Högre lön, bättre lärare?

Jag läser en artikel om krav som Lärarförbundet ställer i artikeln Därför måste Sveriges lärare ha 10000 kronor i månaden. Läraryrkets status höjs och det är de duktigaste lärarna som då kommer att välja läraryrket istället för civilingenjörs-, jurist- eller läkaryrket. Inte nog med att vår utbildningsminister ger antydningar om att lärarstudenterna och lärare inte är tillräckligt duktiga. Nu tar även ett av lärarfacken över stafettpinnen?

Blir jag en bättre lärarutbildare om jag får 10 000 kronor mer i lön? Nej!

Kommer jag trivas bättre som lärarutbildare? Nej!

Blir min status bättre? Nja! Men nu bryr jag mig inte så mycket om vad andra tycker. Jag trivs alldeles för bra i mitt yrke för att bli påverkad av vad andra anser om det. Däremot anser jag det vara djupt beklagligt att man under de senaste tio åren har arbetat aktivt för att sänka statusen på läraryrket för den obligatoriska skolan och de frivilliga skolformerna.

Tycker jag det är orättvist att jag har 15-20 tusen mindre i månaden än i andra yrken med doktorsexamen? Ja, Absolut!

Vill jag ha 10 000 kronor mer i lön? Ja, absolut!

Vem vill inte ha mer pengar? Frågan är om min lägre lön i jämförelse med andra yrkesgrupper beror på att jag presterar sämre, är en sämre begåvning, har en sämre utbildning och inte brinner för mitt yrke? Nej, och det är just det här som jag reagerar över. Varför skulle det vara annorlunda gällande lärare i skolan. Det finns, såvitt jag känner till, inte något vetenskapligt bevisat samband mellan höga betyg gällande skolkunskaper, låga antagningskrav på en utbildning och hur bra en lärare blir när hon eller han utexaminerat efter 3,5-5 år. Inte heller finns det något vetenskapligt bevisat samband mellan dåliga skolresultat och en dålig lärarutbildning. En lärarutbildning kan var mycket bra och ändå kan skolresultaten bli dåliga. Kan det bero på annat?

Det finns dessutom ingen logik i att mena att vi skall höja antagningskraven som baserar sig på skolkunskapen, då den uppenbarligen enligt en hel del inte är tillräckliga och att man tror att eleverna får högre betyg de förtjänar. Hur skall vi kunna lita på betygen om det nu är så som många tror.

Vi behöver alltså gå tillväga på ett helt annat sätt! Och det jag kan se är att vi måste göra stora förändringar i praktiken, dvs. avlasta lärarna från arbetsuppgifter som tillhör andra yrkesgrupper. Då skulle lärarna få tid att förbereda lektioner, kompetensutveckla sig (för det måste man göra under hela lärarkarriären) och hålla sig ajour med den senaste forskningen och vad som händer inom utbildningspolitiken.

Som jag ser det, räcker det inte med att förändra lärarutbildningen hela tiden om man inte samtidigt förändrar de villkor som praktiken har att brottas med. En fråga som är viktig att ställa är vad den praktiska delen av lärarutbildningen kan förändras så att den mer harmonierar med den teoretiska delen. Det är en fråga för skolorna och hur de organiserar arbetet för de lärarstudenter som kommer ut och gör sin praktik. Och en fråga för utbildningspolitikerna kanske är att man kanske skulle öka praktiktiden istället för som nu minska den med två-tre veckor.

Man väljer inte läraryrket på grund av ”den höga lönen”

49 thoughts on “Högre lön, bättre lärare?

  1. Skeptisk

    Om man nu tycker att skolresultaten i Sverige försämrats så tycker jag man istället för generella lönelyft borde satsa ytterligare resurser på att inrätta fler specialklasser där de elever som av en eller annan anledning inte klarar av ett normalt svenskt skoltempo får det stöd de verkligen behöver och får lära sig i den takt de mäktar med.
    Det spelar ingen roll om man har en superlärare som tjänar multum om klassen/skolan har en eller flera problemelever som hela tiden kräver lärarens (och även skolkamraternas) uppmärksamhet i en eller annan form. Läraren har fortfarande bara viss tid på sig och därmed begränsad undervisningskapacitet, oavsett löneläge. En del resurskrävande, multiproblematiska elever kanske helt enkelt bör specialbehandlas och gå i specialklasser i en högre utsträckning. Jag tror således att skolan i sin helhet inte tjänar på att t.ex. kunskapseftersatta, frustrerade och/eller omotiverade elever absolut ska gå i standardklasser.

