Högerextremism?

Hur kan ideér om en skola i vilken man fokuserar på intelligens, begåvning och intresse, samt individens möjlighet att växa så att hon har möjlighet att som en stark och självständig vuxen individ, kunna göra sina egna val istället för att hennes val är beroende av vilken utbildning hennes föräldrar har, social klasstillhörighet, bostadsort mm, kopplas ihop med högerextremism?

Hur kan ideér om en skola organiserad med fokus på bildning och en förberedelse för individen att bli en människa som själv kan ta ansvar för att inte slösa bort sina möjligheter, ha något att göra med högerextremism?

Hur kan ideér om att ge individer fler möjligheter att själva bestämma över sitt liv och sitt kunskapstillägnande, ha något att göra med högerextremismen?

Hur kan en förskjutning av yrkesval till den dagen individen har förutsättningarna för att göra det, ha något att göra med högerextremism?

Hur tänker man då?

Hur kan någon högerextremist tilltalas av detta?

30 thoughts on “Högerextremism?

  1. Monika Ringborg

    Hej
    Jag hänger nog inte heller med… en ganska lång diskussion på bloggen Tysta tankar, då jag och en debattör till talade förbi varandra, slutade med en kommentar om att högerextremismen skulle kunna tilltalas av mina ideér. Jag valde då att avsluta diskussionen, då det för mig är en koppling som är svår att förstå. Jag skulle inte ha blivit förvånad om dessa hade kopplats till risken för anarki, även om det är en långsökt slutsats, men högerextremism. Inlägget handlar om Skolan och föräldrars utbildning.

  2. janlenander

    Jag hävdar att en kraftig kritik av att skolan ska ha ett gemensamt innehåll som vi vuxna har beslutat om i demokratisk ordning är precis vad högerkrafterna längtar efter att få höra. Då kan de satsa på sin individualisering som innebär att den som vet vilken kunskap som ska inhämtas får försprång. Då kan de satsa på sin snabba demokratiska valfrihet där den elev som är stark i att driva på andra får det innehåll den önskar och hävda att man förstås ska kunna byta till en grupp som tillgodoser ens innehåll bättre. Då kan de satsa på att strunta i uppföljning av resultat så att den som har släktingar och kontakter får de attraktiva arbetena.

    Ett gemensamt innehåll centralt beslutat är grunden för att vi ska kunna arbeta med likvärdighet och kritik av gemensamt innehåll kommer i förlängningen bara göra olika högerextremister glada.

    Ett gemensamt innehåll är bättre på att skapa en skola som satsar på bildning och hela individens utveckling. När ingen vet vad kunskaperna är värda så testar arbetsgivaren förstås bara det som är direkt relaterat till arbetsuppgiften inför anställningen.

    Ett gemensamt innehåll innebär att individer inte behöver välja bort sig när det gäller alltför grundläggande färdigheter, sådana kunskapsluckor som senare i livet diskvalificerar eleverna från att välja vissa yrkesinriktingar.

    Karl Asp! behovet av gemensamt innehåll är det som startade diskussionen som ledde till det här inlägget.

    1. Monika Ringborg

      Jan
      Men, likaväl som en deltagande demokrati kan tilltala högerkrafterna, kan en representativ också göra det i så måtto att man bestämmer centralt vad alla skall kunna. Därför kan jag inte riktigt hänga med i ditt resonemang … Vad jag gör är ju att utvidga demokratin, inte kväsa den. Det finns väl inget bättre för extremism oavsett om det är höger eller vänster, än att hålla medborgarna i schack. Och det gör man ju bäst genom att bestämma vad de skall få för kunskap, på vilket sätt och med en stor kontrollapparat, och därmed också styra över medborgarnas tänkande.

      Foucault har sagt att totalitära och demokratiska system har samma typ av kontrollsystem, men att det i totalitära system är patologiskt och medborgaren i dessa inte har möjlighet att välja bort något. Så, det som i ett demokratiskt system utvecklar ett kontrollsystem i syfte att upprätthålla likvärdighet mm, kan lätt tippa över till något helt annat, enligt Foucault – diktatur.

      Därför förstår jag inte att du menar att mina ideér är speciellt attraktiva av högerextremister, som du först sa. Nu talar du om högerkrafter, vilket är något helt annat än högerextremister. Björklund och hela alliansen är Sveriges högerkrafter, som jag ser det. Men dessa är demokratiska.

