Positivt om lärarutbildningen!

Även om studentenkäter/utvärderingar inte helt och hållet kan sägas motsvara en utbildning med hög kvalitet, kan dessa ändå visa om studenterna är nöjda och uppfattar att den gett de kunskaper som behövs och det är gott nog. Men kontinuerlig kvalitetshöjning av lärarutbildningen är av stor vikt, som jag ser det, oavsett vilka positiva resultat man får.

I SvD publiceras resultatet av en enkät som sänds ut till 18000 studenter som fick sin lärarexamen år 2007-2009.

Av de 60 procent som besvarade enkäterna tycker en klar majoritet (7 av 10) att deras lärarutbildning har gett dem goda kunskaper om såväl barns/ungdomars lärande som i de ämnen som ingick i utbildningen. En klar majoritet anser att deras lärarutbildning har gett dem förmågan att ta till sig ny kunskap och integrera den i undervisningen.

Det är ett ganska stort bortfall, men ofta är det nog de som är missnöjda som besvarar enkäterna än dem som är nöjda. Hälsan tiger still! Därför kan man ändå bedöma att det är ett resultat som är värdefullt.

Mest nöjda av allt är alumnerna med att deras utbildning har gett dem förmågan att använda vetenskaplig metodik och ett vetenskapligt förhållningssätt, liksom att agera självständigt och med ett prövande förhållningssätt, vilket måste anses vara själva kärnan i en akademisk professionsutbildning.

Svaren visar att den kritik lärarutbildningarna fick av HSV om dålig vetenskaplig koppling har uppfyllts till stor del.

Det som är positivt är att av de som besvarade enkäten kan åtta av tio rekommendera lärarutbildningen till andra vid det lärosäte de genomförde sin utbildning.

Jag är positivt överraskad över att resultaten av denna enkätundersökning publiceras, men för övrigt överensstämmer dessa siffror med den bild jag själv har som grundar sig skriftliga och muntliga utvärderingar från studenter. En majoritet är nöjda med sin utbildning.

Jag tror emellertid att den här informationen kommer lite för sent. Och i debatten kommer man troligen behålla den bild som målats upp under många år, och finna förklaringar till varför resultaten är så positiva som de ändå är. Man kan ställa frågor som – men hur kommer det sig då att resultaten i skolorna sjunker, att lärarna har dåliga ämneskunskaper osv. Och att det kommer ta tid innan man ändrar uppfattning om något som påtalats i mer än sex års tid av utbildningspolitiker, media och kritiska röster i debatten.

Den som på sikt i verklig mening kan förändra denna bild är Jan Björklund och andra utbildningspolitiker, genom att de erkänner att lärarutbildningarna har kvalitetshöjts.

Vi vädjar därför till dagens och morgondagens skolpolitiker, oavsett politisk färg, att låta landets lärarutbildningar få arbetsro och förutsättningar att driva kvalitetsutvecklingen vidare i samverkan med lärarprofessionen och landets skolor.

Författarna till artikeln i SvD menar att problemet mer ligger i lärarnas villkor, mer än i deras utbildning. Och det är något som man kan läsa sig till i olika skolbloggar. Läraryrket har alltmer blivit administrativt, och läraren får allt mindre tid att utöva det dom har utbildats till. Dokumentation i olika former tar för mycket av deras tid. Läs den nya bloggen Lärarmyteriet.

13 thoughts on “Positivt om lärarutbildningen!

  1. torestad

    Om man har investerat tid, energi och pengar i något är det troligt att man i efterhand uppgraderar sin syn på den förflutna tiden. Det är samma fenomen som när man varit på en regnig semester och tycker att, jo, den var ju lyckad i alla fall.

    Att lärarstudenterna tror att de att fått erforderlig metodskolning illusterar bara hur lite de känner till om metodologi.

    1. Monika Ringborg Inläggets författare

      Nu kan vi ju bara gå efter de svar de har gett. Sen kan vi naturligtvis spekulera om varför man svarar som man gör. Det enda jag ser en illustration av är hur de har svarat på en enkät vid ett givet ögonblick. Inget annat.

      1. torestad

        Just det, Monika. Vi måste tänka efter i vilket givet ögonblick de har besvarat enkäten! De har klarat av lärarutbildningen och påbörjat sin karriär som lärare. Att då se ner på sin egen utbildning är kanske inte det första man gör…

    2. Monika Ringborg Inläggets författare

      Jag var en av de studenter som var oerhört kritisk mot den lärarutbildning till fritidspedagog som jag gick igenom. Alltigenom tyckte jag den hade dålig kvalitet och att det inte var svårt att uppnå betyget G.

      Att jag fick frågan om det var viktigt för mig att få veta vad jag gjort bra, fick mig att på allvar fundera på om det var rätt utbildning för mig. Speciellt i början, men med tiden började jag förstå vad det gick ut på.