    Samhället som helhet tjänar inte heller på att skolresultaten i de drabbade klasserna/skolorna som helhet dras ner p.g.a. ovilja att separera problemeleverna från de elever som klarar av en normal svensk undervisningstakt. En del kanske hävdar att vi här ser en indikation om en ”orättvis skola” och/eller att det ytterligare polariserar samhället genom ett tydligare ”vi och dem”-tänkade, men jag tror att vi måste acceptera att alla elever inte har samma förutsättningar och att en del elevgrupper faktiskt behöver extra stödresurser och/eller specialklassser för att inte kunskapsnivåerna ska sänkas på en bredare front och för att de utsatta elevgrupperna ska ha en chans att trots allt lära sig något – i den takt de klarar av. Lyssna gärna på programserien ”Den orättvisa skolan” på SR ( http://bit.ly/shxOdb ) samt på detta inslag ( http://bit.ly/xugmur ). Även denna artikel kan vara värd att läsa ( http://bit.ly/yC0mAb ).

    Om de ansvariga för skolpolitiken inte tydligt tar tag i de uppenbara problem som ändå finns (och som är väldigt konkreta för eleverna själva) så kommer oroliga föräldrar i en allt högre grad att själva, bl.a. med sitt aktiva skolval, se till att barnen ändå hamnar i en gynnsam undervisningsmiljö och då får vi ändå ett tydligt ”vi och dem”-scenario. I Finland, som generellt sett förefaller ha en internationellt hög nivå på sin skolundervisning, har det gått så långt att även lärarna själva undviker utsatta områden – men läraryrket anses trots allt lockande än så länge, trots dålig löneutveckling ( http://bit.ly/zvEm5l ), ( http://bit.ly/xfX2xo ), ( http://bit.ly/h3U3l6 ). Om lärare även här i Sverige i en allt högre grad drar sig för att arbeta i problemområden vet jag inte då jag inte sett någon rapport eller artikel som tar upp saken, men berörda i min personliga bekantskapskrets bekräftar att de tendenserna även ses i Sverige.

    Att som vissa föreslår istället sänka betygskraven för att fler elever ska få rätt att komma in på en högre utbildning (och därmed till synes förbättra statistiken och indirekt dölja problemet) må kanske öka den initiala genomströmningen till en viss grad men det tar inte bort kunskapsbristerna utan skjuter bara på själva problemet/utslagningen.

  2. Monika Ringborg Inläggets författare

    Tack för lång och innehållsrik kommentar.
    Du tar upp en hel del viktiga saker. Bland annat att många lärare väljer bort problemområden. Jag kursiverar detta för att visa att flera av dessa områden uppfattas som problem fast de inte alls behöver vara det, mer än andra områden. Det är bilden av dem som bestämmer. Jag har dessutom träffat en del som när de väl börjar arbeta i dem har upptäckt att det är mycket givande och inte alls så stora problem som media vill förmedla.

    Sänka betygskraven skall man inte göra. Man skall visa hur verkligheten ser ut. Om inte, så blir det inte fler resurser. Dessa krav har vi – så många har inte klarat av dem. Vi behöver mer resurser. Istället för – Vi klarar av att få alla godkända! Då finns risken att resurserna minskar istället – De klarar ju det så bra, så vi kan spara lite till här.

    Det kan aldrig finnas någon rätt att komma in på en högre utbildning, däremot att möjligheterna ges alla, så de kan konkurrera om platserna på samma villkor. När vi nu har det system vi har, vill säga.

    Jag tror i hög utsträckning på fri antagning, då det är lätt att missa de verkliga begåvningarna till ett speciellt yrke bara för att de inte klarat av att få toppenbetyg i skolan. Det går inte att säga att de som har toppenbetyg från skolan, med automatik är en begåvning för en viss typ av utbildning. Det är att förenkla det hela, samt ett tecken på att man kanske inte riktigt skiljer på studier i skolan och på universiteten. Det är olika krav och begåvningar som gäller (än så länge).

  3. Ping: Lärandet måste stå i fokus | Frekar06

  4. Ping: Lärande i fokus « Fredriks skolblogg

  5. janlenander

    Jag tycker att du helt missar hur vi lockar de med bäst potential att välja läraryrket framför andra karriärer. Hela din argumentation bygger på vad som lockar dig som individ att att utvecklas och det är en alldeles för statisk syn på en lärarkår där det är både många som lämnar yrket och som tillkommer.

    Därutöver kryddar du med kritik av betyg etc. som instrument för att veta vilka som kan bli bra men var läraryrket ett lockande yrke så hade det gått att förbättra och lägga till metoder för att hitta de som har bästa förmåga att hjälpa våra ungdomar.