      Och jag finner inte att det är relevant att börja dra in högerextremism, när man talar om grader av demokrati eller hur den skall fungera, som du här gör. Jag vill att demokratin även skall omfatta våra elever.

      I vår långa diskussion kom mina tankar helt bort i och med att du fick det att framstå som om det inte skulle finnas något gemensamt innehåll eller att mina ideér är lika med att eleverna får bestämma helt själva. När jag talade om att man skall utgå från elevernas intelligens, begåvning och intresse och inte lämna vägen fri från andra faktorer som t.ex. att framgång är beroende av hur välutbildade föräldrarna är eller var de går i skolan eller var de bor någonstans. Det är skolan som skall sörja för att eleverna får den undervisning som de är värda att få, oavsett yttre faktorer. Då är det också viktigt att verkligen lyssna på eleverna och ta deras röst på allvar.

      1. janlenander

        Kunskap är makt och kompetens för frihet så utan kunskap så uppnås ingen demokrati vilket vi tydligt ser i demokratiskt omogna länder där rena stollar kan bli framröstade. Det du föreslår är ingen demokratisering, utan en anarkisering.

        Jag har hittills inte mött någon på högerkanten som sett den representativa demokratin som ett sätt att få igenom sina tankar. Alla har undantagslöst efterfrågat en stat som inte lägger näsan i blöt. Liberterianernas budskap har starkt genomslag även om de flesta söker sig mot mer av kompromiss kring statens roll. De skrattar gott åt att rödvinsvänstern serverar dem än den ena än den andra bollen att smasha in.

      2. Monika Ringborg

        Okey, så nu är mina ideér anarkistiska… Du har oerhört svårt att hitta ”rätt” kategori och det är tvära kast. Häromdan, var de högerextremism och idag är de anarkism.

        Tror inte att någon diskussion kan bli konstruktiv om motparten hela tiden försöker göra det. Det är första gången jag hört någon som liknar en typ av deltagande demokrati för anarkisering.

        På högerkanten….?
        Trodde vi talade om extremism, inte på dem som tror på den representativa demokratin och endast den, oavsett om det är höger eller vänster.

        Men om man är för att välutbildade föräldrar skall ha inflytande, så kanske det jag talar om upplevs som något hotande. För då bryter man ju det reproducerande inslaget som innebär att barn som är uppvuxna i ett hem med välutbildade föräldrar får en fördel, medan dem som inte är det, får en nackdel. Det är viktigt att grundläggande värden reproduceras, men jag tror personligen att de flesta kan ställa upp på dem genom samtal, rak kommunikation mm. Däremot är det inte viktigt, som jag ser det att de värden som en klass (grupp) står för, reproduceras.

        Alla skall ha inflytande, få sin röst hörd, men jag menar att det är eleverna som skall komma först. I nuläget verkar många för att eleverna får så lite inflytande som möjligt, därför att de inte anses veta bäst om det dom själva känner att de skulle må bra av att få syssla med.

      3. janlenander

        Dina idéer är inte anarkistiska eller högerextrema men situationen med mängder av ”demokratiska” beslut som ska fattas av små grupper med deltagare som har för låg kunskap om demokratiska begrepp leder till den typ av anarki som alltid varit grogrunden för starka ledare och högerkrafter.

        När du talar om att vi ska utgå från elevernas intelligens, begåvning och intresse så är vi överens. Vi skulle nog kunna uppnå en samstämmighet om flera åtgärder för att skolan ska bli bättre på detta och minska effekterna av att föräldrar är välutbildade etc. Det finns flera saker jag tycker vi kan göra för att bli bättre på att lyssna på eleverna.

        Det finns dock elever som kommer till skolan med helt andra förutsättningar när det gäller att få igenom sin vilja. De har föräldrar som är duktiga på att använda armbågarna och dessa elever är tränade i hur man lyckas få andra barn att göra som man vill. De har ekonomiska möjligheter att belöna de andra elever som följer dem genom ett stort utbud av häftiga fritidsaktivteter etc. De har föräldrar som kan tala på rätt sätt med underbetalda lärare som får en oerhörd makt och frihet om innehållet är fritt att välja för gruppen.

