Vem är lämplig som lärare och hur vet man det?

Många är de som har receptet på att få veta vem som är lämplig som lärare och tror att det finns en enkel lösning. Legitimeringsprov är det sista (läs: senaste) förslaget.

Det finns all anledning att göra skillnad på lärarexamen och lärarlegitimation. Det är ingen garanti att alla som går en lärarutbildning blir bra lärare och alla bra lärare har inte gått en lärarutbildning. Därför föreslår vi att Sverige ska införa ett legitimeringsprov för lärare. För att få en lärarlegitimation måste man klara provet, vare sig man har läst en lärarutbildning eller inte. Det förstärker bra lärares status oavsett hur de har fått sin kompetens. (SvD)

Frågor man måste ställa sig är hur detta prov skall se ut och gå till, och vilka som skall konstruera det. Om en lärare är bra eller inte är i högsta grad en värderingsfråga. Men om jag håller mig till att skriva när en lärare klarar av att arbeta som lärare och elever når resultat, dvs. kunskap och lärande. Och här kommer det svåra: Det tar lång tid för en lärare att bli rutinerad och det först då man kan se säkerhet, tyngt och botten hos denne. Den mest osäkra och tafatta student som börjar lärarutbildningen, kan efter fyra-fem år bli en helt annan människa. Den mest osäkra nyexade läraren kan efter ett antal år och avklarade möten och svåra situationer bli säker i sin roll.

Det räcker inte med att man kan stå framför en publik eller kan sitt ämne. Kanske gör det detta i universitetsvärlden om man bara håller föreläsningar, men att planera, genomföra och utvärdera undervisning, samt även genomföra den på egen hand är något man växer in i. Det tar tid, kraft och energi. Jag har arbetat som lärarutbildare och universitetslärare i fjorton år, samt har en lärarutbildning i botten, och fortfarande råkar jag ut för nya situationer. Skillnaden är att jag idag kan hantera dem på ett helt annat sätt än då jag var ny som lärare. Fortfarande ser jag mig själv som en ny lärare i jämförelse med andra som arbetat dubbelt så länge och längre. Fortfarande utvecklar jag min undervisning och läser in mig på nytt.

Och att arbeta i skolan på olika nivåer kräver stor kunskap om de olika åldrarna. Att undervisa vuxna studenter är inte detsamma som att undervisa sjuåringar eller fjortonåringar.

Med ett legitimeringsprov blir det möjligt för människor med andra utbildningar – exempelvis ingenjörer, ekonomer eller journalister – att bli lärare i olika skeden av sina karriärer. Det skapar ett större inflöde av olika kompetenser och förebilder i skolan, läraryrket knyts till en bredare arbetsmarknad och provet bidrar samtidigt till att kvalitetssäkra lärarutbildningarna. (SvD)

För egen del skulle jag inte kunna tänka mig göra ett legitimeringsprov för att bli journalist. Jag kan skriva, vet mycket om många saker, kan tala med andra och har en vetenskaplig utbildning bakom mig. Men räcker det? Med all sannolikhet inte alls, eftersom det finns något i yrket som är specifikt och som växer med erfarenheten. Journalistutbildning i botten måste naturligtvis göra skillnad.

Och återigen slås jag av förundran över att man inte när det gäller något annat yrke lägger fram liknande förslag. Varför tror man att läraryrket är något man bara kan hoppa på och att man kan se om någon är lämplig genom ett prov. Studenter som går igenom lärarutbildningen prövas genom sin VFU under en viss tidsperiod. Man kan därför se utvecklingen och om det sker en sådan.

Ingenjörer, ekonomer och journalister är välkomna in i skolan, som jag ser det. Men gärna med en pedagogisk utbildning och ett praktikår först. Jag tror nog att kompetensutveckling för lärare som redan verkar ute i skolorna, samt möjligheten för de som arbetat många år som obehöriga får möjlighet att bli det, är en mycket mer oproblematisk lösning.

Bara drygt var tionde lärare anser att utbildningen utgör en stor del av deras yrkeskompetens. Ändå är lärarexamen obligatorisk för att få arbeta som lärare i Sverige. (SvD)

En förklaring till det kan vara att lärarna i skolan får allt mindre tid att faktiskt använda sig av de kunskaper de fått från lärarutbildningen. Det kan även vara svårt att veta när man väl sitter med en utbildning, hur man skulle ha upplevt det om man inte haft den. Min erfarenhet är att lärare som arbetat många år som obehöriga och sen vidareutbildar sig kan se en märkbar skillnad.

Min övertygelse är att utbildningsområdet skall ha en sammanhållen organisation, som garanterar att alla lärare ute på skolorna har den utbildning som krävs.