    Jag håller med om att vi inte får glömma andra arbetsvillkor, de kan vara viktigare, men min erfarenhet säger mig att löner samvarierar med arbetsgivarens behandling av sina medarbetare. Lärarnas låga löner hänger ihop med att arbetsgivaren tycker sig kunna använda dem som vaktmästare, städare och pappersvändare.

    1. Monika Ringborg

      Nej, min argumentation bygger inte alls på vad som lockar mig som individ. Jag tar endast mig själv som exempel. Och jag vill inte påstå att jag har en statisk syn, snarare tvärtom. Då jag inte alls ser att det är så enkelt som många lägger fram – att höga betyg med automatik skapar det man ser som bra lärare mm. Vad som gör att man passar till att bli lärare beror på många saker. Ett högt betyg och skolkunskaper är ingen garanti.

      Jag kritiserar inte betyg, men jag har svårt att förstå hur man kan lita på dem som har höga betyg, om man samtidigt har uppfattningen att elever får högre betyg än vad de förtjänar ( grovt uttryckt)

      Tror inte hög lön med automatik skapar det man ser som bättre lärare! Om så vore, blir jag mörkrädd. Därmed inte sagt att jag inte skulle anse att lärare är värda en mycket högre lön, vilket jag också skriver. Självklart!

      …hur vi lockar de med bäst potential att välja läraryrket framför andra karriärer.

      Jag frågar mig verkligen om de är dom som har bäst potential, om de väljer andra karriärer.

      1. janlenander

        Tankegången att riktigt duktiga lärare brinner så för yrket att de struntar i att arbetsvillkoren är sämre än för sina alternativ känns bakvänd. Det är väl snarare så att engagerade och duktiga människor brinner för flera områden och det kan bli små faktorer som fäller avgörandet. De som söker till läraryrket för att de inte kom in på alternativa karriärer saknar däremot garanterat detta rätta engagemanget. Jag upprepar också att betygen säger något om viktiga förkunskaper och ett söktryck skulle ge möjlighet att undersöka andra viktiga saker.

      2. Monika Ringborg

        Ja, men det är inte det jag skriver om vad du ser som riktigt duktiga lärare att de skulle strunta i arbetsvillkoren. Men om man väljer bort läraryrket för att lönen inte är tillräckligt hög (hur illa det än är) kan man fråga sig om inte de struntar i läraryrket i sig. Jag vet inte, ifrågasätter det bara.

        De som söker till läraryrket för att de inte kom in på alternativa karriärer saknar däremot garanterat detta rätta engagemanget.

        Efter tretton år som lärarutbildare och möte med tusentals lärarstudenter under årens lopp är det långt ifrån min erfarenhet. Engagemang kan väckas även om det kanske är lite svalt från början eller att man hoppar på utbildningen för att se om det är något man kan satsa på. Den möjligheten ser jag inte som dålig på något sätt. Och min erfarenhet är inte att lärarstudenter rent generellt inte är engagerade eller har ambitioner, tvärtom.

        Man kan ju också ställa frågan om vad som är det ”rätta” engagemanget. Efter vems värderingar?

        Jo då, men skolkunskaper är ingen garanti för att man blir en som du ser bättre lärare. Dessutom, om det gått betygsinflation, hur kan man då lita på betygen som urval i det syftet? Hur vet man då att man får in de mest engagerade och duktiga. Det kanske är dom som knäckt koderna? Och som sagt, höga betyg i skolan betyder inte med automatik framgång i ett speciellt yrke.

  6. Ping: Höjd lön till lärare ger positiva effekter « Jans Syrliga KaramelLer

  7. frekar06

    Jan.

    Den negativa bild som du och utbildningsministern har om vår lärarutbildning och de studenter som läser där och som våra fackförbund nu har anslutit sig till uppenbarligen är inte en korrekt beskrivning av verkligheten. Det är många som inte känner igen den negativa bild som förmedlas. Exakt, vad är det som a) är fel med lärarutbildningen och b) som du vill förbättra inom lärarutbildningen?

    När jag läser din kommentar undrar jag om vi har läst samma inlägg. Monika säger ingenting i inlägget om att det skulle vara fel att höja lönerna för lärare, utan vad hon gör som jag tolkar det är att problematisera den här uppfattningen som verkar finnas i debatten om att högre löner per automatik kommer att göra en till bättre lärare. Det ser inte jag som problematiskt.

