Lärare och forskare; lärare eller forskare, det är frågan om lektorers arbetsuppgifter

Ja, det har blivit det nya man diskuterar och vill förändra. Nu vill en del att det skall finnas två grupper av universitetslektorer – lärare och forskare. Den ena gruppen skall endast syssla med undervisning och den andra med endast forskning. Ett annat förslag är att man skall växla, så alla får en sammanhängande forsknings- respektive undervisningstid. Problemet här är att man då kanske går efter att den som gjort mest inom forskningen också får den tiden iaf, eftersom den kommit längre än vad läraren har gjort.

Det finns en hel del problem med att forskningen inte ingår i undervisande lektorers tjänst. För såvitt jag förstår och jag vet även att så har skett, skall inte FoU-timmarna vara möjliga för lektorer som bara undervisar. Nu finns det dock lärosäten som betonar vikten av att universitetslärare får dessa timmar, med tanke på att de ser en vinst med att lektorer som är inne i undervisningen också får möjlighet att utveckla densamma. Och för att kunna göra det, behövs dessa timmar. Speciellt, vilket är vanligast, de undervisar inom områden som de doktorerade på.

Jag blev en bättre forskare när jag började undervisa för en hel del år sen, då jag blev anställd som doktorand och fick den möjligheten. Och numera har jag också blivit en lärare som bottnar mer än tidigare, när jag får möjlighet att forska i områden som jag kan använda mig av i min undervisning. Men trots det är det svårt att helt och fullt få sammanhängande tid, då en del av den går åt till att bedöma tentor. Eller att undervisningen inte alltid ger tomma veckor. Men tiden finns och man kan ta ut en eller två veckor då och då. Bottnar mer som lärare gör man också när man kan använda tiden till viss kompetensutveckling, t.ex. läsa in sig på ett ämne inför en nystartad kurs. Om tiden inte alls finns, är det något som undervisande lektorer måste göra på sin fritid. Och hur skall de hinna med det.

Jag blir så konfunderad över att man talar så mycket om och efterlyser kvalitetshöjning, samtidigt som de förändringar man gör, leder till en kvalitetssänkning på sikt. Undervisning och forskning befruktar varandra. Det vet väl alla som gör både-och, eller?  Utan det ena blir det andra kvar i en förtvinande tillvaro, som leder till att den kunskap läraren fick genom sin doktorandexamen används långt senare, fast ny kunskap har erövrats. Risken finns att det på universitet och högskolan blir som i grundskolan – där vissa lärare fortfarande enligt vissa rykten följer Lgr62 vare sig de gör de medvetet eller av bara farten. Och forskarna förlorar kontakten med undervisningen och studenterna, vilket väl de flesta är medvetna om, eller?

Varifrån kommer denna tillbakagång till ett dualistiskt tänkande och var har helhetstänkandet tagit vägen. Varför tror man att kvaliteten ökar ju mer begränsad man blir som professionell utövare. Varför har vi gått tillbaka i utvecklingen, istället för framåt?

Så här inleds en debatt artikel i Universitetsläraren.

Varför ska universitetslärare både forska och undervisa? Vore det inte bättre med en arbetsuppdelning inom högskolan så att en grupp anställda specialiserar sig på forskning och en annan på undervisning? Till följd av 1990-talets kraftiga expansion av grundutbildningen har tendensen till en sådan uppdelning, som egentligen började redan med 1977 års högskolereform, blivit allt tydligare. På SULF:s Almedalsseminarium i somras klargjorde statssekreterare Peter Honeth att det är orealistiskt att alla disputerade universitetslärare i Sverige ska ha möjlighet att forska (Universitetsläraren nr 12/2011 (Universitetsläraren 20-11)

Läs även debattartikeln om Kvalitet och kvantitet i högskoleforskningen.

One thought on “Lärare och forskare; lärare eller forskare, det är frågan om lektorers arbetsuppgifter

  1. Ping: Varför splittras studenterna i nya lärarutbildningen? | Frekar06 Blogg

Kommentarer inaktiverade.