Svar till Johan Kant

Vi har en diskussion kring anonyma källor, och jag får inte in svaret på Johan Kants kommentar till mig (däremot andra kommentarer)

Du vet väl inte i vilket forum jag har fått reda på saker och ting, i vilka rum saker och ting har sagts och mellan vilka. Jag vet inte vilken tystnadsplikt du lyder under. Men om betygsmotstånd sprids, eller att en utbildningsminister förlöjligas är det väl bra om det kommer upp och det kommer alltid att finnas människor som ”läcker” när felaktigheter begås. Oavsett om du tycker att det är bra att det hamnar på en blogg eller inte.

Mitt svar som inte kommer in trots tre försök (denna teknikens ordning :)) är:

Men, det skall i så fall ske på annat sätt. Man kan inte gå efter anonyma källor, eftersom de dom säger inte kan kritiskt granskas. Det är inte möjligt att anklaga andra utan att ha mycket på fötterna eller bevis på att Björklund verkligen har förlöjligats av lärarutbildare.

Men bara detta att du kan kritiskt granska vad Björklund beslutar om, kan från en del uppfattas som att det är att vara emot honom och i värsta fall förlöjliga honom. Och om då någon säger att någon annan har sagt detta, kan det ju vara en tolkning som denna någon säger till den tredje vad denna någon annan har sagt.

Du går ju ut med ditt riktiga namn och redovisar vad du utgått ifrån. Därför kan man ju rikta sig direkt till dig. Man kan läsa exakt vad du har skrivit osv.

30 thoughts on “Svar till Johan Kant

  1. janlenander

    Det börjar vara dags att börja jaga de som använder sin yrkesroll för att förtala och förlöjliga vår utbildningsminister. Jag slösar inte bort elevernas tid med att torgföra mina åsikter om regeringen och anser att detta i minst lika hög grad bör gälla lärarutbildare och detta oavsett om det är på raster och vid sidan av ordinarie undervisning.

    Vill man använda något aktuellt för att göra undervisningen spännande så ok, men ”kritiskt granska” låter fel för mig när målet måste vara att belysa de olika perspektiv som finns.

    1. Monika Ringborg Inläggets författare

      Det är kritisk granskning i mening om det håller för prövning. Det vore väl märkligt om man i ämnet utbildningspolitik inte också prövar den … då torgför man ju regeringens politiska tillhörighet och det skall man väl inte heller göra som lärare.

      Men Jan, frågan här är väl om det är vanligt förekommande bland lärarutbildare att förtala och förlöjliga Björklund. Det är en andrahandskälla som bygger på en anonym källa.

      Men du tar detta för en sanning direkt??

      1. janlenander

        Ja, jag tror förstås att det är sant. Jag har ju också ett antal källor in på lärarutbildningar etc. så att jag är medveten om vad som är troligt. Ibland är dessutom en del så vana vid den här jargongen att de inte ens är riktigt medvetna om den. Vi hade en konsultföreläsare (ingen lärarutbildare) men en som åkte omkring i skolvärlden. Han blev alldeles överraskad når jag frågade honom varför han pratat om major Björklund tre gånger i negativa ordalag. Det var rena vanan.

        Jag har inga bevis och kräver inte att lärarutbildningen ska stå vid skampålen men jag tycker att den här anonyma kommentaren borde innebära en del självrannsakan hos lärarutbildningen. Ni har ju möjligheten att upptäcka mycket mindre övertramp själva och borde se det här som en incident som varnar er för det som kan bli en riktig krock. När eleverna gör prov så påpekar jag misstänkt beteende med budskapet att de inte vill ge upphov till minsta misstanke om fusk när de är oskyldiga.

      2. Monika Ringborg Inläggets författare

        Ja, jag vill ändå ha mer på fötterna – jag vill höra någon säga det inför studenterna. En anonym källa som åberopas av en andrahandskälla räcker inte för mig.

        Om jag skulle veta vem det är och av vilket skäl denna information kommer fram och om detta skäl inte har influerats av personen ifråga, ja då skulle jag också rannsaka mig själv och utbildningen förstås. Nu finns det ingen anledning att göra det. Nu finns det snarare anledning att ifrågasätta på vilket sätt sådan information sprids på nätet i en blogg.