    Fredrik

    1. frekar06

      Om vi ska kunna få en konstruktiv debatt om lärarutbildningen så krävs det konkreta förslag på vad man ska göra och inte bara allmän kritik som nu är fallet!

    2. janlenander

      Jag tror inte det finns ett uns av kritik mot lärarutbildningen i det jag skriver ovan. Däremot ser jag förstås tydliga effekter av att matematiklärare numera rekryteras bland de som har G i matematik B. Tidigare var det i stort sett uteslutande de med allra högsta betygen i långa matematikutbildningar på gymnasiet (motsvarande matematik E). Det här får förstås enorma effekter på lärarutbildningen då den skillnaden i förkunskaper motsvarar flera års högskolestudier.

  8. janlenander

    En argumentation kring att lärare i och för sig är värda högre löner men att det inte skulle få speciellt mycket positiva effekter tas som en argument för att fortsätta ge lärare låga löner. Det finns ingen arbetsgivare som höjer lönerna om de inte måste hur värdefulla medarbetare de än har.

    1. Monika Ringborg

      Jag förstår hur du tänker, men jag ser en problematisering vara viktigt i det här sammanhanget, om jag inte ser det vara helt självklart.

      Den argumentation som du och andra driver, inkompetensförklarar indirekt alla som ni inte ser som duktiga lärare, samt dissar de som kommer in på lärarutbildningen för att antagningspoängen är lägre än i andra yrken. Det är något som på sikt sänker statusen och därmed lönen.

      Jag vet inte vilket av alternativen som är värst?

      Höga löner skall man aktivt arbeta för att få, men inte genom att ställa grupp mot grupp.

      1. janlenander

        Jag måste erkänna att jag ser problemet som att det kommer in studenter på lärarlinjen som gör det för att de inte har andra alternativ. Det jag ser av dessa ute i skolorna gör mig inte vänligt stämd, de är ofta rena katastrofer och kan fullständigt förstöra en klass kunskapssyn och studieteknik. Ja, denna åsikt sänker statusen på läraryrket men grundtanken är förstås ändå att läraryrket status ska höjas för elevernas skull inte för att odugliga lärare ska ha det bra.

        Jag ställer gärna gruppen dugliga lärare mot gruppen odugliga. De odugliga behöver bort från läraryrket.

      2. Monika Ringborg

        Problemet jag ser här är att vem som är oduglig eller inte ofta är ett värderande. Man har en bild av hur en lärare skall vara, hur den skall undervisa, i vad någon är kunnig i. Och så utgår man från det.

        Vi kan se olika på det!

        Dessutom kräver det utredningar för att fastslå att någon är oduglig. Dessutom är det praktiken, dvs skolorna som skall utbilda studenterna i undervisningen rent praktiskt. Så, att de inte klarar av jobbet kanske just beror på att det är där de skall lära sig det.

        Jag har tidigare hört att en del förväntar sig att studenterna skall kunna det som det faktiskt är på praktiken för att lära sig. Kanske är det en kommunikationsfråga mellan den praktiska och teoretiska delen av utbildningen.

      3. janlenander

        Vem som är oduglig är förstås något som innebär ett värderande och det vanliga är förstås att en lärare är olika bra för olika elever. Det är helt omöjligt med en objektiv bedömning och samhället är inte ens överens om vilka kriterier som lärare ska utvärderas mot.

        Det är dock helt katastrofalt för Sveriges framtid att det existerar lärare som har resultat när det gäller att höja elevernas kunskaper som är väldigt nära noll. Hur svårt det än är borde detta vara något huvudmannen skulle vilja göra något åt.

    2. Monika Ringborg

      Lönen skall bestämmas, som jag ser det, efter yrket i sig själv, inte efter ett värderande av hur någon är som lärare. Hur viktigt är det att vi får lärare, vilket uppdrag har de, vad innebär det att vara lärare, vilka karriärsmöjligheter har de, hur professionellt är det …hur lång är utbildning, allt i jämförelse med andra yrken och utbildningar.

      Inte efter hur man för tillfället värderar det och beroende av vilken regering eller kommunpolitik vi har?

      1. janlenander

        Det är klart att vi behöver en långsiktig lönepolitik för läraryrket när effekterna av förändrat relativt löneläge får genomslag kanske decennier senare.

        Det betyder inte att vi kan bortse från att läraryrket finns på en arbetsMARKNAD som styrs av vanliga marknadsprinciper och individers val.

      2. janlenander

        Nej duktighet korrelerar i hyfsad utsträckning med förmåga att att se till att eleverna får till sig kunskap. Det kan dessutom kombineras med att vi mäter resultat av lärares undervisning och sorterar bort de som presterar för dåligt.