        Jag upplever att det här med att kritisera ett av vuxenvärlden definierat gemensamt innehåll är fyllt med en stor känslomässig laddning från din sida. Det är dock så att för mig är det en grundsten i att skapa en likvärdig skola och att arbeta för ett jämlikare samhälle. Det vänsterperspektivet är så starkt för mig att det också har en stark känslomässig laddning. Trots att det rent logiskt känns som att vi har en del förnuftsmässiga anknytningar så känner jag mig pessimistisk inför möjligheten att nå en samsyn. Ett gemensamt innehåll är alldeles för viktigt för mina tankar om hur de råa högerkrafterna kan bekämpas.

    2. Monika Ringborg

      Dina idéer är inte anarkistiska eller högerextrema men situationen med mängder av “demokratiska” beslut som ska fattas av små grupper med deltagare som har för låg kunskap om demokratiska begrepp leder till den typ av anarki som alltid varit grogrunden för starka ledare och högerkrafter.

      Nu är det inte så att jag talat om att demokratiska beslut skall fattas av små grupper, utan mer att jag inte ser det som osannolikt att elever kan samlas kring ett gemensamt innehåll utan att någon bestämmer det, enväldigt eller demokratiskt. Det är du som har fört in denna del i diskussionen.

      När jag skrev den första kommentaren var tanken att ge en bild av hur skolan skulle kunna se ut. Det blir då en typ av skola som inte alls kan integreras i den rådande. Men, jag tror att om man har möjlighet att se hur något skulle kunna se ut under andra typer av politiska system, att man ändå kan justera en del i det rådande systemet.

      Vad gäller stor känslomässig laddning, stämmer det inte att den är stor eller laddad. Däremot finns det en viss känsla med och det är känslan av orättfärdighet att elever, trots begåvning inte får utveckla denna på grund av att de fått icke välutbildade föräldrar eller bor i en förort med dåligt rykte. Speciellt eftersom detta stämmer dessutom mycket illa med läroplanens formuleringar. Och är inte heller speciellt demokratiskt. Då det gemensamma innehållet bestäms från just den klass som har störst inflytande och har haft sen generationers generationer tillbaka. Tänk så mycket begåvning som går förlorad, vilket naturligtvis drabbar den enskilda individen, men också samhället i stort.

      1. janlenander

        Jag ser hur frånvaro av tydliga mål släppt fram de mest obehagliga krafter och att de uttryck du använder ofta använts av de som vill öka genomslaget på hur föräldrarnas ekonomiska och sociala status påverkar barnens möjligheter. Vi delar känslan av orättfärdighet men förknippar lösningarna med helt olika saker.

      2. Monika Ringborg

        Jag är ledsen, men jag hänger inte med … på vilket sätt blir mål tydliga för att dessa bestäms uppifrån. Och vad menar du med att mina uttryck skulle öka genomslaget på hur föräldrarnas ek-soc status påverkar?

        De lösningar som du har presenterat går ut på, som jag tolkat det, att allt skall bestämmas uppifrån och att likvärdighet blir detsamma som likhet. Alla skall lära sig samma sak och genom kompensatoriska åtgärder få alla att klara det under en viss tid.

        Det är inte så mycket att våra lösningar är olika, som att du lägger in så mycket i mina lösningar som lika gärna kan läggas in i dina. Jag kan se vissa problem med de lösningar jag har, men kan även se problem med dina lösningar. Den kontrollapparat som vårt demokratiska system i syfte att värna om att alla får den kunskap staten och samhället har bestämt sig för är värdefull, kan vara ett dukat bord för den regering som i framtiden har andra värden än de demokratiska som de vill skall få genomslagskraft. Jag menar, att starka, självständiga medborgare som kan göra sina egna val kan motverka en sådan utveckling. Medborgare som tillåts bestämma själva över sitt kunskapstillägnande, men samtidigt ta ansvar för sitt och andras liv är ett skydd mot de krafter som du vill pådyvla innebörden av mina ideér. Ett problem med detta är att samhället förlorar total kontroll, och att föräldrar och andra aktörer finner att de inte har lika stort inflytande på den uppväxande generationen. Frågan är om vi skall vara så rädda för medborgare som har egen vilja, kan tänka själva och som får möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Frågan är om vi inte skall vara mer rädda för kontrollen, för vad som skulle kunna hända, att få alla medborgare i samma riktning och med samma tänk, dvs. att det är den rådande maktens tänk som är det man kan skall sträva efter.