      Det har ingen betydelse hur mycket någon annan säger att något är bra, om man inte kan avgöra eller se det på egen hand. Man måste veta det själv och inte hela tiden söka den bekräftelsen av andra.

      Men nu ser lärarutbildningen ut på annat sätt. Studenterna har inte 24-30 timmars seminarietid i veckan (utan i genomsnitt 3 timmar i veckan, förutom storföreläsningar och VFU-arbete) och de teoretiska och de akademiska kraven är mycket högre än de var då. Nu finns inte bara U och G, utan en A-F-skala.

      Därför är det svårt att avgöra om de nyexade lärarna uppvärderar eller nervärderar eller helt enkelt har fått distans till sin egen utbildning (som jag fick) och nu ser att det dom lärde sig kan de faktiskt ha användning för (vilket jag insåg), enbart utifrån enkätsvar.

      1. Monika Ringborg Inläggets författare

        🙂 En forskning där det är okey att spekulera vad som är orsakerna bakom ett svar i en enkät? Vilken forskning kräver inte mer än så?!

      2. torestad

        Nej du Monika. Mycket god forskning under många år. Din syn på vad forskning står för kanske är formad av din utbildning?

      3. Monika Ringborg Inläggets författare

        Om man har investerat tid, energi och pengar i något är det troligt att man i efterhand uppgraderar sin syn på den förflutna tiden. Det är samma fenomen som när man varit på en regnig semester och tycker att, jo, den var ju lyckad i alla fall.

        Att lärarstudenterna tror att de att fått erforderlig metodskolning illusterar bara hur lite de känner till om metodologi.

        Att då se ner på sin egen utbildning är kanske inte det första man gör…

        Du menar på fullt allvar att dessa uttalanden bygger på mycket god forskning under många år. Och att jag som menar att man inte kan säga något om varför någon svarar som den gör i en enkät, är formad av mina erfarenheter.

        Men du har helt rätt i att min hållning är formad av min utbildning. Och det är att man inte kan dra några slutsatser av en individs motiv, orsaker, känslor eller upplevelser av något mm. från enkätsvar.

      4. Lena Bergström

        Man bör vara kritisk till enkäter i allmänhet, och en dylik enkät i synnerhet. Monika, du har fel när du påstår att: ”Det är ett ganska stort bortfall, men ofta är det nog de som är missnöjda som besvarar enkäterna än dem som är nöjda. Hälsan tiger still! Därför kan man ändå bedöma att det är ett resultat som är värdefullt.”

        Det är inte så att det oftast är de som är missnöjda som tenderar att besvara enkäter. Det kan också vara tvärtom – att de som är positiva och intresserade av ett fenomen också är mer villiga att delta i en undersökning om det (t.ex. en enkät). Alternativt är det ingen särskild bias alls. Man bör i seriösa surveys göra bortfallsanalyser. Jag vet inte om de lärarutbildare som utfört den aktuella studien gjort det – borde kollas…🙂

      5. Monika Ringborg Inläggets författare

        Lena
        Ja, man kan bara spekulera … vilket jag gör. Och det är just därför man inte kan säga annat än att det kan vara så eller att det nog är så. Sen skall väl erkännas att jag tycker det är roligt och värdefullt att så många ändå gett positiva svar.

  2. Ping: Fönster mot bloggvärlden: Om skolan och arbetarrörelsen « Fredriks blogg

      1. Monika Ringborg Inläggets författare

        Nej, jag drar inga slutsatser som jag inte har stöd för i vetenskaplighet. Du kan inte enligt stora delar av den, veta vad som ligger bakom ett svar en individ har lämnat i en enkät. Speciellt inte om du inte har tillgång till enkäten eller har möjlighet att intervjua en del av dem som svarat.

        Än så länge känner jag inte till någon vetenskap som hävdar att de kan gå in i människors hjärnor och få tillgång till deras tankar, känslor eller verkliga motiv.

        Likadant är det innehåll som jag presenterar på bloggen. Du kan bara utgå från det jag skriver. Men du kan inget säga om mina motiv, tankar eller känslor bakom det.

        Jag kanske inte alls tänker på det sättet som jag ger uttryck för. Sen kan man naturligtvis fråga sig om jag har någon anledning att föra fram andra tankar än dem jag själv har. Och komma fram till att det nog är relativt orimligt. Du kan ju med tanke på att jag arbetar på lärarutbildningen anta att jag är influerad av den och att jag står för samma värderingar, med tanke på att jag har jobbat inom den i så många år. Därför kan det vara ett rimligt antagande. Men, det kanske inte alls är så!?

        Enkätsvar måste ju också sättas i relation till vilka frågor som ställdes.

        Om du ser på det här på ett annat sätt utifrån din vetenskapliga skolning, låt gå för det. Jag kan spekulera om det utifrån egna erfarenheter, men egentligen är det bara det jag kan. Jag har läst en artikel i SvD och har inte tillgång till enkäten eller svaren.

Kommentarer inaktiverade.