Mellan två stolar?

Läste ett intressant debattinlägg i senaste numret av SULF-tidningen. Läraren sitter på två stolar – när ska hon falla emellan? av Thérese Skoog som är universitetslektor i psykologi vid Örebro Universitet. Än finns den inte tillgänglig som nätversion.

Det jag vill diskutera och till viss del problematisera är följande:

Min uppfattning är att läraren inte ska både undervisa och examinera på samma kurs. Det är en tydlig jävsituation. Läraren är per definition partisk eftersom hon eller han i viss mån bedömer sin egen insats och han eller hon påverkar dessutom sin framtida arbetsbelastning i och med eventuella omexaminationer.

En synpunkt är att läraren faktiskt alltid bör bedöma sin egen insats utifrån examinationerna. Det skall naturligtvis inte inverka på vilket betyg som ges. Men det går att tolka in att här finns en undermening – att läraren eventuellt skulle ge ”snällbetyg”, för att visa omvärlden att hon eller han har gjort ett bra jobb eller vill slippa om-examinationer och därför godkänner dem som inte når upp till betygskriterierna.

Skoogs lösning är:

En lärare bör planera, leda och genomföra undervisningen och en annan lärare bör utföra granskningen, det vill säga examinationen av studenterna. Eftersom lärandemålen är (eller skall vara) tydligt specificerade i kursplanen, borde det inte vara några svårigheter för en utomstående granskare, själv med expertis inom området, att ansvara för examinationen.

Under några terminer var jag med  i ett lärarlag som bedömde varandras studenters examinationer. Jag accepterade de andras bedömningar, därför att jag respekterade deras kunnande. I de flesta fall höll jag dock med. Men det jag upptäckte var att jag förlorade en viktig del – min egen utvärdering. Och att jag skulle vara tvungen att läsa igenom alla examinationer för att kunna göra en sådan, vilket jag inte hade tid med, då all tid gick åt till att bedöma andra lärares examinationer, samtidigt som en ny omgång startade. För mig räcker det inte att se betygsresultatet. Jag måste läsa examinationerna, för att ha en uppfattning om vad jag skall ändra på, och vad som fungerar.

Ett argument mot denna ordning är att detta endast kan bli möjligt om lärare på universiteten undervisar på exakt samma sätt, har samma upplägg, genomgående samma seminarieuppgifter – och inte endast samma examination. På lärarutbildningen har vi under en termin mellan 10-20 olika grupper. Det betyder att vi lärare måste vara samma typ av lärare, rentav samma människor. Dessutom skulle det behövas en checklista på vad som skall finnas med – en s.k. matris. Det skulle även behövas en mall, så alla studenter skriver på samma sätt. Därför att alla bedömer inte på samma sätt. Frågan är alltså om man inte endast förflyttar ”problemet” eller skapar ett mallifierat tänkande hos alla parter. Frågan är vad man har vunnit och hur mycket man har förlorat. Hur stor är risken att universitetslärare faller emellan stolarna i relation till risken för ett standardiserat lärande på universitetet?

Skoog tar upp en annan lösning och det är anonyma tentor och det har jag också prövat, med gott resultat. Då behövde jag som lärare inte bli misstrodd för att vara orättvis i min bedömning. Men den viktigaste upptäckten var att det inte hade någon betydelse om det var anonyma tentor eller inte. Min bedömning jag gjorde på seminarieuppgiften och den på examinationen, stämde överens. Det var min kontroll. Min upptäckt var att jag inte bedömde studenten utan texten, prestationen, kunskapstillägnandet och förståelsen (i den mån det är möjligt att bedöma annat än vad som visar sig i texten) Eftersom jag inte träffar studenterna så ofta och under en kort tidsperiod, vet jag inte vems seminarieuppgift som stämmer med examinationen.

Ett ytterligare argument mot att det skall vara en ”objektiv” bedömare är att detta inte alls behöver upplevas som rättvist av studenterna. Det kan jag dock inte gå in närmare på, då det har att göra med vissa etiska ställningstaganden. Men det kan finnas en uppfattning om att den utomstående bedömaren inte varit med på seminarierna.

