Kategoriarkiv: Egen forskning

Vad gör universitetslärare när de inte är med studenterna?

Läste en ledare på SvD igår om kvalitet och sommarkurser och själva innehållet i den har jag inte så många invändningar emot. Däremot vill jag resonera lite om universitetslärares arbetstid med utgångspunkt från en av kommentarerna som inte alls är så ovanlig som man kan tro. Idag läser jag på Lärarmyteriet om det misstroende som finns mot lärarna. Detta misstroende finns till viss del även mot universitetslärare.

En mycket jämnare arbetsbelastning för både studenter och lärare skulle uppnås med ett tre terminers system. Det finns ju ingen anledning att universiteten står mer eller mindre öde mellan 1juni och 1 september. Tog man dessutom bort förtroendearbetstiden och införde arbetsplatsförlagd 40 timmars veckor tror jag nog alla skulle tjäna på detta.

Tänker inte gå in så mycket på för- och nackdelar med tre-terminerssystem. Men jag vill ändå betona några saker 1) att inlärning, lärande mm. är en process som inte går att forcera. Hjärnan behöver få vara ifred, dvs. få ta semester från det man traditionellt kallar för ”input” och få bearbeta detta. Därför är det inte säkert att så många skulle tjäna på detta i ett längre perspektiv. Förutom de fåtal som klarar av att både intensivplugga och få kunskaperna att fastna i ett längre perspektiv är de flesta beroende av en viss tid. Frågan är också hur det går med fördjupningen och progressionen. Jag vill också betona 2) problematiken med semestrar för universitetslärarna. Hur många vill ha semester i mars och jobba på sommaren. Eller hur har man tänkt sig, att stänga universitetet i sju veckor. Och undervisa fram till midsommar. Och vill majoriteten av studenterna studera på sommaren. Ett ytterligare problem som då måste lösas är 3) när bedömningarna av den avslutande tentan skall ske. Nu jobbar vi ju fram till midsommar med bedömningar och kan i bästa fall börja vår semester efter den.

Sen kommer vi då till förslaget om att man skall ta bort förtroendearbetstiden, som hos oss är forskar-, kompetens-, utvecklings och egentid. En universitetsutbildning blir till slut kvalitetsdränerad om inte universitetslärarna har möjlighet att forska och kompetensutveckla sig, samt läsa in sig på ny kurslitteratur; utveckla undervisningen; skriva kompendier mm. Och arbetsförlagd arbetstid för lärarna, kräver  att alla har egna rum, samt att vi har fler undervisningstimmar. För hur många studenter sitter på institutionerna och pluggar, samt behöver hjälp av sin lärare. Och hur skall någon kunna koncentrera sig om hon eller han blir distraherad hela tiden. Det är dessutom vuxna studenter med hem och familj, och det är inte en grund- eller gymnasieskola i vilket innebär att vi inte har samma typ av ansvar för studenterna. Vårt ansvar ligger på ett annat plan.

Jag tror dock att kommentarer av den här typen läggs av dem som tror att det enda vi gör, är det som är synligt, dvs. när vi står i seminariesalen och den respons och betyg som ges när tentan är färdigbedömd.

Vad gör vi då när inte studenterna ser oss i seminariesalen.

Jag har en årsarbetstid på 1700 timmar och semestertjänst som omfattar sju veckor och inga lov alls. Av dessa 1700 timmar har jag forsknings-, kompetens-, utvecklings- och egentid på 30%, men den är beroende av undervisningen. Om jag har ett administrativt uppdrag, får jag avdrag. Men vid 70% undervisning blir det cirka 255 timmar per termin. Nu äts en del av den tiden upp på grund av bedömningar av tentor, men om vi bortser från detta praktiska hindret, ger det oss en möjlighet att t.ex. fortbilda oss eller arbeta med egen forskning. Egentid i det här fallet handlar om att vi bestämmer själva vad vi behöver göra, men inte att vi kan göra andra saker, som att måla om huset, eller ligga i hängmattan mm. Vi kan inte ge oss iväg ut och resa heller. Vi är i tjänst och skall vara tillgängliga.