        Ponera att jag accepterar dagens rådande samhällssystem, men jag efterlyser mer mångfald i praktiken och inte endast i formuleringarna eller i teorin. Men den här återgången till tidigare skola och kunskapssyn som nuvarande utbildningspolitiker står för, oroar mig.

      3. janlenander

        När mål är bestämda uppifrån (demokratiskt) så minskar utrymmet för den som vill manipulera den lokala demokratiska processen. På ”demokratitöntens” lektioner styrde ”snygga tjejerna”, Kalle från OBS-klassen, ”VD sönerna”, kommunistiska vännernas barn och olika små grupper i klassen. Det fanns inte en klass där ”demokratin” fungerade.

        Ger skolan vika för särintressen så får inte alla möta språket, logiken och allmänbildningen som gör att deras begåvning inte går förlorad.

        Läroplanen innehåller både krav om att eleverna ska mötas där de är och att de ska möta samma gemensamma innehåll. Detta är den enda vägen för att skolan ska ge många chansen.

      4. Monika Ringborg

        Jo visst, men istället för att titta på det som kan förstöra, kan man ju titta på de exemplen som inte handlar om det. Naturligtvis krävs en radikal omläggning av hela skolans organisation. Med den nuvarande blir det precis som du beskriver det. Skolan är inte demokratisk i äkta mening. Den vill vara det, försöker vara det, men kontrollapparaten spolierar en hel del. Och man ju inte påstå att den nya utbildningspolitiken är speciellt demokratisk, då den driver partipolitisk ideologi gällande skolan av en utbildningsminister som anser att det han tycker, så skall det också vara.

        Min erfarenhet är i vilket fall, att när man närmar sig individen mer och fokuserar på dennes utveckling mm, så tonas just de här kamperna ner.

        Jag tror inte lösningen är centralstyrning, utan snarare frågan om Hur kan vi göra för att få en mer deltagande demokrati. Och jag tror man skall börja i tänkandet och i vad eleverna är intresserade och har begåvning för att klara av inom ett visst ämne, med specifika mål. Men målen kan vara formulerade på ett sådant sätt att detta är möjligt.

      5. janlenander

        Tyvärr, när jag ser hur små steg i en viss riktning misslyckas, så tror jag inte att mer genomgripande förändringar i samma riktning ska bli mer lyckosamma.

      6. Monika Ringborg

        Jan
        De små stegen som tas i dag konkurrerar med den starka traditionen som råder inom skolan. Den som ses som så självklar att man inte problematiserar den alls. Det är min förklaring. Man kan inte införa ett nytt tänk eller koncept utan att se till att det gamla blir medvetandegjort genom problematisering. Det är först då en frigörelse är möjligt.

      7. Monika Ringborg

        Frågan är väl dessutom om den skola vi hade på 50-60-talen (och tidigare) lyckades bättre än vad de små nutida stegen har gjort, och om de nya utbildningspolitikernas strävan att återgå till vissa delar av den, kommer lyckas bättre. Det är nog en illusion värre än vad en eventuell utopi är.

      8. janlenander

        Vi har också tagit många små bra steg i rätt riktning sedan 50-60 talet. Vi ska bara backa från det som blev fel och lära oss att undvika upprepning av liknande tabbar.

      9. Fredrik (frekar06) (@valaret2010)

        Jag upplever det som att dagens utbildningspolitiker inte har sikte framåt utan snarare bakåt i tiden och det är idag ett av våra stora problem. Med förslag som traditionell katederundervisning och studentexamen försöker man föra skolan tillbaka 40 år i tiden. Det känns som om att vi nu ser historien i repris ungefär. Jag är mycket oroad över den utbildningspolitik som förs nu som inte alls tar fokus på det samhälle vi lever i nu utan som är rent bakåtsträvande.

        Vi har med vårt sätt att tänka skapat åtminstone två riktigt allvarliga kriser. Den ena rör att vi har en ekonomi i världen som är allt annat än stabil, vilket Euro-krisen visar. Den andra rör att vi inte har en hållbar utveckling i världen. För att morgondagens generationer ska ha en chans att lösa dessa kriser behöver vi förändra utbildningsväsendet. Vi har många elever som inte har en motivation för sina studier därför att de inte ser kopplingen mellan det skolan tar upp och den verklighet som de lever i. Vårt utbildningsväsende är dessvärre formad för en annan tid än den vi lever i. Det är en enorm utmaning vi står inför nu att övergå från ett utbildningsväsende för 1900-talets industrialism till 2000-talets högteknologiska och globaliserade samhälle. En stor utmaning som dagens utbildningspolitiker inte ens har påbörjat att ta tag i utan istället ska vi tydligen tillbaka till 60-tals skolan.

