Forskning framför utbildning

Läste en intressant artikel i SULF tidningen med titeln Förslag till högskolepolitik är klart och går ut på remiss.

Belysande om hur det ser ut är ingressen:

Universitetspolitiken har en framsida och en baksida. Framsidan är forskningen, där finns engagemanget, visionerna och utspelen. Baksidan är utbildningen, kring den finns inga visioner, där handlar det om sådant som demografi, genomströmning och ”kundnytta”.

I förslaget som en arbetsgrupp utarbetat står det.

Arbetsgruppen konstaterar bland annat att den svenska högskolepolitiken inte präglas av den annars omhuldade visionen ”kunskapstriangeln”, det vill säga något som binder samman utbildning, forskning och innovation.

Ett tredje utdrag vill jag lägga in här:

– I Sverige saknar vi nu en helgjuten akademikeridentitet. Man förväntas antingen undervisa eller också dra in pengar. Sverige är, jämfört med andra länder, extremt i sin åtskillnad av å ena sidan utbildning och å andra sidan forskning.

Det är intressant läsning av hur man prioriterar forskning framför utbildning. Inte minst på grund av utspel som går ut på att det skall finnas universitetslärare som bara forskar respektive bara undervisar. Den nya univiersitetpolitiken har alltså gått ett ännu längre steg mot en segregering än vad de tidigare har gjort.

Jag personligen vill att fler forskare är med och undervisar i lärarutbildningen, samt  professorer och docenter och att vi som undervisat i många år på lärarutbildningen får möjlighet att forska lite mer i lugn och ro. Nu ser verkligheten ut på annat sätt. De som redan har forskat och har pengar eller har haft, kan visa upp en meritlista som de som har undervisat hela tiden inte kan. Därför blir det moment 22. För att få anslag från lärosätena till forskning, måste du visa upp forskningsresultat. Men för att kunna göra det måste du ha fått anslag eller på annat sätt få möjlighet att forska.

Under en längre tid har det i lektorstjänsterna ingått FoU-tid. Nu har man tagit bort det obligatoriska. De lärosäten som vill kan ta bort den delen i tjänsten. Jag har den kvar. Men har upptäckt att om man undervisar på heltid, finns det ofta en trave med bedömningar som man måste ta itu med under FoU-tiden, innan man kan börja forska. För egen del klagar jag inte, då jag befinner mig på en institution där ansvariga gör mycket för att vi skall få en sammanhängande FoU-period. Men bortsett från det, är det ändå den forskning som drar in pengar som är viktigast. Det säger jag inget om.

Under våren har några professor gått in i lärarutbildningen och det har varit mycket värt. De kan mycket, är ofta specialiserade och har mångårig erfarenhet. Inte minst tror jag studenterna uppskattar att få en professor som leder undervisningen. Det skulle i vilket fall jag göra.

Det är mycket roligt och givande att undervisa, speciellt lärarstudenter. Och om vi inte satsar på utbildning får de också konsekvenser för forskningen. Från grundutbildningen kan en del gå vidare till forskarutbildningen. Själv fick jag förmånen, ja jag ser det som en sådan, att börja undervisa på lärarprogrammet och magisternivån då jag fick en doktorandtjänst. Min forskning blev mycket bättre då jag kunde relatera till ”verkligheten”. Det finns en vinst att lärarstudenter kan gå vidare med de forskningsfrågor som berör ungdomsskolan och själva ha en lärarutbildning i botten. Men hur skall det bli möjligt om det inte satsas mer på utbildningen?

Forskning och utbildning på universitetet måste jämställas. Jag förstår vikten av att vissa drar in pengar, men därmed behöver inte de som inte har möjlighet att dra in pengar ses som universitetets baksida, dvs, det som kostar pengar. Utbildningen måste inte endast värderas upp i ungdomsskolan utan också på universitetsnivå och inom lärarutbildningen.

Som jag ser det, är det främst från politiskt håll denna förändring måste ske, genom beslut som gör utbildning lika mycket värd som forskningen.

3 thoughts on “Forskning framför utbildning

  1. Bertil Törestad

    Du har helt rätt Monika!
    Det är t.ex. fel att de som får forskningsbidrag ska kunna köpa sig fria från undervisning! Dessutom bör inte professorstitlar delas ut så frikostigt som man nu gör på sina håll. På vissa
    institutioner listar man sina bidrag som peer reviewed om det är bokkapitel eller konferensbidrag, vilket är ett felaktig sätt att visa upp sin produktion.
    Jag avvek lite här från ämnet, men tycker att det hör samman med den hyllning av forskning som nu sker. Forskning bör stödjas men det finns enligt min mening forskning som är helt oväsentlig. Alla lektorer bör ha forskningstid om de har något att tillföra. Om man bara tänker göra om en studie som redan är gjord 511 gånger tycker jag man kan kan ligga lågt.

  2. Monika Ringborg

    Nu tror jag inte att de som får forskningsbidrag köper sig fria av vilja, utan mer att systemet är som det är. Dessutom kan man inte döma någon för att den vill forska då de fått anslag. Men det jag efterlyser är en vilja och kanske en insikt om att de behövs även i undervisningen. Det blir aldrig bra om någon tvingas.

    Men det är inte bra när man från utbildningspolitiskt håll tar bort FoU från tjänstebeskrivningen. När nu systemet är som det är. Kvaliteten riskera i ett längre perspektiv bli lägre om lärarna inte har möjlighet att forska, utveckla undervisningen, samt kompetensutveckla sig, när så behövs. Och detta hinner man inte med om undervisningen är 100%.

    Man talar så mycket om kvalitetshöjning, men genomför förändringar som riskerar att skapa en sänkning istället.

Kommentarer inaktiverade.