    2. Monika Ringborg Inläggets författare

      Jag har dessutom en hel del inspelningar av seminarier och därmed vad jag säger om utbildningspolitiken, så jag vet exakt vad jag har sagt och på vilket sätt jag har behandlat detta. Jag tar alltså inte åt mig. Anser bara att man inte skall framföra en sådan information som omfattar ”de flesta” på en blogg.

    3. Karl Asp

      Jag tror att det finns ett pedagogiskt nätverk med Bo Sundblad, Per Måhl som ledande figurer i Haninge. Det behöver inte vara dåligt, men däremot ska man vara noga med vilkas åsikter som man bygger sin argumentation på – tycker jag. Haninge som skolkommun är därför oerhört spännande att följa eftsom de också avvisar många av tidigare pedagogers id’eer.

    4. Karl Asp

      Men ska vi ha någon form av politisk kontroll av skola/lärare? Så att vi vet att det nye förekommer något förtal eller förlöjligande av utbildningsministrar och deras partier? Blir inte det lite absurt?

      1. Pär Engström

        Hej Karl!
        Något absurt. Dock tycker jag detta visar på spänningar, avstånd och förtroendeklyftor mellan olika grupperingar inom utbildningsväsendet.

        Lärarutbilndingen kontrolleras, liksom alla andra akademiska utbilndingar, av Högskolevekret. Dessutom görs interna kvalitertskontroller, studentutvärderingar (under anonymitet) etc. Man tycker att detta borde räcka.

        Dock har man onekligen missat att kontrollera eventuellt förlöjligande av utbildningsminstrar. Då är det ju positivt att Anonyma källor kontrollerar denna punkt om Högskoleverket har missat den.

      2. Monika Ringborg Inläggets författare

        Vi kan ju installera kameror i seminarierummen, så kan vi vara helt säkra😉

        Jag vill nog ha lite mer fakta i målet innan jag köper om detta är vanligt förekommande.

  2. janlenander

    Jag tror att en ökad medvetenhet om att skolans agerande kan granskas noggrannare efter ett anonymt tips gör skolorna mer medvetna om risken för övertramp och minskar dem. Även någon form av cover-up kan ju rapporteras anonymt. Sen kan ju inte sanktioner sättas in mot en skola utan bevis och då duger inte anonyma tips men jag tror att det är bra om skolor inte tror de kan köra sitt race utan risk för granskning.

  3. Pär Engström

    Hej!

    Sedan jag första gången började att titta på lärarbloggar för drygt ett år sedan, speciellt Johan Kants blogg, har jag hört det här med lärare/lärarutbildare som är betygsmotståndare.

    Så det kan väl bara inte handla om en anonym källa. Och jag tycker att det finns många sidor av detta. En sida är att begreppet ”betygmotståndare” har blivit etablerat och det finns alltid en risk att lärarutbildare kan få den etiketten.

    Och då är frågan vad som är juridiskt korrekt.

    Ska det t.ex. vara möjligt att forska om betyg och göra jämförelser som mynnar ut i kritik av befintlig utbildningspolitik, t.ex. vad gäller betyg i årskurs sex.?

    Eller ska forskningen helt anpassas till rådande utbildningspolitik?

    Det är den ena frågan.

    Den andra frågan är utbildning av lärare. Den ska förbereda lärarna för ett arbete inom den politiska ram som bl.a. nuvarande regering har satt. Dvs. grundlärare 4-6 ska få kunskaper om betygsättning. Och då kan man fråga sig om det är lämpligt att en lärarutbildning både bedriver forskning som kan ifrågasätta betyg och samtidigt ska undervisa lärare i betygsättning?

    En lösning kan då vara att det inom lärarstudenternas utbildning finns en utbildningsvetenskaplig kärna som både innehåller å ena sidan t.ex. läroplansteori och utbildningspolitik (där olika aspkter av betyg kan tas upp), å andra sidan innehåller bedömning och betygsättning.

    Denna lösning är inte optimal eftersom begreppet ”betygsmotståndare” finns och det blir svårt att tvätta bort denna stämpel med ett sådant upplägg.

    1. janlenander

      Ifall svensk skolforskning balanserade sin forskning så att lika mycket kraft lades på att bevisa fördelarna med betyg som på att bevisa nackdelarna skulle trovärdigheten öka kring att lärarutbildning är objektiv. De enskilda forskarna skulle sen kunna kritisera varandra för att förädla resultaten.