Inför en ny kurs på lärarprogrammet 2001 som skulle börja HT11 läste jag in tre moment i Filosofi då kursen behandlar etiska dilemman. I och med att jag samtidigt forskar på etik inom lärarutbildningen slog jag två flugor i en smäll. Detta innebar att när jag började undervisa på kursen hade jag mer kunskaper med mig än dem jag kunnat få av att bara läsa in kurslitteraturen. Jag hade en tydligare uppfattning om vad som var viktigt i relation till målen och när jag bedömde deras skriftliga examinationer och deras diskussioner kring etik, bättre kunde bedöma om det verkligen handlade om pliktetik eller dygdetik eller om det handlade om någon annan etisk inriktning. Jag läste Kant, Nietzche, Arendt, de Bevoir m.fl., samt Platon och Aristoteles m.u.p i deras etiska hållning.

Hur skall något av detta kunna ske om vi tar bort timmarna och att vi skall befinna oss på institutionen 40 timmar i veckan.

Förutom det som har med undervisningen att göra har vi möten, mailkontakter och en hel del omexaminationer att ta hand om. Vi har också handledning och examination av uppsatser på olika nivåer. Bedömning av inlämningsuppgifter av olika slag är det som dominerar arbetstiden på, som jag ser det bekostnad av undervisningstid.

Man kan även fråga sig när en lärare arbetar. Om jag en timme före undervisningen, till synes strosar omkring i korridorerna eller går runt huset eller talar med några kollegor, kan man antingen se det som att jag slöar, gör ingenting eller att jag förbereder undervisningen? Vad tror ni? Om jag en timme efter den gör detsamma, kan det hända att jag funderar över de frågor eller annat som uppkommit under seminariet och hur jag skall gå vidare. Ja, samma fråga där – vad tror ni? Om jag läser artiklar på nätet eller följer skolbloggar, arbetar jag då eller gör jag ingenting. För mig är det lärararbete jag sysslar med. När jag läser skolbloggar får jag inblick i vilka synpunkter, uppfattningar och hur man tänker kring utbildning i största allmänhet. Det är heller inte intellektuellt, mentalt eller fysiskt möjligt att gå från ett seminarium kl. 12 och på en gång börja bedöma examinationer från en tidigare grupp studenter.

Om vi vill få en universitetslärarkår som lever i en bubbla och vilar på kunskaper de fått med sig från sin utbildning, och universitetsutbildningar som blir kvalitetsdränerade,  ja då skall vi verka för att ta bort alla möjligheter till att hela tiden hålla sig a´jour, kompetensutveckla sig, samt att få tid till sin egen forskning (även om den till vissa delar äts upp). Jag doktorerade på Platon för 10 år sen. Om jag skulle hålla i en kurs om hans tänkande och pedagogik, skulle jag behöva läsa in mig på en del litteratur som kommit sen dess. Mycket vatten har för övrigt runnit under broarna sen jag fick min doktorsexamen, inte minst gällande all den undervisning jag har haft.

Om man tar sitt lärarjobb på allvar och strävar efter att hålla en hög kvalitet, tar det tid och krävs utrymme. Om nu inte alla skulle göra det, måste man tjänstefördela efter att lärarna tar sitt uppdrag på allvar, inte efter dem som eventuellt inte gör det.

Jag har en realistisk arbetsfördelning och mår bra av det och trivs utmärkt. Varför rasera det med orealistiska krav, som inte någon tjänar på vare sig i ett kortare eller längre perspektiv.

Maktens labyrint

En labyrint är ett system av gångar avsett att förvirra och att vilseleda den som färdas i den. Det är möjligt att se makten innersta betydelse som en labyrint. Att förstå vem som egentligen har makten kan vara detsamma som att irra runt i en labyrint, ta fel väg och hamna i en återvändsgränd, gå tillbaka och ta nästa väg som också leder till en återvändsgränd. Speciellt om kunskap saknas om maktens olika yttringar. Det svåraste kanske är att se att den som irrar omkring har makten själv att söka den rätta vägen. Det är lätt att skylla på labyrinten eller på upphovet till den.

Vem är det som utövar makt? Det finns olika definitioner på makt, att den kommer uppifrån, finns mellan människor och att det bara finns makt om den erkännes. Om en annan persons handling inte har någon effekt på mig, finns makten då. Det finns en människa som vill utöva makt, men uppstår den eller kvävs den i sin linda. Om jag ställer en fråga och blir upprörd över att den inte får ett svar, är det den som är tyst som har makten eller är det jag som ger tystnaden makt? Ger jag den som är tyst makten att förstöra min sinnesro.

Makten är inte endast en labyrint, utan kan också få ringar på vattnet. En person vill utöva makt, den andra ges makt som sedan används för att utöva makt på en tredje person, som i sin tur ger makt eftersom denne erkänner den. Blir upprörd och tar den till sig.