Avslutningsvis – helheten försvinner för läraren och tankarna går till hur fabrikerna såg ut förr – då det fanns en person till varje moment. Jag tror det är viktigt att läraren får ta hand om hela undervisningsdelen, från planering, genomförande och utvärdering. För om det skall fungera med utomstående bedömare, så innebär det att även planeringen tas bort från läraren (se ovan). Kvar blir genomförandet – Undervisningen på plats! Det innebär i förlängningen att läraren inte kan fylla upp sin tjänst till 100% och får därför fler grupper, fler studenter och förlorar en stor del av vad det innebär att vara lärare. För utomstående bedömare kan ju inte vara medlemmar i lärarlaget?

Jag undrar vad som är mest värt för en student – att ha en lärare som har ansvar för alla delar eller en som bara ansvarar för föreläsningen eller utförandet av seminarierna som andra har planerat.

4 thoughts on “Mellan två stolar?

  1. Bertil Törestad

    Jag håller med dig helt!
    Men vi måste hålla i minnet att människor alltid är skröpliga bedömare.
    En annan viktig aspekt som sällan berörs är att alltför mycket information faktiskt stör bedömningar. Det finns mycket forskning på detta till synes egendomliga resultat. Rekryterings-
    företag brukar ofta marknadsföra sig genom att tala om hur många test och intervjuer de använder. De tänker således fel.

  2. Monika Ringborg

    Jo och all bedömning är subjektiv, oavsett vem den utförs av – läraren eller kollegan eller den utomstående bedömaren. Alla är subjektiva bedömare. Och jag ser inte något problem med det, så länge bedömningen är rättvisande. Dribbla med betyg är inget jag förordar – tvärtom. Man måste vara noggrann och inte slarva. Men självklart präglas bedömningen av den kunskap, utbildning mm. och syn på t.ex. del och helhet som jag har. Jag gör t.ex. en helhetsbedömning; checkar alltså inte av. Det som tas upp måste vara relevant. Vilket innebär att jag gör individuella bedömningar.

  3. frekar06 (@valaret2010)

    Monika,

    Det är en intressant fråga som dessutom är rätt aktuell för min del. Den som var ansvarig för allmänt utbildningsområde 61-90 hp (examinator för hela den kursen) hade också ansvaret som huvudexaminator för examensarbetet. Denne visade sig inte på hela terminen. Det var en annorlunda upplevelse!

    Även om vi studenter, med viss rätt var kritiska mot detta, så tror jag att här finns saker att dra lärdom av också. Jag tror att vi som lärare måste vara medvetna om att det kan upplevas som både orättvist och som att vi inte är ansvarsfulla om vi låter någon annan bedöma våra elevers arbeten.

    Fredrik

  4. Monika Ringborg

    Fredrik. Om jag går till mig själv när jag är student (eftersom jag inte kan utgå från någon annan), vilket jag varit en hel del under senaste året, skulle jag bli mycket förvirrad över att inte veta vem som har ansvaret för undervisningens upplägg, planering och bedömning av den examination jag lämnar in. Hur skall jag veta på vilket sätt det som tagits upp på seminariet som jag refererar till, värderas av en som inte alls har varit med.

    När det gäller examensarbetena har jag erfarenhet av båda delarna, men det som har dominerat är att det är lektorer, docenter och professorer själva som är utsedda att granska uppsatserna som också är examinatorer och skriver under arkivlistan. Huvudexaminatorn har endast kopplats in om det blivit nödvändigt med en ny examinator eller för att stå som den som har det främsta ansvaret. Jag har varit seminarieledare för ett antal uppsatser och lämnade sen en bedömning till en person som examinerade. Det kändes mycket märkligt med tanke på att jag har rätten att examinera.
    Handledare och examinator är aldrig densamma, vilket kan skapa en del problem också! Några år i början av 2000-talet hade vi emellertid medbedömare, men det var handledaren som var examinator.

    Jag ser en skillnad mellan att vara lärare och en examinator av en uppsats på C-nivå, magister- och masternivå eller ett examensarbete inom lärarutbildningen. Rollerna och uppdragen är inte desamma.

Kommentarer inaktiverade.