Debatt om fakta kontra kritiskt tänkande

Vill rekommendera en artikel som är publicerad på Skola och Samhälle – Max Wallinders – Håll käften!

En del reagerar på hur artikeln är skriven och att det förekommer uttryck som Håll Käften. Men, borde man egentligen inte reagera på att det skall behövas kraftuttryck för att överhuvudtaget få sin röst hörd. Min tolkning är att det här är en lärare som fått nog av att läsa och höra om skolan, dess lärare och hur de undervisar som inte stämmer överens med den verkligheten som de flesta lärare känner till.

Lärarna tillhör väl, liksom den grupp jag tillhör – lärarutbildarna, den grupp som bara får uttala sig eller blir tagna på allvar om det är något negativt man vill få fram till allmänheten.

Det är t.ex. PK att uttrycka sig negativt om lärarutbildningen och dess lärarutbildare. Själv har jag fått höra att jag försvarar det som är dåligt, att jag ingår i verksamheten och därför är blind, att det är mitt fel att skolan har problem, att jag har en större bevisbörda än alla andra som tycker till och att jag borde erkänna min inkompetens. Stämningen är väl numera på så sätt att man med alla krafter försöker att stoppa de som försöker att tränga igenom denna negativa rapportering. Och den står media till stor del för.

Det har blivit suspekt att trivas jobba som lärare och lärarutbildare t.ex. Hur kan man gilla sitt jobb, när det är så undermålig undervisning man sysslar med osv. och när det går studenter som inte anstränger sig tillräckligt mycket eller kan komma in utan att ha högsta betyg i alla ämnen? För just det sistnämnda är verkligen PK att uttrycka.

Jag har naturligtvis en helt annan uppfattning, kanske för att jag har insikt vilka studenterna är och vilka krav som ställs. Därför kan jag förstå i meningen begripa, Max Wallanders sinnestämning som artikeln ger uttryck för.

14 thoughts on “Debatt om fakta kontra kritiskt tänkande

  1. torestad

    Det är psykologiskt intressant när debattörer känner sig hemma med Wallinders obehagliga vokabulär. Att lärare att anser ett sådant språk vara korrekt att använda när man är upprörd är
    illavarslande, men betecknande för en yrkeskår som inte har mycket annat att bemöta kritik med. När jag och andra kritiserar vissa aspekter i lärarutbildning etc. så betecknas det omedelbart som påhopp. För Wallinder (och andra lärare) som talar i egen sak är en i vanliga fall olämplig vokabulär
    helt acceptabel.

  2. Monika Ringborg Inläggets författare

    Jag använder aldrig sådana uttryck själv, och jag hajade till när jag läste det. Men jag går ett steg längre och ser att detta betyder något mer än en oförmåga att hålla god ton, men visst kan jag hålla med om att det är olämpligt eftersom hans budskap kom i bakgrunden. Jag har själv råkat ut för av en irl som såg mig som flumpedagog och sa rakt ut – Jag hatar flumpedagoger. Det var svårt att se bortom detta mer än ett hat som jag fick ta emot.

    Själv uppfattar jag inte kritik mot lärarutbildningen som påhopp, men ganska orättvis i många fall. Och att det bara är en sida som får utrymme i debatten om den. Mina erfarenheter är ju att när jag lägger fram något positivt så får jag flera emot mig som ställer krav de inte ställer på sina egna framställningar. Mer än att jag skulle se det som påhopp, ser jag det som politiskt korrekt att kritisera lärarutbildningen i negativa termer. Det är en olycklig utveckling.

  3. Gertie Hammarberg (@Lararegertie)

    Monika, jag håller med dig om att det är tråkigt när debatten blir ensidig. Jag kan på motsvarande sätt uppleva att det saknas ett mer kritiskt perspektiv från lärarhåll när det gäller skolan. Mitt drömscenario skulle vara en nyanserad debatt där såväl positiva som negativa delar lyftes fram både inifrån verksamheten och utifrån.

    En anledning till att diskutera problemen är ju för att de förändringar som vi står inför faktiskt ska bli så bra och förankrade som möjligt. Oftast kan det som verkar vara uppenbart och enkelt i själva verket ha oändligt många dimensioner där konsekvenserna av en förändring kan bli både bra och dåliga. Helena von Schantz utmärkta inlägg om de nationella proven är ett exempel på detta.Visst har vi alla ansvar för att också visa allt det positiva som sker på skolor och högskolor, men det blir inte trovärdigt om vi inte samtidigt kartlägger vad som inte fungerar och varför.

  4. Monika Ringborg

    Gertie
    Jag tror väl att om man som Björklund slår an tonen på det sätt han gjorde skapade en lärarkår och lärarutbildningskår som kände att de mer eller mindre skulle erkänna sina tillkortakommanden utan att ens få tillfälle att berätta om hur de såg på det hela, skapar ensidighet.