Jag blir maktlös om ingen tar mina ord på allvar. Men om jag inte bryr mig om att orden inte tas på allvar, tar jag makten över mina egna ord. De behöver inte bli bekräftade för att få lika stor betydelse när de uttalas för mig själv, även om ingen svarar på dem. Om någon reagerar på mina ord utövar jag då makt eller ger andra mig makten att tala. Det jag har sagt har varit viktigt för någon annan än mig själv. Eller är det orden i sig själva som utövar makten och jag bara är redskapet som för fram dem?

När jag nu går i Maktens labyrint, har jag hittat den rätta vägen till dess väsen eller återigen hamnat i olika återvändsgränder? Hur vet jag när jag gjort det? Hur kan jag någonsin veta det? Kanske när jag inte längre bryr mig om att söka efter den? Om jag låter bli att gå in i Labyrinten och låter mig bli vilseledd. Kan jag välja det själv? Och om jag blir inkastad, hur hittar jag ut?

Forskningens uppgift

Under ett antal år har jag upptäckt att respekten för speciellt didaktiska och pedagogiska forskare har sjunkit. Det visar sig på olika sätt, och jag kommer inte upprepa detta här. Men det finns en tendens att efterlysa rätt typ av forskning. Här kommer min syn på forskningens uppgift.

Forskningens uppgift är som jag ser det, att öka vetande inom ett område. Uppgiften är inte att tillgodose olika aktörers intresse och önskningar om att forskningen skall förbättra för dem själva i praktiken. Snarare är det väl så att det är aktörerna som skall avgöra om resultaten som forskningen kommit fram till kan öka vetande hos dem själva och bidra till att målen uppnås eller att en situation kan lösas. Forskningen skall inte verka för rätt eller fel rent generellt. En didaktiskt metod kan vara rätt i en situation och fel i en annan.

Jag har även upptäckt att det finns uppfattningar om att det endast är forskare som har lärarerfarenhet som kan bli goda forskare. För de vet hur det är att verka som lärare i klassrummet. Återigen ställer jag frågan om det är forskarens uppgift att avgöra hur läraren skall använda sig av det vetande som finns eller om det faktiskt är läraren själv utifrån sina kunskaper, sin erfarenhet och sin undervisning som skall avgöra det. Om jag finner resultat som visar att en metod fungerar i ett sammanhang kan den sen prövas i andra sammanhang och därefter kan man avgöra om metoden kan verka i flertalet eller i enstaka fall. Därmed behöver den inte avvisas helt utan ingår i det totala vetande inom området.

Under lärarutbildningen får studenterna lära sig att kritiskt granska, analysera och får med sig ett vetenskapligt förhållningssätt. De får också med sig kunskaper om hur man kan förklara utifrån olika perspektiv. Målet är att de skall bli rustade att själva kunna avgöra om en didaktisk metod eller ett pedagogiskt förhållningssätt är tillämpligt just för den verksamhet de bedriver och om den är i linje med det som formulerats i läroplanen. De kan avvisa en metod eller förhållningssätt gällande sin egen verksamhet, men inte som vetandet inom området.

En verksamhet kan beställa forskning, men den kan aldrig avvisa de resultat som kommer fram endast för att de inte blev vad de önskade. Detta gäller även forskaren. Forskarens uppgift är att redovisa de resultat som en analys och tolkning frambringar oavsett vad hon eller han anser om dem eller önskat få.

Jag är själv lärare och ser alla olika typer av forskningsresultat och metoder att välja mellan som oerhört värdefullt. Om det är rätt eller fel rent generellt är av mindre vikt om de fungerar för mig i min undervisning och för ämnet i fråga.

Jag tror att det fortfarande finns en tendens att jämföra didaktisk och pedagogisk forskning med det man ser som riktig forskning, dvs. traditionell forskning som går ut på att hitta det universella, det rätta och det sanna i varje situation och för alla. Då kan man förstå varför didaktisk och pedagogisk forskning kan uppfattas vara ovetenskaplig.

Hur handlar du?

Tänk dig in i följande situation!

Du är lärare i årskurs 8. I en av klasserna finns ett antal elever som du under den senaste tiden fått bra kontakt med. De har ansetts vara stökiga av både dig och andra lärare.  Men nu har du äntligen lyckats med en strategi som skapat lugn och ro i klassrummet, såväl som i interaktionen mellan dig och eleverna. Du har till och med upptäckt att interaktionen mellan dessa elever och den övriga klassen har blivit lugnare.