    2. Monika Ringborg Inläggets författare

      Pär

      Jag reagerar på detta som sägs att de flesta lärarutbildare förtalar och förlöjligar Björklund. Sen kan man väl tycka att det inte är helt okey av en kollega? (om det nu var det) att låta en bloggare framföra att någons (i det här fallet Christian Lundahls) undervisning är katastrofal.

      1. Monika Ringborg Inläggets författare

        Från Kants inlägg:

        En annan intressant problematik som hon tar upp är de signaler som man skickar ut till studenterna, alltså inte att det sägs i direkta ordalag är att när Jan Björklund kommer på tal skrattar lärarutbildaren och säger: ”Ja, Björklund ja”. Alltså att förlöjliga och förminska och detta sänder signaler till studenterna: ”Du ska inte gilla Jan Björklund”. Givetvis gäller det inte alla lärarutbildare, men min vän berättar att detta förhållningssätt är ordentligt utbrett. Vill poängtera att det finns lärarutbildare som definitivt inte står för det som jag beskriver och det ska man komma ihåg. Tyvärr är dessa personer alltför få.

    3. Monika Ringborg Inläggets författare

      En lösning kan då vara att det inom lärarstudenternas utbildning finns en utbildningsvetenskaplig kärna som både innehåller å ena sidan t.ex. läroplansteori och utbildningspolitik (där olika aspekter av betyg kan tas upp), å andra sidan innehåller bedömning och betygsättning.

      Det är vad vi har haft sen 2001 …

      1. Pär Engström

        Hej!

        Jo, jag vet det. Vad jag försökte säga är att sakfrågor om betyg kan innehålla olika aspekter, och vissa kanske hör hemma i vissa kurser, och andra i andra kurser.

        Sedan håller jag helt med att det är fel att förlöjliga någon. Och om allt fungerar som det ska (vilket det kanske inte alltid gör) borde det finnas en viss självsanering, självkritik kring detta inom varje organisation.

      2. Monika Ringborg Inläggets författare

        Ja och ser även att det måste ske en viss reflektion gällande hur man för fram kritik, på ett ärligt eller försåtligt sätt.

  4. frekar06 (@valaret2010)

    Jan:

    Utbildningsministern ska kritiskt granskas precis som alla andra makthavare. Hans påståenden ska kollas upp. En minister kan inte springa med felaktiga påståenden och sedan tro att man kan komma undan med det. Björklund påstod till exempel att situationen kring mobbning hade blivit bättre 2010. Men en nät tidning som heter Nyheter 24 har nu visat att det inte stämmer. Mobbningen ligger på samma nivå enligt Skolverkets statistik som de har sedan 1993 och framåt. Den har i varit konstant i princip sedan dess. Sådana här felaktiga uppgifter från en minister måste naturligtvis fram.

    http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/662426-alliansens-skolpolitik-paverkar-inte-mobbningsstatistiken

    När det kommer till lärarutbildningen och forskningen så ska även den kritiskt granskas och eventuella missförhållanden ska fram så att man kan rätta till dem. Men även kritiken mot vår lärarutbildning ska granskas kritiskt. Både fördelar och nackdelar med betyg måste komma på bordet. Annars kan inte våra politiker fatta korrekta beslut.

    Sen har vi som väljare faktiskt ett stort ansvar också. Är man kritisk mot betygen och tycker att det är en viktig fråga så ska man rösta på ett parti som vill ta bort betygen. Om man är positiv till mer betyg så ska man rösta på ett parti som vill ha mer betyg. Det är så en demokrati funkar. Regeringsformen säger att all makt utgår från folket. Med andra ord är det vi som i slutändan har makten att besluta huruvida vi ska ha betyg eller inte genom röstsedeln. /Fredrik

    1. janlenander

      En kopia av mitt svar på min egen bloggTill att börja med vill jag påpeka att kritisera vår utbildningsminister, våra politiker etc. är inte något som ingår i läraruppdraget och inte heller i lärarutbildaruppdraget. Den här bloggen drivs alltså helt på min fritid även om jag förstås kan utnyttja kunskap jag tillgodogör mig i jobbet. I en demokrati har vi sen alla ett ansvar för att genomlysa de beslut som våra makthavare fattar och sen se till så att de får ta konsekvenserna av dem. För tillfället finns en stor majoritet för betyg bland röstberättigade svenskar.
      En skola och en lärarutbildning av hög klass kräver stor öppenhet för granskning för att hela tiden kunna förädlas. Innan vi agerar på någon kritik så ska den förstås i sin tur ha blivit kritiskt granskad men anonym kritik och mindre underbyggd kritik bör av ett öppnare skolväsende ändå kunna bemötas på ett öppet och ärligt sätt. Skolan har ingen rättighet att arbeta utan insyn.

