Är man sportreporter/kommentator…

…. ja då får man stanna på SVT, medan andra inte får göra det, och uttala sig på följande sätt:

”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag!!! Puh”. Så skrev SVT:s tennisexpert Janne Gunnarsson efter besked från regeringen om att inga större mästerskap skulle bekostas i Sverige de närmaste åren.

Snart bad Janne Gunnarsson om ursäkt för sitt ”omdömeslösa inlägg” och SVT meddelande att han skulle få åka till London och OS ändå. (SvD1)

Läs även andra som blivit tvingade bort från SVT, men inte fotbollsexperten. (SvD2)

Fotbollsexperten Glenn Strömberg fick dock stanna – trots att han utöver sin tjänst på SVT har sålt sin egen pasta, startat en fotbollssajt och gjort reklam.

När skall vi sluta göra skillnad på dem som håller på med sport och dem som gör annat.

En ursäkt räcker inte! Det var ett förfärligt uttalande.

 

Idén är inte så dum, men …

… att låta studenter från toppuniversitet eller toppstudenter läsa in pedagogik under sommaren och sen vara lärare i grundskolan, måste innebära ett begränsat ansvar. (se artikel SvD) Speciellt med tanke på att man i artikeln menar att det är i låginkomsttagarområden som dessa lärare skall gå in och vara en inspiration och ge ett lyft till skolorna som om låg inkomst är lika med behov. Man skulle tänka sig att elever i höginkomsttagarområden också behöver inspiration, men av en helt annan orsak. Det som saknas i respektive områden blir då på så sätt tillgodosett. Om man nu väljer att göra sådana generaliseringar. Därför behöver studenter från olika universitet, ämnesområden mm, bli lärare i alla typer av områden. Man utgår i artikeln från ett sätt att se på kunskap och på vad skolan skall vara till för. Risken om man fokuserar på låginkomsttagarområden, som om låg inkomst är lika med behov av inspiration och ett lyft för skolorna, är att man här riskerar bemöta dem som går i dessa skolor med en ”veta-bäst-attityd” och en signal om att ”ni-är-sämre-än-oss.

Att låta studenter från toppuniversitet undervisa under några år i början på karriären, kan vara ett sätt att tillföra resurser och få in nya idéer i de svenska skolorna. I USA pågår ett sådant projekt med stor framgång, vilket skulle kunna vara en förebild och inspirera till liknande här, inte minst i de så kallade problemområdena. Det skriver Aron Modig, KDU, och debattören Nima Sanandaji.

I artikeln använder man marginaliserade områden, låginkomstområden och problemområden, vilket jag ser som olyckligt ihopblandning. Ett låginkomstområde behöver inte vara något problemområde. Kanske ett tydliggörande av artikelförfattarna på vilket sätt man buntar ihop dessa områden skulle ha behövts för att undvika missförstånd.

Ett liknande initiativ är onekligen värt att prova i Sverige. Varför inte aktivt uppmuntra riktigt duktiga studenter att spendera några år i början av karriären på att undervisa? Studenterna kan ges några månaders pedagogisk utbildning under sommaren och sedan få möjligheten att undervisa i olika skolor, inte minst i så kallade problemområden.

För övrigt skulle många behöva arbeta några år i skolan, som t.ex. lärarassistenter. Inte minst personer i ledande positioner och inom politiken skulle behöva den erfarenheten. Då man här har ledaransvar och bestämmer en hel del utan att i egentlig mening veta hur det verkligen här ”på andra sidan” om ”katedern”.  Alla har varit elever, men den kunskap man får som elev går inte att direkt tillämpa som lärare. Man byter helt enkelt perspektiv och måste börja tänka på ett helt annat sätt. Det är mycket man inte känner till som elev eller student om vad yrket verkligen innebär. De flesta inkl. jag själv började min utbildning med min egen skoltid och sätt att lära i bakhuvudet som grund. Men genom utbildningen och erfarenhet från praktikplatser och inte minst under min egen yrkesverksamhet som universitetslärare, har den erfarenheten tonats bort betydligt. Och det räcker inte med en ”sommarkurs” i pedagogik för att den egna erfarenheten inte skall bli utslagsgivande. Och det tar sin tid att få studenter att bli mottagliga för att släppa den delen, om de ens är medvetna om att den syn de har på skola, utbildning och lärare har att göra med egen erfarenhet av att vara elev.

