Det mallifierade tänkandet

Förslag om införande av mallar breder ut sig. (se Dambergs förslag i Lärarnas nyheter) Allt för att man tror att mallen förenklar och spar tid. När min erfarenhet är att den inte bara stjäl tid utan också får en mycket allvarligare konsekvens. Den förändrar tänkandet. Jag är emot mallar som stöd för examensarbete och emot mallar när det handlar om administrativa göromål. Varför, jo för att det kan gå helt fel. Man strävar efter att få in verkligheten i en mall. Vilket kan betyda att delar av denna inte tas med. Vi kan t.ex. ta exemplet med examensarbetet. Mallen har kommit till på grund av att examensarbeten skall publiceras på nätet. Men det är det enda egentliga syftet med den. Det finns inte några tekniska hinder för att ha flera mallar som innebär att studenterna kan få in sitt eget färdiga manus utan att behöva justera det till något det inte var från början och som riskerar att förändra det till något de själva inte känner igen.

Mall för publicering riskerar i praktiken bli examensarbetets huvudsyfte. Man får från början veta att en mall skall användas och utgår från den. Istället för att fokusera på själva uppgiften – att undersöka något, är det mallen som blir huvuduppgiften. Konsekvensen blir att tiden går åt till att försöka förstå vad som skall finnas med i mallen och speciellt när man har ett material eller har tänkt sig något helt annat. Konsekvensen blir om man lyckas att det man lärt sig är att få in något i en mall. Examensarbetet blir i själva verket ett lärande i mall.  Handledning riskerar att riktas mot mallen istället för utifrån syfte och frågeställningarnas karaktär och utifrån vilken metodologi man har använt. Och vad värre är, tänkande blir som jag kallar det, mallifierat.

Det mallifierade tänkandet uppstår också när man använder bedömningsmatriser. Om man håller på tillräckligt länge är det svårt att gå utanför det som en grupp professionella har bestämt skall vara med i en text och man ser inte det genialiska. För detta följer inga mallar utan upptäcks av helheten. Och ofta kommer det genialiska utifrån djupare kunskaper än det som finns nedskrivet som krav för ett speciellt betyg i bedömningsmatrisen. Konsekvensen kan bli att en text eller en uppgift som når upp till betyget A, därför att det finns genialitet i det, kan få Fx eller t.o.m. F, därför att delar av det som skrivits in i matrisen inte är synligt. Det finns under ytan, men om man kommit in i det mallifierade tänkandet, ser man det inte. Som lärare tvingas man söka efter det som enligt matrisen skall finnas med. Om du t.ex. saknar något på nivå E eller D kan du inte få betyg A även om resten når upp till det. Risken är att du får betyg D eller Fx. Även om det inte är möjligt att skriva en text som är av A-karaktär, om inte kunskaper på D-nivå finns. Jag har själv sett sådana exempel. Har även sett exempel på när genialiska texter och uppsatser blir fullständigt förstörda på grund av att mallen skall följas.

Dambergs förslag är följande:

– Lärarna upplever att det är så mycket annat än undervisning som stjäl deras arbetstid. Det skapar en frustration över att man inte kan hjälpa alla elever som man skulle vilja hjälpa till, säger Mikael Damberg.

Han vill att Skolverket bland annat ska fram bra mallar som lärare på landets alla skolor kan använda sig av för att hantera administrativa arbetsuppgifter.

Nej, nej, nej! Absolut inte!

Vad som behövs är administratörer av kött och blod. Man kan kalla dem för civil personal om man så vill. De sköter om det administrativa på en skola för några lärarlag. Det ger lärarna tid för förberedelse, genomförande och efterarbete, samt annat som har med undervisningen att göra. För, VAR i läroplanens formuleringar står det att uppdraget är att vara administratör till stor del.

Det blir dyrt, kan ett motargument vara. Nja, men är det inte ett slöseri att låta väl utbildade personal inte få utföra det dom är utbildade för. Dessutom kanske en del av lärarna inte alls är så bra på det administrativa arbetet. Är det då inte bättre att anställa dem som är det. Vi har administratörer på universitetet. Visst är det en del administrativa sysslor vi aldrig som lärare kan komma ifrån, men det underlättar väsentligt. Jag har inte tid att lära mig de system som de kan. Har heller inte tid att finnas som en resurs på studentexpeditionen eller lära mig alla system mm.

Det mallifierade tänkandet breder ut sig. Det karaktäriseras av en tro på att en mall löser alla problem. Och att enhetlighet är detsamma som kvalitet, samt att inga avsteg från mallen får göras.

Mallen skall vara ett hjälpmedel vid behov, inte ett styrdokument.

6 thoughts on “Det mallifierade tänkandet

  1. Mats

    Verkligen bra skrivet!

    Jag har också försökt handleda studenter som har försökt skriva examensarbeten efter mall – samtidigt som vi har beskrivit dem som ”självständiga arbeten”.

    Osjälvständigare stackare är svårt att tänka sig och de utgör en perfekt illustration på ”inlärd hjälplöshet”.

  2. Monika Ringborg Inläggets författare

    Tack Mats!

    Av etiska skäl kan jag inte beskriva i detalj de exempel jag hänvisar till i texten. Men det är en kamp många gånger som man som handledare får föra mot mallens ständiga närvaro.
    🙂

  3. Carl Heath

    Hej,

    Tack för ett intressant och tankeväckande inlägg! Många av de tankar du har, har jag också funderat och reflekterat över men du sätter ord på det hela på ett för mig bra sätt. Jag har själv funderat över mallar och system, men ur ett något annat perspektiv. Lite tidigare skriven text och lite ny skapar en lång kommentar, och jag hoppas den bidrar i sammanhanget.

