Forskningens uppgift

Under ett antal år har jag upptäckt att respekten för speciellt didaktiska och pedagogiska forskare har sjunkit. Det visar sig på olika sätt, och jag kommer inte upprepa detta här. Men det finns en tendens att efterlysa rätt typ av forskning. Här kommer min syn på forskningens uppgift.

Forskningens uppgift är som jag ser det, att öka vetande inom ett område. Uppgiften är inte att tillgodose olika aktörers intresse och önskningar om att forskningen skall förbättra för dem själva i praktiken. Snarare är det väl så att det är aktörerna som skall avgöra om resultaten som forskningen kommit fram till kan öka vetande hos dem själva och bidra till att målen uppnås eller att en situation kan lösas. Forskningen skall inte verka för rätt eller fel rent generellt. En didaktiskt metod kan vara rätt i en situation och fel i en annan.

Jag har även upptäckt att det finns uppfattningar om att det endast är forskare som har lärarerfarenhet som kan bli goda forskare. För de vet hur det är att verka som lärare i klassrummet. Återigen ställer jag frågan om det är forskarens uppgift att avgöra hur läraren skall använda sig av det vetande som finns eller om det faktiskt är läraren själv utifrån sina kunskaper, sin erfarenhet och sin undervisning som skall avgöra det. Om jag finner resultat som visar att en metod fungerar i ett sammanhang kan den sen prövas i andra sammanhang och därefter kan man avgöra om metoden kan verka i flertalet eller i enstaka fall. Därmed behöver den inte avvisas helt utan ingår i det totala vetande inom området.

Under lärarutbildningen får studenterna lära sig att kritiskt granska, analysera och får med sig ett vetenskapligt förhållningssätt. De får också med sig kunskaper om hur man kan förklara utifrån olika perspektiv. Målet är att de skall bli rustade att själva kunna avgöra om en didaktisk metod eller ett pedagogiskt förhållningssätt är tillämpligt just för den verksamhet de bedriver och om den är i linje med det som formulerats i läroplanen. De kan avvisa en metod eller förhållningssätt gällande sin egen verksamhet, men inte som vetandet inom området.

En verksamhet kan beställa forskning, men den kan aldrig avvisa de resultat som kommer fram endast för att de inte blev vad de önskade. Detta gäller även forskaren. Forskarens uppgift är att redovisa de resultat som en analys och tolkning frambringar oavsett vad hon eller han anser om dem eller önskat få.

Jag är själv lärare och ser alla olika typer av forskningsresultat och metoder att välja mellan som oerhört värdefullt. Om det är rätt eller fel rent generellt är av mindre vikt om de fungerar för mig i min undervisning och för ämnet i fråga.

Jag tror att det fortfarande finns en tendens att jämföra didaktisk och pedagogisk forskning med det man ser som riktig forskning, dvs. traditionell forskning som går ut på att hitta det universella, det rätta och det sanna i varje situation och för alla. Då kan man förstå varför didaktisk och pedagogisk forskning kan uppfattas vara ovetenskaplig.

10 thoughts on “Forskningens uppgift

  1. Bertil Törestad

    Diskussionen om vad som är vetenskaplighet kan nog fortsättas i det oändliga. Jag tror att synen på vetenskap delvis kan förklaras utifrån från vilken disciplin man inskolats i. I de humanistiska ämnena är kvalitativa, mjuka metoder allmänt gängse. I vissa ämnen, som psykologi och sociologi är kraven på stringens hårda och snäva. I pedagogik och didaktik
    är upplevelserna det viktiga i forskningen. Du menar att traditionell forskming söker det sanna. På sätt och vis, men man är också beredd att överge denna sanning om idéerna inte håller. De upplevelsestudier som du förespråkar hittar ju alltid det sanna, eftersom, i postmodernistisk anda, allas upplevelser ju är sanna. Hur kan man då samla kunskap på hög? När jag använder ordet upplevelsestudier menar jag det i bred bemärkelse och syftar på merparten av forskningen inom ditt område.

  2. Monika Ringborg

    ””De upplevelsestudier som du förespråkar hittar ju alltid det sanna, eftersom, i postmodernistisk anda, allas upplevelser ju är sanna.””

    Ja, men det är inte riktigt så. Visst, själva upplevelsen någon har är sann för den personen, men de tolkningar vi gör av andras upplevelser måste prövas för att se om de håller. En tolkning måste alltid få stöd i utsagor, fakta och teorier.

    Tolkningar måste vara rimliga. Själva vikten av prövningen skiljer sig nog inte från den traditionella forskningen. Det som skiljer är att olika tolkningar av samma sak kan verka parallellt. Vi kan finna stöd för flera tolkningar.