    Om jag går till mig själv och min egen verklighet, kan jag ju se att en del av kritiken baserar sig på hur lärarutbildningen var organiserade för ett decennium sedan och på enskilda utsagor och händelser som har generaliserats. Om man sen dessutom vet att ett enda uttalande i negativa ordalag generaliseras, så aktar man sig för att säga det. Det jag har skrivit och uttalat mig om i positiva ordalag sen 2005 har öht inte fått någon effekt, utom kanske i enstaka undantag. Ofta får jag möta det jag skrev i huvudinlägget.

    Sen är det väl också så, att den nya utbildningspolitiken bygger på värderingar, som alla inte har. Och att då uppfattas som att man inte är kritisk betyder ju att ens egna värderingar inte respekteras och att det skapas nya värderingar som blir PK.

    Björklund t.ex. har inte gett ett trovärdigt intryck på mig, då han talat om den tidigare skolan i nedlåtande ordalag, som flum, trams mm, samt gett uttryck för dålig lärarutbildning och mer eller mindre ifrågasatt lärarnas och lärarutbildarnas kompetens. SÅ för man inte en debatt, som jag ser det.

    1. Fredrik (frekar06) (@valaret2010)

      Monika.

      Kan inte annat än hålla med i din senaste kommentar. Björklund har i det närmaste gått fram som en ångvält i debatten. Det är många därute som känner sig överkörda och det kokar nu under ytan runt om i landet. Lärarutbildningen har svartmålats både av Björklund och av media med kritik som helt saknar förankring i den verklighet som råder idag. Budskapet uppifrån är att skolan ska återföras 40 år tillbaka i tiden med auktoritär katederundervisning och sådant som till exempel studentexamen. Förslag som är helt på tvärs med nu gällande läroplan. Det i en situation där det redan är så att skolan inte är i takt med samhället och där det redan finns en skillnad mellan vad styrdokumenten säger och hur verksamheten ser ut.

      De som försöker komma ut med andra åsikter än de ministern har blir bara avvisade som att de har en flummig inställning till skolan eller att de inte vet vad de talar om. Vi som inte ville ha traditionell katederundervisning blev av LR:s ordförande avvisade som de som vill förstöra för lärarna och skolan. En undersökning som kom häromdagen visar att lärarna inte har någon tilltro till Björklund och underkände hans politik med kraft. Han får ett snittbetyg på 1,5 på en 5 gradig skala när man frågat 1200 lärare. Hela 29 procent av lärarna ger honom noll i betyg på en femgradig skala för sin skolpolitik. Hans parti har fem procent av rösterna (fyra procent spärren närmar sig hela tiden) och han agerar som om han hade över 50 procent av rösterna.

      http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/09/05/bjorklunds-sex-ar-far-underkant-lararna

      Fredrik

  5. Gertie Hammarberg (@Lararegertie)

    Monika, jag håller med dig om att det finns en fara med generaliseringar som inte är vetenskapligt baserade och en tråkig nedvärderande ton i debatten. Det sistnämnda kan jag uppleva även riktas mot äldre mer traditionella lärare som har en stor kompetens, men inte sällan lättvindigt stämplas som förändringsobenägna. Jag saknar deras röster här i sociala media.Jag skrev tidigare ett inlägg om att den svenska skolan består av många bitar och det glöms allt som oftast bort.

    http://www.blogger.com/blogger.g?blogID=3273848243515749133#editor/target=post;postID=5251987179652040272

    Det som fungerar super på en skola kanske inte över huvud taget fungerar på en annan. Det finns lite för många frälsningsläror och alldeles för lite av kartläggning och generaliserbara forskningsresultat apropå beprövad erfarenhet. Sedan tror jag att debatten skulle vinna på att bli mer saklig så att man skiljer på äpplen och päron, faktiska resultat och olika konsekvenser å ena sidan och ideologiska visioner mm å andra sidan.

    1. Monika Ringborg

      Jo, vi som jobbar som lärare vet ju att det inte finna enkla lösningar. Även om två situationer kan på ett ytligt plan vara lika, kan det finnas stora djupa skillnader.
      Tack för länken!

  6. gold price

    och sedan bygga hela inlägget på att utsaga 2) är det som verkligen hände, kallas ”lögner” av någon annan kommentator. Det är åtminstone ”fria fantasier”, som likt ett rorschach-test visar på skribentens fördomsfulla världsbild av skolvärlden, där lärare agerar som olagliga poliser och elever är små lammungar som helt kravlöst har rätten att flyta runt och inte göra någonting alls 9 år i skolan enligt skollagen. En riktigt sorglig läsning.

    1. Monika Ringborg

      Tack för kommentar, men hänger inte riktigt med. Vilken är utsaga 2) och i vilken text finner du sorglig läsning. Och vilken skribent och kommentator refererar du till?

Kommentarer inaktiverade.