    2. Monika Ringborg Inläggets författare

      Min fråga blir om det är rätt att utbildningsministern kritiserar lärare och lärarutbildare, och de institutioner de verkar inom, istället för att se till att de kan uppfylla sitt uppdrag.

      Är det utbildningsministerns uppdrag att gå ut och dissa lärarstudenter och efterlysa ”duktiga” som om vi inte redan har dem i vår utbildning.

      Jag ser nog på utbildningsministerns roll vara en helt annan. Han eller hon skall inte drivas av sin egen partipolitiska ideologi, utan verka i samhällets och medborgarnas intresse. Det är allas utbildningsminister och han skall verka för alla, inte endast för dem som håller med honom. Och frågan är om han skall han verka för att ställa grupp mot grupp, och kalla den nuvarande skolan för flumskola och modern pedagogisk forskning för flumpedagogik. Det är ju en pedagogik som inte ens finns.

      Jag förstår inte varför du ständigt friskriver Björklund sin egen roll i den sjunkande statusen, i att skola och lärarutbildning hela tiden beskrivs i negativa termer. NÄR uttryckte Björklund något positivt om skola, lärarutbildning, lärare och lärarutbildare? NÄR gav han alla som arbetar inom det här området något som helst erkännande. Ge mig gärna sådana uttalande.

  5. Ping: Lärarutbildningen ur ett studentperspektiv « Fredriks blogg

  6. Pär Engström

    Hej igen!

    Som lärarutbildare har jag sedan jag började för fem år sedan blivit van vid allmän kritik. Nu var det också en allmän kritik som rörde ”de flesta lärarutbildare”. Och nu reagerar jag som Monica gjorde först. Just nu känns det mer som ett rykte än som en sanning.

    Det är det allmänna ”de flesta” som är allvarligt.

    Att behöva spela in alla seminarier etc. för att rentvå att man inte tillhör ”de flesta” känns inte bra. (Nu var det inte därför Monica spelade in.)

    Frågan är hur vi ska komma tillrätta med detta. I en vanligt rättsfall är man oskyldig tills motsatsen bevisas, men här riskerar man väl snarare att bli skyldig tills motsatsen är bevisad.

    Dock är vi inte felfria. Men frågan är om en intern och lyckad självsanering i detta och i andra fall räcker.

    1. janlenander

      Jag tror att en ärlig vilja till självsanering räcker långt. Jag har positiva minnen av lärarutbildare och tror att lärare vill lyfta sin positiva förebilder när inte sikten skyms av några få rötägg som missköter sitt uppdrag och lockar med sig andra. Föreläsaren som pratade nedsättande om majoren upprepade gånger blev riktigt förvånad när jag påpekade detta för honom. Det kändes som att han helt omedvetet körde lite vardagsjargong.

      1. Pär Engström

        Hej Jan!

        Handlar det inte om två saker och den största saken är väl hur vi ska tolka Johan Kants ”spridande av betygsmotstånd”.

        Ett fiktivt exempel. Jan Björklund har i media uttalat sig positivt om att i framtiden införa betyg i årskurs fyra. En grupp lärarstudenter ska börja en kurs i betyg och bedömning, flertalet är före kursen positiva till Björklunds uttalande om betyg i årskurs fyra. Efter kursen är flertalet negativa. Kan vi då anklaga berörda lärarutbildare för att aktivt sprida betygsmotstånd? Vad krävs för att bli fälld på denna punkt?

      2. Monika Ringborg Inläggets författare

        Jan
        En lärarutbildare skall väl försöka att inte lyfta sina positiva förebilder, lika lite som h*n skall tala nedsättande om motsatsen. Sen är det väl så att lärarutbildarens värderingar inte går att dölja helt och hållet. Men från det till att vara värderande är steget långt.

  7. Monika Ringborg Inläggets författare

    Nej det är inte därför. Mina inspelningar är för studenter som läser på distans och som inte kan komma på de fåtal seminarietillfällen de har, samt för att de studerar på egen hand.

Kommentarer inaktiverade.