        Det här förutsätter dock att skolans anpassas efter marknadens principer så att vi har tillräckligt många som vill bli lärare. I annat fall kan går det inte att välja bort usla lärare för att det inte finns något bättre alternativ.

  9. janlenander

    Jag håller med om att lön framför allt ska handla om hur viktigt är själva yrket för det handlar ju om långsiktiga effekter av förändrade lönepolicy.

    Sen tror jag dock inte att alla läraruppdrag kräver lika mycket och tror att svenska skolan gått alldeles för långt i likformig lönesättning för alla lärargrupper. I ett blogginlägg kritiserar jag kraftigt att ALLA ska ha 10000 mer.

    1. Monika Ringborg

      Man kan införa samma system som vi har på universitet. Man får lön efter utbildning, efter vad man har gjort, efter examina, befordran, kompetensutveckling, egna studier av olika slag som har betydelse för ens område mm. Inte efter en uppfattning om vi är bra eller dåliga lärare, vilket kan skilja sig avsevärt åt beroende av vem som har att avgöra det.

    2. Jan Lenander

      Jag håller med dig om att ett sådant system hade varit mycket bättre då det inte finns några uppföljningsystem av lärares prestationer som kan göra rektors bedömning mer objektiv.

      Tyvärr liknar de tidigare lönestegar och löneklasser som lärare hade för länge sedan det system ni har på högskolan och många är snabba på att fördöma förslaget som gammalmodigt.

  10. frekar06 (@valaret2010)

    Jan.

    Det är helt uppenbart att vi har olika uppfattningar om både vad som kännetecknar en bra lärare och hur undervisningen bör bedrivas. Detta är något som jag mer en gärna tar debatt om. Men den debatten kan inte ta sin utgångspunkt i att vi målar ut de lärare som har en annan uppfattning än en själv om vad som kännetecknar en bra lärare och kring hur man bör bedriva sin undervisning som dåliga lärare.

    Din bild av lärarutbildningen stämmer väl överens med den bild som förmedlas av ministern och pressen. Det räcker dock med att man tillämpar lite grundläggande källkritik för att man ska börja förstå att den bild som media förmedlar är starkt vinklad. Om man går lite djupare in i detta så inser man snart att det varken finns fakta, några källor eller någon större forskning som stödjer den här negativa bilden av lärarutbildningen.

    Den bild som förmedlas av lärarutbildningen håller inte för en närmare granskning. Dessutom finns det fortfarande inte ett enda konkret förslag till förbättringar av lärarutbildningen från kritikerna av den och som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Frekar06.

    1. janlenander

      Att vi har olika uppfattningar om vad som kännetecknar en bra lärare är inte alls uppenbart för mig.

      Jag påpekar dessutom återigen att jag i den här diskussionen inte uttryckt några som helst åsikter om lärarutbildningen utan istället diskuterar hur vi sorterar bort de som har dåliga förutsättningar före, under och efter utbildningen.

      Den centrala skiljelinjen mellan våra uppfattningar borde snarast hamna någonstans här. Ibland tror jag att du anser att alla kan bli lärare i alla olika ämnen och att ingen är tvungen att välja något annat yrke.

  11. Monika Ringborg

    Jag blir alltid lite ställd inför talet om att vi skall ha duktiga lärare och att den som är det är någon som arbetar mot kunskapsmålen och att:

    Nej duktighet korrelerar i hyfsad utsträckning med förmåga att att se till att eleverna får till sig kunskap. (jans komm.)

    En lärare är inte duktig om hon eller han har den förmågan eller att eleverna får kunskap. Det är väl lärarens jobb. Kan vi överhuvudtaget acceptera talet om att lärare skall vara duktiga då vi iom det förutsätter att lärare är sämre än duktiga och till och med dåliga. Och att det blir en acceptans för det, då man premierar det man ser som duktighet med högre löner. Det jag ser skall premiera högre lön förutom rent generellt är om man gjort något utöver sina arbetsuppgifter. Men då handlar det inte om duktighet.

    En lärare är inte duktig för att hon sköter sitt jobb, vilket jag uppfattar att det är det som Jan ser som duktigt.

    Vad jag istället vill är att man istället resonerar om vad kunskap är, vilken typ av kunskap det handlar om och fråga sig om det inte kan vara så att alla typer av kunskaper kommer ifråga, dvs. både konkreta såväl som abstrakta kunskaper för att kunskapsmålen skall kunna uppnås.

