erfarenheter skapa en bild av hur någon är olämplig. Risken är väl att man kan generalisera dessa erfarenheter.

    Sen vad gäller utsortering har jag samma hållning. Efter vems värderingar, mått och vad, skall vi utsortera? Det är en otäck utveckling som har skett då det talas om att sortera ut dem som är uppenbarligen olämpliga, då detta avslöjar en viss syn på hur en yrkesgrupp skall vara. Speciellt om utbildningspolitiker förmedlar denna syn utan att precisera vad som är olämplighet. För vissa brister kan ju åtgärdas genom kompetensutveckling.

    Visst skall kompetensutveckling kunna synas i form av mer i plånboken, men inte om det krävs för det som ingår i arbetsuppgifterna. Vi skall väl inte få extra löneförhöjning för att vi sköter vårt jobb eller för att andra anses vara sämre. Frågan här är väl då vilken typ av utveckling som skall belönas. Om vi tittar i beskrivningen av läraruppdraget på alla nivåer i utbildningssystemet, ingår ju både att hålla oss a´jour med senaste forskningen och utveckla vår undervisning (och därmed också vår kompetens). Vad som kan ge mer i plånboken är väl om vi kompetensutvecklar oss, så att vi kan få en befordran av något slag eller ett uppdrag som vanligtvis inte ingår i vår tjänst och som gagnar verksamheten.

    Om man som lärare inte kompetensutvecklar det som behövs för att klara av yrkets utveckling därför man inte får något för det i lönekuvertet, har man nog gömt undan sin tjänstebeskrivning.

    Däremot skall man ges tid för sina arbetsuppgifter – t.ex. extra tid för att läsa in litteratur, kompetensutveckla sig mm. Det är orimligt om det i läraruppdraget ingår att hålla sig a´jour med senaste forskning om det inte ges tid för det. Och om man får tid, men att den äts upp av annat, måste man ju som kollektiv påvisa det. För, som sagt, kompetensutveckling mm får vi inte tid för, för vår personliga växt, utan för verksamheten.

    För övrigt skall vi väl alla kunna få en årlig höjning av lönen som inte baserar sig på individuella insatser, men det systemet har vi väl i viss mån frångått numera.

  9. Ping: Lärare som lär | Skollyftet

Kommentarer inaktiverade.