På ett lärarlagsmöte på vilket rektorn är med kommer ni överens om att använda er av en ny befogenhet att beslagta mobiltelefoner som används under lektionstid. I den befogenheten finns ett antal ”skall” med. Ett av dem är att ni som lärare skall ta hand om mobiltelefonerna vid lektionens början och de måste vara avstängda.

Du går med på detta, trots att du känner en viss tveksamhet. Du undrar hur eleverna kommer att reagera på detta? Dem du nu fått en bra kontakt med, är de som mest frekvent använt sig av mobiltelefonerna.

Hur handlar du?

Motivera ditt handlande utifrån konsekvenserna om Vad som är rätt och Vad som är gott och värdefullt utifrån följande konsekvenser.

  1. Du beslagtar mobiltelefonen

Konsekvens – du förlorar den goda kontakten med de elever som du nyligen fått en bra kontakt med.

  1. Du beslagtar inte mobiltelefonen

Konsekvens – Undervisningen avbryts fortfarande av mobiltelefonsignaler och några av de övriga eleverna klagar och påpekar att detta inte är tillåtet i andra klasser.

Om du måste välja något av alternativen, vilket ställningstagande gör du?

Motivera varför!

Helgen slut

Under denna helg har jag skrivit tentamen i logik och har någon sida kvar. Men behöver läsa igenom en bok till innan jag bedömer att den är färdig. Nu får det jag har skrivit vila till i morgon, då jag skall skriva ut en papperskopia på den. För övrigt ser jag fram emot att få mer tid över till min egen forskning och mina egna studier som jag fokuserar på nu för att komma framåt med forskningen.

Och så är det sommartid igen – ljusare har det blivit, men jobbigare att gå upp på morgonen så här i början av den. Det känns som den här vintern har varit ovanligt lång även om tiden har gått fort.

Inspelning, logik och reduktion

I fredags spelade jag in min seminarieundervisning om Bourdieu och Foucault. Har köpt en Olympus diktafon som ger mycket fint och klart ljud. Men jag har ingen aning om hur jag förvandlar det här till en ljudfil som jag kan lägga upp på nätkonferensen. Och vågar inte pröva på egen hand, så jag skall träffa dataexperten.

Denna inspelning kompletteras med två ppt-presentationer. Möjligheter öppnar sig för undervisning på distansen. Tänk om man skulle kunna spela in seminarierna även på den campusförlagda undervisningen och lägga upp till studenter som av olika skäl inte kunnat delta på dem. Nåväl, det där brukar stanna vid tanken på det.

Nåväl. I fredags när jag skulle lyssna på inspelningarna blev jag lite smått chockad. I den om Bourdieu lät jag bra, medan i den om Foucault lät jag som Kristina Lugn – Deet giick såå långsaamt. Och jag trodde att det var så jag hade låtit, trots att jag inte alls hade den känslan utan tvärtom – att jag inte lät som om jag var drogad (fast det gör iofs inte hon, men jag gjorde det) och började känna mig illa till mods. Frågade mig om jag verkligen låter så där när jag talar. Jag lyssnade på bandet i bilen på väg hem. Likadant. Men sen hemma lite senare på kvällen, lät det helt plötsligt bra och jag talade inte längre långsamt. Kanske jag kom åt någon inställning?

Det här behöver finjusteras. Det är lätt att glömma bort inspelningen, så mitt bekymmer med datorn kom med … men det kan man iofs skratta åt.

Med datorer i seminariesalarna och ppt-presentationer, har nya möjligheter öppnat sig. Nu behöver jag inte rita och berätta längre eller försöka få fina overheadbilder från skrivare som man aldrig vet om de fungerar okey eller om patronen börjar ta slut när man kommer till jobbet och har en halvtimme kvar innan seminariet börjar, på grund av trafikstockningar. Det är bara att sitta hemma och fixa till det, lägga upp det på ett USB-minne och sen åka till jobbet. Perfekt.

Idag har jag börjat läsa logik … och väntar på resultatet av etik-tentan. Och har även lärt mig ett nytt sätt att förklara verkligheten – Mångfalden reduceras till något enkelt. Det är så självklart att det känns lite dumt att jag aldrig tänkt i de banorna, när det faktiskt är så jag själv har arbetat i åratal. Men så är det väl när man en dag börjar se på en sak utifrån ett annat perspektiv än tidigare. Man blir lite klokare.