    Numera domineras debatten lite av att lärare ses som duktiga i relation till en önskan om att en speciell typ av kunskap skall uppnås.

    Dessutom beror det inte alltid endast på läraren ifråga om kunskapsmålen uppnås eller inte. En lärare kan arbeta professionellt och ha kvalificerade kunskaper i ämnet och ändå inte lyckas få alla elever att uppnå kunskapsmålen. Då blir det ointressant att tala om läraren som duktig eller dålig, istället för att det intressanta blir på vilket sätt läraren får möjlighet att utöva sitt yrke i relation till den utbildning hon eller han har.

    Jag reagerar alltid – Vad då duktig? Efter vems mått?
    Visst kan jag ge beröm både till studenter eller till någon kollega ibland, men jag bedömer inte deras arbetsinsatser efter att de är bra eller dåliga. För jag ser det mer som att man har utfört uppgiften eller också har man inte gjort det eller delvis. Och försöker se på vilket sätt man kan göra för att de skall kunna göra det.

  12. Jan Lenander

    Eftersom lärarnas grundläggande arbetsuppgift är att möta ”alla elevers behov” när det gäller hjälp och stimulans att nå målen så är det helt vanliga undervisningsuppdraget mer än utmaning nog. Den vanliga undervisningen kan genomföras med oerhört skiftande framgång och i vissa fall rent ut dåligt.

    Jag blir rent ut sagt upprörd när någon tycker att det är andra extra uppgifter som ska belönas lönemässigt. Nej det är vårt viktigaste arbete som ska göra skillnad i lönekuvertet.

    Att definiera vad duktig innebär är del av all utbildnings uppdrag. Lärandet stimuleras av att det är möjligt för eleven att se vartåt eleven ska sträva. Det är riktigt skrämmande att bilden fortfarande är så diffus bild för vad resultatet av exempelvis lärarutbildningen ska bli.

    Vad är duktig är förstås en i grunden ideologisk fråga som hänger ihop med vilken samhällsutveckling vi förutser och skolvärldens uppdrag är inte att ifrågasätta målet. Skolvärldens uppgift är att tydliggöra målet så att elever och studenter har nytta av det och i viss mån se till att målen inte förändras för mycket över tid. Varför ska vi göra ordet duktig så känsloladdat? Det verkar bättre att definiera det så att vi vet vart vi ska med skolan.

  13. Monika Ringborg

    Jag blir rent ut sagt upprörd när någon tycker att det är andra extra uppgifter som ska belönas lönemässigt. Nej det är vårt viktigaste arbete som ska göra skillnad i lönekuvertet.

    Det förstår jag om det är det jag säger. Jag menar, vilket har framgått på flera håll, att det är läraryrket i sig som skall uppvärderas, beroende av utbildning mm. Och att det är befordran, kompetensutveckling mm, som har direkt och indirekt betydelse för lärarens arbete som skall ge extra lönepåslag, inte för att läraren för tillfället är i en grupp som har ett visst värderande på vad duktighet är. Det främjar endast godtycklighet och låt mig säga risk för en grov orättvisa. Eftersom samma lärare i princip kan få hög eller låg lön beroende av var hon eller han arbetar.

    Varför ska vi göra ordet duktig så känsloladdat?

    Det har inte med saken att göra vad som anses vara duktigt eller inte … det leder bara åt fel håll! Det har inte alls med känsloladdning att göra, utan snarare med motsatsen – att inte lägga in ett eget värderande i lärarens arbete innebär så långt det är möjligt ett frigörande från känsloladdning.

    1. Jan Lenander

      Mot det här resonemanget kan dock argumentera med att även befodran och värdering av olika slags kompetensutveckling har ett inslag subjektivitet. Det vanligaste argumentet är dock att längden på utbildningen, betyg på genomgångna kurser etc. inte säger tillräckligt mycket om de som är viktigt, dvs resultatet av undervisningen.

      Jag hävdar att vi behöver lönesystem som premierar det som är viktigast för elevernas resultat. Det är sådana principer som är de självklara för många andra yrkeskårer.

  14. Fredrik Karlsson

    Jan.

    Min uppfattning är att vi inte kommer kunna nå konsensus inom en överskådlig framtid om vart vi ska i skolan och heller inte kring vad som menas med en duktig lärare eller en bra undervisning. Vi har problem redan när det kommer till hur vi definierar olika begrepp i skolan.

    Det är av någon anledning som så att det tenderar att utbryta ett smärre krigstillstånd i debatten så fort någon kommer ut med en definition av ett begrepp. Ett bättre förhållningssätt är som jag ser det att vi accepterar det faktum att vi har olika sätt att se på teorier, begrepp, metoder och så vidare inom skolan och faktiskt försöker ta vara på olikheterna mellan oss.

