En bra och duktig lärare är inte detsamma som g, vars värde är knappt 10 m/s².

Man har kommit fram till att tyngdaccelerationen är 9,82 m/s² och på samma sätt talar företrädare för skola och utbildning, politiker, lärarfack, lärare själva m.fl. om ”bra och duktiga lärare” som om det endast fanns ett enda mått på vad som är en bra och duktig lärare  i alla situationer. Det mesta gällande all annan forskning än den som är ”exakt” och universell är att det finns flera definitioner, flera mått och en osäkerhet och att man därför alltid måste redovisa vilken man utgår från. När man talar om accelerationen behöver man inte varje gång betona att den är 9,82 m/s². Varje gång man mäter den får man samma svar. Kanske det kan variera i liten grad, vilket jag inte alls känner till, men hastigheten blir inte helt plötsligt 4,82.  Man har även kommit fram till att en fjäder och en sten faller lika fort till marken, men i ett lufttomt rum. Här preciserar man att måttet inte håller när man måste ta luften i beaktande.

Jag har själv gjort experimentet med att låta ett tungt och ett lättare föremål falla till marken (dock inte en fjäder) och de faller ner samtidigt. Men om jag går ut och frågar andra om vad som är en bra och duktig lärare, får jag olika svar.

Om någon börjar tala om att lärare skall vara bra och duktiga, blir jag helt ställd av, som det verkar, övertygelsen om att det skulle finnas ett mått eller en definition på samma sätt som tyngdaccelarationen. På vilket sätt skall de vara bra och duktiga och enligt vems mått? Tror jag har skrivit några gånger på den här bloggen, men även i kommentarer i andra bloggar  – att den mest inbitna vetenskaparen börjar tala om bra och duktiga lärare, sekunden efter att denne har efterlyst vetenskaplighet för skolan, dess lärare och den pedagogiska, didaktiska och ämnesdidaktiska forskningen. I utvärderingar finns ofta bra och dåligt med t.o.m på universitetsnivå inom olika discipliner.  Hur skall man få lärarna att bli vetenskapliga om de själva blir värderade efter ovetenskapliga mått, dvs. efter hur man tycker något är – bra eller dåligt. För iom detta uppmuntrar man just det. Visst finns det värdeteorier och de är vetenskapliga, men de preciserar exakt vad de menar med de värden de talar om. När det gäller lärare, tycks man förutsätta att det endast finns ett enda mått och att alla förstår vilket man utgår från.

Konsekvensen blir att varje individ ser på bra och dålig lärare på sitt sätt (även om vi delar vår uppfattning med andra, men inte med alla) och resultatet blir ofta att man talar förbi varandra.

Utbildningspolitiker vill att skolan skall vila på vetenskaplig grund, att vetenskapligheten inom lärarutbildningen skall öka, att lärarutbildare skall vara lektorer och att all undervisning skall kvalitetshöjas enligt vetenskapligt mått, samtidigt som man i nästa sekund talar om att lärarutbildningen behöver locka till sig duktiga studenter och att vi måste ha bra och duktiga lärare. Hur kan man tro att vetenskapligheten hos lärare skall öka om man sanktionerar denna uppdelning som baserar sig på ett värderande och onyansering.

En del anser att jag är negativ mot allt värderande. Ja, då det leder fel och fokuserar på lärare egenskaper som hon eller han kan dela med de flesta människor oavsett yrkestillhörighet. Istället för att man fokuserar på vad uppdraget verkligen är och vilken kompetens läraren behöver. Talar man om bra eller dålig kompetens? Nej, är man kompetent så är man.

Överhuvudtaget verkar det finnas en tendens att bedöma yrken efter att dessa är möjligt att stoppa in i en typ av t.ex. formeln för gravitation … enligt Newton för att ta ett inte så lyckat exempel med tanke på att min fysiklärare sa att hans teori inte gäller längre. Men att det är en bra grund för att förstå hur man gått vidare. Einsteins tolkning skall tydligen vara mer korrekt än Newtons.

F=\frac{Gm_1m_2}{r^2}
Tänk om det vore så enkelt att dela in vår verklighet och våra liv i en formel och få samma resultat varje gång.
BRA Lärare = ————-
Jag är inte emot att någon säger att de vill ha en bra och duktig lärare, om de preciserar efter vilket mått de utgår från och att de visar på en medvetenhet om att det kan se ut på annat sätt. Det vill säga, att de är medvetna om att de inte står för någon universell sanning, utan att de utgår från sina egna eller de värderingar de rådande samhället vilar på.
**************

4 thoughts on “En bra och duktig lärare är inte detsamma som g, vars värde är knappt 10 m/s².

  1. janlenander

    Jag har ofta hävdat på hur olika sätt en lärare kan lyckas ( se bland annat länken sist) men störs inte alls lika mycket av talet om duktiga lärare. Det bör liksom ändå kunna bli klargjort hur olika lärare bör vara för att lyckas möta alla elevers behov. Det känns för mig bra om vi kan börja klargöra den minsta gemensamma nämnare som behövs för att bli en bra lärare. Tillräckliga ämneskunskaper, förmåga att vara länk mellan forskning och praktik, pedagogisk förståelse och erfarenhet, möjlighet att kommunicera med en rimligt bred grupp elever. Det här är dessutom sådant som de första 12 åren av skola kan ge omfattande förkunskaper för och kraven på lärarutbildningen kan minskas om elever som tillgodogjort sig detta kan väljas som blivande lärare. Lärarna blir bättre på ett effektivt sätt.

    http://janlenander.wordpress.com/2010/10/26/att-larare-prioriterar-olika-ar-det-som-ger-skolan-kraft/

    PS. Tyngdaccelerationen ökar i norra Sverige och sjunker närmare ekvatorn. Olikheter kan bygga på en gemensam grund.

  2. Monika Ringborg

    Skall gå in och läsa
    Tack för PS!
    Det var många år sen jag läste fysik🙂 Tänkte bli gymnasielärare i matematik och fysik, men gjorde inte klart Matematik och Fysik D. Började läsa förberedande kurs matematik på distans för något år sen, men det var inte någon bra idé. Deras upplägg var så krånglig och det var svårt att få det stöd man bara kan få om man går på campusförlagd undervisning. Jag gillar matematik, så det skulle ha varit kul att läsa det. Men gillar iofs fysik bättre.

    1. janlenander

      Jag älskar ju fysik och har sen läst mycket matematik för att det är ett så viktigt redskap och teknik för att de är roligt att tillämpa fysik. Det är viktigt för mig att ha en utgångspunkt i något jag brinner för.

      1. Monika Ringborg

        Ja, då kan du säkerligen förstå hur det känns för den som älskar filosofi, litteraturvetenskap, pedagogik eller något annat ämne, när utbildningspolitikerna och andra företrädare inte anser dessa vara lika värdefulla, som fysik och matematik. Det är ju ändå inte utbildningspolitikerna som skall bestämma att bara vissa får utöva sitt älsklingsämne. Därför reagerar jag starkt på när Björklund talar om tramskurser eller näringslivet går ut och menar att de som läser filosofi skall få lägre studielån/bidrag därför att de inte är anställningsbara. Även om jag kan förstå att man inte kan satsa lika mycket på allt, så är själva attityden hos dem häpnadsväckande.

Kommentarer inaktiverade.