Bra, bättre, bäst… eller struntsamma!

Några sommartankar!

Tänk att vi skall behöva tävla i allt och att det är så viktigt att jämföra sig med andra i syfte att få bekräftat att man är bättre eller sämre än den andra. Det verkar som om det finns en uppfattning om att vår självkänsla skulle vara helt beroende av andra. Självklart kan jag å ena sidan se betydelsen av att barn får en självkänsla som barn och då kanske man behöver göra jämförelser. Men, å andra sidan är det ju där det startar. Något som kan hålla i sig hela livet.

Men man kan fråga sig om inte självkänslan kan uppstå utan jämförelser med andra. Kan det inte räcka med att barnet klarar av saker och få den där ursprungliga känslan – Jag kan! Och att jämförelserna görs med vad barnet klarat av tidigare.

Nu kan ju en del mena att det här med tävlingslusta ligger i människans natur. Men är det verkligen så eller är det ett inlärt beteende. En del av den kultur som vuxit fram. Tävlade ”grottmänniskorna” om vilka som var bäst. Kanske de stred om samma byte och att det på grund av brist på föda blev en del av människans liv att vara bättre, för att slippa vara hungrig. Eller delade de med sig? Min erfarenhet är dock att ju mindre pengar en person har, desto generösare är hon. Kanske därför hon har mindre med pengar🙂

Man kan ju fråga sig varför vissa människor inte bryr sig om att andra är bättre.  Vad har dom, som inte andra har. Vad är deras hemlighet. De är starka i sig själva. Men det är klart, är man omgiven av människor som hela tiden jämför en med andra och som kritiserar och ställer orimliga krav. Ja, då kanske man behöver bekräftelse utifrån. Dvs. barn som aldrig får känslan av att duga som de personer de är.

Det verkar vara viktigare VAD en person är, än VEM hon är.