    Jag tror inte att vi kan nå någon enhetlig definition eller någon enhetlig bild av vad som kännetecknar en bra lärare eller vad som kännetecknar en bra undervisning. Därför menar jag att det bästa vi kan göra är att bygga en skola där lärares olika sätt att undervisa inte ställs mot varandra som nu är fallet. En skola som respekterar olikheter och som faktiskt tar sin grund i de mänskliga rättigheterna både för lärare och elever. Om vi kan komma dit tror jag att mycket är vunnet både för oss som lärare och för nuvarande och för framtida elever!

    1. Monika Ringborg

      Därför menar jag att det bästa vi kan göra är att bygga en skola där lärares olika sätt att undervisa inte ställs mot varandra som nu är fallet,

      Det ställer jag upp på …

    2. Jan Lenander

      Jag håller med om att vi inte ska ställa lärares olika sätt att undervisa mot varandra men hävdar att det är omöjligt att argumentera mot arbetsgivaren att lärares olika resultat är något som de inte har att göra med.

  15. Monika Ringborg

    Vad är duktig är förstås en i grunden ideologisk fråga som hänger ihop med vilken samhällsutveckling vi förutser och skolvärldens uppdrag är inte att ifrågasätta målet. (Jans komm.)

    Det här gör mig mörkrädd, för tänk om det kommer en ideologi som inte främjar demokrati. Skall vi förhålla oss lika okritiskt och auktoritetstroget då också.

    Dessutom innebär det du säger nu, att detta förutsätter att alla har samma ideologi och om de inte har det, måste ansluta sig till den. Vi skall fostras till att se på världen med samma ideologiska glasögon (för att använda ett utslitet uttryck)

    1. Jan Lenander

      Det är förstås en svår balansgång mellan att uppdraget som lärare kräver lojalitet mot de mål uppdraget har medan demokratin kräver att integritet och frihet. Vi är dock myndighetspersoner och måste acceptera att det ställer krav på lojalitet hos oss. Lyckligtvis lever vi i ett samhälle där våra friheter även skyddas som anställda och kan inte tvingas till sådant som tvingar oss att göra något moraliskt förkastligt.

      1. Monika Ringborg

        Att vara kritiskt granskande och vara lojal ser inte jag vara en motsättning. Självklart måste man uppfylla det uppdrag som getts oss.Jag kan utföra mitt uppdrag även om jag inte ställer upp på ideologin. Det är det som kallas för professionalitet.

        Jag tänker fortsätta kritisera den utbildningsideologi som folkpartiet står för eftersom jag personligen står för en helt annan. Mitt uppdrag är att föra fram olika perspektiv och ideologier kring utbildning, samt ge studenterna möjligheter att ta ställning till olika tolkningar.

        Det är inte politikerna som skall granska oss. De är folkvalda. Det är vi som skall granska politikerna. Och om vi upptäcker att vissa saker inte håller för prövning har vi rätt att påtala dem utan att bli anklagade för illojalitet. Jag är lojal mot min arbetsgivare, vilket inte är svårt att vara.

        Regeringen är till för alla i ett samhälle, inte till för att främst föra fram sin egen ideologi och ha en egen agenda. Har aldrig hört talas om att en medborgare skall vara lojal mot regeringen, utom i länder med en ytterst tveksam regim. Jag behöver inte tycka som Björklund och i en demokrati har jag rätt att tycka till om hans politik.

        Det är vad som är bäst för alla grupper i Sverige som är regeringens uppgift. Inte för endast dem som röstat fram den.

  16. frekar06

    Jan.

    ”Vad är duktig är förstås en i grunden ideologisk fråga som hänger ihop med vilken samhällsutveckling vi förutser och skolvärldens uppdrag är inte att ifrågasätta målet.”

    Detta kunde inte vara mer fel. Vi ska absolut ifrågasätta och kritiskt granska mål, medel, metoder och så vidare och så vidare. Det är en grundbult i vår demokrati att man öppet får vara kritiska och ifrågasättande av makten i samhället. Allt annat är faktiskt orimligt och skulle innebära inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten samt åsiktsfriheten som är totalt oacceptabla i en demokrati.