      10. Monika Ringborg

        Jan
        Vi har också tagit många små bra steg i rätt riktning sedan 50-60 talet. Vi ska bara backa från det som blev fel och lära oss att undvika upprepning av liknande tabbar.

        Det är inte noga utrett om det är Lgr62s läroplan som är orsaken till det man idag kan uppleva som problem eller något annat. Man tror sig veta att det man återinför inte har skapat problemen. Med tanke på den tröghet som finns, var det inte direkt smart att utvärdera den nya läroplanen och speciellt inte ge den nya lärarutbildningen skulden, innan ens någon student hade fått sin examen.

        Jag menar att vi inte skall backa öht, för det som eventuellt fungerat för 40 år sen, behöver inte fungera idag med tanke på den förändring som har skett. Vi skall, som jag ser det, gå framåt med att utveckla det som formuleras i läroplanerna. För annars, är risken stor att det blir en ännu större diskrepans mellan styrdokument och den pedagogiska praktiken. Vare sig katederundervisning eller studentexamen rimmar väl med dessa formuleringar.

        Det här är ungefär som om medicinen skulle börja använda sig av gamla metoder, istället för att gå framåt och utveckla det senare istället. Märklig inställning man har inom utbildningspolitiska området, tycker jag, när man går tillbaka och tror att det kommer lösa det man ser som problem. Om man dessutom kallar detta för framsteg, blir det fullständigt obegripligt.

      11. Fredrik (frekar06) (@valaret2010)

        Jan.

        Jag ser rött över hela linjen när jag läser din kommentar om att vi ska backa bandet i skolan till något som varit tidigare. Som du säkert har märkt så har jag inte för avsikt att hålla tillbaka med min kritik mot de som vill återinföra den traditionalistiska skola som vi hade på 60-talet med till exempel traditionell katederundervisning och studentexamen. Den typen av reformer kanske fungerade på 60-talet men kommer definitivt inte att fungera nu och det är hög tid att nu sätta ner foten ordentligt och förklara för utbildningsministern att hans politik saknar förankring i verkligheten och att det nu finns två val. Antingen sätter vi fart och skapar en skola som är anpassad för det 21:a århundradet eller också är det dags att han lämnar sin post och låter någon som vill föra skolan in i det 21:a århundradet ta över.

        Att backa bandet i skolan vore precis som Monika tar upp samma sak som att man inom detta med medicin skulle börja använda gamla metoder. Är det någon som skulle komma på tanken ens att föreslå att vi inom medicinen skulle återgå till gamla metoder? Nej knappast. Men när det kommer till skolan verkar detta helt i sin ordning uppifrån åtminstone att föreslå en återgång till 60-talets metodik, även om det sån tur är så att stora delar av lärarkåren, föräldrar, elever, bloggare osv. i praktiken skällde ut utbildnings ministern efter noter vid utspelet om kateder undervisning. Men även LR:s ordförande Metta Fjelkner som försökte hävda att alla vi som inte tror på traditionell katederundervisning är de som förstör för läraren fick sig en rejäl verbal omgång i debatten.

        Droppen rann över bägaren när en hög folkpartist i Expressen krävde att vi skulle ha en auktoritär lärarroll och tysta elever. Jag tänker ta upp striden för en modern skola för det 21:a århundradet som är högteknologisk, som är relevant för dagens och morgondagens elever och som är kännetecknad av värme, demokrati och mänskliga rättigheter. Nu handlar det om att stå pall och försvara den demokratiska skolan mot politiker som uppenbarligen tror att de utan strid kan avskaffa den demokratiska skolan och jag kan garantera att jag kommer att lusläsa varenda förslag som kommer upp och skriva om varje del som kan hota en demokratisk och modern högteknologisk skola.

        http://www.expressen.se/debatt/disciplinskolan-kan-ta-eleverna-till-oxford/

  3. Ping: Ett gemensamt innehåll behövs för likvärdigheten « Jans Syrliga KaramelLer

  4. frekar06 (@valaret2010)

    Jan.