Idén är inte så dum, men det finns en hel del man måste ta i beaktande och ett av dem är beaktande av nödvändigheten av ett begränsat ansvar, inte att dessa lärare skall få huvudansvaret för ett ämne eller en klass.

Det verkar ändå finnas en insikt om att lärarexamen behövs.

De som fastnar för läraryrket kan följa upp de inledande undervisningsåren genom att läsa in en lärarexamen, medan de som bara undervisar några år kan dela med sig av sina viktiga kunskaper och erfarenheter till skolungdomarna. Och kanske själva lära sig en livsläxa under processens gång. Som incitament kan kanske de som fullbordar programmet erbjudas en nedskrivning av sina studielån?

Jag är personlig mycket positiv till flera vuxna i skolan än lärare och rektorer, men de får aldrig ersätta behöriga lärare. Då hamnar vi i en situation där yrket riskerar att få en ännu lägre status och där mycket av den erfarenhet, pedagogiska, didaktiska och ämnesdidaktiska kompetens som nu finns riskerar att gå förlorad. Det räcker inte med att vara en toppstudent, vad detta än står för.

Not*

***

Det finns ett effektivt sätt att förstöra en diskussion

använd ordet trams som ett argument mot den andres ståndpunkt

(något som uppfattas som oviktigt, omoget eller (larvigt) felaktigt)

Bra, bättre, bäst… eller struntsamma!

Några sommartankar!

Tänk att vi skall behöva tävla i allt och att det är så viktigt att jämföra sig med andra i syfte att få bekräftat att man är bättre eller sämre än den andra. Det verkar som om det finns en uppfattning om att vår självkänsla skulle vara helt beroende av andra. Självklart kan jag å ena sidan se betydelsen av att barn får en självkänsla som barn och då kanske man behöver göra jämförelser. Men, å andra sidan är det ju där det startar. Något som kan hålla i sig hela livet.

Men man kan fråga sig om inte självkänslan kan uppstå utan jämförelser med andra. Kan det inte räcka med att barnet klarar av saker och få den där ursprungliga känslan – Jag kan! Och att jämförelserna görs med vad barnet klarat av tidigare.

Nu kan ju en del mena att det här med tävlingslusta ligger i människans natur. Men är det verkligen så eller är det ett inlärt beteende. En del av den kultur som vuxit fram. Tävlade ”grottmänniskorna” om vilka som var bäst. Kanske de stred om samma byte och att det på grund av brist på föda blev en del av människans liv att vara bättre, för att slippa vara hungrig. Eller delade de med sig? Min erfarenhet är dock att ju mindre pengar en person har, desto generösare är hon. Kanske därför hon har mindre med pengar 🙂

Man kan ju fråga sig varför vissa människor inte bryr sig om att andra är bättre.  Vad har dom, som inte andra har. Vad är deras hemlighet. De är starka i sig själva. Men det är klart, är man omgiven av människor som hela tiden jämför en med andra och som kritiserar och ställer orimliga krav. Ja, då kanske man behöver bekräftelse utifrån. Dvs. barn som aldrig får känslan av att duga som de personer de är.

Det verkar vara viktigare VAD en person är, än VEM hon är.

Nu är det semester

om en dag och en midsommarhelg…

…. och om någon undrar, så har jag semestertjänst och inga lov som jag behöver arbeta in för att få en lång sammanhängande ledighet. Och som jag skrivit förut, så är det en ledighet som behövs efter ett läsår. När jag läser om andra lärares dokumentationskrav, känner jag mig lättad över att vi inte har den skyldigheten. Med tanke på den ström av studenter som passerar under ett läsår. Tänk att skriva individuella omdömen om alla dessa, som skall arkiveras och sparas och kanske utvärderas, utöver allt annat.

Det finns en hel del att skriva om skolan och lärarnas situation. Får se om jag kan knåpa ihop några inlägg framöver. Men först måste det sjunka in ordentligt – att jag har semester från och med måndag (men några studentärenden har jag kvar).

Not***

Det skall finnas 24 blomsorter i en trädgård. Men det saknas två sorter.

Kan man då påstå att de 22 blomsorter som redan finns, inte blommar bra

eller att trädgården är dålig. Skall vi riva upp trädgården

eller lägga till de båda sorterna som saknas?

***