    Ditt resonemang skulle precis som Monika är inne på innebära att alla ska fostras in i samma ideologi och att de som inte har samma ideologi ska tvingas in i den ideologin. Om det skulle bli verklighet så vore det förödande för vår demokrati då man inte längre skulle få ha en annan åsikt än vad den sittande makten har. Utan en fungerande granskning av makten, dess mål och medel oavsett om det kommer till skolan eller något annat område så har vi inte en fungerande demokrati. Frekar06

    1. Jan Lenander

      Vi har utrymme att ”ifrågasätta och kritiskt granska mål, medel, metoder och så vidare och så vidare” men det får inte övertolkas till att vi kan obstruera mot vår arbetsgivare. ”Arbetsgivaren äger rätt att leda och fördela arbetet”.

      1. Monika Ringborg

        Men är det någon av oss, Fredrik och mig som har övertolkat detta till att vi kan obstruera mot vår arbetsgivare. Du pratade om ideologi och man måste i så fall ifrågasätta om någon får högre lön för att hon eller han sympatiserar med samma ideologi som arbetsgivaren. Är det inte arbetet i sig som skall lönesättas.

      2. Jan Lenander

        En lärare som inte ställer upp på de kunskapsmål som våra politiker önskar obstruerar mot sin uppdragsgivare. Någon som arbetar med skolutveckling och inte deltar i processen att definiera orden som behövs eller aktivt försöker tabubelägga de begrepp politikerna behöver obstruerar mot sin uppdragsgivare.

        Är du säker på att du och Fredrik inte ligger farligt nära detta?

      3. Monika Ringborg

        Ja, jag är säker. Min arbetsgivare är SU som fått ett uppdrag från staten att organisera lärarutbildning. Det är grupper som arbetar med det, som sedan skall godkännas av HSV. Kursplaner upprättas och det är lärarlagen som skall planera, genomföra och utvärdera undervisningen.

        Vi har inte så stora ”chanser” att köra vårt eget race.

        För övrigt där jag jobbar, får vi ansvaret att själva lägga upp vår egen undervisning efter hur vi är som lärare. DET bestäms inte av lärarlaget, men självklart kan vi inte frångå det vi bestämt i stora drag.

        Jag är kritiskt granskande av politiken, vilket vi alla har rätt att vara i Sverige. Det har ingenting att göra med min lojalitet mot min arbetsgivare SU. Jag är fullt medveten om mitt eget ansvar inför den.

        Dessutom ingår att vi skall utbilda lärare till att bli kritiska, analyserande och granskande i vetenskaplig mening. Det vore väl märkligt då om vi skulle frångå det till förmån för vår egen privata sympati för en viss ideologi.

      4. frekar06

        Jan.

        Detta handlar inte om arbetsgivare. Det handlar om att kritiskt granska makten i det här landet oavsett om den står för en vänster eller högerpolitik. Att vara obekväm för makten och att utsätta den för en kritisk granskning är inte populärt. Men den kritiska granskningen av makten och grävande journalistik är helt grundläggande delar av vår demokrati.

        Frekar06

      5. janlenander

        Det handlar om att granska makten men att ändå vara lojal mot fattade beslut och det uppdrag man tagit på sig. På arbetstid är det helt klart den andra delen som ska vara i fokus.

      6. frekar06

        Jan,

        ”Det handlar om att granska makten men att ändå vara lojal mot fattade beslut och det uppdrag man tagit på sig.”

        Jag förstår inte vart du vill komma. För min del har jag till exempel utsatt reformen om lärarlegitimation och introduktions år för kritisk granskning under en längre tid sedan beslutet togs då jag fick information via en kommentar på min blogg om att det rådde allvarliga missförhållanden kring den reformen. Är det fel enligt ditt sätt att resonera att kritiskt granska redan tagna beslut och dess konsekvenser om man får information att det finns missförhållanden? Är det illojalt mot min uppdragsgivare att jag gör och har gjort denna granskning?

        Om det skulle vara fel att granska redan tagna beslut eller illojalt mot min uppdragsgivare så skulle det innebära att vi inte kan granska ett enda beslut som har fattats av riksdagen. Då kan man inte tala om att vi har demokrati längre. Jag vill påpeka att jag är lojal med kommande arbetsgivare, men jag tänker definitivt inte vara lojal mot makten. Makthavare ska granskas och deras beslut ska granskas. Om jag upptäcker att det finns missförhållanden i politiska beslut som är fattade eller förslag till beslut så kommer jag att framföra detta offentligt oavsett vem som sitter vid makten!

        Frekar06

  17. Ping: Diskussion om kunskap och innehåll i skolan | Frekar06

  18. Ping: Jag blir bekymrad « Jans Syrliga KaramelLer

  19. Ping: Lärande i fokus | frekar06.eu

Kommentarer inaktiverade.