    Ytterligare ett perspektiv på mallar är också den om makt och kunskap. Något som händer när en mall skapas för att användas till något är att den som skapar mallen lägger ner kraft och tanke på att reflektera och tänka igenom det scenario och den kontext i vilket mallen är tänkt att användas (förhoppningsvis i alla fall). Det innebär att den som senare ska använda mallen följaktligen inte behöver lägga ner den tid och energi som annars behövts för att utföra den uppgift mallen används som stöd för. Skaparen av mallen har alltså designat ett system som är tänkt att underlätta för den som använder systemet senare. Det kan ju i vissa avseenden vara gott och väl. Framförallt vid sådana situationer då arbetet om ska utföras är av rutinkaraktär, eller där det är mer viktigt med konformitet och likvärdighet än noggrannhet, individuell bedömning och fritänkande analys.

    Det kan ju också finnas stora fördelar i att utforma mallar och system för egen hand för att bistå i olika processer. Det gör vi alldeles oavsett, medvetet eller omedvetet, och insikt i hur det går till och hur man kan göra det bättre är ju bara en fördel.

    Samtidigt finns stora risker i när en mall eller ett system skapas av någon annan än användaren, för att användas i sammanhang där kunskapen om systemet i sig är en viktig domän för användaren att ha kännedom om. Om mallar och system skapas exempelvis för att användas i ett område där läraren förväntas ha förtrogenhet med såväl innehåll som system, uppstår risken att mallen eller systemet ersätter det behov av kunskap som tidigare förutsatts för att undervisa. Mallen eller systemet blir alltså ett verktyg för lärandet. Samtidigt riskerar metodik som inte passar in i mallen eller systemet att inte användas, eftersom det blir svårare att få in i organisationen.

    Ett väl bekant system eller en mall är läroboken, som i många fall riskerar att bli ett lärande system i sig självt, och där det efterhand som den används kan vara svårt att lämna eller gå utanför bokens kontext. Ett tydligt exempel är matematikläromedlen, som på många håll kommit att bli ett så kraftfullt system för lärande att det visat sig mycket svårt att ersätta, exempelvis vid införande av en dator per elev, eller då ny metodik som visat sig framgångsrik ska införas.

    Än mer utmanande blir det i den digitala kontexten, där mallen eller systemet ofta är dolt för användaren i form av begränsningar och val som designern av det pedagogiska digitala läromedlet gjort, och som ofta inte är uppenbart för användaren. Hur vet jag när jag köper ett ”pedagogiskt datorspel” eller en ”app för lärande” att den möter de krav och behov jag har? Hur vet jag att systemet bidrar och stödjer mig i den lärandeprocess jag och eleverna genomgår? I en digital utbildningsmiljö är det än mer viktigt att förstå och ha insikt i vad en mall eller ett system innebär, för vilka begränsningar och möjligheter för lärandet som erbjuds. Både designer av hårdvara, mjukvara, lärplattformar och lärmiljöer på internet bidrar i detta sammanhang till att skapa system och mallar för lärande. En dåligt konstruerad mall eller ett uselt system genererar sällan eller aldrig något bra resultat. Vem bär ansvar för det? Producenten av systemet? Inköparen av systemet? Användaren? Vem behöver vilken kunskap om bakomliggande system och mallar i lärandeprocesser och administrativa funktioner i dagens och morgondagens skola?

  4. Monika Ringborg Inläggets författare

    Hej och tack för en innehållsrik kommentar.

    Du tar upp en hel del som skapar vissa typer av tänkande och du har helt rätt i att alla dessa kan och faktiskt skapar ett tänkande som många gånger konserveras. Det är därför det är så viktigt att alltid fråga sig vilket lärande/inlärning som sker med exempelvis en mall eller en lärobok, en undervisningsmetod eller ett förhållningssätt.

    Om man upptäcker att det sker ett lärande man inte tänkt sig, ja då måste man konstruera om det eller skriva en annan typ av lärobok och inte fortsätta på samma väg (som man tyvärr ofta gör). Man går uppifrån och ner istället för att gå underifrån och konstruerar mallar mm. efter variationerna i det som produceras, tänks och diskuteras. Och ibland undrar jag om det inte finns en medvetenhet om att man helt enkelt vill få in andra i ett speciellt sätt att tänka. )Omedvetenhet om det, är jag helt på det klara med) Eller kanske vi hellre skall säga få andra att inte ha tid att börja tänka på sitt eget sätt. Man talar om frihet, individualism mm. Men verklig frihet och individualism hotar ju mallar, olika system, samt läroböckernas odiskutabla sanning. Man utgår mer efter innehållet i en bok än från den lärares tolkning som bygger på mer material, kunskap mm. än vad boken innehåller. Ibland bedöms tillochmed självständigt tänkande på ett givet sätt.

    Forskning skall vara bl.a. innovativ, men hur kan den bli det om ingen går ifrån mallarna för hur den skall hanteras och speciellt hur den skall rapporteras. För forskaren gäller det att vara modig och gå utanför dem. En del är det. Men liksom uppsatserna börjar även doktorsavhandlingarna att se likadana ut. Det är väl okey, så länge man inte ser denna likformighet vara en höjning av kvaliteten.

Kommentarer inaktiverade.