    Och här kan det nog i en del fall brista, även i avhandlingar. Men för det mesta inte. Det sker en prövning, även om den inte explicit förklaras. Didaktiska och pedagogiska avhandlingar oavsett vilken teori eller perspektiv man anlägger, måste kritiskt granskas i relation till den teorin man har använt sig av, efter dess begrepp som förbinds med varandra och utgör teorin, inte till någon annan typ av disciplin. Användande av teorin är också ett prövande av den. Får man fram kunskap genom den och i så fall vilken typ?

    Till sist vill jag hävda att det långt ifrån handlar om i pedagogiken bara är upplevelserna är viktiga. Och jag förespråkar inte upplevelsestudier. Jag är öppen för alla typer av studier och har inte bundit mig fast vid en enda. Det som är viktigt är vilken metod, teori och perspektiv som ett forskningsämne kräver. Tror inte att det inom ett enda vetenskapligt område, bara är ett sätt att vetenskapa på som är möjligt eller ens önskvärt.

  3. Bertil Törestad

    Flera tolkningar är sanna. Vad gör man sedan med tolkningarna? Undervisar om dem?
    De flesta upplevelsealster är teorilösa av typen ”låt oss nu se hur gymnasielärare ser på
    utbudet av löroböcker sina ämnen”.

    Viktigt med metod, ja. Men intervjuer används företrädesvis, särskilt s.k. djupintervjuer. Varför ALDRIG statistiska prövningar, t.e.x variansanalys? För svårt? Eller fult att sätta siffror på människor?

    1. Monika Ringborg

      Hej
      Ja, man undervisar om olika tolkningar. Detta för att visa på att det finns flera tolkningar som kan vara lika rimliga.

      För övrigt håller jag med. Tidigare hade vi kurser i statistik och i metodkurser ingick det som ett av perspektiven. Vi tog ofta upp triangulering? När studenterna gör VFU-uppgifter ingår också att ta fram statistik mm.

      Men det är inte helt borta. Det finns avhandlingar i vilka man använt sig av statistik som metod, men man måste ju även tolka det man får fram hur den.

      1. Monika Ringborg

        Rimligt i relation till det stöd man får genom fakta, utsagor mm.

        Jo då, det är rätt kul med statistik. Min bristande entusiasm som du kanske läser in i tomrummet kan bero på känslan av – hur skall vi få våra studenter att bli entusiastiska och vilja fördjupa sig i det. Numera finns det ju en hel del program man kan använda sig av.

        Jag har själv undervisat i statistiska metoder och en hel del var mycket roligt att gå igenom. Och bjöd även in forskare som var statistiker till det seminariet. Men det finns inte så många kvar längre.

        Men själv kunde jag inte se nyttan av att använda mig av statistik i studiet av Platon och hans pedagogik.🙂

  4. Jan Lenander

    Viktigt att förtydliga att forskningens uppgift är att ”öka vetandet inom ett område” och jag håller med till 100%. Uppdragsforskning är något helt annat och borde inte vara det centrala för våra universitet och högskolor. Sen kan man dock utifrån ställa sig frågande till alltför stora utflykter från området och skulle en stor andel av forskningen hamna i gränslandet till annan forskning borde helheten på goda grunder kunna ifrågasättas.

    Pedagogik handlar om lärandet och när det sociokulturella perspektivet gör att stor del av forskningen handlar om samhället strukturer så ställer jag mig väldigt frågande till om inte forskningen missar att öka vetande inom pedagogikens område på ett effektivt sätt. Det finns mycket relaterat till kognition och lärandesituationer, mycket kring motivation och kunskapsresultat, mycket kring innehåll och progression som borde ha högre prioritet.

    1. Monika Ringborg

      Vad jag kan se här är nu att du utifrån din egen verksamhet, din bedömning anser att en viss del av forskningen inte är effektiv. Men den kan vara effektiv enligt andra.

      Skall forskning upphöra med att undersöka samhällets strukturer och vilket lärande som sker genom dessa på grund av att en del av befolkningen inte anser det vara effektivt. Skall vetande betraktas i meningen effektivitet? Dessutom är det väl bra att veta vad som inte fungerar eller är effektivt. Det har ju i så fall ökat ditt vetande genom det du anser det inte skall forskas om.

      Viktigt är också att tänka på att pedagogik handlar om lärande både i skolan, men också utanför den. Och därför kan man ju faktiskt skilja ut det som man ser passar in då man skall undervisa om ett speciellt kunskapsstoff som eleverna skall lära sig och från det lärande som sker för övrigt.

      Jag för min del (vilket jag långt ifrån är ensam om) ser detta område du inte anser vara effektivt tillhöra pedagogiken, eftersom det skapar ett lärande som i allra högsta grad påverkar elevernas förmåga att tillgodogöra sig det speciella kunskapsstoffet som vi vill att alla skall få med sig i livet.

      I vilket fall, allt vetande inom ett område, går inte att använda praktiskt här och nu – men det är väl bra att det finns den dagen då man inser att man kan använda sig av det.

Kommentarer inaktiverade.