    Jag har läst diskussionen hos Mats nu och konstaterar att även jag kan dela mycket av det som Monika tar upp då skolan borde vara organiserad på ett annat sätt. Monikas tankar här känns som en bra grund för att fortsätta diskussionen om hur skolan ska vara organiserad framöver. Sen kan vi inte under några omständigheter vara överens om det du skriver här: ”Jag hävdar att en kraftig kritik av att skolan ska ha ett gemensamt innehåll som vi vuxna har beslutat om i demokratisk ordning är precis vad högerkrafterna längtar efter att få höra”. Detta framstår som en ohederlig argumentation faktiskt för att försvara den skola vi traditionellt har haft och som uppenbart är i grav otakt med det samhälle vi lever i.

    1. janlenander

      Om jag anser att det är så att högerkrafterna önskar sig en skola utan centralt definierat gemensamt innehåll så är det inget ohederligt argument. Det är en analys av vart saker kan leda. Alla bör nog fundera på hur detta kan påverka framtidens skola.

      1. Fredrik (frekar06) (@valaret2010)

        Jan,

        Om du hävdar att det är så att högerkrafterna önskar sig en skola utan centralt definierat innehåll och vi inte förstår kopplingen, vore det inte bra med en förklaring då av hur denna koppling faktiskt ser ut? För som jag sa så känns det just nu mer som en ohederligt sätt att argumentera. Men om du förklarar kopplingen så att vi andra förstår hamnar saker och ting i annat ljus!

      2. janlenander

        Jag vet ju av erfarenhet att väldigt många är motståndare till centralt innehåll men frånsett att de alla utmärks av en stor tro på sin egen förmåga att få lokalt definierat innehåll i sin egen smak så är det i inga direkta beröringspunkter men den här tilltron kan nog räcka. Jag har sett hur skickliga en del elever och deras föräldrar är på att få saker på sitt sätt trots att majoriteten vill något annat.

      3. Monika Ringborg

        Jag har sett hur skickliga en del elever och deras föräldrar är på att få saker på sitt sätt trots att majoriteten vill något annat.

        Men, det är ju precis det jag vill motverka, genom att skolan fokuserar på elevernas möjligheter att utvecklas i enlighet med deras egna förutsättningar och därmed förhindrar andra faktorer påverka. Om man fokuserar på att alla skall lära sig ett gemensamt innehåll som bestämts politiskt i detalj, öppnar man upp för andra faktorer. Därför att detta gemensamma innehåll bestäms av den klass som har största inflytandet och därigenom också får en fördel.

    2. janlenander

      Du Fredrik är ju stark förespråkare av friskolor. När du nu dessutom uttalar dig för friare innehåll så blir den naturliga frågan: Ska friskolor kunna profilera sig med ett radikalt urval av innehåll?

  5. frekar06 (@valaret2010)

    Jan,

    Detta handlar inte om att skolorna ska få helt fria ramar utan om att vi ska få en större flexibilitet när det kommer till innehållet. I vissa ämnen finns mer bestående kunskaper som inte förändras sådär oerhört fort. Men om du tar Samhällskunskap istället så kräver den snabba förändringstakt som vi lever i nu ett stort mått av flexibilitet när det kommer till innehållet för att ämnet ska vara aktuellt.

    Det håller alltså inte att förändra innehållet i den takt som man nu gör med läroplanerna för då är ämnesplanerna i Samhällskunskap utdaterade för många år sedan. Jag vill alltså hitta lösningar för hur ett ämne som Samhällskunskap hela tiden ska kunna vara aktuellt och ta upp sådant som är relevant för dagens samhälle och inte sådant som var relevant för gårdagens samhälle. Jag hoppas detta förtydligar vad det var jag menade. //Fredrik

    1. janlenander

      Jag kan bara hålla med dig om att centralt innehåll ska vara formulerat så att det går att hålla ämnet aktuellt. Jag uppfattade Monika som eftersträvande något mycket mer långtgående en så.

      1. Monika Ringborg

        Ja, det är mer långtgående än så, men det betyder inte att det är fritt fram. Det är elevernas möjligheter vid en viss punkt i livet, som blir styrande utifrån deras förutsättningar.

  6. Ping: Centralt innehåll i #skolan « Fredriks blogg

Kommentarer inaktiverade.